Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Kan man förbereda sig för döden?

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, January 11, 2017 15:02:00

Under de senaste åren har många i min bekantskapskrets lämnat jordelivet. Släktingar, kollegor, skolkamrater och andra vänner och grannar. Ibland personer mitt i livet, ibland gamla och sjuka som inte orkat längre.
Och när man nått upp en bit i ålder så är det förmodligen naturligt att ställa sig frågan om det går att förbereda sig på något sätt.

En av mina tidigare kollegor, inte någon av de närmaste, men ändå en person som jag hade regelbunden kontakt med och framför allt, en person som jag högaktade. Duktig i yrket, hjälpsam och omtänksam. Han avled för några år sedan och skrev så här på sin facebooksida:

”Hur ska jag nu börja. Det här har varit en lång resa, min första cancerdiagnos kom i feb 2013. Då förstod jag inte allvaret i det. Tyvärr kommer cancern vinna. Idag har jag tumörer i stort sett överallt. Dagarna tillbringar jag i sängen, eftersom benen inte längre bär mig. Har hela tiden trott att det skulle bli bättre, men förstår nu att det inte blir så. Frågan är bara hur länge. Tiden går så fort, hade så mkt som jag trodde jag skulle hinna med. Sjukdomen tar all ork ifrån mig. Som ni förstår är jag både ledsen och rädd.”

Två dagar senare avled han och det kändes orättvist.

Hans tankar under sina sista dagar, liksom egna tankar vid senare dödsfall där jag berörts har gjort att jag då och då funderar på detta om det går att förbereda sig. Och visst går det göra det, både för sig själv och för de efterlevande.

Varför ska man göra det frågar sig säkert några. Jag försöker beskriva lite kort.

Jag tänker på två olika områden. Dels är det praktiska frågor som någon ska hantera, dels är det frågan om det egna uppträdandet och attityden mot medmänniskorna. Jag börjar med det lättaste, nämligen de praktiska sakerna.

Praktiska saker
När en person dör, så finns det efterlevande som måste vidta ett antal praktiska saker.
Det är ofta tunga stunder och jag vet av egen erfarenhet att det underlättar om det finns något nerskrivet om hur man vill bli begravd och hur man vill att ens kvarlåtenskap ska fördelas. Det behövs ingen detaljerad beskrivning, men något som i stora drag säger hur man vill ha det.

Jag har haft personer i min närhet, som varit noga med att berätta och skriva ner hur de vill ha sin begravning och hur kvarlåtenskapen ska fördelas. Men jag har också varit delaktig när den döde inte skrivit eller sagt någonting.

Jag lovar det är oerhört mycket lättare att vara efterlevande till en person som tydligt berättat om sina önskningar.

Begravningsbyråerna har listor/böcker som kallas för Vita arkivet, eller Livsarkivet där man kan skriva ner hur man vill ha det.
Men för de efterlevande räcker det ofta med ett handskrivet vanligt papper där man till exempel berättar om man vill bli kremerad, eller inte. Det går att göra hur detaljerat som helst, med till exempel vilka psalmer som önskas. Man skriver ner det som känns viktigt.

När det gäller saker som ska fördelas så finns några tips som kan underlätta, räknar upp några.

Tavlor som kanske är mycket viktiga och betydelsefulla för mig, kan vara helt intetsägande för mina barn. Ett enkelt sätt att vidarebefordra ”tavlans historia” är att skriva ett papper och fästa på baksidan.
Vem är konstnären, i vilket sammanhang köptes den och varför tycker jag att den är viktig. En sådan enkel handling kan göra att tavlan blir viktig även för nästa generation.

Detsamma gäller givetvis fotografier och annat som säger något om mig, mitt umgänge och mina intressen, även innan barnen fanns.

En sak till som du bör se till att dina barn, eller efterlevande får kännedom om och det är lösenord till din dator. Att de kan se och ta rätt på det som de vill bevara, men också komma åt sociala medier och till exempel avsluta ett facebookkonto och twitterkonto.

Uppträdandet
Nu till den svårare delen. Jag läste för något år sedan ett ”visdomsord” som lät ungefär så här:

Du ska leva så att du som död blir ett fint minne.

Här är mitt ledord respekt.

Jag tänkte mycket på den meningen när jag för några år sedan deltog i en begravning efter en morbror. Han hade visat mig full respekt, från det jag var ett litet barn, till sista gången jag träffade honom, när han låg på sjukhuset. Han var då omkring 85 år gammal.

