Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Gun-Marie och Ragunda Red Granite har startat Thailandståget.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, August 03, 2017 09:18:56

För mindre än ett år sedan stod Gun-Marie Persson, Ragunda inför ett vägval. Att stanna kvar och arbeta med ett projekt som intresserade henne, men där hennes tankar om marknadsföring inte togs tillvara, eller att hoppa av och starta eget. Hon valde det senare.

I fjol träffade jag Gun-Marie Persson, för att göra ett tidningsreportage. Hon var då VD för Döda Fallets världsarvbolag och berättade entusiastiskt om vilka ljusa framtidsplaner som Döda Fallet och Thailändska Paviljongen hade tillsammans.

När hon senare, på minst sagt tveksamma grunder, tilldelades en varning och att hennes tankar om marknadsföring inte föll i god jord hos kommunen bildade hon företaget Ragunda Red Granite.

I början av denna sommar träffade jag henne igen för att göra ett uppföljningsreportage och blev lika imponerad även den här gången över hennes kreativitet och framtidstankar.

Här berättar jag lite ur reportaget och lägger till några egna tankar om vilken betydelse jag tror att hennes företag kan ge både Ragunda, men även hela regionen.

Det är kanske det mest spännande företag som startats i regionen på många år.

Företaget presenterade sig ordentligt mellan den 18 och 22 juli, när de arrangerade en festival vid paviljongen samtidigt som det var 120-årsjubileum till minne av Kung Chulalongkorns besök i Utanede. Ett stort artistuppbåd från både Sverige och Thailand medverkade och festivalen och jubileet uppmärksammades stort, inte minst i Thailand.

Här är Magnus Gunnarsson, Virvelkraft, Gun-Marie Persson, Ragunda Red Granite och Robert Falk, Ragunda kommun, framför paviljongen i samband med planering av festival och jubileum.

Vad är Ragunda Red Granite
Namnet Ragunda Red Granite förklarar Gun-Marie så här:
- Grunden till namnet är den granit som finns i Döda Fallet och som knyter an till det jag jobbade med tidigare. Stenen knyter också an till naturen, hållbar och beständig. Eftersom Döda Fallet är på väg att bli världsarv finns det en koppling till Thailand, där Kung Mongkut hittade en sten där hela historien om Sukhothai fanns inristad. Platsen blev Thailands första huvudstad och är idag ett världsarv.


I Thailand finns företaget uppdelat i två delar, GM 119 och CK 119. Gun-Marie fortsätter:
- GM är mina initialer och CK är Chai Kayankarn, 119 står för antalet år, sedan kung Chulalongkorn besökte Utanede. Chai är en nyckelperson i hela verksamheten.

Företaget har en mycket genomtänkt marknadsstrategi och redan i inledningen på det marknadsstrategiska dokument som ska gälla de närmaste åren beskriver Gun-Marie sina tankar så här:

Facit finns i min hand hur hela Ragundadalen kan utvecklas och jag beslutade att starta ett bolag helt byggt utifrån behovet hos människor och företag i dalen och regionen.
”Gör något som gynnar dig. Det du gör i ord och handling ska också gynna andra människor så att de mår bra och kan gå framåt tillsammans med dig.”

Några projekt som är på gång

Paradisön Koh Mook, som Ragunda Red Granite, tillsammans med öns befolkning får delta i utvecklingen av.

Redan nu har Gun-Marie och hennes bolag börjat arbeta med några spännande projekt. Vad sägs om följande:
- I Trang, som ligger i södra Thailand, finns en liten ö som heter Koh Mook. Där har vi fått chansen till att medverka i utvecklingen av ett turistområde. Tankarna hos de ledande personerna i Trang stämmer väl överens med våra tankar i Ragunda Red Granite, nämligen att naturen ska bevaras och att man ska arbeta med hållbarhet. Lokalbefolkningen, till viss del så kallad urbefolkning ska också involveras i de projekt som utvecklas på ön.
En viss turism har funnits tidigare men det var först för tre år sedan som den blev känd genom Morakot grottan.
Det finns också en naturlig koppling mellan Koh Mook och Ragunda eftersom det är Kung Chulalongkorns son som är beskyddare av ön, med de vita stränderna och det marina livet intill.

Ett annat projekt som Gun-Marie arbetar med är ett avtal med företaget Euro Sun Sea Sand. De finns på en ort som heter Thap Sakae, inte långt från Hua Hin. Genom avtalet kommer Gun-Marie via företaget att erbjuda 250 hus till skandinaver på en yta av 150 tunnland.
Ägaren Mr.Kunthon och representanter från företaget besökte Sverige i samband med festivalen och Gun-Marie medverkade till att presentera företaget och möjligheterna att köpa en fastighet i Thap Sakae.

Några nyckelpersoner
Det är många personer som medverkat till att företaget fått en bra start. En av dem är kände entreprenören Per Bergvall, som också är delägare. En viktig person i samarbetet med Thailand är Chai P. Kayankarn, thailändsk företagare bosatt i Östersund. Han ingick redan ifjol i den trio som arbetade med marknadsföring av paviljongen och det blivande världsarvet. Han blev därför en naturlig länk i Ragunda Red Granite och de thailändska bolagen:
- Hans nätverk i Thailand är guld värt. Han känner thailändarnas livsstil och kultur och han har många kontakter på plats. Det senaste halvåret har han vistats mycket i Thailand och medverkat till att Ragunda Red Granite involverats i flera spännande projekt.

