Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Från lastutrymmet via Kungliga operan till Strömsund och Föllinge.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, July 16, 2017 09:40:33

För drygt ett år sedan besökte operasångaren Göran Enegård Strömsundsområdet. Det var i och för sig inget ovanligt eftersom hans tidigare svärmor härstammade från Ålåsen, några mil från Strömsund och han hade därför varit där många gånger tidigare.

Men till skillnad mot tidigare besök så blev han denna gång kvar. Församlingen sökte en kyrkomusiker och han erbjöds tjänsten och stannade i Strömsund under ett år. Han trivdes i Jämtland, med naturen och med Strömsundsborna och kommer nu det kommande året att finnas i Föllinge på en liknande tjänst.

Konserter
Så lite i skymundan för det stora flertalet har vi därför fått en barytonsångare av mycket hög klass till länet och nu i sommar ger han två konserter som jag hoppas att många tar chansen att lyssna till.
Det blir i Fjällsjö den 20 juli klockan 19.00, där Göran sjunger och ackompanjerar sig själv och den 3 augusti klockan 19.00 vid Hembygdsgårdens danspaviljong i Strömsund. Då ackompanjeras Göran av Mathias Schaletzky, kyrkomusiker från Hammerdal.
Göran berättar om programmet:
- Det kommer att heta "Från Opera till visa", med alltifrån Toreadorarian, O sole mio, till Taubes Rosa på bal.

Om Göran
För en tid sedan hade jag nöjet att träffa Göran, för att göra ett tidningsreportage om honom. I lite redigerad form kommer delar ur reportaget.
Göran är född och växte till största delen upp i Nacka. Han kommer från en musikalisk familj där båda föräldrarna spelade piano, ett instrument som också Göran tidigt började med, medan två av hans bröder spelar bas och den tredje är trummis:
- Jag är uppväxt med musik och det blir fortfarande mycket musik när vi träffas, berättar Göran med ett nöjt leende.

Att Göran valde pianolinjen på Vadstena Musikfolkhögskola var alltså en logisk följd av musicerandet hemma:
- Det var först på folkhögskolan som jag insåg att jag hade ett röstmaterial som kunde utvecklas och efter en tids funderande valde jag sången.

Efter folkhögskolan blev det militärtjänst som kock på ett fartyg, där han också lärde sig uppskatta matlagning:
- Jag älskar matlagning. Det är en form av skapande som jag tycker mycket om.

Göran fortsatte att ta sånglektioner under sin militärtjänst och han minns med glädje hur han underhöll sina lumparkompisar med sång:
- Jag övade skalor i lastrummet, som var det enda utrymme där jag kunde öva ostört. Men ibland fick jag möjlighet att sjunga för mina kompisar och första sången som jag framförde för dem var ”Rosa på bal”, berättar han och ler åt minnet.

Och som av en händelse kommer ”Rosa på bal” även med i konserterna.

Efter militärtjänsten blev det operastudier. Först vid Operastudio 67, som tillhör Kulturrama och därefter tre och ett halvt år vid Operahögskolan i Göteborg, där han blev klar år 2000. Därefter har han sjungit på flera musikteatrar i Sverige och han nämner, Kungliga Operan i Stockholm, Göteborgsoperan, Värmlandsoperan, Confidencen i Ulriksdal och Stockholms operettensemble:
- Men jag har också gjort opera i Jämtland. I två omgångar turnerade jag i länet och i Lappland med Pinocchio. Jag hade rollen som Geppetto, alltså Pinocchios far.

Han berättar lite mera om hur han hamnade i Jämtland:
- Familjen, alltså jag och min tidigare fru och våra två barn har tillbringat många somrar i Strömsundsområdet. Min dåvarande svärmor härstammade härifrån så besöken blev naturliga och jag uppskattade både människorna och naturen. Svärföräldrarna ägde också ett fantastiskt ställe i Ålåsen, några mil ifrån Strömsund. Ett ställe som jag fortfarande då och då besöker och tycker att det är riktig klenod.

