Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Ökade klassklyftor och miljöförstöring på Blåkulla

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 10, 2017 12:19:56

Tecknat av min fd kollega Bernt Källström


Förberedelserna inför årets Blåkullafärd har störts av att ett antal hemliga rapporter läckts till journalister och bloggare.
Jag tillhör dem som tidigt fått en rapport och kan därför exklusivt för er berätta om förhållandena som råder på plats och som hittills varit okända.

Amerikanskorna
Ett problem som blev känt redan i januari var att den amerikanska truppen inte fick utresetillstånd. Ett av President Trumps första presidentdekret var att inga häxor fick lämna landet under påskhelgen. Han hade istället planerat att samtliga staters häxtrupper skulle dirigeras till gränsen mot Mexiko för att medverka i ett murbygge.
De ska arbeta utan ersättning under en veckas tid i presidentens stora projekt ”America first.”
Om någon ändå flyger iväg kommer de att jämställas med IS-soldater och får ej komma tillbaka.

Svenskorna
Det har också kommit fram att representanter för ett svenskt missnöjesparti, med framgång i opinionen, ej följt de gamla häxreglerna.

Rakade huvuden under huckle eller sjal har skymtats och när de har mött sina systerhäxor från arabländerna lär de ha sagt ungefär så här:
- Det är sjal- och burkaförbud här på Blåkulla.
På motfrågan varför de själva bär sjal, eller som hellre vill uttrycka det, huckle, har de svarat:
- Ääähh vadå rå, vi bevarar ju bara våra svenska påsktraditioner ju… och förresten så vet vi var du bor..

Vid flera tillfällen har det utbrutit oroligheter mellan dessa grupper och förra året så visade de svenska häxorna upp sina nya kvastar som de hoppades skulle skrämma muslimerna. Kvastskaften var av järnrörstyp.

De franska häxorna
Har under många år orsakat stridigheter. Stolta har de inhägnat ett stort område där de har planterat vinrankor. De påstås ha fnyst föraktfullt åt de nordiska häxornas kaffekultur, även när de blandat det med kronbrännvin.

De dukar alltid fram mogna och väldoftande ostar. Minst en getost, en hårdost, en mögelost och en krämig vitmögelost och till det en lämplig Bordeauxblandning.

Deras beteende har orsakat stor irritation och de anses överlägsna och illojala. När de dessutom i fjol hade manliga mörkhyade uppassare, visserligen som de säger på försök, gick säkringen på de svenska järnrörshäxorna.

Kvastarna
En annan orsak till oroligheterna var när de italienska häxorna hade utvecklat sina kvastar. Högt och böjt styre och mjukt fjädrande sadel samt en liten sits för katten.
Detta har väckt lika ont blod bland svenskhäxorna som doften från de franska häxornas getostar.

Miljön
Det allvarligaste problemet är den miljöförstöring som pågått under många år.

Kattor har sprungit bort och blivit kvar när häxorna återvänt. Det har i sin tur inneburit att en formidabel kattexplosion. Jättelika flockar påstås dra runt och förgjort all naturlig växtlighet och djurliv på platsen.

Slutsatsen i den miljörapport som jag läste var att Blåkulla är en livsfarlig plats att vistas på och miljömässigt nästan död.

Jämställdhet
Den kanske största anledningen till stridigheterna på Blåkulla har varit jämställdhetsfrågan. Förutom irritationen mot de franska häxornas vindrickande och ostätande till de italienska häxornas lyxkvastar så har nu frågan om manliga betjänter dykt upp för andra året.

Redan ifjol när de franska häxorna hade lättklädda herrar som serverade vinerna väcktes stor irritation och nu har de anmält att de ska ha ännu flera betjänter.

Hur detta kommer att lösas blir spännande att följa.

Var ligger Blåkulla
I rapporten finns en utförlig beskrivning om hur man tar sig till Blåkulla. En väg som verkar inprogrammerad i häxorna, men som tagits fram för att de franska häxornas manliga betjänter ska hitta dit.

Jag fick svära en helig ed på att aldrig avslöja var Blåkulla ligger, men kan dementera en massa rykten som florerat genom åren. Dessa rykten har bland annat sagt att Blåkulla finns vid Mockfjärds kapell i Dalarna, ön Blå Jungfrun nära Öland, miljonprogramhusen i Hagalund, västra Laholm eller polishuset i Visby.

