Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Något om mig

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Thu, September 15, 2016 18:04:39


I hela mitt yrkesliv har jag skrivit mycket och känt att jag har haft lätt för att formulera mig. I jobbet handlade det mest om protokoll, PM och rapporter av olika slag. Med andra ord väldigt formellt.
På fritiden har jag varit engagerad i många föreningar och ofta blivit ansvarig för informationen till medlemmarna. Ett friare skrivande som jag tyckt om.

Mitt arbete som säkerhetschef i en stor bank var spännande och jag har haft förmånen att delta i många stora förändringar. Vid en av de större förändringarna i slutet av 90-talet kände jag plötsligt under en fjällvandring att jag på något sätt borde dokumentera en del av mina upplevelser. Den tanken rotade sig i mitt huvud och har därefter aldrig försvunnit. Hur det skulle dokumenteras och berättas hade jag då ingen aning om, men jag började på olika sätt samla material.


Girighet eller Makt
År 2008 lämnade jag banken och började skriva på allvar. Mina egna erfarenheter blandades med uppgifter från massmedia och mycket fantasi och resultatet blev en roman som kom ut 2011. Romanen kom att heta Girighet eller makt. Hela processen, med att samla material, skriva och gå skrivarkurser blev en slags inre resa som utvecklade mig mycket. Min förläggare träffade jag i en sjukhuskorridor. Vi behandlades båda för en kraftig getingallergi och kom att prata mycket med varandra. När jag berättade att jag skrev och hon att hon hade skrivit en bok och nu var beredd att satsa på förlagsverksamhet så fick min roman bli förlagets först utgivna bok.

Hösten samma år inträffade nästa stora händelse till följd av boken och mitt skrivande. En dansstudio i Östersund, Wendlas dansstudio, hade hört talas om boken och undrade om det var något som hon kunde gestalta i dansform från scenen.
Wendla Karlsson, som driver dansstudion, har i alla år sökt nya utmaningar för sina dansare och att gestalta en roman var något nytt som hon ville testa. Att min roman fick bli hennes första försök gjorde mig stolt och mycket glad. Dansföreställningen, eller kanske rättare sagt dansteaterföreställningen, blev mycket uppskattad och omskriven i tidningar, teve och radio. Mitt bidrag i föreställningen var att jag läste några egna nyskrivna texter mellan vissa av scenerna för att på så vis underlätta för publiken.



Zara
Framgångarna och uppmärksamheten för boken och dansföreställningen gav mig ny inspiration och när jag fick frågan av Wendla om jag kunde skriva en berättelse om en ung flicka med självskadebeteende, svarade jag omedelbart ja.
Det blev en kort roman i ungdomsmiljö med mycket musik, gängbildning och med olika problem som finns i unga personers liv.
Eftersom det är länge sedan jag umgicks med tonårstjejer så fungerade några av hennes unga dansare som bollplank. Hela projektet var spännande och föreställningen mottogs mycket positivt och fortfarande uppförs delas av föreställningen på skolor med flera ställen.



Guldfeber
En ny roman i finansmiljö kom ut hösten 2015. Förutom intriger och maktspel i finansvärlden så ingår ett stort inslag av kriminalitet. Som en av trådarna går det att följa några kriminellas ansträngningar att komma över bankens, eller bankkundernas pengar. Det gäller både tungt kriminella gäng liksom smarta bedragare.
Wendla har även tagit sig an utmaningen att uppföra Guldfeber på scen. Preliminärt uppförs den under november månad.
Med tanke på hur positivt de tidigare föreställningarna tagits emot ser jag fram mot Guldfebers scenversion.

Övrigt
Skrivandet har blivit lite som en drog. Drivkrafter är framförallt personer som jag träffat och fascinerats av och det är lika många på livets skuggsida, som på den soliga sidan.

