Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Jag lider med bankanställda

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 11, 2016 19:28:24

Det som händer, delvis inför öppen ridå, inom bank- och politikervärlden är både bedrövligt, en aning svårförståeligt men också ett girighetsmönster som ständigt upprepas. Som utomstående betraktare är det samtidigt lite spännande.
Maktspel och girighet är spännande som företeelser men fruktansvärt jobbigt för alla som drabbas. Nu när det avslöjas att politiska toppar spelar med i spelet känns det som finansvärldens egen Sodom och Gomorra.

Men jag vågar ändå säga, åtminstone för Sveriges del, så deltar inga ”vanliga” bankanställda i spelet. Men de drabbas oerhört hårt.

Det är INTE bankanställdas fel, att…

- det avslöjas oetiska fastighetsaffärer och hålls en kaosartad bolagsstämma i Swedbank och att styrelseordföranden i TV anklagar en av huvudägarna för ”att rulla tummarna.”

- Nordea avslöjas med brevlådeaffärer och misstänkt penningtvätt i miljardklassen

- Nordeas ordförande kallar 80 % av kunderna för ”finansiella idioter” och anser att det är bankens plikt att överföra medel till de 20 % som är kreativa.

- Eller att SEB har ett bonusprogram som ger några nyckelpersoner 1 miljard att dela på. Känn på summan – EN MILJARD….
Programmet är givetvis beslutat i rätt ordning så det är inte det jag irriterar mig över, utan att ett av kriterierna för att få ersättningen skulle var att bankens avkastning skulle överstiga statslåneräntan.
I ett lågränteläge – hur svårt kan det vara.
När sedan tillgänglig forskning inom området med bonuslöner visar att den här typen av program inte gynnar företaget så är det frågan om ren och skär girighet.

Ska de inte tåla kritik
Självfallet när den är befogad, men att i alla lägen få kritik för sådant de inte är ansvariga för är tungt.

Jag minns en undersökning från slutet av -80 talet. Jag arbetade i bank, på en tjänst som gjorde att jag ofta fick svara på enkäter av olika slag. Vid ett tillfälle svarade jag på en undersökning om vad jag/banken trodde om kundernas förtroende för banker och banktjänstemän.
I undersökningen hade också ett stort antal kunder tillfrågats om vilka yrkesgrupper de hade störst förtroende för.
I topp låg banktjänstemän och präster.

Nu har jag inte sett någon liknande undersökning på många år, men jag är rätt övertygad om att varken banktjänstemän och präster skulle ligga i topp idag. Och när det gäller banktjänstemännen så har ledningen effektivt ordnat det.

Minnet och skamlösheten
Branschen har räddats vid två tillfällen på omkring 20 år. Ändå utmanar man både kunder och anställda med förmåner och en självgodhet som måste sakna motstycke i näringslivshistorien.

Och som Andreas Cervenka så träffsäkert kommenterar i SvD.
Samtidigt som Nordea 2009 tog emot statligt stöd så satt deras Luxemburgkontor och skeppade pengar till brevlådeföretag i Panama.
Men de flyttades väl till de 20 procenten som inte är finansiella idioter.

Men igen – beskyll inte din personlige bankman för de här skandalerna.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post174

Gör bonus någon nytta – eller 74000 i lön per dag

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, February 04, 2016 15:13:21

Med ojämna mellanrum kommer stora rubriker om företagsledares enorma bonusar. Banker, försäkringsbolag, vissa handel- och industriföretag hittar olika konstruktioner för att belöna sina ledningar när företagen går bra.

Det har blivit så vanligt så den så vanliga kritiska allmänheten nästan inte bryr sig längre. Nu senast så var det SE-banken som visade att deras bonus- och aktieprogram hade gett 1 miljard extra till sina s.k. nyckelpersoner.

Fyra av bankens högsta chefer toppade ligan och hade tillsammans inkomster på över 100 miljoner kronor för 2014 och orsaken är just ett aktieprogram som gett det resultatet.

Koncernchefen toppar med 27 miljoner och är därmed Stockholmsbörsens bäst betalda chef.