Jag säger bara att alla dessa rykten är fel, fel, fel….

Till sist
Så kommer det säkert även i år att firas påsk på Blåkulla och jag önskar att de som befinner sig där liksom du som befinner dig i något ”eget Blåkulla” unnar dig livets goda och njuter av påskhelgen.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post222

Nä du Gud, nu har du tagit fel på person

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, March 29, 2017 11:23:26

Att Klara Lundborg skulle bli präst var något som hon aldrig kunnat drömma om när hon var ung. När hon senare, i 45-årsåldern efter en del vuxenstudier, hörde en röst som hon uppfattade som Guds som sa att hon skulle bli präst, svarade hon enkelt:
Nä du Gud, nu har du tagit fel person.

Klara är torparflicka från Krokvåg, Ragunda, född på långfredagen 1939. Hon kom tidigt ut i arbetslivet, med början hemma på gården. Ett arbete och en tid som hon minns med glädje. Realskolan tilltalade henne inte och hon avbröt den tidigt för att arbeta.

Jobb i Strömsund, norra Jämtland, där hon fick sin första anställning hos EFS Gästhem, träffade sin blivande man Sven och tog körkort. Ett körkort som skulle bli betydelsefullt för henne.

Efter två år blev det enkel biljett till Gävle, en plats som skulle bli hennes utgångspunkt under många år. Tog sent en natt in på Hospice och skaffade dagen efter arbete på Svanens väv. Därefter blev det många olika anställningar i fabriker och affärer.
Klara blev bilkårist och fick syssla med fordon av olika slag. Ett uppdrag som varit mycket viktigt för henne. Hennes stora motorintresse fick blomma ut, t.ex. när hon körde motorcykel och terränggående fordon, t.ex. bandvagn. Men hon tog också busskort och det blev en sorts biljett till ett nytt liv.

Bussen blev både hennes yrke och fritid och hon trivdes tillsammans med sina passagerare. Allra roligast var det att köra ungdomar till olika evenemang. Idrottslag till matcher, andra ungdomar till olika läger. Hennes relation till ungdomar fördjupades starkt under hennes olika bussfärder.

När hon var omkring fyrtio kände hon att hon ville studera igen och gjorde det från grunden. Började med högstadiestudier och fortsatte med gymnasiet. Där blev det stopp, hon visste inte vad hon ville fortsätta med.

Hela tiden fanns bussen med, extrakörningar för försörjning men också för att få umgås med framförallt ungdomar.

Studievägledaren ansåg att Klaras toppbetyg och stora intresse för människor gjorde att hon skulle passa som socionom och föreslog henne det. Men Klara var tveksam och läste, medan hon grubblade en kurs i filosofi:
Mitt mest bortkastade halvår. Jag frågade min lärare inför en tenta vad jag skulle använda filosofin till, men han kunde inte svara och jag vet fortfarande inte vad det är bra för, säger Klara och skrattar.

Det var under detta halvår som Klara vid ett tillfälle hörde en röst som sa:
– Du Klara ska bli präst.
Klara fick känslan av att det var Gud som hade pratat och svarade:
– Nä, du Gud, nu har du allt tagit fel person.

Klara hade aldrig tänkt tanken på att bli präst. Hon ansåg att hennes bakgrund och tidigare liv var så långt från prästyrket man kunde komma. Men rösten etsade sig fast och efter mycket grubblande blev hon teologistuderande. Hennes första tenta beskriver hon så här:
– Det var fem tjocka böcker som skulle tentas av. Trots att jag hade fått en viss studievana så hade jag aldrig varit i närheten av något liknande och jag sa till Gud kvällen före tentan:
Har du nu dragit in mig i det här får du banne mig hjälpa mig också.

Till Klaras förvåning gick tentan hur bra som helst och hon kände att någon måste ha hjälpt henne.

År 1989 prästvigdes hon i Härnösands domkyrka och om det säger hon:
– Det är det största som hänt mig, utom barnens födelse. Hela kyrkan var fullsatt. Släkt och vänner hade mött upp, bilkåristerna bildade häck utanför kyrkan. Det var en känsla som är omöjlig att beskriva.