Under stunderna vid datorn, vandringar eller skidåkning på fjället, promenader eller cykelturer längs Storsjön så finns skrivandet med mig. Jag jobbar med många nya idéer och hoppas att några av dem kommer i tryck. Men ingen av idéerna som jag jobbar med nu utspelar sig i finansvärlden

Det känns utvecklande, stimulerande och härligt.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post193

Att spara tid

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Tue, September 06, 2016 19:24:50

Jag har funderat en del över begreppet ”att spara tid.” Är rätt säker på att alla har hört det och att alla har använt begreppet någon gång. Men vad menar vi egentligen.

Vi gör det snabbare så sparar vi tid, hur många gånger hör man inte det uttrycket och ju äldre jag blir desto svårare har jag att förstå det.

Tror till exempel att alla anställda inom vården inte håller med. Så fort som de tvingas springa så är jag inte säker på att de själva anser att det känns meningsfullt. De kommer hem uttrötta, har gjort en massa saker snabbt , men sparat tid…..nja

Spara pengar
Spara för att ha en ekonomisk trygghet eller för att köpa en sak, det förstår jag. Men tid….

Vad är tid
En sökning på google ger följande förklaringar:

Tid är en grundläggande dimension i vår tillvaro som gör att vi kan beskriva händelser i vad som har skett, vad som sker nu och vad som kommer att hända senare, det vill säga ge en ordnad följd, en sekvens, av händelser.

Känns nästan som en vettig förklaring, men så hittar jag en förklaring till:

Tid är något som verkar självklart, men som förbryllar när man går djupare in på begreppen. Tidsbegreppet har vållat filosofer problem alltsedan de gamla grekerna, och man ser ständigt konstateranden, bland annat av naturvetenskapsmän, att tiden är något vi inte kan förstå.

Då känns det riktigt bra, speciellt det sista, ”något vi inte kan förstå”

Tänk dig
Om det skulle gå att spara tid, du jobbar snabbt och effektivt, du kör lite snabbare än du får för att spara tid, får du då en timme till.
Skulle inte tro det.
Möjlighet en timme för att göra något annat, men inte får du mera tid.

Minns en tidigare chef, som en gång skulle vara kraftfull inför ett antal mellanchefer. Ha sa, ”Ingen ska jobba övertid i det här företaget, men kom ihåg att efter 17 finns en timme till och sen en timme till”

Vi som lyssnade förstod inte vad han menade och jag gör det inte än idag, ja förutom att det alltid kommer en timme till….

Tidsbegreppet
Trots att tidsbegreppet är så svårt, att det enligt naturvetenskapsmän inte går att förklara så går det ju alltid göra affärer på det som vi inte förstår.
Det finns nämligen kurser i hur man sparar tid. Jag plockar från några utbildningsföretag. Du får lära dig:

- Skaffa en dagbok/planerare med daglig och veckoplansblad i. Det blir en bra början

- Att motionera gör att du orkar mer och känner dig mer tillfredsställd med dig själv och orkar mer. Bra lösning för trötta studenter. Bra för studier, sociala livet, jobbet, sömnen etc.

- Dagligen och veckovis föra ner allt du ska göra, och strikt följa din planering

Dessa och många andra punkter är bra. Det ger hjälp att planera ett arbete och sina dagar. Givetvis om det inte händer något oförutsett, till exempel förkylningar, sjuka barn på dagis, glömma inpasseringskortet till jobbet o.s.v.

En liten beräkning till. OM du för att spara tid, ökar hastigheten från 80 till 90 kilometer i timmen under en mil, då har du faktiskt sparat 49,8 sekunder. Att du sedan har brutit mot hastighetsbestämmelser, kanske kört mot rött ljus och varit nära att krocka med en korsande bilist, det är väl inte så farligt.
Viktigare är väl att spara 49,8 sekunder.

Vid pärleporten
Och när det är dags för pärleporten får vi då några timmar extra eftersom vi sparat så mycket tid innan. Skulle Sankte Per möjligen säga, ”du har sparat så mycket tid så du kan återvända till jorden i 4 dagar, 8 timmar, 12 minuter och 49 sekunder.
Knappast.