Samtalet kommer gång på gång tillbaka till den fina natur som finns i Strömsundsområdet och att det är en annan livskvalité att bo på en liten ort jämfört med en storstad:
- Jag tycker om att åka slalom och köra skoter men också att snickra och arbeta med gamla trähus. I min ungdom arbetade jag en tid med att göra båtinredningar, så känslan för att snickra föddes nog då.

På frågan om naturen också ger en del av musikinspirationen blir svaret:
- Nästan tvärtom. När jag på helgerna beger mig ut på landsbygden, utanför Strömsund, då rensas hjärnan från veckans alla toner. Det är en härlig avkoppling. Jämför jag med en storstad så är det en jätteskillnad. Där finns störningsmoment hela tiden, med mycket folk och trafik. Lugnet här gynnar musicerandet.

När jag frågar vilken som är hans drömroll, kommer svaret blixtsnabbt:
- Rigoletto av Verdi. Det är nog en drömroll för de flesta barytonsångare och jag är inget undantag. Det är både historien om hovnarren som mobbas och Verdis musik som lockar. Det är en stor roll med mycket fysisk rörelse, så rollen är krävande

När det gäller favoritroller som han redan har spelat nämner han Zoroastro ur Orlando samt Antonio och Figaro ur Figaros bröllop.

Görans förebilder bland operasångare är i första hand Ingvar Wixell, som han beskriver:
- Han hade en härlig barytonröst och en stor scennärvaro.

Nicolai Gedda och Jussi Björling är också stora förebilder som han beskriver så här:
- De är mera vokala förebilder. Deras sångteknik, skolad från en naturligt vacker röst är underbar att lyssna till.

Till sist
Att länet fått en kulturprofil utöver det vanliga när Göran flyttade hit är det ingen tvekan om. Jag kommer att ta chansen att lyssna på honom i Strömsund och hoppas att många andra också tar den möjligheten.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post239

Har du också ett Sorgenfri

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Tue, July 11, 2017 15:26:27

Lyssnade för en kort tid sedan på Mikael Niemi, den fantastiska berättaren och författaren, när han läste en kort betraktelse i radion, som han kallade för ”Heliga platser.”

Hans heliga plats var en liten fiskestuga på andra sidan sjön i Tärnaby. Stugan hade hans morfar och mormor fått. Sedan hade den övergått till hans föräldrar och nu till honom.
Den hade aldrig sålts, den var mycket liten, plats för två sängar och ett köksbord och saknade all så kallad bekvämlighet och den hade genom flera generationer blivit en helig plats för familjen Niemi.

Dit hade familjemedlemmar åkt och åker fortfarande, när de vill vara för sig själva eller för att fiska, prata, tänka, älska eller bara vara…

Hans morfar och mormor hade döpt stugan till ”Sorgenfri”

Tankar om heliga platser
Jag tycker om Mikaels sätt att skriva och berätta och började fundera på detta med helig plats.

Han berättade så fint att jag kände att alla borde ha en sådan plats att åka till. Några kanske har det, kanske till och med flera och jag tror inte att det heller behöver vara förknippat med ett hus.

Några heliga platser kanske förändras med åldern. Ett ”Sorgenfri” från barndomen kanske ersätts att ett annat ”Sorgenfri” när du är vuxen, flyttar och bildat egen familj.

Men visst låter det fint, att ha Sorgenfri att åka till.

Vad är mitt Sorgenfri?

De som följt mig på blogg och sociala medier blir knappast förvånad att det är Gräftåvallen, Oviksfjällen. En plats för inspiration och rekreation under många år. Stugan är en sak – jag vill räkna in hela området till ”Sorgenfri”
Här är familjen och några vänner samlade inför starten på en tredagars fjällorientering. Det är några år och kilon sedan….

På rygg på fäbodvallen nära stugan kan man på sommaren få denna utsikt. Visst känns den ”sorgenfri”…

Tar jag en tur på fjället så saknar jag, som synes, inte sällskap.