I och med avtalet med Koh Mook kom nästa viktiga kugge in i verksamheten. Magnus Gunnarsson från Bispgården som driver företaget Virvelkraft. En av hans specialiteter är att bygga växthus som påminner om thailändsk byggnadsstil. Han har också utvecklat en ”virvel”, som placeras i rinnande vatten. Ur den virvel som bildas är det möjligt att utvinna energi. Hans hållbarhetstänkande passade bra in i Ragunda Red Granite och i utbyggnaden på ön Koh Mook och han ansvarar, tillsammans med lokal arbetskraft, för en del av byggnationerna.

På ön kommer det att byggas ett retreatcenter, med träning, mindfulness och liknande. Ön kommer inte att bli något nöjescenter men med båt är det bara en halvtimmes färd till de öar som har mera shopping och nöjen.
Ewa Eriksson från Bispgården kommer att medverka till att utveckla och ansvara för träningsdelen.

General Nantana, grundare till Thai Swedish 1897

General Nantana, den kvinna som är en av initiativtagarna till att Paviljongen byggdes och General Chetta Thanajaro, ordförande i fonden Thai Swedish 1897, som finansierade bygget, är fortfarande några av Gun-Maries viktigaste kontakter. Nantana sitter i styrelsen i de thailändska bolagen och är hedersledamot i Ragunda Red Granite.
I samband med festivalen, arrangerades genom Nantanas försorg den första resan av CK 119 till Sverige. Efter att de landat i Danmark, besökte de Göteborg, Stockholm, Östersund, Åre, Trondheim, Ragunda och Sundsvall innan de återvände till Bangkok.

Senare i höst hoppas Gun-Marie att den första gruppen skandinaver besöker ön Koh Mook.

Framgångskoncept

Ett av de koncept som Ragunda Red Granite arbetar efter heter Heart of the world. Det kan lite enkelt beskrivas som en digital hubb i Ragunda som blir en väg ut i världen där man samspelar med bland annat Agenda 2030 och andra globala mål. Heart of the World består av färdiga kontaktnät och kanaler i olika länder, där flödet går åt båda håll, Ragundadalen tar emot besökare, men vi skickar också iväg besökare ut i världen för att uppleva olika kulturer och spännande upplevelser.

Detta kommer att kompletteras med en modell för internationalisering av små företag som vill ta steget ut i världen, där Ragunda Red Granite AB kan understödja dem.
I hubben finns också hållbarhetsinformation på olika områden som är viktiga inför framtiden, framförallt ges mycket plats till ren energi – här finns också lärmöjligheter och utbyten mellan studenter i målländerna.

Nätverksbyggande är redan i gång i Thailand och har påbörjats i USA och i Norge och planeras för Östersjöländerna.

Granitgruppen
Är en annan del som ska driva utvecklingen för de inblandade. Granitgruppen som leds av VD ska vara ett forum för att byta idéer, hitta affärspartners och hitta kunskaper. En öppen mentalitet där allt är möjligt och med världen som arena.

Under hösten kommer en facebookgrupp, med Granitgruppen som namn att bildas och alla intresserade, företag, kommuner, föreningar och privatpersoner är välkomna att ansluta och bidra med idéer och tankar.

Min egen lilla förhoppning
Jag vill redan nu till kommuner och näringsliv i hela regionen säga:
Stå inte kvar på perrongen och undra vad som händer och om några år vad som hände.

Gun-Marie har startat thailandståget. Stig ombord och delta i nätverkande med intressanta företag. Nätverkande för nya affärsmöjligheter.

Till sist
Gun-Marie får avsluta pratstunden med att berätta hur det senaste året påverkat henne som person:
- Det har påverkat mig mycket. Jag vågar ta initiativ som jag inte tidigare kunnat drömma om. Att jag till exempel skulle medverka till att utveckla en turistö i Thailand fanns inte på kartan för ett år sedan. Saker har bara hänt och jag har vågat flyta med.

Gun-Marie återkommer gärna till ön Koh Mook där hon ser ännu en koppling till Ragunda:
- Området som Ragunda Red Granite arrenderar påminner i utseende mycket om Vättaberget, som ofta kallas för Elefantberget. Platsen som exploateras ligger precis i nacken på det thailändska elefantberget.
Ragunda Red Granite AB kan erbjuda mycket speciella upplevelser inte minst på ön Koh Mook, som hon betraktar som ett thailändskt paradis.

Jag är också glad över olika samarbetspartners både i Sverige och i Thailand, med samarbetet med framförallt Robert Falk hos kommunen, men även att Ragundas politiker uppskattar det jag gör.

Läs gärna mera på: http://www.ragundaredgranite.com/

























  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post241

Från lastutrymmet via Kungliga operan till Strömsund och Föllinge.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, July 16, 2017 09:40:33

För drygt ett år sedan besökte operasångaren Göran Enegård Strömsundsområdet. Det var i och för sig inget ovanligt eftersom hans tidigare svärmor härstammade från Ålåsen, några mil från Strömsund och han hade därför varit där många gånger tidigare.