När jag frågade henne om hon fortfarande anser att Gud hade fel så ler hon bara. När hon börjar berätta några starka episoder från sitt prästliv är jag själv helt övertygad om att Gud hade rätt:
– Det allra svåraste är begravningar och framförallt på unga personer och barn. Jag har suttit många dagar och nätter och hållit om föräldrar som varit på väg att knäckas. Efter sådana händelser då är jag rejält osams med vår herre.

Klara berättar att efter svåra händelser åker hon ut i skogen. Hon har några ställen där hon ”debriefar.” Lugna stillsamma platser, intill vatten. Där brukar hon samla sig och även tala om för herren att han gjort fel som tagit ett barn från föräldrarna.

När Klara prästvigdes bestämde hon sig för att leva efter mottot: ”Allt vad ni gjort en av dessa mina minsta, det har ni gjort emot mig”. Med de minsta menar hon inte enbart barnen utan alla de som har det svårast i samhället. I hennes ögon är uteliggaren lika mycket värd som kungen.

Hon bestämde sig också för att aldrig slå av telefonen, utan hon vill hela tiden finnas till hands för sina medmänniskor. Det har inneburit många dagar och nätter tillsammans med personer som på olika sätt haft det svårt i samband med olyckor, sjukdomar, självmord och annat. Men Klara har känt det som sin plikt, men även förmån, att få finnas till hands och stötta i sådana stunder.

I dag kallar hon sig för familjepräst. Hon följer familjerna från dop, bröllop till begravning. Hon är 78 år men får hela tiden nya beställningar på ceremonier och känner att hon ska hjälpa sina medmänniskor så länge hon kan.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post220

Let´s make Jämtland great again….

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, February 20, 2017 17:52:10

Ordet ”again” är egentligen onödigt, men jag tar med det eftersom andra, betydligt större republiker, verkar ha problem med sin styrka och storhet just nu. Där pratar man om "again."

Problemrepubliken i väster
Vad är problemet för denna stora, men tydligen ändå ynkliga republik där långt borta i väster, med en befolkning på över 300 miljoner människor.

Ni har ju mycket att vara tacksamma för, en vacker natur, allmänt trevliga och generösa personer och en omvärld som genom åren stöttat och hjälpt er. Tänk så många som invandrat till er och skapat ert välstånd.

Ni hade inga murar som hindrade duktiga personer från andra kulturer komma och skapa framgångsrika företag som ni mått bra av.

Även min släkt har bidragit till ert välstånd. En duktig kusin i Kalifornien som arbetat och bidragit med bra affärer, eller en släkting från en tidigare generation, en kusin till min morfar, som utvandrade och ägde och drev platinagruvor i Alaska.

Tänk om dessa med flera släktingar hade stannat i Ragunda.

Men jag förstår att de åkte och jag gratulerar er till värdefull invandring.

Jämtland
En insändare i en lokaltidning för några veckor sedan avslutades med de här orden, ”jag har varit och jobbat en hel del i Jämtland och kan konstatera att om hela landet vore som Ni skulle det vara det ett bättre land.”

För en patriotisk jämtlänning så var det rolig läsning och jag började fundera om det är något speciellt med oss jämtlänningar och det omtalade jämtländska kynnet. Jag kom fram till några saker:

- Vi bygger inga murar.
Alla som velat flytta från länet har fått göra det, till glädje för företagsamhet och pliktkänsla i Stockholm, Göteborg och andra metropoler.

- Vi välkomnar
Många har kommit från andra kulturer och Emma Arnesson har visat att enkla metoder sprider glädje och gemenskap. Hon har med sitt ”Hej främling” hittat ett koncept som är bättre än alla andra integrationskoncept jag sett.

- Vi känner samhörighet med många flaggor som finns bredvid varandra, som symboler på vår storhet. Jag ger dig en förklaring:

Jämtlandsflaggan

Det blå fältet symboliserar Jämtlands himmel, det vita fältet symboliserar Härjedalens fjäll och det gröna symboliserar Ragundas skogar.

Samiska flaggan

Flaggans cirkel står för andlighet där det röda representerar solen och det blå månen. När det gäller fälten så symboliserar det gröna växter och natur, det blå vattnet som ett livselexir, det röda elden med värme och kärlek och det gula solen.