Tar ett exempel till.
När Astrid Lindgren kom till en stad där hon, otroligt nog, inte var igenkänd av alla och började med att presentera sig för ett sällskap:
- Jag heter Astrid Lindgren….osv…
- Åh, är det du som älskar alla barnen, kom en kommentar.
Astrid tittade länge på personen och svarade med eftertryck:
- Nej, jag älskar inte alla barnen, men jag respekterar alla barn.

Ett fantastiskt svar från en fantastisk människa och som borde leda till eftertanke hos många. Barnen är lika viktiga som vuxna i samhället och kräver lika mycket respekt som vi vuxna vill ha. Men hur har vi det i samhället idag, visar vi respekt för varandra?

Vi måste också respektera att alla människor är unika och att vi bär med oss olika upplevelser i vår ryggsäck. Det verkar lätt att glömma.

Jag skummade under tio minuter facebookflödet och besökte några grupper. Där hittade jag på en gång:
- Hur kan en svetsarjävel få bli statsminister?
- Kan ingen visa ut de lata jävlarna som sitter utanför ICA!
- I Riksdan sitter en samling idioter som inte kan få vanliga jobb.
- Alla elever fibblar med sina mobiler och behöver inte lära sig nånting.
- Alla flyktingar är våldtäktsmän.

Jag skulle kunna räkna upp många, många flera kommentarer och synpunkter, men jag tror ni förstår vad jag menar. Respekten för medmänniskor verkar på många håll vara bortblåst och har ersatts med hat. Verkar som många tävlar om att vräka ur sig mest oförskämdheter.

Nej, respekt för varandra, miljön och våra ägodelar är något som man måste arbeta med varje dag och innan man slänger ur sig oförskämdheter bör man fundera över vad personen gått igenom.

För några år sedan träffade jag en ung man, som berättade om sin tragiska uppväxt med droger och övergrepp. Han var inställd till tinget och dömd för misshandel, hot och drogförsäljning. I avvaktan på fängelsedomen skulle han bli kvar i häktet över jul och nyårshelgen och hans svar blev:

- Oj va bra att jag får vara häktad. Julen är så jobbig och jag har ingenstans att ta vägen och hade jag blivit släppt hade jag tvingats göra nån skit så jag hade åkt in.

Lek men tanken på att han hade blivit släppt och gjort något olagligt. Hur skulle kommentarerna om honom ha sett ut i sociala medier, skrivna av personer som inte hade en aning om hans bakgrund.

Att tvinga på någon sin egen åsikt är också vanligt, men hedrar knappast den som gör det. Man visar inte den andra personen respekt.

Vad har dessa exempel med titeln på min krönika att göra?
För mig har det blivit viktigt att visa respekt för medmänniskor. Inte för att jag dagligen går och tänker på visdomsordet, att Du ska leva så att du som död blir ett fint minne, men om jag återgår till min morbrors begravning, så är jag övertygad om att jag inte kan hitta någon som känner annorlunda än jag. Han var ärlig, omtänksam och han visade hela sin omgivning respekt.

Så till sist.
Visst går det att förbereda en del för sin egen död. De praktiska sakerna är bara att fixa till och det är lättare att göra det medan man är frisk och pigg. Då slippar man några tunga stunder med sina anhöriga som slipper fråga om dessa saker när man ligger på dödsbädden.

När det gäller den andra delen, att visa respekt för sin omgivning, då är det också bara att börja och sedan fortsätta varje dag.

























  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post210

Mitt 2016

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Sun, December 18, 2016 16:09:53

Det har blivit lite av en tradition för mig att i slutet av varje år, göra en liten sammanfattning om vad som skett under året.
Ibland brukar jag skriva om sådant som hänt ute i stora världen, alltså utanför Frösön, men där har varit så mycket elände så jag blir lite inåtvänd och tittar istället på mitt eget 2016.

Precis som i fjol konstaterar jag, att i och med att jag stiger upp och känner mig frisk varje dag så tillhör jag en lycklig del av befolkningen. Lägger jag dessutom till ytterligare några saker så blir 2016 ett fantastiskt år, något som jag faktiskt brukar kunna säga nästan varje år.

Fjällen
Jag skriver ofta om att jag trivs i fjällen. Numera är vi där omkring halva tiden. Det ger både rekreation och inspiration. Jag gillar stillheten, vidderna, renarna som elegant strövar omkring och de guldfärgade myrarna på sensommaren.
Under 2016 har det blivit många vårvinter- och sensommardagar på kalfjället.

Här är bilder från en fantastisk dag på Storfjället.