Varför – ett Sorgenfri?
Att hitta platser för avkoppling och återhämtning är jag övertygad om är bra för hälsan. Jag hade för några år sedan ett samtal med en präst som vid sin prästvigning hade lovat, att hon aldrig skulle stänga sin telefon. Hon skulle finnas för sina medmänniskor.
Detta innebar att hon många gånger när vi andra kunde vara lediga åkte för att hjälpa personer som mist en anhörig, där någon hade begått självmord, eller till en familj där någon råkat ut för en svår olycka:

- Hur hanterar du själv svåra situationer, frågade jag.

- Efter svåra situationer, åker jag ut i skogen. Jag har några platser intill vatten, där jag sitter och samlar mig.

Hon hade platser där hon hade en slags egen debriefing. Platser som för henne är ”heliga platser.”

Jag har själv genom åren känt precis likadant. Efter jobbiga och stressiga perioder har jag behövt ett Sorgenfri.

Så kära medvandrare – Du som ännu inte har en plats där du ”bara kan vara” så hoppas jag att du snart hittar den. Den finns kanske närmare än du anar.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post238

Skydda dig mot övergrepp

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Fri, July 07, 2017 10:31:26

Sommar och semester. Ledig och några drinkar då och då och som vanligt så kommer den här tiden anmälningarna för sexuella ofredanden att öka.
I mitt tidigare liv var en av mina uppgifter att varna för brottslighet och för vissa trender av brott.
Jag vill nu därför komma med några enkla tips hur vi gubbar ska uppträda för att slippa oroa oss för att bli trakasserade nu under sommaren.

Shorts - skor
Shorts är ett tveksamt klädplagg om du ska vara tillsammans med damer. De blir lätt provocerade av håriga och knöliga ben så jag avråder från detta klädplagg.
Att vara klädd i shorts kan i många kretsar ses om man bara väntar på att bli tafsad på.

Rekommenderar i stället hellånga byxor, helst av modellen vildmarksbyxa, med minst en ficka på varje ben. Där kan du förvara djungeloljan som du kan använda på samma sätt som damer använder pepparspray om någon blir för närgången.

Sandaler rekommenderas inte. Det har varit en gammal sanning att gubbar som visar att de har sockar på sig i sandalerna är riktigt avtändande.
Inför den här sommaren har det kommit ny forskning som säger precis tvärtom. Sockar i sandaler anses sexigt.
Alltså bör sandalälskare invänta ytterligare forskning innan de går ut på stan i detta riskfyllda klädplagg.
Stövlar rekommenderas. Varma dagar kan du vika ner stövelskaften.

Om kläder i övrigt - knäpp skjortan
Gubbar som går på stan med uppknäppt skjorta ber ju bara om det. Visar man magen och bröstet då anser många damer att det är fritt fram att tafsa och hålla på.
Jacka rekommenderas och om du tar av den - knäpp skjortan.



Vit sommar - drick inte alkohol
Det är känt sedan länge att gubbar blir vimsiga och flörtiga när de dricker alkohol. Det brukar räcka med några öl så är dom igång och ska visa upp sig.
En alkoholpåverkad gubbe är därför ett lätt byte för en kallhamrad och hänsynslös dam att blir medtagen till rummet där hon bara låter saker ske.

Absolut nykterhet rekommenderas. Från och med nu och till älgjakten börjar, då du helt lagligt kan bära vapen till ditt försvar.

Gå aldrig ensam
Om du, trots alla varningar, måste ut på platser där det finns många damer samlade tänk då på att aldrig gå ensam.
Att gå i grupp minskar risken för att bli överfallen.
Rekommendationen är att gå tillsammans med andra gubbar som du litar på.