Tänk dig, 27.000.000 kr, det blir 73.972 kronor per dag, även alla helgdagar…….
Uppgifterna är från Cervenka i Svenska Dagbladet.

Koncernchefens fasta lön är 9 miljoner kronor resten är alltså bonusprogramet.

Jag tror dessutom att de anser sig vara värda dessa summor.

Programet, som startade 2011, var kopplat till aktiekursen och till den tioåriga statsräntan och alla delar har gett maximal utdelning. Liknande program finns som startade 2012, 2013 och 2014, men dessa är inte redovisade än.

Att jämföra med statslåneräntan i ett lågränteläge känns utan tvekan som man letat efter något att jämföra med, som ger hög utdelning.

Ur en etisk synvinkel tycker jag också att beloppen är tveksamma. De driver en verksamhet som inte får gå i konkurs. Staten kommer, på olika sätt, att se till att verksamheten får leva vidare.

Gör bonus nytta
Jag blev nyfiken på detta med bonus och vad som driver fram dessa program och började leta efter studier om programmen verkligen gör någon nytta.

Nej, det gör den inte, säger psykologen Myra White vid Harvard University och har följande argument.
Myra White pratar om penningbelöningar och inte bonus i form av aktier och liknande. Men hennes argument känns ändå intressanta:

1. Penningbelöningar verkar bara på kort sikt och blir sedan tagna för givna, varför de måste ökas på år efter år och till slut blir orimligt höga.

2. Folk som drivs av pengar tenderar att sätta egennyttan före företagsnyttan.

3. Inget talar för att pengar attraherar och håller kvar en duktig chef. Det finns alltid ett annat företag som viftar med en större sedelbunt.

4. En hög chef som varit stjärna i ett företag och köps över till ett annat misslyckas ofta därför att organisationsmiljön är en annan, nätverken obefintliga och marknaden annorlunda.

5. Bonus på individuell nivå motverkar ibland lagarbete.

6. Höga chefer befinner sig så långt från både produktion och försäljning att det är svårt att finna en bra bas för bonusarna.

7. Chefer är tävlingsmänniskor och tackar inte nej till en befordran. De vill göra bra ifrån sig även utan miljonbonusar. Bonusar bygger på en föråldrad samhällssyn där arbete är något obehagligt.

Jag har sett andra undersökningar som kommit fram till ungefär samma sak, ändå hävdar många storföretag att de måste ge sina högsta chefer bonus vid sidan av månadslönen om de sköter sitt jobb bra. Tanken är att företagen annars inte skulle kunna rekrytera och/eller behålla den bästa arbetskraften.

Magnus Henrekson, vid Institutet för Näringslivsforskning, är en annan som studerat nyttan med bonus. Han stöder i stort Myra White och har följande tillägg.

1. De är ofta felkonstruerade och det är i stort sett omöjligt att utforma ett program så att alla anställda beter sig optimalt under lång tid. Och är programmen felaktiga så gör de ofta mer skada än nytta.

2. Det finns inga belägg för att resultat påverkas positivt. Ofta görs en avstämning mot börsvärdet, men det påverkas ofta mera av förväntningar och spekulationer än av resultat.

3. När det gäller incitamentsprogram är det ofta en glidning mellan optioner, bonus och direkt ägande. Det enda som förmodligen ger effekt är att anställda köper aktier med egna pengar. Det innebär risker, men även fördelar vid bra resultat.

4. Risken är uppenbar att en chef fokuserar på uppgifter som påverkar bonusen.

Men självfallet finns det förespråkare, t.ex. Arne Blix, vd i Norse Solution i Oslo. Han säger så här:

1. Ett korrekt program som tar hänsyn till typ av bolag, anställda, bransch så kan man involvera alla och förändra beteendet positivt.

2. Rätt använt är incitamentsprogram det bästa sättet att få alla att dra åt samma håll. Blir en stark teamkänsla.

3. Alla blir delägare och de anställda får tillit till att företaget ska växa och kommer att vilja ha en lägre fast lön för att få möjlighet att toppa med en högre rörlig del.

4. Bonusen kan förhindra att duktiga personer flyttar. Om det får en aktiebaserad lön när kursen är låg får de anställda motiv att stanna kvar.