Men till skillnad mot tidigare besök så blev han denna gång kvar. Församlingen sökte en kyrkomusiker och han erbjöds tjänsten och stannade i Strömsund under ett år. Han trivdes i Jämtland, med naturen och med Strömsundsborna och kommer nu det kommande året att finnas i Föllinge på en liknande tjänst.

Konserter
Så lite i skymundan för det stora flertalet har vi därför fått en barytonsångare av mycket hög klass till länet och nu i sommar ger han två konserter som jag hoppas att många tar chansen att lyssna till.
Det blir i Fjällsjö den 20 juli klockan 19.00, där Göran sjunger och ackompanjerar sig själv och den 3 augusti klockan 19.00 vid Hembygdsgårdens danspaviljong i Strömsund. Då ackompanjeras Göran av Mathias Schaletzky, kyrkomusiker från Hammerdal.
Göran berättar om programmet:
- Det kommer att heta "Från Opera till visa", med alltifrån Toreadorarian, O sole mio, till Taubes Rosa på bal.

Om Göran
För en tid sedan hade jag nöjet att träffa Göran, för att göra ett tidningsreportage om honom. I lite redigerad form kommer delar ur reportaget.
Göran är född och växte till största delen upp i Nacka. Han kommer från en musikalisk familj där båda föräldrarna spelade piano, ett instrument som också Göran tidigt började med, medan två av hans bröder spelar bas och den tredje är trummis:
- Jag är uppväxt med musik och det blir fortfarande mycket musik när vi träffas, berättar Göran med ett nöjt leende.

Att Göran valde pianolinjen på Vadstena Musikfolkhögskola var alltså en logisk följd av musicerandet hemma:
- Det var först på folkhögskolan som jag insåg att jag hade ett röstmaterial som kunde utvecklas och efter en tids funderande valde jag sången.

Efter folkhögskolan blev det militärtjänst som kock på ett fartyg, där han också lärde sig uppskatta matlagning:
- Jag älskar matlagning. Det är en form av skapande som jag tycker mycket om.

Göran fortsatte att ta sånglektioner under sin militärtjänst och han minns med glädje hur han underhöll sina lumparkompisar med sång:
- Jag övade skalor i lastrummet, som var det enda utrymme där jag kunde öva ostört. Men ibland fick jag möjlighet att sjunga för mina kompisar och första sången som jag framförde för dem var ”Rosa på bal”, berättar han och ler åt minnet.

Och som av en händelse kommer ”Rosa på bal” även med i konserterna.

Efter militärtjänsten blev det operastudier. Först vid Operastudio 67, som tillhör Kulturrama och därefter tre och ett halvt år vid Operahögskolan i Göteborg, där han blev klar år 2000. Därefter har han sjungit på flera musikteatrar i Sverige och han nämner, Kungliga Operan i Stockholm, Göteborgsoperan, Värmlandsoperan, Confidencen i Ulriksdal och Stockholms operettensemble:
- Men jag har också gjort opera i Jämtland. I två omgångar turnerade jag i länet och i Lappland med Pinocchio. Jag hade rollen som Geppetto, alltså Pinocchios far.

Han berättar lite mera om hur han hamnade i Jämtland:
- Familjen, alltså jag och min tidigare fru och våra två barn har tillbringat många somrar i Strömsundsområdet. Min dåvarande svärmor härstammade härifrån så besöken blev naturliga och jag uppskattade både människorna och naturen. Svärföräldrarna ägde också ett fantastiskt ställe i Ålåsen, några mil ifrån Strömsund. Ett ställe som jag fortfarande då och då besöker och tycker att det är riktig klenod.

Samtalet kommer gång på gång tillbaka till den fina natur som finns i Strömsundsområdet och att det är en annan livskvalité att bo på en liten ort jämfört med en storstad:
- Jag tycker om att åka slalom och köra skoter men också att snickra och arbeta med gamla trähus. I min ungdom arbetade jag en tid med att göra båtinredningar, så känslan för att snickra föddes nog då.

På frågan om naturen också ger en del av musikinspirationen blir svaret:
- Nästan tvärtom. När jag på helgerna beger mig ut på landsbygden, utanför Strömsund, då rensas hjärnan från veckans alla toner. Det är en härlig avkoppling. Jämför jag med en storstad så är det en jätteskillnad. Där finns störningsmoment hela tiden, med mycket folk och trafik. Lugnet här gynnar musicerandet.

När jag frågar vilken som är hans drömroll, kommer svaret blixtsnabbt:
- Rigoletto av Verdi. Det är nog en drömroll för de flesta barytonsångare och jag är inget undantag. Det är både historien om hovnarren som mobbas och Verdis musik som lockar. Det är en stor roll med mycket fysisk rörelse, så rollen är krävande

När det gäller favoritroller som han redan har spelat nämner han Zoroastro ur Orlando samt Antonio och Figaro ur Figaros bröllop.

Görans förebilder bland operasångare är i första hand Ingvar Wixell, som han beskriver:
- Han hade en härlig barytonröst och en stor scennärvaro.