Jag då – hur skyddar jag mig

Helst på hög höjd, med uppdragen jacka och med ordentligt säkerhetsavstånd.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post237

När benet kapades började mitt liv

Böcker som jag yttrat mig omPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, July 03, 2017 12:11:39

Att komma på sig själv med att skratta när jag läste om en tragisk olycka som kostade en ung kvinna sitt ena ben kändes nästan absurt. Det hände flera gånger när jag läste Sonia Elvståls utlämnande bok med titeln ”När benet kapades började mitt liv.”

Boken skulle också kunnat heta ”Mot alla odds” efter teveprogrammet, där Sonia och ytterligare nio personer med olika handicap under flera veckor kämpade sig igenom Nicaraguas djungel. En strapats som hon också beskriver i boken.

I övrigt får läsarna följa med på Sonias hittills unga livsresa. En överambitiös småbarnsmamma med heltidsarbete och ambitioner att fixa allt själv. Hon skulle göra allt perfekt och det andra, till exempel att resa och skaffa fjällhus, det skulle hon göra senare. När hon blev klar. Klar med vad?

Men livet ville annorlunda och den 15 maj 2009 förändrades allt. Hon på motorcykel och möte med en bil på samma sida vägen. Kollisionen blev kraftig.

Om tiden på sjukhuset berättar Sonia med stor galghumor och det är där många av mina skratt kom. Med härlig distans till sig själv berättar hon utlämnande om sina morfinhöga tankar om vården, om läkarna och om besökarna.

Sedan kommer hennes berättelse om vägen till ett nytt liv. Sonia tvingades välja vad som är viktigt och hur viktiga hennes barn och kamrater blev. Så småningom har en ny och harmonisk Sonia växt fram. Att hennes titel på boken ”När benet kapades så började mitt liv” stämmer, tvivlar jag inte en sekund på.

Jag rekommenderar verkligen boken. Den skänker många tankeställare om vad som är viktigt i livet och i tillvaron.

Hennes bok är grunden till de föreläsningar som hon gör runt om i landet. Jag hade stor behållning av att läsa den och hoppas att jag, vid tillfälle, får möjlighet att lyssna på en hel föreläsning med henne.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post236

Glösa Älgrike

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Fri, June 30, 2017 09:54:51

Ett ovanligt utvecklande besöksmål under somrarna är Glösa Älgrike, inte långt från Alsen och omkring fem mil väster om Östersund.

Jag rekommenderar ett besök av flera anledningar, till exempel:

1. Platsen är historisk och ligger vackert på en höjd intill Glösabäcken.

Hällristningar, som är omkring 8000 år gamla, berättar på ett symboliskt sätt om livet för jägarna på stenåldern. Flera av älgarna som är tecknade har så kallade livslinjer utritade inne i kroppen och berättar en historia för oss ”Så länge hjärtat slår finns liv”

2. Platsen är idag ett friluftsmuseum som visar stenålderslivet på ett pedagogiskt sätt.

Direkt efter att du gått igenom den vackert snidade porten så kommer du till en pedagogisk tidslinje. Den visar i punktform vår utveckling under 8000 år.

Därefter kommer du till Älgklanens viste. Uppställd på en autentisk plats och uppförd enligt en utgrävd grotta några mil från Glösa. Måtten och formen vet man är på det här sättet. Utifrån den kunskapen har konstruktionen rekonstruerats.

Inne i utställningshallen kan du se en stor mängd redskap som stenåldersmänniskorna använt. Tillverkad enligt den metod som användes under stenåldern. Här syns en båt tillverkad av älgskinn.

3. Du vägleds på platsen av tre kunniga och trevliga guider. Två av de tre fanns på plats när jag besökte Älgriket.

Här ser vi initiativtagaren till att Glösa blivit den kulturpärla den blivit, Curt Lofterud. I jägardräkten kallad ”Jägare Mård.” Här delar han ut röding, tillagad på stenåldersvis inlindad i näver och iordningställd i en kokgrop. Jag fick smaka och det smakade förträffligt.

Om Curt går det berätta mycket, forskare och författare som han är, men om jag säger att hans kunskaper om stenåldersfolket är unika så får det räcka.