Arne Blix resonemang tycker jag är intressant. Han anser uppenbarligen att företaget eller gruppen omfattas av samma program och att svetsar samman företaget. I mindre grupper och rätt utformat tror jag också det.

Men att göra som de stora finanskoncernerna nu gör känns nästan som att visa ett förakt mot sina kunder.

Har de drabbats av Guldfeber?





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post165

Ökad rikedom ger ökad girighet

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Fri, December 18, 2015 16:27:17

Vi har inte råd ekar det i sociala medier eller i olika tidningars ledarsidor och kommentatorsfält. Det vi inte har råd med är det allra mesta, listar några saker;

Vi har inte råd med jämställd sjukvård,
Vi har inte råd med skolmat värd namnet,
Vi har inte råd med skäliga höjningar av pensionerna
Vi har absolut inte råd att med invandring och integration

Vid minsta antydan till skattehöjningar, kommer samma storm igen, ”vi har inte råd.”

Jag blev nyfiken på vår fattighet i landet och gjorde en enkel kontroll över hur hushållens tillgångar förändrats från 1996 till 2014.
Använde mig av Bankföreningens uppgifter om de tillgångar som hanteras via bankerna, alltså sparande på konton, aktiefonder, aktier, försäkringar, obligationer m.m.
Däremot ingår inte fastigheter.

Resultat
Hushållens tillgångar 1996 var 1500 miljarder kronor och år 2014, 4000 miljarder kronor. Förtydligar med att 4000 miljarder är 4 biljoner, en summa som är hart när omöjlig att ta till sig.
I väldigt avrundade tal skulle det innebära att alla svenskar, inklusive alla barn skulle ha omkring 500 000 kr vardera.
Nu vet jag att så inte är fallet utan att det är många som har svårt att få vardagsekonomin att gå runt, trots att man lever mycket sparsamt.

Och alla dessa stora värden ägs av någon. Det är inte företag utan det är hushållsförmögenheter. Känns inte som fattigdom direkt.

Flyktingar
Siffrorna är ur de svenska bankernas bokslut. Men vi har också jättestora svenska förmögenheter som ligger utanför de svenska bankerna. Som ägs av flyktingarna, alltså skatteflyktingarna.

Den franske ekonomen Gabriel Zucman har forskat i kostnaderna för flyktingarna och nu menar jag de dyra(aste) flyktingarna, nämligen skatteflyktingarna.
Han har kommit fram till att det finns omkring 6000 miljarder euro undanstoppade i ”skatteparadisen.” Det är ofattbart mycket pengar.

Skatteverket i Sverige har gjort en liknande analys, med utgångspunkt från de utlandstransaktioner som görs från Sverige. De har kommit fram till att ”skatteflykten” från Sverige uppgår till omkring 20 miljarder, varje år.
Så en gissning är att det finns många hundra miljarder svenska kronor i skatteparadisen.

Orsak till förmögenhetsökningen
Givetvis många olika orsaker, men en viktig del är de stora skattesänkningar som gjorts de senaste tio åren.
Jobbskatteavdrag m.m. uppgår till uppskattningsvis 140 miljarder kronor. Tar det i siffror: 140 000 000 000 kr.
Dessa sänkningar skulle enligt regeringens intentioner innebära högre konsumtion och flera jobb. Men det är lätt att konstatera att en mycket stor del av skattesänkningarna har hamnat i aktier, aktiefonder och försäkringar.
Självfallet också i högre bostadspriser, men fastighetsvärdena ligger utanför Bankföreningens siffror.

Jag fattar inte
När jag ser ovanstående siffror fattar jag inte varför vi inte har råd att ha en jämställd sjukvård, skolmat värd namnet, skäliga höjningar av pensionerna och en värdig integration.
Jag fattar inte att så många ställer upp på kraven och ropen på att vi måste spara och spara ännu mera och ”ropar” att ”vi har inte råd”

Jag fattar
Däremot fattar jag att många som inte tagit del av de senaste årens förmögenhetsökningar blir sura.

Jag fattar att de som inte kan överföra några miljoner till skatteparadis blir sura.