Nicolai Gedda och Jussi Björling är också stora förebilder som han beskriver så här:
- De är mera vokala förebilder. Deras sångteknik, skolad från en naturligt vacker röst är underbar att lyssna till.

Till sist
Att länet fått en kulturprofil utöver det vanliga när Göran flyttade hit är det ingen tvekan om. Jag kommer att ta chansen att lyssna på honom i Strömsund och hoppas att många andra också tar den möjligheten.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post239

Glösa Älgrike

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Fri, June 30, 2017 09:54:51

Ett ovanligt utvecklande besöksmål under somrarna är Glösa Älgrike, inte långt från Alsen och omkring fem mil väster om Östersund.

Jag rekommenderar ett besök av flera anledningar, till exempel:

1. Platsen är historisk och ligger vackert på en höjd intill Glösabäcken.

Hällristningar, som är omkring 8000 år gamla, berättar på ett symboliskt sätt om livet för jägarna på stenåldern. Flera av älgarna som är tecknade har så kallade livslinjer utritade inne i kroppen och berättar en historia för oss ”Så länge hjärtat slår finns liv”

2. Platsen är idag ett friluftsmuseum som visar stenålderslivet på ett pedagogiskt sätt.

Direkt efter att du gått igenom den vackert snidade porten så kommer du till en pedagogisk tidslinje. Den visar i punktform vår utveckling under 8000 år.

Därefter kommer du till Älgklanens viste. Uppställd på en autentisk plats och uppförd enligt en utgrävd grotta några mil från Glösa. Måtten och formen vet man är på det här sättet. Utifrån den kunskapen har konstruktionen rekonstruerats.

Inne i utställningshallen kan du se en stor mängd redskap som stenåldersmänniskorna använt. Tillverkad enligt den metod som användes under stenåldern. Här syns en båt tillverkad av älgskinn.

3. Du vägleds på platsen av tre kunniga och trevliga guider. Två av de tre fanns på plats när jag besökte Älgriket.

Här ser vi initiativtagaren till att Glösa blivit den kulturpärla den blivit, Curt Lofterud. I jägardräkten kallad ”Jägare Mård.” Här delar han ut röding, tillagad på stenåldersvis inlindad i näver och iordningställd i en kokgrop. Jag fick smaka och det smakade förträffligt.

Om Curt går det berätta mycket, forskare och författare som han är, men om jag säger att hans kunskaper om stenåldersfolket är unika så får det räcka.

Även Allan Borgsten, jägare Räv, guidade den dag jag besökte Glösa. Uppväxt nära hällristningarna och med stora kunskaper om Glösa och stenåldersfolket.

Guide nummer tre, som inte fanns på plats denna dag heter Håkan Gilljam.

Under försomrarna kommer skolklasser flera gånger i veckan för att lära sig mera om stenåldern, hällristningar och om det liv som stenåldersmänniskorna levde. Här blir elever invalda till Älgklanen av jägarna Räv och Mård,

Skolungdomarna på bilden tyckte dagen vid Glösa var lärorik och spännande. Jag vet av egen erfarenhet att det är lika lärorikt för oss vuxna att ta del av den tidiga historien.











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post235

Ökade klassklyftor och miljöförstöring på Blåkulla

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 10, 2017 12:19:56

Tecknat av min fd kollega Bernt Källström


Förberedelserna inför årets Blåkullafärd har störts av att ett antal hemliga rapporter läckts till journalister och bloggare.
Jag tillhör dem som tidigt fått en rapport och kan därför exklusivt för er berätta om förhållandena som råder på plats och som hittills varit okända.

Amerikanskorna
Ett problem som blev känt redan i januari var att den amerikanska truppen inte fick utresetillstånd. Ett av President Trumps första presidentdekret var att inga häxor fick lämna landet under påskhelgen. Han hade istället planerat att samtliga staters häxtrupper skulle dirigeras till gränsen mot Mexiko för att medverka i ett murbygge.
De ska arbeta utan ersättning under en veckas tid i presidentens stora projekt ”America first.”
Om någon ändå flyger iväg kommer de att jämställas med IS-soldater och får ej komma tillbaka.

Svenskorna
Det har också kommit fram att representanter för ett svenskt missnöjesparti, med framgång i opinionen, ej följt de gamla häxreglerna.

Rakade huvuden under huckle eller sjal har skymtats och när de har mött sina systerhäxor från arabländerna lär de ha sagt ungefär så här:
- Det är sjal- och burkaförbud här på Blåkulla.
På motfrågan varför de själva bär sjal, eller som hellre vill uttrycka det, huckle, har de svarat:
- Ääähh vadå rå, vi bevarar ju bara våra svenska påsktraditioner ju… och förresten så vet vi var du bor..

Vid flera tillfällen har det utbrutit oroligheter mellan dessa grupper och förra året så visade de svenska häxorna upp sina nya kvastar som de hoppades skulle skrämma muslimerna. Kvastskaften var av järnrörstyp.

De franska häxorna
Har under många år orsakat stridigheter. Stolta har de inhägnat ett stort område där de har planterat vinrankor. De påstås ha fnyst föraktfullt åt de nordiska häxornas kaffekultur, även när de blandat det med kronbrännvin.