Guldfeber
Som kom ut i slutet av 2015 har inneburit många roliga upplevelser. Många tillfällen till signeringar, föreläsningar, både med och utan musik och diskussioner om både skrivande och företeelserna som boken handlar om, maktspel, girighet och kriminalitet.
Två personer som medverkat vid många tillfällen är Britt-Inger Bergkvist och Sigge Backlund. Det har varit trevliga tillställningar.

Stort tack till er!

Resor
Att resa innebär alltid nya och spännande upplevelser. I år blev det bland annat en treveckors tur i Sydtyskland och Frankrike. Mycket motion och mycket god mat och dryck.
Vandring och cykel längs Moselfloden samt 9 dagars cykel i Bordeaux där vi passerade enormt vackra vinslott på Medochalvön, men besökte även de små hårt arbetande vinbönderna.
De stora vinslotten imponerar alltid, men jag tycker att den lille vinproducenten med sitt engagemang och sitt slit imponerar ännu mera.


Möten med människor
Men trots alla resor och stunder på fjället, så betyder möten med andra människor kanske det allra mesta. Jag har under året, för några tidningar, fått möjlighet att intervjua och skriva om många personer som på olika sätt imponerat eller utmärkt sig. Här är några exempel:


Acke Fahlén, den 85 årige gentlemannen från Krokom, som bredvid sitt läraryrke, lärt skolungdomar över hela världen att dansa. Förutom det kan han sätta följande titlar på sitt visitkort: fjällräddare, skidlärare, djuphavsdykare, skärmflygare, fågelmärkare och fågelexpert.
Fortfarande kan man hitta honom på en hög klippa i Indien, där han sitter med sin skärm och väntar på lämpliga vindar.


Astrid Lönn, som efter 47 chefsår i region Jämtland-Härjedalen flyttade till sin hemby Häggsjövik. Där upptäckte hon att det inte fanns någon affär på många mils radie. Tillsammans med ett antal kvinnor startade hon en servicepunkt i byn, där man nu hittar: mat, bensin, café, litet bageri, ombud för svenska spel, systembolaget och apoteket.


Systrarna Carola Olsson och Anneli Andremo, som framgångsrikt driver Gräftåvallens Fjällgård. Efter tretton års mycket hårt arbete kan de se en ständigt ökande turistström till området och en vänlighet och hjälpsamhet bland stugägarna, något som de kallar för ”Gräftåvallsandan.” Jag vill bara säga att ni är en stor anledning till denna anda.

Martina Höök, eller som jag gärna kallar henne, ”extrema Martina.” I dag är hon tränare för juniorlandslaget i längdåkning på skidor. Men hon har själv, fram till några år sedan, varit mycket framgångsrik inom s.k. extremidrott. Tävlingsmoment som löpning, orientering, cykel, paddling och klättring. Ibland upp till 140 timmar i sträck.
Som den motionär jag är, så drabbades jag nästan av en mjölksyrechock bara av att höra om hennes strapatser.

Kusinerna Vanja Semb och Barbro Ljungström, som tillsammans med några boende i Storvallen sett till att ett nytt fjällkapell finns på plats. Ligger där vackert vid Snasahögarnas fot. Altartavlan är ett stort fönster som visar just Snasahögarna. Kyrkan är nu en samlingsplats för boende, turister och fjällvandrare och är alltid öppen.


Gun-Mari Persson och Chai P. Kayankarn som arbetar med att Döda Fallet och historien om Thailändska Paviljongen, i Ragunda, ska klassas som världsarv. Sedan intervjun har Gun-Marie startat eget företag, men arbetar fortfarande med vissa delar inom världsarvsprojektet. Ett arbete och ett projekt som jag tror har möjligheter att bli Jämtlands största turistattraktion.



Birger Ajax, som vid sidan av sitt lärarjobb driver Ammeråns fiskecamp. Var en av ledarna i ”Kampen om Ammerån”, d.v.s. räddade Ammerån från utbyggnad. Han har därefter arbetat, tillsammans med Länsstyrelsen, med två forskningsprojekt för att utveckla fiskestammen i ån. Ett långsiktigt arbete som nu inneburit att Ammerån klassas som ett av landets bästa vatten för harr och öringsfiske.


Emma Fällman, advokat inom humanjuridiken. Står alltid på offrens sida och hade dagen innan vårt möte varit kallad som expert i teves morgonsoffor. Ämnet hade varit våldtäktsmän som sagts sig lida av sjukdomen sexsomnia, d.v.s. att de hade förgripit sig på en kvinna i sömnen. Emma har klara åsikter om vilka delar som kan förbättras i juristutbildningen och är ett föredöme för unga kvinnor som vill satsa på en advokatkarriär.