De kan varken påverka jämställdheten eller transaktionerna – de har inte tillgång till redskapen, de är utanförskapet…

Jag fattar hur de känner och vad de gör.
De blir hatare och hotare på nätet. De spyr ut sin galla på politikerna som har mandat att rätta till orättvisorna, men inte gör det.

Många som känt sig utanför länge, vill ha enkla lösningar.
Många blir Sverigedemokrater, de har en enkel lösning på allt.

Jag tycker det isländska ordspråket ”Ökad rikedom ger ökad girighet”, passar väldigt bra.













  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post158

60 000 000 000 000 kronor

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, October 27, 2015 17:51:47

I alla nyhetssändningar, tidningar och sociala medier diskuteras hela tiden flyktingsituation och vilka kostnader det medför. Jag vill inte på något sätt förringa situationen, den är kaotisk, fruktansvärd, jättejobbigt och inhuman. Det går säkert hitta många flera beskrivningar.

Gång på gång finns också texter om att det är åldringar, sjuka, svältande i andra länder, m.fl. som finansierar hela situationen. Och i grunden är det så, men jag saknar en debatt. Jag saknar debatten om de dyraste flyktingarna. Saknar den väldigt mycket.

De dyra(ste) flyktingarna
Den franske ekonomen Gabriel Zucman har forskat i kostnaderna för flyktingarna och nu menar jag de dyra(aste) flyktingarna, nämligen skatteflyktingarna.

Han har kommit fram till att det finns omkring 6000 miljarder euro undanstoppade i ”skatteparadisen.” Det är ofattbart mycket pengar.

Jag tar det i siffror.
6 000 000 000 000 euro. Om jag tar det i svenska kronor och för enkelhetens skull använder kursen 10 kr. så blir summan. 60 000 000 000 000 kr.

Den siffran vågar jag påstå är omöjlig att ta in. Jag försöker göra en jämförelse med en annan storhet, nämligen tid:

1 sekund är 1 krona.
1 timme är 3.600 kr
1 dygn är 86.400 kr
1 år är 31.536.000 kr

Nu avrundar jag i fortsättningen.

100 år är 3.153.600.000 kr
1000 år är 3.100.000.000.000 kr

Detta innebär, mycket avrundat, att 60 000 000 000 000 kr skulle motsvara omkring 20.000 år.
Tänk då på att det bara är 2.000 år sedan Jesus föddes, så framstår skatteflykten i sin fulla prydno

Nu är detta den rika världens samlade skatteflykt men flyktingsituationen är också global. Gabriel Zucman har inte redovisat siffran för Sverige, men Skatteverket har uppskattat siffran på utlandstransaktioner till omkring 46 miljarder varje år. (46.000.000.000.) Det skulle innebära, enligt Skatteverket, en skatteflykt på omkring 20 miljarder, varje år.
Så en gissning är att det finns många hundra miljarder svenska kronor i skatteparadisen.

Varför tillsätts inga ”krisgrupper” för dessa flyktingar?

I statsbudgeten för
2016 beräknas kostnaderna för migrationen till 19,4 miljarder kronor. Då ingår även kostnader för t.ex. utbytesstudenter och arbetskraftsinvandrare.

Snacka om en ”fis i rymden” jämfört med skatteflyktingarna – och allt är tyst !!

En annan följd
av skatteflykten är förmodligen att vi ”vanliga dödliga” blir mer benägna att fiffla – svartjobba, momstrixa, vabbfuska – när vi ser hur höjdarna skor sig och många av oss ”vanliga dödliga” kommer också att upptäckas och ställas till ansvar, men de stora skatteflyktingarna kommer inte inför domstolen.

Flyktingsituationen, den som vi pratar om varje dag, sätter samhället på jättestora prov. Det blir ofta så när många kulturer blandas alltför snabbt. Dessutom blir det jättelika prövningar på bostadsmarknaden, skolan, sjukvården och många, många fler områden.

Men det borde inte vara någon större ekonomisk fråga. Jag tycker att det är dags att sätta åt de dyra(ste) flyktingarna.