Svenska flaggan

Korset symboliserar kristendomen medan betydelsen av färgerna är oklart. Blått och gult har historiskt då och då representerat guld, så kanske vi hittar förklaringen där.

Stark symbolik
Jag tycker symboliken i framförallt Jämtlandsflaggan och den Samiska flaggan är mycket stark och att det finns många gemensamma band där naturen är den sammanhållande länken.
Att den svenska flaggan, med sin längre historia, inte har en lika känd symbolik gör inget. Den kanske symboliserar guld och då är guldet för mig solen, luften och vattnet.

Prestigen
Den respektlöshet som Trumph visar när han håller tal är närmast pinsam, jämfört med vår president Ljusberg, när han förkunnar de två sista paragraferna i jamtelagen.

- Du skall vårda och försköna den bit av jorden som du ett ögonblick i historien förvaltar åt de ofödda.

- Du skall bejaka den gåva som heter livet.

Du är självfallet välkommen.

På en av de delar av jorden som jag gärna vårdar visar vi vägen hit.
Murar är inget för oss









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post215

Malin brinner för ett helt Sverige

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, January 16, 2017 10:32:07


De två senaste åren har varit både omväxlande och omtumlande för Malin Ackermann, från Lycksele. Hon var den drivande kraften och opinionsbildaren när hon med obändig energi lyckades få Skatteverket att avstå den planerade stängningen av sitt kontor i Lycksele.
För sina insatser belönades hon två fina utmärkelser under 2015, nämligen ”Årets Västerbottning” och ”Årets Lions Lyckselebo.” Under 2016 utsågs hon till Årets Guldklimp 2016, av Lycksele kommun.

Men förra året innebar inte bara fina utmärkelser, hon fick också ett tungt besked när hon fick veta att hon hade drabbats av en cancersjukdom, som hon nu behandlas för. Ett besked som hon säger så här om:
- Ett mycket svårt besked så klart som jag har gett mig tid att sörja. Konstigt nog är det också detta besked som gett mig mod och kraft att säga upp mig från Lycksele kommun för att prova mina egna vingar.

Nytt företag
Malin har alltså sagt upp sin tjänst, som projektkoordinator, hos Lycksele kommun och kommer från den 1 april att arbeta som egen företagare.
I sitt företag kommer hon främst att arbeta med kommuner, regioner, företag och andra organisationer.

Helst vill hon hjälpa små kommuner och företag att se och förverkliga de möjligheter som finns, bland annat genom att hjälpa till med EU-finansiering.
Men eftersom Malin också är en skrivande person hjälper hon också gärna till i kontakter med massmedia och förläggare och håller föreläsningar.

En mer övergripande vision med företaget låter så här:
- Min förhoppning med företaget är att jag ska vara där jag gör mest nytta för vårt land.

Att bidra till att partier som inte främjar ett öppet samhälle inte får plats.

Att bidra till att räta ut Sverige. I den meningen ingår att så långt det är möjligt ska det finnas jämlik samhällsservice i hela vårt land.

Företaget är helt sprunget ur hennes engagemang för landsbygd, människor och en rättvis arbetsmarknad.

Vem är Malin och vad är hennes drivkrafter
Malin är född i slutet av sextiotalet, i Lycksele, i en familj med stort samhällsengagemang. Pappan var socionom och kände stort engagemang för arbetsmarknadsfrågor, något som han delade med Malins mamma, som också arbetade mycket ideellt.
Företagsamhet har också på olika sätt funnits i hennes närhet, genom att hennes morfar och två farbröder hade egna företag.

Precis som sin pappa utbildade sig Malin till socionom. Även yrkesmässigt finns en likhet med pappan. Båda började sin bana på Arbetsförmedlingen. Engagemanget för arbetsmarknadsfrågor och människor har på något sätt funnits i blodet hos alla i familjen.

Erfarenheterna från Arbetsförmedlingen gjorde att hon hamnade vid Lycksele kommuns arbetsmarknadsenhet, där hon bland annat byggde upp en verksamhet som ska motverka människors utanförskap. Verksamheten startade med medel från Europeiska socialfonden, men ingår nu i kommunens ordinarie verksamhet, något som hon betraktar som en stor personlig framgång och känner stolthet för.