Göran Ingebrand, lagman hos Östersunds Tingsrätt, som kan blicka tillbaka på en lång karriär inom rättsväsendet. Anlitas ofta i domarutbildningen för unga jurister och har en mycket stor del till att Tingsrätten i Östersund anses som en av de bästa arbetsplatserna i domstolsvärlden.
Men han har också en imponerande meritlista som maratonlöpare. När jag träffade honom i början av året hade han genomfört 96 maratonlopp. Han kanske har passerat ”100 gränsen” nu.



Klara Lundborg, busschauffören som bytte yrke sent i livet. Hon fick något som hon säger ”en kallelse” att hon skulle bli präst.
Hennes omedelbara svar på detta var, ”nähä du Gud, nu har du tagit fel person.” Hon menade att hon inte levt och lärt som man borde göra för att bli präst.
Nu vid snart 78 års ålder, är hon fortfarande flitigt anlitad och många familjers egen huspräst. Från dop, vigslar till begravningar.
Efter sin prästvigsel har hon aldrig stängt av telefonen, allt för att kunna hjälpa medmänniskor i nöd.


Karl-Erik Dahlgren, ”ekobonden” i Krokvåg. Han startade med att överta föräldrarnas gård med en åkerareal på 2,8 hektar och 80 hektar skog. Idag nästan 40 år senare brukar han 360 hektar mark och drygt 1000 hektar skog. Antalet kor är idag mellan 3 och 400 stycken och det verkar som han pratar med dem alla varje dag. En person med stora kunskaper och åsikter om djurens bästa, den svenska jordbrukspolitiken och vilka förbättringar som krävs.

Att få samtala med dessa personer har varit givande och lärorikt. Starka personligheter som alla, trots hårt arbete, framgångar och pressade scheman alltid har tid att dela med sig av sina viktiga erfarenheter.
Tack för en givande pratstund.

Leden som glesnar
Men mitt i allt positivt kommer med jämna mellanrum, allt oftare numera, besked om att vänner, släktingar och kollegor avlidit.
Under 2016 har det blivit omkring tio tysta minuter för personer som på olika sätt betytt mycket, men som nu inte finns kvar.

Alltid tunga stunder och påminnelser om att ta tillvara på den tid man har.


Till sist
Det här blev en liten kavalkad över några viktiga händelser, känslor och upplevelser under 2016.
Att sia om det kommande året är svårt, men om hälsan håller i sig, då ser jag fram mot några saker extra mycket.
Jag tänker på Wendlas dansstudios uppsättning av Guldfeber på Gamla Teatern, den 26 februari.
Jag tänker på nya spännande möten med personer som jag ska skriva. Några intervjuer är redan planerade och jag hoppas på ett antal spännande resor.

Men det viktigaste är den närmaste familjen. Den ger energi. Till exempel är samtalen med Ronja 2 år, inte något man vet hur de slutar.


Med detta önskar jag er alla en God och vilsam Jul !







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post208

Något om mig

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Thu, September 15, 2016 18:04:39


I hela mitt yrkesliv har jag skrivit mycket och känt att jag har haft lätt för att formulera mig. I jobbet handlade det mest om protokoll, PM och rapporter av olika slag. Med andra ord väldigt formellt.
På fritiden har jag varit engagerad i många föreningar och ofta blivit ansvarig för informationen till medlemmarna. Ett friare skrivande som jag tyckt om.

Mitt arbete som säkerhetschef i en stor bank var spännande och jag har haft förmånen att delta i många stora förändringar. Vid en av de större förändringarna i slutet av 90-talet kände jag plötsligt under en fjällvandring att jag på något sätt borde dokumentera en del av mina upplevelser. Den tanken rotade sig i mitt huvud och har därefter aldrig försvunnit. Hur det skulle dokumenteras och berättas hade jag då ingen aning om, men jag började på olika sätt samla material.


Girighet eller Makt
År 2008 lämnade jag banken och började skriva på allvar. Mina egna erfarenheter blandades med uppgifter från massmedia och mycket fantasi och resultatet blev en roman som kom ut 2011. Romanen kom att heta Girighet eller makt. Hela processen, med att samla material, skriva och gå skrivarkurser blev en slags inre resa som utvecklade mig mycket. Min förläggare träffade jag i en sjukhuskorridor. Vi behandlades båda för en kraftig getingallergi och kom att prata mycket med varandra. När jag berättade att jag skrev och hon att hon hade skrivit en bok och nu var beredd att satsa på förlagsverksamhet så fick min roman bli förlagets först utgivna bok.