Gabriel Zucman, avslutar den krönika som jag tagit del av med:
Skatteflykt är hundra gånger dyrare än flyktingmottagande











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post153

Ekorrtid – bärstress - girighet

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, August 05, 2014 10:32:08

Nu börjar tiden när skogarna fylls med bär och svamp och många får något maniskt i blicken. Det gäller att fylla förråden inför vintern.

Född och uppväxt på landet i ett litet jordbrukarhem så var det självklart att man den här tiden skulle plocka bär. Svamp var lite för svårt på den tiden, det har kommit senare.

Jag minns också att grannarna åkte tillsammans på sina bärutflykter. Man fyllde en bil, det var ju onödigt att åka ensam. Det var något lugnt och naturligt över utflykterna. Det hörde ju till. När våra barn var små försökte vi överföra denna känsla till dem.

Ett särskilt minne som jag har från hjortronplockning är från början av -80 talet. I Böleskogarna i Ragunda hade vi fått tips om att det fanns mycket bär. Vi följde en vägbeskrivning vi fått av en skogsplantsättare och det fanns kopiösa mängder. Men det speciella var ändå inte mängden utan storleken. Tyvärr var detta före digitalkamerornas tid så jag har inga bildbevis, men i storlek av pingisbollar. (Tänkte skriva tennisbollar J).

Vi frös in många av de största, styckevis, och använde som dekoration på tårtor.

Nu
En grupp människor som jag inte minns från min barndom är de som inte bryr sig om bärplockning överhuvudtaget. Det anses alltför jobbigt och något som andra kan hålla på med. En burk sylt går ju köpa på ICA eller Konsum. Att kvalitén är ljusår från den sylt du kokar själv är tydligen inte så viktigt.

Men i övrigt tycker jag det känns som det skapats en slags stress över bärplockandet. Tidningarna fylls redan tidigt på sommaren av inslag om ”var du kan hitta hjortronen” och liknande reportage. När bären mognat då kommer nästa omgång. Bilder på stora fyllda bärhinkar i tidningar och på facebook. Jag tillhör själv dem som gärna lägger ut en bild på en hink fylld med hjortron. De är vackra.

Girigheten
Men som vanligt när vissa personer hellre betalar för en vara än anstränger sig själva så uppstår en marknad för pengar. Marknaden i det här fallet har tyvärr skapat många baksidor. Oseriösa bäruppköpare anställer själva, eller helst via bemanningsföretag, personer från andra sidan jordklotet som ska komma och arbeta i stort sett gratis och bo i slumbostäder.

Slavhandel med svenska förtecken är ett faktum och det är vår egen bekvämlighet som är orsaken.
Plocka själv dina bär och vips så försvinner marknaden för giriga och kriminella bäruppköpare.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post93

Sjukt penningsystem - Dra upp huvudet ur sanden

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, May 22, 2014 11:06:10

Jag har vid flera tillfällen skrivit om de ökande hushållsskulderna, om hur pengar skapas och den girighet som blivit följden av vårt sjuka penningsystem.
Nu tar jag sats igen, denna gång inspirerad av Oscar Kjellberg, som tidigare varit vd för JAK banken. Han har många spännande funderingar som jag blandat med mina egna studier och tankar.

Mat och pengar
Jag börjar med en riktigt bisarr situation. I de större städerna sitter vid nästan varje livsmedelsbutik en tiggare. Inne i samma butiker kastas mängder med mat. Ofta helt riktig mat som vi, p.g.a. konstiga regler inte kan skänka till tiggarna. Vi skänker inte ens till pressade djurhållare, utan den ska kastas.
Trots detta överflöd som är så stort att det är normalt med stort svinn saknar många det allra nödvändigaste.

När folk har brist på det de behöver, trots att det finns ett överflöd, så brukar man säga att de saknar pengar. Livsmedlen är producerade, de finns i butiken och om tiggarna hade pengar så hade de kunnat stilla sina behov.

Precis detta hände i många länder på 1930-talet. Och som tiggarna idag hade många på den tiden svårt att få ihop till livets nödtorft.

JAK-bankens grundare Kristiansen menade att om vi i stället hade ett ”omsättningsmedel” som alltid motsvarade den aktuella varumängden så att all produktion kom till nytta och om de som behöver varorna alltid kunde få tillgång till pengar så skulle allt vara i sin ordning.