Hennes kunskap förde henne vidare till Region Västerbotten och ett arbete som projektledare inom de verksamheter som hon hade erfarenhet ifrån. I bagaget finns också en tjänst som koordinator för Region 8, vilket är samtliga inlandskommuner i Västerbotten:
- Krympande kommuners utmaningar har intresserat mig ända sen jag började jobba med arbetsmarknadsfrågor ur ett kommunalt perspektiv och jag brinner för att lyfta människor och samhällen och motverka ett kluvet Sverige.

Hennes samhällsengagemang överskuggar det mesta och innebär att tiden för övriga saker är begränsad. Men hon motionerar regelbundet och följer barnens idrottande.
Reser gärna, helst i Europa och tillbringar en hel del tid i Schweiz, som hennes man har sitt ursprung ifrån.

Låt vårt inland leva
Är namnet på den bok som Malin kom ut med för en tid sedan. I den har hon berättat om arbetet med att övertyga Skatteverket att de skulle behålla kontoret i Lycksele.
Boken har fått ett mycket bra mottagande och kan användas som både lärobok och inspirationskälla för andra organisationer.
Civilminister Ardalan Shekararbi berömde nyligen boken i en Youtubehälsning till Malin.
Boken beskrivs mera på sidan:
https://www.facebook.com/inlandetleva/?fref=ts

Just nu skriver Malin på sin andra bok som handlar om hur hon lyckades behålla sin kraft och sitt mod när hon fick sitt sjukdomsbesked.

Ett helt Sverige
Det är namnet på den facebookgrupp som hon skapade när kampen för att behålla skattekontoret pågick som intensivast. Gruppen finns kvar och har växt och är nu ett viktigt instrument för Malin att båda skapa engagemang och bilda opinion för en rättvis arbetsmarknad och motverka ett delat Sverige.

Du når gruppen på den här sidan: https://www.facebook.com/groups/1644609929091029/?fref=ts
Är du intresserad av dessa frågor så kan du begära att bli medlem i gruppen.

Malin anser att Facebook och Twitter är fantastiska instrument för att sprida informationen och gruppen ”Ett helt Sverige”, har blivit mycket viktig i opinionsbildningen.

Inte partipolitik
Hon har erbjudits att arbeta partipolitiskt men alltid tackat nej. Det intresserar henne inte:
– Jag har nog undermedvetet känt att min uppgift är att vara en medkraft i politiken, någon som bygger broar mellan partier och jobbar med sakfrågor. Jag tror att det behövs en vändning nu så att människor inte helt tappar tilltron till vårt samhälle. Inte minst landsbygdskommitténs utredning visade på att det har varit en brist på sammanhållen politik under många år och att människor känner sig övergivna. Jag vill vara med och inge hopp och mod i människor.

Till sist
Alla utmärkelser som Malin fått de senaste åren har varit åtföljd av en fin motivering. Samtliga motiveringar beskriver Malins engagemang och jag väljer som avslutning den motivering som Lions använde.

För sina insatser med att säkerställa Lycksele och inlandets fortlevnad och fortsätta hålla Norrlandsfönstret öppet.
Samt bidrag till bibehållen servicenivå för våra kommunmedborgare och bevis på att engagerade kommunmedborgare kan göra skillnad.
Hon är en person som genom sitt agerande har skänkt andra framtidstro och tillit till den egna inneboende kraften


Den avslutande bilden är från tillfället när hon får priset som årets guldklimp av Lycksele kommun.












  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post211

Barnen - till vilken framtid

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, November 17, 2016 09:13:03

Gång på gång kan man läsa och se om barn i utsatta situationer.

- Barn, som av olika skäl tvingats bort från sina föräldrar och släktingar.

- Barn som suttit i överlastade gummibåtar över Medelhavet och sett personer falla överbord.

- Barn som själva fallit överbord och inte hittat någon hand som dragit upp dem.

- Barn som sett sina mammor och systrar våldtas och ibland mördas.

- Barn som kommer ensamma till Sverige och möts av, ja, inte alltid kärlek.

Jag har fem barnbarn som växer upp i en trygg miljö. Barn som kommer emot sin morfar/farfar med utsträckta armar när vi träffas. Fem glada tjejer som skrattar, dansar, leker och får vara, just det, de får vara barn.