Även Allan Borgsten, jägare Räv, guidade den dag jag besökte Glösa. Uppväxt nära hällristningarna och med stora kunskaper om Glösa och stenåldersfolket.

Guide nummer tre, som inte fanns på plats denna dag heter Håkan Gilljam.

Under försomrarna kommer skolklasser flera gånger i veckan för att lära sig mera om stenåldern, hällristningar och om det liv som stenåldersmänniskorna levde. Här blir elever invalda till Älgklanen av jägarna Räv och Mård,

Skolungdomarna på bilden tyckte dagen vid Glösa var lärorik och spännande. Jag vet av egen erfarenhet att det är lika lärorikt för oss vuxna att ta del av den tidiga historien.











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post235

En inre Zlatan

DrivkrafterPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, June 27, 2017 14:28:51


Lyssnade och imponerades igår av Negra Efendics sommarprogram. Så träffsäkert, så avslöjande och så lärorikt.

Hon berättade till att börja med beskrivande om sin lyckliga uppväxt i en bosnisk by, bland kaniner och höns och sammansvetsad familj.
Sedan kommer perioden på flykt, om gömställen där hon skrikit av rädsla med ett klädplagg tryckt mot sin mun så att det inte skulle höras. Om hennes första tid i Sverige. Landet som skulle vara så tolerant mot invandrare och flyktingar.

Hon berättar på ett träffsäkert sätt om händelser som påminner om den som moderatpolitikern Kahin Ahmed utsattes för av Richard Jomshov, partisekreterare i sd:
- Du är inte välkommen i Sverige, sa Jomshov och utvecklade senare sitt resonemang med att han inte tyckte att Ahmed var svensk.

Jag ska inte räkna upp alla förnedrande id-kontroller hon utsatts för, hur många gånger hon hade blivit ombedd att åka hem till sitt land och hur många gånger hon hade blivit beordrad att visa tacksamhet, eftersom hon hade fått komma till ett så bra land som Sverige.
Men det var många gånger…….

Den inre Zlatan
Det som många gånger räddat henne var hennes idol Zlatan Ibrahimovic uppträdande. Hon beundrade inte honom för hans fotbollskunnande, utanför det han stod för.
Han tar inte skit – han vet sitt värde – och han talar om det för de som kritiserar honom.

Efendic har skrivit en reportagebok som heter ”Jag var som du” som fick Stora journalistpriset och nominerades till DN:s kulturpris. Hon vet nu sitt värde, hon har kämpat mot krig och rasism men kommit och förädlat Sverige.
Jag tycker att det är vi infödda svenskar som ska vara tacksamma för att hon bor här.

Den inre Zlatan igen
När jag hör sådana här personer och deras drivkraft tänker jag ofta på det jag upplevt och sett i mitt närområde.

Några personer har absolut en egen inre Zlatan, andra hoppas jag får det. Några exempel:

Från Ragunda – min fina hemkommun
Den kommun som, genom skog och vattenkraft, kanske mest av alla bidragit till Sveriges välstånd får ofta höra att det är Sveriges fattigaste och mest tärande kommun.

Jag hoppas att det föds en inre Zlatan i varje invånare, att de kraftfullare och mera gemensamt än tidigare kräver sin rätt till det välstånd de gett andra. Att de vandrar genom dalgången med högburet huvud och inte tar emot skit från centralt håll.


Från Ragunda – Gun-Marie Persson
Som av en händelse så tar jag ett exempel på en person, från Ragunda, som utan tvekan har en ”inre Zlatan.”
Gun-Marie som hade tankar om att marknadsföra kommunens alla sevärdheter, men som inte fick gehör för dessa, startade ett företag som nu ”erövrar Thailand.”
Arrangerar snart en marknad i Ragunda, utvecklar en turistö i Thailand och knyter avtal med viktiga företag, tänkbara handelspartners för många Jämtlandsföretag.