Om han säger något så tror jag det är något i stil med,
Du är här alldeles för tidigt. Du har stressat som en galning, planerat och planerat och aldrig gett dig tid att lukta på blommorna, ligga på rygg i en fjällsluttning, kramat en medmänniska i nöd eller sagt hej till den fullständigt ensamma personen på parkbänken





  • Comments(4)//runudden.skrivovin.se/#post192

Jag avskyr Stormarknader

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, May 25, 2016 17:36:05

Jag avskyr Stormarknader. Jag mår nästan fysiskt illa när jag kommer in i en jättelada och möts av 75 meter långa hyllskepp som är omgivna av skyltar med "Prisfest", "Priskalas" eller ännu värre ”Sale” eller ”For sale”

Jag får andra skyltar på näthinnan och på dem finns det texter som "Köp inte” ”Antiköp” ”Varför ska jag köpa det där” och liknande.

Självscanning
På allt flera ställen finns möjligheten till självscanning, d.v.s. du scannar själv priset på varan innan du lägger den i kundvagnen. Säkert en på många sätt rationell hantering, för butiken.
Men har du sett hur det ser ut när paren går där bland hyllorna?
Damerna springer mellan hyllorna och plockar i varorna och äntligen tycks karlarna fått en sysselsättning. De (vi) scannar och scannar och det piper omkring dem (oss) som om de (vi) vore radioaktiva.
Vagnarna körs betydligt saktare nu än tiden före självscanning. Det måste ju kollas om man scannat allt.
Jag tror att handeln räknat ut att "vi måste sysselsätta gubbarna, de måste få någonting att göra"

Och argumenten från scanningsivrarna brukar vara, ”Det går så snabbt.”

Ja, så har vi fruktdisken. Olika märkningar på olika hyllor och nog scannar man fel. Gör om och gör rätt. Vid godisdisken är det likadant.

Jag brukar hävda att allt tar längre tid. Sakta vandring i butiken, felscanningar och göra om momenten.

I den bästa av världar går det lite snabbare i kassan utom när jag är med då är det kontroll.
Allt ska kontrolleras och jag brukar tala om för hustrun att den här handelstrippen har tagit minst 20 minuter längre tid än på den gamla goda tiden.
”Du följer inte med nästa gång” brukar svaret bli och jag försöker se en aning ledsen ut.

Kunskaperna
Förutom de stora matmarknader så har vi alla andra stora butiker för, verktyg, idrottsprylar, kläder, usb-minnen, spisar, motorsågar, böcker m.m. m.m.
Ibland brukar jag fråga någon expedit som inte hunnit undan. ”Varför ska jag köpa det här märket” och får då en förskräckt blick till svar. ”Ja det är världens mest sålda märke” eller ”vi har väldigt få klagomål på det här märket.”
Ibland fortsätter jag mina besvärliga frågar men numera brukar jag oftast lunka iväg med undran om ”vart har den gamla yrkeskunskapen tagit vägen”

Men det finns två positiva saker med stormarknader och det är:
1.Jag inser varje gång jag kommer ut från ett stort varuhus hur mycket prylar jag inte behöver

2. Och så uppskattar jag min fru ännu mera, för hon säger allt oftare ”Du behöver inte följa med nästa gång”







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post180

Utvärdering av regelverk från 1 april

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Fri, April 01, 2016 16:01:49
Under tre år har jag haft förmånen att få medverka till att sprida information om nya regler från olika myndigheter som ska gälla just från den här dagen, den 1 april. Men hur har efterlevnaden av reglerna fungerat?

Jag har tagit del av några utvärderingar som gjorts.


2014



Då kom regeln om den obligatoriska s.k. kastvedringen, som innebar att alla vedhögar överstigande 1 meters höjd ska ha en ring av stående vedträn mot marken. Gällde även s.k.hobbyeldare, t.ex. liten vedhög för öppen spis.

På bilden ses en lycklig man som hade fått sitt certifikat efter att ha klarat kastvedringens krav.

Hur har det gått sen dess?
Tyvärr verkar respekten för kastvedringen ha avtagit. Partierna skyller på varandra för att inte ha haft tillräckligt stränga kontroller och sd hävdar som vanligt att det är flyktingarnas fel. ”Det ingår inte i deras kultur att använda kastvedring” säger de.
Personen på bilden som ofta vistas i området tror inte på den förklaringen.