Hösten samma år inträffade nästa stora händelse till följd av boken och mitt skrivande. En dansstudio i Östersund, Wendlas dansstudio, hade hört talas om boken och undrade om det var något som hon kunde gestalta i dansform från scenen.
Wendla Karlsson, som driver dansstudion, har i alla år sökt nya utmaningar för sina dansare och att gestalta en roman var något nytt som hon ville testa. Att min roman fick bli hennes första försök gjorde mig stolt och mycket glad. Dansföreställningen, eller kanske rättare sagt dansteaterföreställningen, blev mycket uppskattad och omskriven i tidningar, teve och radio. Mitt bidrag i föreställningen var att jag läste några egna nyskrivna texter mellan vissa av scenerna för att på så vis underlätta för publiken.



Zara
Framgångarna och uppmärksamheten för boken och dansföreställningen gav mig ny inspiration och när jag fick frågan av Wendla om jag kunde skriva en berättelse om en ung flicka med självskadebeteende, svarade jag omedelbart ja.
Det blev en kort roman i ungdomsmiljö med mycket musik, gängbildning och med olika problem som finns i unga personers liv.
Eftersom det är länge sedan jag umgicks med tonårstjejer så fungerade några av hennes unga dansare som bollplank. Hela projektet var spännande och föreställningen mottogs mycket positivt och fortfarande uppförs delas av föreställningen på skolor med flera ställen.



Guldfeber
En ny roman i finansmiljö kom ut hösten 2015. Förutom intriger och maktspel i finansvärlden så ingår ett stort inslag av kriminalitet. Som en av trådarna går det att följa några kriminellas ansträngningar att komma över bankens, eller bankkundernas pengar. Det gäller både tungt kriminella gäng liksom smarta bedragare.
Wendla har även tagit sig an utmaningen att uppföra Guldfeber på scen. Preliminärt uppförs den under november månad.
Med tanke på hur positivt de tidigare föreställningarna tagits emot ser jag fram mot Guldfebers scenversion.

Övrigt
Skrivandet har blivit lite som en drog. Drivkrafter är framförallt personer som jag träffat och fascinerats av och det är lika många på livets skuggsida, som på den soliga sidan.

Under stunderna vid datorn, vandringar eller skidåkning på fjället, promenader eller cykelturer längs Storsjön så finns skrivandet med mig. Jag jobbar med många nya idéer och hoppas att några av dem kommer i tryck. Men ingen av idéerna som jag jobbar med nu utspelar sig i finansvärlden

Det känns utvecklande, stimulerande och härligt.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post193

Att spara tid

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Tue, September 06, 2016 19:24:50

Jag har funderat en del över begreppet ”att spara tid.” Är rätt säker på att alla har hört det och att alla har använt begreppet någon gång. Men vad menar vi egentligen.

Vi gör det snabbare så sparar vi tid, hur många gånger hör man inte det uttrycket och ju äldre jag blir desto svårare har jag att förstå det.

Tror till exempel att alla anställda inom vården inte håller med. Så fort som de tvingas springa så är jag inte säker på att de själva anser att det känns meningsfullt. De kommer hem uttrötta, har gjort en massa saker snabbt , men sparat tid…..nja

Spara pengar
Spara för att ha en ekonomisk trygghet eller för att köpa en sak, det förstår jag. Men tid….

Vad är tid
En sökning på google ger följande förklaringar:

Tid är en grundläggande dimension i vår tillvaro som gör att vi kan beskriva händelser i vad som har skett, vad som sker nu och vad som kommer att hända senare, det vill säga ge en ordnad följd, en sekvens, av händelser.

Känns nästan som en vettig förklaring, men så hittar jag en förklaring till:

Tid är något som verkar självklart, men som förbryllar när man går djupare in på begreppen. Tidsbegreppet har vållat filosofer problem alltsedan de gamla grekerna, och man ser ständigt konstateranden, bland annat av naturvetenskapsmän, att tiden är något vi inte kan förstå.

Då känns det riktigt bra, speciellt det sista, ”något vi inte kan förstå”

Tänk dig
Om det skulle gå att spara tid, du jobbar snabbt och effektivt, du kör lite snabbare än du får för att spara tid, får du då en timme till.
Skulle inte tro det.
Möjlighet en timme för att göra något annat, men inte får du mera tid.