De dukar alltid fram mogna och väldoftande ostar. Minst en getost, en hårdost, en mögelost och en krämig vitmögelost och till det en lämplig Bordeauxblandning.

Deras beteende har orsakat stor irritation och de anses överlägsna och illojala. När de dessutom i fjol hade manliga mörkhyade uppassare, visserligen som de säger på försök, gick säkringen på de svenska järnrörshäxorna.

Kvastarna
En annan orsak till oroligheterna var när de italienska häxorna hade utvecklat sina kvastar. Högt och böjt styre och mjukt fjädrande sadel samt en liten sits för katten.
Detta har väckt lika ont blod bland svenskhäxorna som doften från de franska häxornas getostar.

Miljön
Det allvarligaste problemet är den miljöförstöring som pågått under många år.

Kattor har sprungit bort och blivit kvar när häxorna återvänt. Det har i sin tur inneburit att en formidabel kattexplosion. Jättelika flockar påstås dra runt och förgjort all naturlig växtlighet och djurliv på platsen.

Slutsatsen i den miljörapport som jag läste var att Blåkulla är en livsfarlig plats att vistas på och miljömässigt nästan död.

Jämställdhet
Den kanske största anledningen till stridigheterna på Blåkulla har varit jämställdhetsfrågan. Förutom irritationen mot de franska häxornas vindrickande och ostätande till de italienska häxornas lyxkvastar så har nu frågan om manliga betjänter dykt upp för andra året.

Redan ifjol när de franska häxorna hade lättklädda herrar som serverade vinerna väcktes stor irritation och nu har de anmält att de ska ha ännu flera betjänter.

Hur detta kommer att lösas blir spännande att följa.

Var ligger Blåkulla
I rapporten finns en utförlig beskrivning om hur man tar sig till Blåkulla. En väg som verkar inprogrammerad i häxorna, men som tagits fram för att de franska häxornas manliga betjänter ska hitta dit.

Jag fick svära en helig ed på att aldrig avslöja var Blåkulla ligger, men kan dementera en massa rykten som florerat genom åren. Dessa rykten har bland annat sagt att Blåkulla finns vid Mockfjärds kapell i Dalarna, ön Blå Jungfrun nära Öland, miljonprogramhusen i Hagalund, västra Laholm eller polishuset i Visby.

Jag säger bara att alla dessa rykten är fel, fel, fel….

Till sist
Så kommer det säkert även i år att firas påsk på Blåkulla och jag önskar att de som befinner sig där liksom du som befinner dig i något ”eget Blåkulla” unnar dig livets goda och njuter av påskhelgen.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post222

Nä du Gud, nu har du tagit fel på person

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, March 29, 2017 11:23:26

Att Klara Lundborg skulle bli präst var något som hon aldrig kunnat drömma om när hon var ung. När hon senare, i 45-årsåldern efter en del vuxenstudier, hörde en röst som hon uppfattade som Guds som sa att hon skulle bli präst, svarade hon enkelt:
Nä du Gud, nu har du tagit fel person.

Klara är torparflicka från Krokvåg, Ragunda, född på långfredagen 1939. Hon kom tidigt ut i arbetslivet, med början hemma på gården. Ett arbete och en tid som hon minns med glädje. Realskolan tilltalade henne inte och hon avbröt den tidigt för att arbeta.

Jobb i Strömsund, norra Jämtland, där hon fick sin första anställning hos EFS Gästhem, träffade sin blivande man Sven och tog körkort. Ett körkort som skulle bli betydelsefullt för henne.

Efter två år blev det enkel biljett till Gävle, en plats som skulle bli hennes utgångspunkt under många år. Tog sent en natt in på Hospice och skaffade dagen efter arbete på Svanens väv. Därefter blev det många olika anställningar i fabriker och affärer.
Klara blev bilkårist och fick syssla med fordon av olika slag. Ett uppdrag som varit mycket viktigt för henne. Hennes stora motorintresse fick blomma ut, t.ex. när hon körde motorcykel och terränggående fordon, t.ex. bandvagn. Men hon tog också busskort och det blev en sorts biljett till ett nytt liv.

Bussen blev både hennes yrke och fritid och hon trivdes tillsammans med sina passagerare. Allra roligast var det att köra ungdomar till olika evenemang. Idrottslag till matcher, andra ungdomar till olika läger. Hennes relation till ungdomar fördjupades starkt under hennes olika bussfärder.

När hon var omkring fyrtio kände hon att hon ville studera igen och gjorde det från grunden. Började med högstadiestudier och fortsatte med gymnasiet. Där blev det stopp, hon visste inte vad hon ville fortsätta med.

Hela tiden fanns bussen med, extrakörningar för försörjning men också för att få umgås med framförallt ungdomar.

Studievägledaren ansåg att Klaras toppbetyg och stora intresse för människor gjorde att hon skulle passa som socionom och föreslog henne det. Men Klara var tveksam och läste, medan hon grubblade en kurs i filosofi:
Mitt mest bortkastade halvår. Jag frågade min lärare inför en tenta vad jag skulle använda filosofin till, men han kunde inte svara och jag vet fortfarande inte vad det är bra för, säger Klara och skrattar.