2015


I fjol kom direktivet som skulle underlätta för oss fjällvandrare. Det gällde vandringssättet på lederna, när höger resp. vänsterregel ska gälla.
Regeln är fortfarande att det är kommunens politiska majoritet som avgör. Är t.ex. kommunstyrelsens ordförande moderat gäller högerregeln och är han/hon socialdemokrat gäller vänsterregeln. Är det någon annan partifärg kan man vandra som man vill.

Hur har detta utfallit?
Tyvärr i ett enda kaos. Det har levererats skyltar för höger och vänstervandring till alla kommuner. Men dessa har inte satts upp och man har i några fall tillsatt utredningar för att avgöra hur skyltarna ska monteras.
Sd skyller på flyktingsituationen och att det inte ingår i flyktingarnas kultur att vandra till höger eller till vänster.
Några utredningar har kommit fram till resultatet att den politiska majoriteten inte vet om den är till höger eller till vänster.

Personen på bilden som ofta vistas på fjället tror på den senare förklaringen

2016


I dag har ett nytt regelverk om registrering av hjortronplockning sjösatts. Utvärdering av detta kommer om några år.

Till dess kära medvandrare – vandra lugnt.



  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post173

Jag har en egen måne

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, February 24, 2016 17:11:54


Ted Gärdestad, text- och musikgeniet inspirerar fortfarande, nära trettio år efter sin död. Han skulle nyligen ha fyllt sextio och hans musik har snurrat flitigare än vanligt.

Det är alltid tragiskt när unga personer inte orkar leva vidare och de flesta dör i tysthet för den stora allmänheten.
Under 2014 var det 1531 personer som valde att avsluta sina liv och av dessa var det ungefär 40 % som var i samma ålder som Ted, eller yngre.
Jag tycker det är mycket dystert när nästan 5 personer, varje dag, väljer att avsluta sina liv i förtid.

Ted lever trots allt vidare genom sin musik och han blir bara större och större.

En av Teds mest kända melodier är ”Jag vill ha en egen måne.” Den spelas och sjungs vid både glädje och fest men visar när man läser texten lite noggrant på en mycket olycklig person.
Jag har försökt sätta mig in i hans tankar och känslor. Inte helt lätt när man som jag har ”hittat en egen måne.”
Min plats på fjället har blivit lite av min egen måne, men jag behöver inte åka dit ensam, ledsen och bitter.

Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar
.

Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.

Uppenbarligen hjärtesorg och ingen förståelse från den person som han saknar. Sen kommer mansrollskraven in, att tårar inte passar för en karl.
Så dystert och så stereotypt. Karlar är lika ledsna som kvinnor. Vi behöver också gråta ibland.
Jag tror att världen skulle bli mycket bättre om även männen visar mera känslor. Vill med detta inte säga att jag är duktig på det.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Att få fly när det är som svårast, är han nog inte ensam om att önska. Tyvärr brukar flykt inte innebära någon långvarig förbättring. Lindrar smärtan för en tid.
Ändå är det så tydligt och så förståeligt. Att försvinna en tid, att bara få vara ensam med sina tankar, att få betrakta tillvaron från ett annat perspektiv.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.

Så kommer i slutet av visan bitterheten och känslan av att vara underlägsen. Den känsla som många gånger brukar leda till hämnd och elände för båda parterna. Här mynnar de ut i en fantastisk text och melodi.

Det var min, mycket amatörmässiga tolkning av en fin och välskriven visa.
Hans svårmod kommer igen i andra texter och det känns fint att skänka dem några minuters eftertanke ibland.

Skulle vilja tacka Ted för att han valde pennan och pianot istället för kniven.









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post168

Att vara frisk är att vara lycklig

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Sun, February 21, 2016 16:55:15



Så skrev Bodil Malmsten vid ett tillfälle och fortsatte sedan med, ”Synd att jag inte visste det då”

Bodil, som avled för en tid sedan, skrev många fina och tänkvärda texter. Det här är en ur högen som jag fastnat för.