Ibland när jag har träffat mina barnbarn och ser tevenyheternas förskräckliga bilder på barn utan trygghet, händer det att jag försöker tänka mig in i deras situation, tankar och verklighet.
Förmodligen kan jag inte vara tillräckligt grym och hemsk i mina tankar, men här kommer ett försök. Jag försöker jämföra.

Några lösryckta situationer på näthinnan…
- Ett barn sitter uppkrupet i sin mammas knä och berättar om dagens händelser medan ett annat barn, förtvivlat, gråtande letar efter sin mamma.

- Ett barn med nya vinterkläder, overall, mössa, handskar och skor medan ett annat barn tvingas frysa och vara blöt när det letar sina släktingar.

- Ett barn som sover tryggt i sin säng, med föräldrar inom räckhåll och ett annat barn som rivs upp mitt i natten av en okänd man. ”Hon verkar vara ensam så vi kan ju ha lite kul med henne”

- Ett barn som skrattar när hon kommer hem från skolan, när hon och föräldrarna pratar om sommarens semester. Ett annat barn som inte vill leva längre. Alltför många män har kul med henne.

Jag har sett att
Barn med trygg uppväxt blir nästan alltid trygga som vuxna. Barn som inte kan lita på vuxna blir ofta sjuka, hårda eller inåtvända, ställer sig gärna vid sidan om det vanliga samhället.

Paragraf 10 i FN:s barnkonvention säger:
Ett barn har rätt att återförenas med sin familj om familjen splittrats. Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.

I Sverige tillåter vi numera inte alltid familjeåterförening för personer som flytt.

Vi får det samhälle vi bygger.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post202

Männens Blåkulla - Glöm kvasten

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, March 21, 2016 17:02:11

Varför är det bara kvinnor som åker till Blåkulla?
Häxor, visst, men ändå. Föreslår nu av jämställdhetsskäl, att även männen åker iväg. Givetvis inte samma Blåkulla som häxorna utan till ett nytt som är under uppbyggnad. Det här är ett scenario.

Kvasten
Glöm det. Vi åker business class. Att balansera på ett kvastskaft passar inte. Bekväma stolar, d.v.s. fåtöljer är det som gäller.
Vi har i förväg valt innehållet i våra personliga minibar och även valt vilka filmer som ska visas under flygresan.
Vi har självfallet också valt hur personerna som ska serva oss på resan ska vara. Tänker på ålder, klädsel, hudfärg, för att nämna några saker.

Kaffepanna
Nä, vet ni vad, nån ordning får det väl vara. Jag har redan berättat om barskåpet.

Katt
Nä, vi kanske har någon allergiker med oss. Vi tvingas fånga våra möss själva.

Resan
Som alla andra resor i livet så blir ju även denna vad vi gör den till. De rykten som går om utökad nykterhetskontroll för kvaståkarna berör inte oss. Vi glider förbi allt sånt. Inget att ödsla energi på.

Nä, vi har annat för oss.
Förutom att vi ser dokumentärskildringar om hur häxor behandlas och bestraffas, för säkerhetsskull i ”tur och ordning”, så har vi djupsinniga diskussioner om det allmänna världsläget. Samtalen kommer att kretsa omkring:

- Flyktingarna, de är väl ändå tungt kriminella, som planerar terrorhandlingar vid Grytans skjutfält.

- Tiggarna, det är väl ändå tungt kriminella som sitter vid butikerna. Gissningsvis planerar de terrorattacker och drar in massvis med miljoner i sina burkar.

- Och man måste ju förstå att folk placerar sina pengar utomlands och inte skattar för dem. Skattepengarna går ju bara till att underhålla alla kriminella som kommer hit och planerar terrorattacker.

Framme
Snabb transfer till de enorma lyxhotellen. En utifrån betraktare skulle nog tro att det är medlemmar från någon exklusiv förening som anländer. Det är vita medelålders med hornbågade glasögon, högt hårfäste, klädda i jeans och skepparkavajer eller dyra Lyle o Scott tröjor.

Efter en snabb och diskret incheckning samt valfri välkomstdrink samlas de flesta i olika grupper. Eftermiddagens aktiviteter ska börja och det är tydligt att det är golf som gäller.
Det verkar också som många varit här tidigare och öser beröm över banorna och den service som den kvinnliga caddien ger. Varje deltagare har i förväg beställt sin caddie för första dagen.
Deltagarna transporteras ut till olika banor och försvinner ut på sina rundor. Stämningen är avspänd och alla verkar förväntansfulla inför eftermiddagens runda.