Denna insikt föranledde danska JAK att ge ut en egen valuta. Grundtanken var att kontrollen över pengarna skulle ligga hos ”folket” och att pengarna skulle ha täckning i reella tillgångar, naturtillgångar.
Men dåtidens storbanker krävde ett stopp för dessa andelspengarna, och de förbjöds 1933.

Roten till allt ont
När varor och pengar inte fick balansera kände Kristiansen att det är pengarna som är roten till allt ont och att systemfelet ligger i att människor tvingas producera – inte till fördel för sig själva eller för dem som behöver varorna – utan till fördel för ”de människor och grupper för vilka penningutbytet, inte varuutbytet, är det viktiga”.

Dagens pengar ohållbara
Sedan mitten av 80-talet så har utvecklingen gått mycket snabbt. Vi har fått två slags pengar. Vi har mynt och sedlar som anskaffas av Riksbanken. De kommer ut i omlopp genom bankernas uttagsautomater och genom att detaljhandeln köper dem för sin kontanthantering. Mängden styrs av allmänhetens efterfrågan. Sedan har vi kreditpengar som skapas av bankerna. Dessa pengar utgör den största delen av våra pengar, cirka 96-97 %.

Bankerna är alltså inte mellanhänder mellan in- och utlåning som många tror utan de skapar själva pengar genom att lämna krediter till sina kunder. Pengarna överförs på kundernas konton samtidigt som de bokför samma belopp som en skuld till banken. Det blir med andra ord en tillgång i form av en lånefordran för banken.

När kunden betalar tillbaka lånet försvinner pengarna ur cirkulationen och därmed upphör de att finnas till. Under den tid som dessa kreditpengar har funnits till har banken fått ränta på dem. Ränteintäkten minus bankens kostnader ger bankens vinst.

Förutom att ha en tillräcklig likviditet för sedlar i uttagsautomaterna och för att kunna föra över kreditpengar till ett konto i en annan bank samt att klara det relativt lågt ställda kapitaltäckningskravet kan banken låna ut så mycket som helst.

Kapitaltäckning innebär att egna kapital inte får vara för litet i förhållande till de risker som banken tar.

Farlig dynamik
I och med att riksbankens mynt och sedlar numer inte utgör mer än cirka tre procent av penningmängden, så har dynamiken i ekonomin förändrats på ett påtagligt sätt.

Penningmängden bygger helt på att vi skuldsätter oss. Till detta ska vi också betala ränta på våra krediter. För att få pengar till räntorna krävs att vi skuldsätter oss ännu mera. Kontanterna i samhället räcker inte på lång väg till räntebetalningarna.

Mot kollaps
I och med finanskrisen har många länder fått problem, både med pengar och med produktion. I USA har t.ex. skuldsättningen minskat. Bankerna har inte lyckats hitta tillräckligt med villiga låntagare som med säkerhet kan återbetala lånen. Det innebär att penningmängden har krympt. Sverige är just nu ett undantag eftersom den privata skuldsättningen har ökat. Detta har medfört att t.ex. bostadspriserna har ökat till rena fantasisummorna.

En annan absurd följd av detta är att regeringen tolkar detta som att de fört en framgångsrik ekonomisk politik. Borg har många gånger jämfört Sverige med Grekland och framhållit den svenska modellen. Men skuldsättningsgraden i Sverige är nu så hög att bubblan kommer att brista även i Sverige. Blir det nästa finansminister, eller nästnästa som får nöjet att hantera detta?

Men kära politiker, när bankernas ekonomier blir större än länderna de verkar i hur tror ni att det till slut kommer att gå? En fråga jag ställt till många politiker men ingen vill, eller kan inte svara.
I Sverige är de 4 storbankernas ekonomier mellan 4 och 5 gånger större än landets. Jag tror att alla som läser detta förstår hur det kommer att sluta.

Huvudet i sanden
Men ingen tar i frågan. Ingen vågar och under tiden så har vi tiggarna utanför livsmedelsaffärerna som har brist på pengar och ledningspersoner i bankerna som bråkar upprört över att deras bonustak sänks från två årslöner till ett.