Jag kom att tänka på Bodils text när jag läste en undersökning som Novus gjorde under 2015 bland 1000 personer över hela landet. Frågorna gick ut på om man kände sig lycklig och vad som gjorde personerna lyckliga.

Vad kunde man se
Att ungefär hälften av oss anser sig lyckliga med den andra hälften inte är det.

Män är också lyckligare än kvinnor, 59% mot 55%.

Viktiga saker, förutom hälsan, kärlek, anhöriga, är husdjuren, att kunna träna och att vara ute i naturen.

Trender
Jämför man med tidigare undersökningar är det ungefär samma resultat men anledningen till lyckan är lite förändrad. ”Bra hälsa”, hos sig själv och närstående, har minskat till förmån för ”min kärlek” och ”mina vänner.”
Sju av tio uppger att de skrattar minst en gång per dag, men antalet som skrattar fler gånger per dag har sjunkit från 39% till 34%.

Vad ser jag av resultatet?
Spontant att det är trist att hälften av alla personer inte är lyckliga. Omkring fyra miljoner personer i landet som mer eller mindre tycker att livet är jobbigt.

Självfallet kommer det, då och då, jobbiga perioder för samtliga, men den här siffran har tydligen varit konstant under en längre tid.

Hur syns det?
En sätt som dåligt mående visas väldigt tydligt är alla ilskna kommentarer, hat, hot och trakasserier på sociala medier. Att må dåligt och känna sig utanför, kanske inte ha någon att anförtro sig till, ja då kan man spy ut sitt illamående framför datorn.

Att män mår bättre än kvinnor syns förmodligen i brottsstatistiken. Alltför många kvinnor har män som terroriserar sig. Rimligen mår inte de männen heller bra, men kanske inte lika dåligt som kvinnorna.

En annan orsak kan ju vara så enkel att kvinnorna har en förmåga att göra männen lyckliga, medan inte männen är lika duktiga på det.

Går det förbättra?
Förmodligen går det att få bättre siffror. Även om man lever ensam och inte har något stort umgänge i övrigt så visar svaren att många blir lyckliga av att umgås med husdjur, att kunna träna och att vara ute i naturen.

Kanske är det så enkelt så att några fler kattor, lite fler promenader och sköna stunder i naturen kan förbättra lyckokänslan.

Jag är rätt övertygad om det.

Jag då
Som vanligt känner jag mig priviligierad. Känner mig väldigt frisk, trots ibland en krånglande rygg och dito knä. Hittills så har jag nog aldrig behövt avstå något som jag har velat göra.
Så kära Bodil Malmsten, när jag läste dina rader, så inser jag hur riktiga de är.

Ser jag sen på listan över vad som gör personer lyckliga, alltså anhöriga, kunna träna, vara ute i naturen så kan jag pricka av dem en efter en.

Ja förutom detta med katter förstås. Det kommer jag nog aldrig att pricka av…..

Lägger jag sedan till en högst egen åsikt som utvecklat mig mycket, det är att göra något ”skapande.” I mitt fall har skrivandet blivit som en drog, men förmodligen har annat skapande, t.ex. sång och musik, målning, vävning och liknande samma effekt.

Ett amatörråd från mig: Börja promenera, skaffa (kanske) en katt, börja skriv …… så minskar hatet på nätet.







  • Comments(2)//runudden.skrivovin.se/#post167

Mitt 2015

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Sun, December 20, 2015 16:43:42

Så här års brukar årskrönikor i olika former spridas och jag vill givetvis inte vara sämre. Jag brukar ofta roa mig med att göra en tillbakablick över det gångna året genom att kommentera det politiska, affärsmässiga eller annat som har stor betydelse för många.

Men i år ska jag bli inåtvänd och titta på mitt eget 2015. Ett händelserikt år för mig.