När de senare återvänder till sina hotell är stämningen hög. Skratt och skämt avlöser varandra och de berättar om sina puttar, pullar, pushar, pilsnerbollar och inte minst alla hole-in-one. Alla har sina caddies med till hotellet, som med stora ögon och putande munnar trycker sig tätt intill sina skrattande och skrytande hjältar.

Efter några drinkar går spelarna, med sina caddies, till rummen. De behöver dusch och massage innan middagen.

Middagen
I år har man kopierat nobelfestens meny som består av piggvar och kammussla till förrätt, glödbakad kalv svept i svamp till huvudrätt och körsbärsblommar med smak av kaffe och mandel till dessert. Några har valt nobelfestens viner, medan andra kör genomgående med champagne.

Redan när middagen börjar är stämningen hög. Den fina maten förhöjer den ännu mera. Underhållningen är förstklassig och när den avslutas med en lättklädd thailändska dansuppvisning kan man nästan ta på den laddade stämningen i festlokalen.

Det är bara caddiesen som inte jublar. Det här är bara första kvällen och de väntar ytterligare sex dygns arbete.
I morgon börjar jämförelserna och köpslåendet mellan herrarna vem som ska ha vilken caddy under det kommande dygnet.











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post172

Vår bästa tid är nu

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, January 18, 2016 09:02:07

Hur väl stämmer budskapet i den kända sången?
Jag har funderat omkring detta med utgångspunkt från våra olika perioder i livet.

Du föds och du är totalt hjälplös och utlämnad. Du klarar ingenting om inte dina föräldrar hjälper dig och den första tiden är det väldigt mycket mamma som gäller. Hon producerar din mat och tar dig till ditt bröst.
Du omhuldas och sköts om. Du beundras och luktas på. Du är ett underverk.
En skötande generation och en omskött generation.
Din bästa tid är nu.

Du växer och lär dig en massa saker. Hela tiden med föräldrarna som håller ett vakande och beundrande öga på dig. Du blir vuxen och du sköter dig själv. Förhoppningsvis så sköter sig också dina föräldrar själva.
Du roar dig. Livet är en fest.
Din bästa tid är nu.

Du blir förälder och blir en skötande generation.
Du är i ekorrhjulet. Allt snurrar snabbt och ibland ännu snabbare. Men du är i din krafts dagar och du orkar hur mycket som helst, åtminstone av det som berör dina barn.
Du ser dina barn växa och utvecklas, inget är härligare.
Din bästa tid är nu.

Du lämnar den mest intensiva tiden. Stiger av ett ekorrhjul för att möjligen stiga in i ett annat som förhoppningsvis inte snurrar lika fort.
Du befinner dig förmodligen i en behaglig situation. Du kan visserligen vara en skötande person till dina föräldrar och givetvis också till dina barnbarn. Men när det gäller barnbarnen så är det primära ansvaret inte ditt.
Nä, du reser en del, du sover på mornarna, du sysslar med det som du inte haft tid med tidigare.
Och du undrar givetvis varför barnen har blivit så pedantiska i uppfostran av sina barn...
Du är en delvis skötande generation och en delvis fri generation.
Din bästa tid är nu.

Du lämnar din, till stor del, fria tillvaro. Det är dags för krämporna. Du rör dig inte lika kvickt som tidigare. Du reagerar långsammare på olika ljud.
Du ifrågasätts, varför är du så ängslig, det är väl bara att köra på som vanligt …..
Men det är tydligen inte bara att köra på. Du blir inte piggare, du får inte mindre värk. Barnbarnen som du gullade med, känner inte igen dig på samma sätt. Du diskuterar inte med samma glöd.
Du beundras inte som när du var litet barn. Du känner dig förmodligen i vägen emellanåt.
Du blir åter en omskött generation. Dina barn är till stor del dina skötare.
Det blir jobbigt.
Din bästa tid var då…...