Det var under detta halvår som Klara vid ett tillfälle hörde en röst som sa:
– Du Klara ska bli präst.
Klara fick känslan av att det var Gud som hade pratat och svarade:
– Nä, du Gud, nu har du allt tagit fel person.

Klara hade aldrig tänkt tanken på att bli präst. Hon ansåg att hennes bakgrund och tidigare liv var så långt från prästyrket man kunde komma. Men rösten etsade sig fast och efter mycket grubblande blev hon teologistuderande. Hennes första tenta beskriver hon så här:
– Det var fem tjocka böcker som skulle tentas av. Trots att jag hade fått en viss studievana så hade jag aldrig varit i närheten av något liknande och jag sa till Gud kvällen före tentan:
Har du nu dragit in mig i det här får du banne mig hjälpa mig också.

Till Klaras förvåning gick tentan hur bra som helst och hon kände att någon måste ha hjälpt henne.

År 1989 prästvigdes hon i Härnösands domkyrka och om det säger hon:
– Det är det största som hänt mig, utom barnens födelse. Hela kyrkan var fullsatt. Släkt och vänner hade mött upp, bilkåristerna bildade häck utanför kyrkan. Det var en känsla som är omöjlig att beskriva.

När jag frågade henne om hon fortfarande anser att Gud hade fel så ler hon bara. När hon börjar berätta några starka episoder från sitt prästliv är jag själv helt övertygad om att Gud hade rätt:
– Det allra svåraste är begravningar och framförallt på unga personer och barn. Jag har suttit många dagar och nätter och hållit om föräldrar som varit på väg att knäckas. Efter sådana händelser då är jag rejält osams med vår herre.

Klara berättar att efter svåra händelser åker hon ut i skogen. Hon har några ställen där hon ”debriefar.” Lugna stillsamma platser, intill vatten. Där brukar hon samla sig och även tala om för herren att han gjort fel som tagit ett barn från föräldrarna.

När Klara prästvigdes bestämde hon sig för att leva efter mottot: ”Allt vad ni gjort en av dessa mina minsta, det har ni gjort emot mig”. Med de minsta menar hon inte enbart barnen utan alla de som har det svårast i samhället. I hennes ögon är uteliggaren lika mycket värd som kungen.

Hon bestämde sig också för att aldrig slå av telefonen, utan hon vill hela tiden finnas till hands för sina medmänniskor. Det har inneburit många dagar och nätter tillsammans med personer som på olika sätt haft det svårt i samband med olyckor, sjukdomar, självmord och annat. Men Klara har känt det som sin plikt, men även förmån, att få finnas till hands och stötta i sådana stunder.

I dag kallar hon sig för familjepräst. Hon följer familjerna från dop, bröllop till begravning. Hon är 78 år men får hela tiden nya beställningar på ceremonier och känner att hon ska hjälpa sina medmänniskor så länge hon kan.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post220

Let´s make Jämtland great again….

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, February 20, 2017 17:52:10

Ordet ”again” är egentligen onödigt, men jag tar med det eftersom andra, betydligt större republiker, verkar ha problem med sin styrka och storhet just nu. Där pratar man om "again."

Problemrepubliken i väster
Vad är problemet för denna stora, men tydligen ändå ynkliga republik där långt borta i väster, med en befolkning på över 300 miljoner människor.

Ni har ju mycket att vara tacksamma för, en vacker natur, allmänt trevliga och generösa personer och en omvärld som genom åren stöttat och hjälpt er. Tänk så många som invandrat till er och skapat ert välstånd.

Ni hade inga murar som hindrade duktiga personer från andra kulturer komma och skapa framgångsrika företag som ni mått bra av.

Även min släkt har bidragit till ert välstånd. En duktig kusin i Kalifornien som arbetat och bidragit med bra affärer, eller en släkting från en tidigare generation, en kusin till min morfar, som utvandrade och ägde och drev platinagruvor i Alaska.

Tänk om dessa med flera släktingar hade stannat i Ragunda.

Men jag förstår att de åkte och jag gratulerar er till värdefull invandring.

Jämtland
En insändare i en lokaltidning för några veckor sedan avslutades med de här orden, ”jag har varit och jobbat en hel del i Jämtland och kan konstatera att om hela landet vore som Ni skulle det vara det ett bättre land.”

För en patriotisk jämtlänning så var det rolig läsning och jag började fundera om det är något speciellt med oss jämtlänningar och det omtalade jämtländska kynnet. Jag kom fram till några saker:

- Vi bygger inga murar.
Alla som velat flytta från länet har fått göra det, till glädje för företagsamhet och pliktkänsla i Stockholm, Göteborg och andra metropoler.

- Vi välkomnar
Många har kommit från andra kulturer och Emma Arnesson har visat att enkla metoder sprider glädje och gemenskap. Hon har med sitt ”Hej främling” hittat ett koncept som är bättre än alla andra integrationskoncept jag sett.

- Vi känner samhörighet med många flaggor som finns bredvid varandra, som symboler på vår storhet. Jag ger dig en förklaring:

Jämtlandsflaggan

Det blå fältet symboliserar Jämtlands himmel, det vita fältet symboliserar Härjedalens fjäll och det gröna symboliserar Ragundas skogar.