Inleder med att konstatera att i och med att jag stiger upp och känner mig frisk varje dag så tillhör jag en lycklig del av befolkningen. Lägger jag dessutom till några ytterligare saker så blir 2015 ett fantastiskt år, något som jag faktiskt brukar kunna säga nästan varje år.

Skrivandet
Jag plockar lite ur alla händelser och upplevelser allt eftersom de dyker upp i skallen och börjar med höstens förlossning.

Att komma ut med sin andra roman är det många som drömmer om. För mig gick den drömmen i uppfyllelse i oktober och med alla positiva recensioner och omdömen som kommit så är det bara att bocka och buga.

När sedan berättelsen om Zara, som inte är tryckt, fortfarande då och då, uppförs på olika scener, då känner jag mig ödmjukt glad.

Fjällen
Som jag ofta skriver om, så är fjällen både rekreation och inspiration. Ju äldre jag blir desto viktigare är stunderna där. Och stunderna blir fler och fler, under 2015 ungefär halva min tid.

Stunderna blir inte sämre av att stugan fått en ny och större altan och en ny bastu.
På bilden är hustrun i målartagen.

Släkten
Släkten är värst säger ordspråket. Släkten är bäst säger jag. Jag hade förmånen att tillsammans med några kusiner samla hela min mammas stora släkt till en härlig släktträff i somras.

Släkten är som synes stor och utspridd över hela världen. I stort sett kom alla, t.om en ”delegation” från Kalifornien.
Jag berättade en del om generationerna före oss och kan konstatera att det intresserade många.
Släkten, som förmodligen de flesta släkter, kan räkna in allt från högadliga förfäder, till fattiga torpare och stollar som fraktats till ”hospitalet”

Resor
Att resa är utvecklande. Det är lätt att konstatera att vi har det bra i Sverige, trots att många skriver att landet är i förfall.
Höstens resa längs Mekongfloden gjorde, med alla krigsminnen, intryck på mig, liksom försommarens resa till Island och den fantastiska naturen.

Lämningar vid en av många massgravar

Nedgång till tunnelsystem i Vietnam

Hetvatten direkt ur jorden på Island

Leden som glesnar
Men mitt i allt positivt kommer med jämna mellanrum, allt oftare numera, besked om att vänner, släkt och kollegor avlidit. Alltid tunga stunder och påminnelser om att ta tillvara på den tid man har.

En tidigare kollega, inte en av de närmaste men en person som jag uppskattade mycket, skrev så här på sin facebooksida:

Hur ska jag nu börja. Det här har varit en lång resa, min första cancerdiagnos kom i feb 2013. Då förstod jag inte allvaret i det. Tyvärr kommer cancern vinna. Idag har jag tumörer i stort sett överallt. Dagarna tillbringar jag i sängen, eftersom benen inte längre bär mig. Har hela tiden trott att det skulle bli bättre, men förstår nu att det inte blir så. Frågan är bara hur länge. Tiden går så fort, hade så mkt som jag trodde jag skulle hinna med. Sjukdomen tar all ork ifrån mig. Som ni förstår är jag både ledsen och rädd.

Två dagar senare avled han. Det kändes tungt och orättvis.

Till sist
Det här har blivit en liten kavalkad över några viktiga händelser, känslor och upplevelser under 2015. Men det viktigaste är den närmaste familjen. Den ger energi. Det kanske ni förstår när Ronja som en av fem barnbarn tittar till morfar på det här sättet.


Jag tackar er alla 2015 och önskar er en god jul !









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post159

Från Palme till Zlatan – Vietnam.

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Mon, December 14, 2015 19:13:38

Jag har tidigare berättat om resan längs Mekongfloden och en del intryck från Laos och Kambodja. Nu har turen kommit till Vietnam.

Liksom Kambodja och Laos är Vietnam ett land präglat av krig, men Vietnam har kommit betydligt längre i sin återuppbyggnad än Laos och Kambodja och kan betraktas som relativt modernt.
Saigon, som numera heter Ho Chi Minh City, blev vår utgångspunkt. En 10-miljoners stad, som aldrig sover och där alla verkar åka motorcykel.

