Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Är våldtäkt ett mans- eller kvinnoproblem?

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Fri, July 17, 2015 10:13:43

Omfattning
Tankarna denna gång handlar om det kanske mest kränkande brott som finns, nämligen våldtäkt. För att få en uppfattning om hur gigantiskt problemet är, börjar jag med några statistikuppgifter.
I Brottsförebyggande rådets (BRÅ:s) omfattande statisk framgår, att det under 2014 anmäldes 6700 händelser som rubricerades som våldtäkt. Mer än 18 fall per dag. Lägger vi till andra sexualbrott som, utnyttjande, tvång och ofredande blir siffran över 20000 alltså betydligt flera än 50 stycken per dag. Till detta kommer alla våldtäkter som inte anmäls. Polisen är övertygad om att mörkertalet är jättestort.

Det framgår också att det är 20 gånger vanligare att kvinnor drabbas än män.

Tyvärr är uppklarningsprocenten låg. Den brukar ligga på omkring 20 % av antalet anmälda brott.

Ur BRÅ:s statistik kan man också se att våldtäkter begås i alla miljöer och av personer i samtliga samhällsklasser. Att dra rasistkortet fungerar alltså inte.

Nu är det dessutom så att jag inte vill diskutera våldtäktsmännen, eller polisens och åklagarnas insatser, utan jag vill ta upp attityderna omkring våldtäkter. Inledningen med en del statistikuppgifter är enbart för att visa hur gigantiskt problemet är.

Skrämmande attityder
Amnesty gjorde för några år sedan en undersökning till olika personers attityd till våldtäkt och kom fram till en några skrämmande slutsatser, nämligen:

Nästan var tredje ung man tycker att en kvinna som blir våldtagen får skylla sig själv. Framförallt om hon klätt sig utmanande, inte gjort motstånd eller varit berusad. Skulle kvinnan dessutom ha gått ensam genom ett ödsligt område då är hon, enligt vissa, i stort sett helt ansvarig för att ha blivit våldtagen.

Hur kan unga män i vårt upplysta samhälle få en sådan inställning till kvinnor? Och är det en åsikt som går över med åren?
Tyvärr inte. I samma undersökning visade det sig att den mest fördömande gruppen är män över 66 år. Där anser mer än 40 % att kvinnans klädsel och beteende medför ett eget ansvar.
Min fråga blir då, hur ska vi någonsin få till en förbättrad attityd, när de äldre så tydligt visar att livet inte lärt dem någonting.

När media tar upp frågan om våldtäkter är det nästan alltid ur kvinnans perspektiv. Det har blivit en kvinnofråga, och allt upprepas:

* Kvinnor ska inte vara utmanande klädda
* Kvinnor ska inte gå ensamma
* Kvinnor ska inte vara onyktra

Min fråga, inte till journalisterna, utan till lagstiftarna blir då. Ska kvinnor då också få lägre skatt?
Deras frihet begränsas och de kan inte utnyttja sina självklara rättigheter som t.ex. att jogga ensam i ett friluftsområde.

Mansfråga
Nej, jag ställer inte upp på resonemanget att våldtäkter är en kvinnofråga. Förutom det självklara att kvinnan nästan alltid är brottsoffret och oftast får ett långt och tungt lidande av händelsen.
Det är absolut en mansfråga och det måste till en attitydförändring hos många föräldrar, lärare, journalister, poliser och åklagare. Amnestys undersökning visar tydligt vilka problem.

Och nu vill jag citera en facebookvän, reporter och debattör, som heter Linda Hedenljung, när hon i ett inlägg tar upp frågan på ett mycket klokt sätt:

Och vet ni vad? Det gör mig riktigt, riktigt förbannad. Det är inte våra döttrar, systrar eller mammor som ska tänka på hur de ska agera med försiktighet. Det är inte främst min plikt att se till att mina döttrar inte genar genom den mörka parken. (Även om jag kommer att prata med dem om farorna med det och varningstecknen i den fasta relationen).

Det är faktiskt ni som har söner som har en enormt viktigt uppgift framför er. Att uppfostra dem till män som inte våldtar, som inte slår och som inte kränker. Att vara empatisk och våga visa omvårdnad utan att det ska ses som tjejigt och mesigt.”

Hon kommer också med några handfasta råd till oss män:

Är rätt säker på att ingen vill se sin son som potentiell våldsutövare. Tar vi vuxna vårt ansvar behöver han heller inte bli det och våra unga tjejer kan ta vilken väg de vill hem från discot.













  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post140

Män som trakasserar kvinnor

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, June 03, 2015 18:44:50

"Just idag är jag stark." Du vet den där dängan med Kenta? "Jag förs framåt av kraftiga vindar, ser solglittrets dans"... Jag är välsignad med att vakna så de flesta dagar, Jag har tron på mig själv på min sida."
Precis så är det idag, fast tvärtom.
Så började Mona, en tidigare kollega och fb-vän, ett inlägg på facebook.