Trettiotalsvibbarna känns tydligare och tydligare. Brunskjortorna har börjat marschera och kräver att tiggarna ska kastas ut. De är störande inslag i gatubilden. Känns obehagligt att gå förbi dem in i de välfyllda livsmedelsbutikerna

Detta är både ett symptom och en följd av ett sjukt penningsystem. Historien upprepar sig alltid så snälla EU-politiker och Riksdagspolitiker, läs -30 och -40 talshistorien och agera.
Dra upp huvudet ur sanden.





  • Comments(1)//runudden.skrivovin.se/#post81

Lever finansvalpen ?

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, December 08, 2013 09:46:56

LO-ordförande Stig Malm gjorde i slutet av 80-talet ett begrepp väldigt känt, nämligen finansvalpar. Men begreppet skapades första gången av tidningen Veckans affärer något år tidigare.

Begreppet anspelar mest på unga personer i bank- och finansvärlden som gör snabba affärer med stora vinster. Finansvalpen ansågs i slutet på 80-talet som en person som tjänade stora pengar men samhällsnyttan på hans (oftast en ”han”) arbete knappast var imponerande.

Finns valpen kvar?
Richard Swartz, kolumnist hos Dagens Nyheter har funderat mycket, och klokt, omkring ”finansvalpen” och jag tolkar in en del av hans åsikter i mina funderingar.
Han slår först och främst fast att ”finansvalpen” finns kvar. Jag delar hans åsikt och vill försöka fördjupa mig lite omkring detta och om begreppet ”ekonomi”

Ekonomi
Området ekonomi har upphöjts till ”nästan vetenskap”. I samband med utdelningen av nobelpriset, belönar Riksbanken en framstående nationalekonom för sina teoretiska bedömningar och beräkningar av ekonomiska samband.

Men ekonomi är faktiskt mer än matematik och statistik. Ett samhälle som baseras på egennytta utan moral, leder till kaos och sammanbrott.

Ränta
Det jag fick lära mig, för länge sen, var att ränta är priset en långivare kräver för att avstå omedelbar användning av sina egna pengar. Ingen sa någonting om att Thomas av Aquino redan på 1200-talet ansåg att räntor borde förbjudas eftersom "tiden" inte tillhör oss människor.
Och även den mest obildade riksbanksledamot måste väl erkänna att här slås en dörr upp till en både ”rikare” och djupsinnigare värld än den diskussion som gäller om reproräntan ska höjas med en kvarts procent eller ej.

Tillväxt
Behovet av tillväxt, hela tiden mera av allting, är en föreställning som liknar en pil mot det blå. Kanske blir följden av detta ett bristande intresset för historia och en närmast manisk fixering vid framtiden.

Och inga personer är som ekonomer, så övertygade om att kunna och dessutom vara tvungna att förutsäga vad som kommer att hända. Ibland drar detta ett löjets skimmer över sig.

Vilka är tillväxtivrarnas drivkrafter?
Jag tror att det är så enkelt så att man kan ana en av de sju dödssynderna bakom önskemålen och profetiorna, nämligen girigheten.

Finansvalpen igen
Jag skrev tidigare att finansvalpen fortfarande fanns. Jag tror dessutom att det finns många flera ”finansvalpar” än det gjorde på 80-talen när uttrycket myntades. Det är därför som vi inte känner igen den gamla valpen.

Den finns idag inte bara inom bank- och finansbranschen utan i nästan alla branscher. Jag listar några kategorier:

- Bank- och finansvalpen. Den finns kvar och har t.om robotiserat en del av handeln. Ledningsgrupperna och handlarna (de gamla valparna) kvitterar gladeligen till sig bonus på både gamla och nya placeringsformer.

- Fastighetsbranschen, inkl. mäklarna.
Drömmen om den ständigha tillväxten, samarbetet med banker som utan några protester från allmänheten självständigt skapar nya digitala pengar vid varje ny fastighetskredit. En beviljad kredit som överförs till ett bankkonto och vips så har samhället fått ytterligare några miljoner som snurrar i systemen.