Samiska flaggan

Flaggans cirkel står för andlighet där det röda representerar solen och det blå månen. När det gäller fälten så symboliserar det gröna växter och natur, det blå vattnet som ett livselexir, det röda elden med värme och kärlek och det gula solen.

Svenska flaggan

Korset symboliserar kristendomen medan betydelsen av färgerna är oklart. Blått och gult har historiskt då och då representerat guld, så kanske vi hittar förklaringen där.

Stark symbolik
Jag tycker symboliken i framförallt Jämtlandsflaggan och den Samiska flaggan är mycket stark och att det finns många gemensamma band där naturen är den sammanhållande länken.
Att den svenska flaggan, med sin längre historia, inte har en lika känd symbolik gör inget. Den kanske symboliserar guld och då är guldet för mig solen, luften och vattnet.

Prestigen
Den respektlöshet som Trumph visar när han håller tal är närmast pinsam, jämfört med vår president Ljusberg, när han förkunnar de två sista paragraferna i jamtelagen.

- Du skall vårda och försköna den bit av jorden som du ett ögonblick i historien förvaltar åt de ofödda.

- Du skall bejaka den gåva som heter livet.

Du är självfallet välkommen.

På en av de delar av jorden som jag gärna vårdar visar vi vägen hit.
Murar är inget för oss









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post215

Malin brinner för ett helt Sverige

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, January 16, 2017 10:32:07


De två senaste åren har varit både omväxlande och omtumlande för Malin Ackermann, från Lycksele. Hon var den drivande kraften och opinionsbildaren när hon med obändig energi lyckades få Skatteverket att avstå den planerade stängningen av sitt kontor i Lycksele.
För sina insatser belönades hon två fina utmärkelser under 2015, nämligen ”Årets Västerbottning” och ”Årets Lions Lyckselebo.” Under 2016 utsågs hon till Årets Guldklimp 2016, av Lycksele kommun.

Men förra året innebar inte bara fina utmärkelser, hon fick också ett tungt besked när hon fick veta att hon hade drabbats av en cancersjukdom, som hon nu behandlas för. Ett besked som hon säger så här om:
- Ett mycket svårt besked så klart som jag har gett mig tid att sörja. Konstigt nog är det också detta besked som gett mig mod och kraft att säga upp mig från Lycksele kommun för att prova mina egna vingar.

Nytt företag
Malin har alltså sagt upp sin tjänst, som projektkoordinator, hos Lycksele kommun och kommer från den 1 april att arbeta som egen företagare.
I sitt företag kommer hon främst att arbeta med kommuner, regioner, företag och andra organisationer.

Helst vill hon hjälpa små kommuner och företag att se och förverkliga de möjligheter som finns, bland annat genom att hjälpa till med EU-finansiering.
Men eftersom Malin också är en skrivande person hjälper hon också gärna till i kontakter med massmedia och förläggare och håller föreläsningar.

En mer övergripande vision med företaget låter så här:
- Min förhoppning med företaget är att jag ska vara där jag gör mest nytta för vårt land.

Att bidra till att partier som inte främjar ett öppet samhälle inte får plats.

Att bidra till att räta ut Sverige. I den meningen ingår att så långt det är möjligt ska det finnas jämlik samhällsservice i hela vårt land.

Företaget är helt sprunget ur hennes engagemang för landsbygd, människor och en rättvis arbetsmarknad.

Vem är Malin och vad är hennes drivkrafter
Malin är född i slutet av sextiotalet, i Lycksele, i en familj med stort samhällsengagemang. Pappan var socionom och kände stort engagemang för arbetsmarknadsfrågor, något som han delade med Malins mamma, som också arbetade mycket ideellt.
Företagsamhet har också på olika sätt funnits i hennes närhet, genom att hennes morfar och två farbröder hade egna företag.

Precis som sin pappa utbildade sig Malin till socionom. Även yrkesmässigt finns en likhet med pappan. Båda började sin bana på Arbetsförmedlingen. Engagemanget för arbetsmarknadsfrågor och människor har på något sätt funnits i blodet hos alla i familjen.

Erfarenheterna från Arbetsförmedlingen gjorde att hon hamnade vid Lycksele kommuns arbetsmarknadsenhet, där hon bland annat byggde upp en verksamhet som ska motverka människors utanförskap. Verksamheten startade med medel från Europeiska socialfonden, men ingår nu i kommunens ordinarie verksamhet, något som hon betraktar som en stor personlig framgång och känner stolthet för.

Hennes kunskap förde henne vidare till Region Västerbotten och ett arbete som projektledare inom de verksamheter som hon hade erfarenhet ifrån. I bagaget finns också en tjänst som koordinator för Region 8, vilket är samtliga inlandskommuner i Västerbotten:
- Krympande kommuners utmaningar har intresserat mig ända sen jag började jobba med arbetsmarknadsfrågor ur ett kommunalt perspektiv och jag brinner för att lyfta människor och samhällen och motverka ett kluvet Sverige.

Hennes samhällsengagemang överskuggar det mesta och innebär att tiden för övriga saker är begränsad. Men hon motionerar regelbundet och följer barnens idrottande.
Reser gärna, helst i Europa och tillbringar en hel del tid i Schweiz, som hennes man har sitt ursprung ifrån.