Efter arbetsdage slut

Det moderna Saigon

Innan jag återkommer till kriget, så tar jag några allmänna intryck.

Sverige är populärt
hos Vietnameserna, framförallt hos den äldre befolkningen. De flesta känner till Olof Palme och hur han stod upp för landet. Han har fått skolor och sjukhus uppkallade efter sig. Bland de yngre är dock inte Palme idolen utan då är det Zlatan om gäller.

Vietnam är något mindre till ytan än vad Sverige är och vår lokala guide gjorde ofta jämförelser mellan länderna. När han hörde att Sverige endast hade 9 miljoner invånare mot Vietnams 93 miljoner, utbrast han.
- Jag hoppas att ni får flera. Det är väl många som vill till Sverige nu….

Landet är kommuniststyrt, men har precis som storebror Kina en utpräglad marknadsekonomi.
År 1986 släpptes den fria företagsamheten fri och landets ekonomi har utvecklats positivt därefter. Landet har en tillväxt på omkring 7 % per år.

Familjen är fortfarande väldigt viktig i Vietnam eftersom det endast är statligt anställda som har pension. För övriga måste man teckna egna pensionsförsäkringar, vilket långt ifrån alla klarar och då är det närheten till barnen som är den viktigaste ”pensionen”

Däremot satsar landet hårt på utbildning, liksom de flesta familjer också gör. Barnen pressas tidigt till en hög studietakt.

Kriget
Vi påmindes ofta om Vietnamkriget framförallt när vi besökte Cu Chis underjordiska tunnelsystem. Ett jättelikt tunnelsystem med sinnrika och grymma fällor som blev för svåra för amerikanarna och orsaken till att de förlorade kriget.

Tunnelsystemet är omkring 25 mil långt och under jord finns, förutom gångarna och fällorna, kök, verkstäder för reparation av vapen, ”systugor” för lagning av kläder och mycket annat som krävs för att leva under jord under lång tid.

Tunnlarna är belägna mitt ute i djungeln och ingångarna är svåra att upptäcka.

Vietnameserna beskrev tunnlarna med ett leende och sa:
- Vi lever bara av frukt och grönsaker och är smala och smärta. Vi hade inga problem att vistas i de trånga tunnlarna. Det var annorlunda för amerikanarna, för de drack så mycket öl och whisky så att de fastnade när du skulle försöka ta sig fram.

Nedgång till tunnelsystem

Tigerfälla


Kim Phuc

Bilden av Kim Phuc, den nioåriga svårt napalmskadade flickan, fanns på många ställen i Vietnam och på Krigsmuseet som vi besökte hade hon en egen avdelning.
Hennes historia är fantastisk. Fotografen till bilden räddade henne och hon kom mycket svårt brännskadad till sjukhuset i Saigon, där ingen gav henne något hopp om att överleva, utom en kvinnlig läkare som själv hade en jämnårig dotter och kände att hon måste göra allt för att rädda henne.

Otaliga operationer senare var hon utom fara, men hennes skador krävde ytterligare operationer och behandling, som hon fick vid några utländska sjukhus.
Bilden hade spridits och hennes öde följdes av en hel värld. Hon blev ett propagandaoffer och bevakades dygnet runt.
När hon studerade på Cuba lyckades hon fly och fick asyl i Canada där hon fortfarande bor. Hon arbetar för UNESCO men tvingas fortfarande genomgå behandling för sina skador.

Resten
Resten av tiden i Vietnam och längs Mekongfloden förflöt på lite lugnare sätt. Tillbaka till floden och besök hos hantverksfamiljer som hade boaormar som husdjur, tuc tuc och cykelrichau i Saigon.

Tiden i Vietnam blev för kort. Jag hoppas kunna besöka även norra Vietnam någon gång, men en sak är säker och det har med mina munskänksvanor att göra.

Jag hittade inga inhemska viner i Laos och Kambodja, men däremot i Vietnam som har egen vintillverkning. Men om jag kommer tillbaka till Vietnam så kommer jag inte att prova deras vin igen ….





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post157
« PreviousNext »