  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post163

Marie – PR kvinnan som vill ha roligt.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, September 06, 2015 18:30:15

Foto: Martina Wärenfeldt, Mstudio

Marie Hagberg och jag har varit facebookvänner i flera år, utan att känna varandra närmare. Några kommentarer och tummar emellanåt är ungefär den kontakt som vi har haft. Men jag har ändå följt henne och hennes ”Hjälp en journalist” regelbundet och gillar hennes sätt att skriva. Ofta rakt och tydligt, ibland provocerande, men aldrig ogenomtänkt.
Och eftersom hon driver ett företag som jag vet att många av mina bloggläsare skulle ha nytta av, så ställde jag några frågor till henne.

Drivs av
Marie drivs av en stark skaparkraft och trampar ofta upp nya stigar. Att hon i någon form skulle bli företagare kändes tidigt naturligt för henne. Småföretagarna är hennes hjältar. En lärdom och insikt som hon förmodligen fått av sina mor- och farföräldrar.
Farfar och farmor var hårt arbetande bönder i Småland som slet hårt på sin gård. Morfar drev en livsmedelsbutik och var en av initiativtagarna till Bellmansdagen i Hagaparken. Han skrev också flera böcker om Sundbyberg och startade Sundbybergs hembygdsförening.

Hon tror själv att det är morfar hon liknar allra mest, vilket också märks i det hon sysslar med.

Företag och skrivande
Hennes passion för företagande gjorde att hon hoppade av studierna i naturvetenskap på universitetet och startade ett bemanningsföretag i reklam- och mediabranschen.
Att göra reklam, både för egen del och genom att utbilda andra, har blivit något av hennes specialitet. Eller vad sägs om att hon under sin tid som frilansande PR-konsult och journalist blivit intervjuad i radio, tv och tidningar omkring 1 500 gånger av tidningar som DN, SVD, Metro, Expressen, Aftonbladet, Amelia, TV4… och många många fler.

Det som nu upptar det mesta av hennes tid är företaget ”Hjälp en journalist.” Inspiration till det företaget fick hon från den amerikanska motsvarigheten "Help a Reporter Out". Eftersom Marie själv hade frilansat som journalist och visste hur svårt det ofta är att hitta intervjupersoner till sina artiklar, passade företagsidén henne perfekt.

I korthet går idén ut på att Marie hjälper personer som vill bli omskrivna i tidningar men antingen inte vet hur de ska göra för att flirta in sig hos journalisterna eller inte har råd att anlita en PR-konsult. Samtidigt hjälper hon journalister att snabbt och effektivt hitta intervjupersoner till deras artiklar, radio- och tvprogram.

Du kan läsa mera i ett PR-häfte som heter "Vad alla företagare borde veta om PR." Det går att ladda ner gratis från hemsidan www.hjalpenjournalist.nu.

Att skriva är också en passion och Marie har bl.a. skrivit fyra relationsböcker och gett ut ett relationsspel.

Mera då
Bondegenerna efter farmor och farfar lever vidare i Marie. Hon trivs i rollen som månskensbonde på svärmors gård och hjälpa till att ta hand om korna och ”hittekatterna.”

Vidare är det viktigt för henne att ha roligt. "Att maximera roligheten i livet", är lite av hennes ledord och menar med det att göra så mycket skoj som är möjligt.
Hon minns vad hon svarade sina föräldrar när de skrattande brukade fråga vad de skulle ha henne till. ”Att leka med”, var hennes standardsvar. Och hon har hunnit med mycket roligt och sammanfattar en del så här:

- Jag var Sveriges första fjärilsskötare på Fjärilhuset i Hagaparken
- Jag var Sveriges första dejtingcoach
- Jag har restaurerat slott från romartiden i Frankrike
- Jag har skrivit en artikel om glasscaféer i Paris till resetidningen Vagabond
- Jag har fått lön för att klä ut mig som Helsingfors domkyrka
- Jag har en (inaktiv) FB-sida som heter ”Maries rebellskola”

Drömmar
I ett positivt sinnelag finns, trots mycket arbete, alltid plats för drömmar och Marie har fortfarande mycket som hon vill uppleva. T.ex. skulle hon vilja botanisera vartenda café i hela världen och äta massvis med italiensk glass. Hon vill också tjäna så mycket pengar så att hennes make också skulle kunna bli en digital nomad.

Och hon avslutar mina frågor, på samma sätt som hon började dem. ”Jag är larvigt lyckligt gift med världens bästa Johan.”

Min avslutning blir. ”Gör ett besök på: www.hjalpenjournalist.nu









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post145
Next »