Ett exempel till – Malin Ackerman
Lyckseleprofilen som tröttnade på utarmningen av inlandet och genom en ”inre Zlatan” påtalade vansinnigheterna av att stänga skattekontoret i Lycksele.
Hon bildade opinion och vann respekt i alla kretsar. Hon var då anställd av Lycksele kommun och är nu företagare som driver landsortsfrågor på olika sätt.

Det finns många fler exempel – jag tror ni förstår vad jag menar.

Vi ska inte ta emot förnedring för att vi inte är födda i Sverige, för att vi bor i Ragunda eller Lycksele.

Vi ska göra det som Negra Efendics slutade sitt sommarprogram med.

Vi ska förädla Sverige.



















  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post234

Kyrkogården är full med oersättliga personer.

DrivkrafterPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, June 25, 2017 10:35:56

Någon vis person lär ha sagt, ”kyrkogården är full med oersättliga personer.”
Jag har lagt det uttrycket på minnet och försökt lära mig en del utav det, inte minst när jag sett personer i min närhet som på olika sätt har identifierat sig med sitt arbete och, som jag tycker glömt att leva.
Jag tänker inte enbart på företagare som kan ha lätt att ”bli ett med sitt arbete”, utan ännu mera på personer som är ”vanliga anställda.”

Olika tider – olika drivkrafter
Innan jag försöker mig på en gissning över vilka drivkrafter som finns hos dessa personer så vill jag ge en minnesbild från min tid som avdelningschef i ett företag.

Jag deltog i mängder med kurser och konferenser och lärde känna många kollegor som regelbundet deltog i samma konferenser.
Under 80-talet när landet andades optimism och tillväxt fick man ryggdunkar och gratulationer om man under ett år hade anställt några personer på sin avdelning.
Det var ett tecken på framgång.

Femton år senare kom ryggdunkarna när man hade avskedat några personer. ”Hade krympt kostymen” som det så fint hette. Även om personerna som hade mist jobbet var de man själv hade varit med om att anställa många år tidigare.

Tider och teknik förändras men det är också väldigt lätt att hamna i ett ekorrhjul där man bara följer med. Man måste göra som de övriga.

Så några gissningar om vad som kan driva personer att lägga all sin energi, prestige, tid och ibland offra vänskap, familj och hälsa för sitt arbete.

Makt och rädsla
För personer i chefsställning tror jag att det många gånger är en fråga om att få visa makt gentemot underordnade och kraftfullhet för överordnade.

Maktkänsla i kombination med rädsla. Protesterar man, eller visar alltför stor egen vilja kan det ju bli så att en chefs överordnad ringer och säger ”det är många andra som vill ha ditt jobb.”
Är man då som person rädd för sin egen stol då är det lätt att trycka ut andra.

Status
Andra drivkrafter för personer som identifierat sig med sitt arbete:

* Hög lön och statusprylar. ”Mest prylar när man dör vinner” är ett skämtsamt uttryck som jag inte tror är på skoj för alla. Jag brukar försöka undvika att döma andra, men jag har ändå svårt att förstå detta med den fjärde bilen, den tredje båten och den sjunde teven.

* Det sociala umgänget. Det är viktigt att visa hur framgångsrik man är. Att man sedan inte alltid har kontroll på sina åtagenden och sin ekonomi verkar inte bekymra. Åtminstone inte utåt. Antal sjukdagar för psykiskt illamående ökar och talar ett helt annat språk.
Jag har själv sett, i min gamla profession, hur jakten på det perfekta umgänget och de finaste prylarna har orsakat kriser, brottslighet och tragedier.

* Vara tillgänglig. Är det status att ha jobbtelefonen på och kolla jobbmailen flera gånger om dagen när man har semester?
Skulle inte tro det – firman går nog vidare ändå…..