Minns en tidigare chef, som en gång skulle vara kraftfull inför ett antal mellanchefer. Ha sa, ”Ingen ska jobba övertid i det här företaget, men kom ihåg att efter 17 finns en timme till och sen en timme till”

Vi som lyssnade förstod inte vad han menade och jag gör det inte än idag, ja förutom att det alltid kommer en timme till….

Tidsbegreppet
Trots att tidsbegreppet är så svårt, att det enligt naturvetenskapsmän inte går att förklara så går det ju alltid göra affärer på det som vi inte förstår.
Det finns nämligen kurser i hur man sparar tid. Jag plockar från några utbildningsföretag. Du får lära dig:

- Skaffa en dagbok/planerare med daglig och veckoplansblad i. Det blir en bra början

- Att motionera gör att du orkar mer och känner dig mer tillfredsställd med dig själv och orkar mer. Bra lösning för trötta studenter. Bra för studier, sociala livet, jobbet, sömnen etc.

- Dagligen och veckovis föra ner allt du ska göra, och strikt följa din planering

Dessa och många andra punkter är bra. Det ger hjälp att planera ett arbete och sina dagar. Givetvis om det inte händer något oförutsett, till exempel förkylningar, sjuka barn på dagis, glömma inpasseringskortet till jobbet o.s.v.

En liten beräkning till. OM du för att spara tid, ökar hastigheten från 80 till 90 kilometer i timmen under en mil, då har du faktiskt sparat 49,8 sekunder. Att du sedan har brutit mot hastighetsbestämmelser, kanske kört mot rött ljus och varit nära att krocka med en korsande bilist, det är väl inte så farligt.
Viktigare är väl att spara 49,8 sekunder.

Vid pärleporten
Och när det är dags för pärleporten får vi då några timmar extra eftersom vi sparat så mycket tid innan. Skulle Sankte Per möjligen säga, ”du har sparat så mycket tid så du kan återvända till jorden i 4 dagar, 8 timmar, 12 minuter och 49 sekunder.
Knappast.

Om han säger något så tror jag det är något i stil med,
Du är här alldeles för tidigt. Du har stressat som en galning, planerat och planerat och aldrig gett dig tid att lukta på blommorna, ligga på rygg i en fjällsluttning, kramat en medmänniska i nöd eller sagt hej till den fullständigt ensamma personen på parkbänken





  • Comments(4)//runudden.skrivovin.se/#post192

Jag avskyr Stormarknader

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, May 25, 2016 17:36:05

Jag avskyr Stormarknader. Jag mår nästan fysiskt illa när jag kommer in i en jättelada och möts av 75 meter långa hyllskepp som är omgivna av skyltar med "Prisfest", "Priskalas" eller ännu värre ”Sale” eller ”For sale”

Jag får andra skyltar på näthinnan och på dem finns det texter som "Köp inte” ”Antiköp” ”Varför ska jag köpa det där” och liknande.

Självscanning
På allt flera ställen finns möjligheten till självscanning, d.v.s. du scannar själv priset på varan innan du lägger den i kundvagnen. Säkert en på många sätt rationell hantering, för butiken.
Men har du sett hur det ser ut när paren går där bland hyllorna?
Damerna springer mellan hyllorna och plockar i varorna och äntligen tycks karlarna fått en sysselsättning. De (vi) scannar och scannar och det piper omkring dem (oss) som om de (vi) vore radioaktiva.
Vagnarna körs betydligt saktare nu än tiden före självscanning. Det måste ju kollas om man scannat allt.
Jag tror att handeln räknat ut att "vi måste sysselsätta gubbarna, de måste få någonting att göra"

Och argumenten från scanningsivrarna brukar vara, ”Det går så snabbt.”

Ja, så har vi fruktdisken. Olika märkningar på olika hyllor och nog scannar man fel. Gör om och gör rätt. Vid godisdisken är det likadant.

Jag brukar hävda att allt tar längre tid. Sakta vandring i butiken, felscanningar och göra om momenten.

I den bästa av världar går det lite snabbare i kassan utom när jag är med då är det kontroll.
Allt ska kontrolleras och jag brukar tala om för hustrun att den här handelstrippen har tagit minst 20 minuter längre tid än på den gamla goda tiden.
”Du följer inte med nästa gång” brukar svaret bli och jag försöker se en aning ledsen ut.