Låt vårt inland leva
Är namnet på den bok som Malin kom ut med för en tid sedan. I den har hon berättat om arbetet med att övertyga Skatteverket att de skulle behålla kontoret i Lycksele.
Boken har fått ett mycket bra mottagande och kan användas som både lärobok och inspirationskälla för andra organisationer.
Civilminister Ardalan Shekararbi berömde nyligen boken i en Youtubehälsning till Malin.
Boken beskrivs mera på sidan:
https://www.facebook.com/inlandetleva/?fref=ts

Just nu skriver Malin på sin andra bok som handlar om hur hon lyckades behålla sin kraft och sitt mod när hon fick sitt sjukdomsbesked.

Ett helt Sverige
Det är namnet på den facebookgrupp som hon skapade när kampen för att behålla skattekontoret pågick som intensivast. Gruppen finns kvar och har växt och är nu ett viktigt instrument för Malin att båda skapa engagemang och bilda opinion för en rättvis arbetsmarknad och motverka ett delat Sverige.

Du når gruppen på den här sidan: https://www.facebook.com/groups/1644609929091029/?fref=ts
Är du intresserad av dessa frågor så kan du begära att bli medlem i gruppen.

Malin anser att Facebook och Twitter är fantastiska instrument för att sprida informationen och gruppen ”Ett helt Sverige”, har blivit mycket viktig i opinionsbildningen.

Inte partipolitik
Hon har erbjudits att arbeta partipolitiskt men alltid tackat nej. Det intresserar henne inte:
– Jag har nog undermedvetet känt att min uppgift är att vara en medkraft i politiken, någon som bygger broar mellan partier och jobbar med sakfrågor. Jag tror att det behövs en vändning nu så att människor inte helt tappar tilltron till vårt samhälle. Inte minst landsbygdskommitténs utredning visade på att det har varit en brist på sammanhållen politik under många år och att människor känner sig övergivna. Jag vill vara med och inge hopp och mod i människor.

Till sist
Alla utmärkelser som Malin fått de senaste åren har varit åtföljd av en fin motivering. Samtliga motiveringar beskriver Malins engagemang och jag väljer som avslutning den motivering som Lions använde.

För sina insatser med att säkerställa Lycksele och inlandets fortlevnad och fortsätta hålla Norrlandsfönstret öppet.
Samt bidrag till bibehållen servicenivå för våra kommunmedborgare och bevis på att engagerade kommunmedborgare kan göra skillnad.
Hon är en person som genom sitt agerande har skänkt andra framtidstro och tillit till den egna inneboende kraften


Den avslutande bilden är från tillfället när hon får priset som årets guldklimp av Lycksele kommun.












  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post211

Barnen - till vilken framtid

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, November 17, 2016 09:13:03

Gång på gång kan man läsa och se om barn i utsatta situationer.

- Barn, som av olika skäl tvingats bort från sina föräldrar och släktingar.

- Barn som suttit i överlastade gummibåtar över Medelhavet och sett personer falla överbord.

- Barn som själva fallit överbord och inte hittat någon hand som dragit upp dem.

- Barn som sett sina mammor och systrar våldtas och ibland mördas.

- Barn som kommer ensamma till Sverige och möts av, ja, inte alltid kärlek.

Jag har fem barnbarn som växer upp i en trygg miljö. Barn som kommer emot sin morfar/farfar med utsträckta armar när vi träffas. Fem glada tjejer som skrattar, dansar, leker och får vara, just det, de får vara barn.

Ibland när jag har träffat mina barnbarn och ser tevenyheternas förskräckliga bilder på barn utan trygghet, händer det att jag försöker tänka mig in i deras situation, tankar och verklighet.
Förmodligen kan jag inte vara tillräckligt grym och hemsk i mina tankar, men här kommer ett försök. Jag försöker jämföra.

Några lösryckta situationer på näthinnan…
- Ett barn sitter uppkrupet i sin mammas knä och berättar om dagens händelser medan ett annat barn, förtvivlat, gråtande letar efter sin mamma.

- Ett barn med nya vinterkläder, overall, mössa, handskar och skor medan ett annat barn tvingas frysa och vara blöt när det letar sina släktingar.

- Ett barn som sover tryggt i sin säng, med föräldrar inom räckhåll och ett annat barn som rivs upp mitt i natten av en okänd man. ”Hon verkar vara ensam så vi kan ju ha lite kul med henne”

- Ett barn som skrattar när hon kommer hem från skolan, när hon och föräldrarna pratar om sommarens semester. Ett annat barn som inte vill leva längre. Alltför många män har kul med henne.

Jag har sett att
Barn med trygg uppväxt blir nästan alltid trygga som vuxna. Barn som inte kan lita på vuxna blir ofta sjuka, hårda eller inåtvända, ställer sig gärna vid sidan om det vanliga samhället.

Paragraf 10 i FN:s barnkonvention säger:
Ett barn har rätt att återförenas med sin familj om familjen splittrats. Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.

I Sverige tillåter vi numera inte alltid familjeåterförening för personer som flytt.

Vi får det samhälle vi bygger.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post202
Next »