* Sociala medier har lagt ytterligare en nivå som inte alla kan hantera. Att alltid med ett leende visa hur framgångsrik man är. Mia Skäringer skrev för något år sedan i sin blogg om detta fenomen och hon uttryckte sig så här:

Jag är inte alltid glad och vill inte visa en sån bild av mig själv. Jag blir snarare spyfärdig på bilden av kändismorsan med tusen järn i elden: amma-knulla-baka-träna-separera-festa-shoppa-turnera samtidigt. Och allt med detta stora hysteriska leende på läpparna.”
Jag tror att den sanningen lever fortfarande.

De som är utanför
Hur känner sig personer som är utanför denna cirkus?
Ja, eftersom jag själv alltid varit lyckligt lottad av att ha ett spännande och utvecklande arbete och en omväxlande fritid så är jag förmodligen inte rätt person att bedöma detta.
Men jag gissar att en långtidsarbetslös kan känna sig ännu mera åsidosatt, värdelös och kanske som en tärande del av samhället.

Kretsen av personer i detta utanförskap är stor och eftersom samhällets och omgivningens värdering många gånger är utifrån hur framgångsrik man är i jobbet så är det framgångsrika personer som synliggörs och de som är utanför blir mer och mer marginaliserade.

I förlängningen är detta en utmärkt grupp för missnöjespartier att rekrytera medlemmar ifrån.

Tänk efter - före.
Jag avslutar min lilla reflektion med att citera den australiensiska sjuksköterskan Bronnie Wares undersökning om vad döende personer ångrar mest i livet. Hon har berättat om detta i sin bok, ”The top five regrets of the dying.” Här är listan:

1. Att man inte vågat leva sitt eget liv, utan levde efter andra människors förväntningar
2. Att man inte hade arbetat så mycket.
3. Att man inte hade modet att uttrycka sina känslor
4. Att man inte hållit kontakten med sina vänner
5. Att man inte tillåtit sig att vara lycklig.

Så återigen: Tänk efter – före!





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post233

Stockholm städerna och resten

Böcker som jag yttrat mig omPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, June 20, 2017 08:43:49

Arne Müllers bok, Stockholm, städerna och resten, borde finnas på samtliga politikers arbetsbord. Och inte bara finnas, den borde också läsas grundligt och med eftertanke. Det är en alldeles utmärkt sammanställning över hur den svenska regionalpolitiken har misslyckats.

Den inleds med fyra kapitel, där varje årtionde från sjuttiotalet fram till idag beskrivs. Från flyttlasspolitiken till de senaste årtiondets IT-bubblor och finansiella härdsmälta.

Mycket av innehållet kretsar omkring inlandet i norra Sverige, men inte allt. Det finns många områden även i södra halvan av landet som har samma strukturella problem och som finns beskrivna.

En av utgångspunkterna i hans resonemang är det koloniala förhållande som Norrland har i förhållande till södra Sverige och framförallt Stockholm. Han berör också tillväxtbegreppet som en hindrande faktor för en vettig regional balans. Ett begrepp som enbart bygger på en mätning av BNP och inget annat.

Han visar också på ett intressant sätt hur illa det kan gå när delar av en landsända i stort sett har dött. En bilfärd längs Kalixälven där byar som Jockfall, Ängesån, Lansjärv, Pålkem, Lakaträsk och Sandträsk passeras. Tidigare livaktiga byar som nu i stort sett helt dött.

Folkviljan
Men allt är inte nattsvart. Han pekar på goda exempel där folkviljan har besegrat centralt fattade beslut. Det har gällt Skatteverkets nedläggning av kontoret i Lycksele, den beslutade regionindelningen där jämtlänningarnas motstånd medförde att hela förslaget monterades ned och det gäller i stort sett hela Sorsele samhälle, där invånarna trotsar naturlagarna och utvecklar sitt samhälle i positiv riktning.

Arne Müller, är redaktör vid Sveriges Television i Umeå och har tidigare gett ut två uppmärksammade böcker, Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida och Norrlandsparadoxen. För Norrlandsparadoxen tilldelades han Guldspaden, de grävande journalisternas eget pris.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post232
Next »