Kunskaperna
Förutom de stora matmarknader så har vi alla andra stora butiker för, verktyg, idrottsprylar, kläder, usb-minnen, spisar, motorsågar, böcker m.m. m.m.
Ibland brukar jag fråga någon expedit som inte hunnit undan. ”Varför ska jag köpa det här märket” och får då en förskräckt blick till svar. ”Ja det är världens mest sålda märke” eller ”vi har väldigt få klagomål på det här märket.”
Ibland fortsätter jag mina besvärliga frågar men numera brukar jag oftast lunka iväg med undran om ”vart har den gamla yrkeskunskapen tagit vägen”

Men det finns två positiva saker med stormarknader och det är:
1.Jag inser varje gång jag kommer ut från ett stort varuhus hur mycket prylar jag inte behöver

2. Och så uppskattar jag min fru ännu mera, för hon säger allt oftare ”Du behöver inte följa med nästa gång”







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post180

Utvärdering av regelverk från 1 april

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Fri, April 01, 2016 16:01:49
Under tre år har jag haft förmånen att få medverka till att sprida information om nya regler från olika myndigheter som ska gälla just från den här dagen, den 1 april. Men hur har efterlevnaden av reglerna fungerat?

Jag har tagit del av några utvärderingar som gjorts.


2014



Då kom regeln om den obligatoriska s.k. kastvedringen, som innebar att alla vedhögar överstigande 1 meters höjd ska ha en ring av stående vedträn mot marken. Gällde även s.k.hobbyeldare, t.ex. liten vedhög för öppen spis.

På bilden ses en lycklig man som hade fått sitt certifikat efter att ha klarat kastvedringens krav.

Hur har det gått sen dess?
Tyvärr verkar respekten för kastvedringen ha avtagit. Partierna skyller på varandra för att inte ha haft tillräckligt stränga kontroller och sd hävdar som vanligt att det är flyktingarnas fel. ”Det ingår inte i deras kultur att använda kastvedring” säger de.
Personen på bilden som ofta vistas i området tror inte på den förklaringen.


2015


I fjol kom direktivet som skulle underlätta för oss fjällvandrare. Det gällde vandringssättet på lederna, när höger resp. vänsterregel ska gälla.
Regeln är fortfarande att det är kommunens politiska majoritet som avgör. Är t.ex. kommunstyrelsens ordförande moderat gäller högerregeln och är han/hon socialdemokrat gäller vänsterregeln. Är det någon annan partifärg kan man vandra som man vill.

Hur har detta utfallit?
Tyvärr i ett enda kaos. Det har levererats skyltar för höger och vänstervandring till alla kommuner. Men dessa har inte satts upp och man har i några fall tillsatt utredningar för att avgöra hur skyltarna ska monteras.
Sd skyller på flyktingsituationen och att det inte ingår i flyktingarnas kultur att vandra till höger eller till vänster.
Några utredningar har kommit fram till resultatet att den politiska majoriteten inte vet om den är till höger eller till vänster.

Personen på bilden som ofta vistas på fjället tror på den senare förklaringen

2016


I dag har ett nytt regelverk om registrering av hjortronplockning sjösatts. Utvärdering av detta kommer om några år.

Till dess kära medvandrare – vandra lugnt.



  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post173

Jag har en egen måne

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, February 24, 2016 17:11:54


Ted Gärdestad, text- och musikgeniet inspirerar fortfarande, nära trettio år efter sin död. Han skulle nyligen ha fyllt sextio och hans musik har snurrat flitigare än vanligt.

Det är alltid tragiskt när unga personer inte orkar leva vidare och de flesta dör i tysthet för den stora allmänheten.
Under 2014 var det 1531 personer som valde att avsluta sina liv och av dessa var det ungefär 40 % som var i samma ålder som Ted, eller yngre.
Jag tycker det är mycket dystert när nästan 5 personer, varje dag, väljer att avsluta sina liv i förtid.

Ted lever trots allt vidare genom sin musik och han blir bara större och större.

En av Teds mest kända melodier är ”Jag vill ha en egen måne.” Den spelas och sjungs vid både glädje och fest men visar när man läser texten lite noggrant på en mycket olycklig person.
Jag har försökt sätta mig in i hans tankar och känslor. Inte helt lätt när man som jag har ”hittat en egen måne.”
Min plats på fjället har blivit lite av min egen måne, men jag behöver inte åka dit ensam, ledsen och bitter.

Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar
.

Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.

Uppenbarligen hjärtesorg och ingen förståelse från den person som han saknar. Sen kommer mansrollskraven in, att tårar inte passar för en karl.
Så dystert och så stereotypt. Karlar är lika ledsna som kvinnor. Vi behöver också gråta ibland.
Jag tror att världen skulle bli mycket bättre om även männen visar mera känslor. Vill med detta inte säga att jag är duktig på det.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Att få fly när det är som svårast, är han nog inte ensam om att önska. Tyvärr brukar flykt inte innebära någon långvarig förbättring. Lindrar smärtan för en tid.
Ändå är det så tydligt och så förståeligt. Att försvinna en tid, att bara få vara ensam med sina tankar, att få betrakta tillvaron från ett annat perspektiv.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.