- Riskkapitalbolag, som utnyttjar våra stora samhällssystem för spröd egen vinning. Att äga och plocka ut stora utdelningar från bolag som är samhällsfinansierade, t.ex. skolor och sjukhus. Det är riskfritt och lönsamt.

Nästa smäll
Jag minns en konferens i mitten av 90-talet, när finans- och fastighetskrisen skulle utvärderas och regler fastställas så att eländet inte skulle upprepas.

En föredragshållare sa då att ”detta kommer att hända igen, men i en annan form så ni kommer inte att känna igen riskerna”
Några år senare sprack den s.k. IT-bubblan.

Ytterligare några år senare kom finanskrisen, som startade i USA. En ny variant, med konstgjorda placeringsformer som inte kunde rullas vidare längre och krisen blev ett faktum.

Det har nu gått ytterligare fem år. Hur kommer nästa kris att se ut?
Nu låter jag kanske som en domedagsprofet, men som jag försökt antyda här ovan så kommer bankerna (blandas alltid in), fastigheter och offentlig sektor att drabbas.
Roten till det onda är som vanligt den mänskliga ondskan och girigheten

Just nu firar marknaden – mänsklighetens stora uppfinning – dagligen gudstjänst.
Innan kraschen hinner kanske några ekonomer med statistik och matematik att försöka påvisa framtiden i olika diagram. Några kommer att belönas med fina utmärkelser. Men hittills har jag har hittills aldrig sett ett diagram som införlivat den mänskliga girigheten som en parameter.

  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post52

Pengar

GirighetPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, November 17, 2013 08:57:15



Enligt bibeln är ”Girighet roten till allt ont” och anses dessutom som den allvarligaste synden i ”de sju dödssynderna”. Därför känns inledningen på denna lilla betraktelse given, pengar är något ont.
Jag ska försöka anlägga en så neutral ingång som möjligt till detta och se var vi hamnar.

Om pengar är av ondo eller av godo beror på hur vi människor förhåller oss till dem och vilken syn vi har på människor som har mycket, eller lite pengar. I den allmänna debatten förekommer ibland nästan hätska utfall mot företagsledares och ledande politikers löner och pensionsvillkor medan det är knäpptyst om unga idrottsmäns fantasilöner. Tjuguåringar som i hockey- och fotbollsallsvenskan kvitterar ut mellan 1-300.000 kronor varje månad och som professionella spelare sedan kan tiodubbla dessa summor och leva lyxpensionärsliv som 35 – 40 åringar.

Varför blir det inga utfall mot dessa personer som sysslat med sin hobby och blivit miljardärer, medan en person som Percy Barnevik hudflängdes i media för sina pensionsvillkor, trots att han hade byggt upp en världskoncern som sysselsätter flera hundratusen personer och efter sin pensionering vikt sitt liv för organisationen ”Hand in hand” som arbetar för och utbildar unga personer i företagande, främst kvinnor, i fattiga utvecklingsländer.

Nåväl dessa idrottsmän har inte skapat systemet och ska inte belastas alltför hårt för att de utnyttjar det, men ni som bråkar över en företagsledares villkor, en person som utvecklat ett företag och sysselsatt en mängd personer, hur tänker ni?

Det allra värsta som pengar orsakar är kriminalitet. Grymheter som är svåra att föreställa sig. Listan över brott som föranleds av jakt på pengar kan göras hur lång som helst, men de mest avskyvärda tycker jag är:

- Människohandel och prostitution, inklusive brott mot barn

- Droghandel

- Rån, hot och utpressning

- Bedrägerier, stölder, misshandel och mord mot gamla

- Illegal vapenhandel

Finns det då inget positivt med pengar?
Som samhället är uppbyggt ser jag inget alternativ till pengar. Det måste finnas ett system för betalningar och pengar är det vi har att använda även om jag ibland skulle vilja se något annat. Men allt beror i slutändan på vår inställning till pengar och till varandra som människor.

- Värderar vi varandra efter inkomst och förmögenhet?

- Uppträder vi olika mot varandra beroende på om den vi umgås med har mycket eller lite pengar?

Om du kan besvara de frågorna med ett tydligt NEJ, är pengar inte så illa för just dig?

  • Comments(1)//runudden.skrivovin.se/#post46
Next »