Så kommer i slutet av visan bitterheten och känslan av att vara underlägsen. Den känsla som många gånger brukar leda till hämnd och elände för båda parterna. Här mynnar de ut i en fantastisk text och melodi.

Det var min, mycket amatörmässiga tolkning av en fin och välskriven visa.
Hans svårmod kommer igen i andra texter och det känns fint att skänka dem några minuters eftertanke ibland.

Skulle vilja tacka Ted för att han valde pennan och pianot istället för kniven.









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post168

Att vara frisk är att vara lycklig

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Sun, February 21, 2016 16:55:15



Så skrev Bodil Malmsten vid ett tillfälle och fortsatte sedan med, ”Synd att jag inte visste det då”

Bodil, som avled för en tid sedan, skrev många fina och tänkvärda texter. Det här är en ur högen som jag fastnat för.

Jag kom att tänka på Bodils text när jag läste en undersökning som Novus gjorde under 2015 bland 1000 personer över hela landet. Frågorna gick ut på om man kände sig lycklig och vad som gjorde personerna lyckliga.

Vad kunde man se
Att ungefär hälften av oss anser sig lyckliga med den andra hälften inte är det.

Män är också lyckligare än kvinnor, 59% mot 55%.

Viktiga saker, förutom hälsan, kärlek, anhöriga, är husdjuren, att kunna träna och att vara ute i naturen.

Trender
Jämför man med tidigare undersökningar är det ungefär samma resultat men anledningen till lyckan är lite förändrad. ”Bra hälsa”, hos sig själv och närstående, har minskat till förmån för ”min kärlek” och ”mina vänner.”
Sju av tio uppger att de skrattar minst en gång per dag, men antalet som skrattar fler gånger per dag har sjunkit från 39% till 34%.

Vad ser jag av resultatet?
Spontant att det är trist att hälften av alla personer inte är lyckliga. Omkring fyra miljoner personer i landet som mer eller mindre tycker att livet är jobbigt.

Självfallet kommer det, då och då, jobbiga perioder för samtliga, men den här siffran har tydligen varit konstant under en längre tid.

Hur syns det?
En sätt som dåligt mående visas väldigt tydligt är alla ilskna kommentarer, hat, hot och trakasserier på sociala medier. Att må dåligt och känna sig utanför, kanske inte ha någon att anförtro sig till, ja då kan man spy ut sitt illamående framför datorn.

Att män mår bättre än kvinnor syns förmodligen i brottsstatistiken. Alltför många kvinnor har män som terroriserar sig. Rimligen mår inte de männen heller bra, men kanske inte lika dåligt som kvinnorna.

En annan orsak kan ju vara så enkel att kvinnorna har en förmåga att göra männen lyckliga, medan inte männen är lika duktiga på det.

Går det förbättra?
Förmodligen går det att få bättre siffror. Även om man lever ensam och inte har något stort umgänge i övrigt så visar svaren att många blir lyckliga av att umgås med husdjur, att kunna träna och att vara ute i naturen.

Kanske är det så enkelt så att några fler kattor, lite fler promenader och sköna stunder i naturen kan förbättra lyckokänslan.

Jag är rätt övertygad om det.

Jag då
Som vanligt känner jag mig priviligierad. Känner mig väldigt frisk, trots ibland en krånglande rygg och dito knä. Hittills så har jag nog aldrig behövt avstå något som jag har velat göra.
Så kära Bodil Malmsten, när jag läste dina rader, så inser jag hur riktiga de är.

Ser jag sen på listan över vad som gör personer lyckliga, alltså anhöriga, kunna träna, vara ute i naturen så kan jag pricka av dem en efter en.

Ja förutom detta med katter förstås. Det kommer jag nog aldrig att pricka av…..

Lägger jag sedan till en högst egen åsikt som utvecklat mig mycket, det är att göra något ”skapande.” I mitt fall har skrivandet blivit som en drog, men förmodligen har annat skapande, t.ex. sång och musik, målning, vävning och liknande samma effekt.

Ett amatörråd från mig: Börja promenera, skaffa (kanske) en katt, börja skriv …… så minskar hatet på nätet.







  • Comments(2)//runudden.skrivovin.se/#post167
« PreviousNext »