Jag stannade upp och läste och läste sedan en gång till. Blev både ledsen och förbaskad.
Vad är det som driver så många män, ynglingar, gubbar att uppträda kränkande mot tjejer?

Hon fortsätter så här:
Ibland får jag höra att jag är fin. Att jag strålar och mycket annat gulligt som förs fram med glädje och respekt. Det gör mig varm inombords, för jag tror att "beauty is in the eye of the beholder". Det betyder för mig att jag har berört något hos den andre. Jag tror på komplimanger, ärliga och vackra sådana. Men ibland...

Ibland kommer det, innan jag hinner värja mig. Såna saker som:
- Vilken bh storlek har du egentligen? De är .. wow. Sexigt!
- Du är så jävla sexig! Skulle kunna bjuda dig på en rejäl åktur...
- Du är ännu sexigare i verkligheten, mums! Dig må jag fan få träffa igen.
- Lite "oskyldig" tid med dig vore nåt att bita i
- Skicka nån läcker bild på dig
- Kan du inte fota dina bröst så jag får se hur de ser ut när du gått ner i vikt, nervös att de försvunnit
- Jag säger till frun att jag är på affärsresa, skulle verkligen vilja tillbringa en natt med dig. Hehe, skojar bara. Flera nätter. Är du på?

När jag läser detta kommer jag osökt att tänka på många möten som jag haft med andra tjejer som råkat ut för ungefär samma sak och ibland ännu grövre.
Under min tid som säkerhetschef var det inte ovanligt att jag blev kontaktad av kvinnliga anställda som hade råkat ut för just det som Mona beskriver.
Och kan det finnas något mera kränkande än att i sin yrkesroll få ta emot ovanstående kommentarer, ibland följt av några hundra SMS med kommentarer och erbjudande om träffar, m.m.

Vad kunde vi göra?
Vi försökte lösa situationen från fall till fall.
- Ibland nonchalerades allt.
- Ibland ringde tjejerna upp personen och förklarade att de inte accepterade deras beteende och att det skulle anmälas om det fortsatte.
- Ibland satt jag i ett intilliggande rum och var beredd att komma och hjälpa kvinnan om mannen inte förstod hennes budskap.
- Ibland träffade vi personen tillsammans och förklarade det olämpliga med beteendet och att det skulle anmälas om det fortsatte.
- Ibland gjorde vi polisanmälan direkt

Nu har jag inte den rollen, men jag blir fortfarande lika upprörd att tjejer ska behöva stå ut med dessa s.k. män.

Vad drivs männen av?
Tänk om jag visste det, men dålig uppfostran kan inte vara hela orsaken.
En förvriden kvinnosyn givetvis, men även deras syn på sig själva måste vara helt förvriden. De måste känna sig oslagbara, överlägsna, eller är de enbart dumma och saknar all typ av respekt.

Själv säger Mona att det egentligen är ganska trevliga män, vänner eller bekanta i en del av fallen. Men som tydligen tror att man kan säga lite vad man vill, för kulturen är sådan. Många tror t om. att de smickrar när de i själva verket kränker.
Hon tror också att det kan handla om bristande självkänsla. Killar med hyfsat självförtroende, men som sedan barnsben fått höra att man är lat, trött, dum men aldrig att man är en bra vän, ärlig och stark.

Orättvist
Oavsett anledningen känns så orättvist att någon ska förstöra en dag, eller många dagar för en kvinna som jobbar hårt, bara genom att uppträda som vår tids neandertalare.
Varför ska någon behöva känna så här, och nu citerar jag Mona igen:
Hur jag än försöker, så slutar inte tårarna rulla. Känner att jag är blöt på kinderna, torkar men det kommer hela tiden nya. Inser att jag somnade gråtandes igår och vaknade likadant idag, barnen åt frukost bredvid en mor som förbrukade en bunt näsdukar. Vet inte ens när det hände senast? Jag äger ingen offerkofta som skänker mig värme. Jag vill inte att det här inlägget ska få dig att tycka synd om mig. Jag vill att du ska tänka efter och bli lite sådär nyttigt förbannad.

Recept
Men Mona stannar inte med tårarna.
Hon kommer med ett recept till de män som skickar förnedrande meddelanden till henna. Jag tycker att hon är klok:
Ganska ofta får jag höra: Dig bemöter man med respekt. Det tackar jag innerligt för. Vet du vad som skulle göra mig ännu lyckligare? När det sker jämt. När ordet "dig" försvinner ur det begreppet och alla kvinnor bemöts med respekt. Alla män naturligtvis också, men idag är det kvinnorna jag vill belysa. För ingen ska tro att detta är specifikt för mig. Så när du (man) tror att det är en komplimang du framför, dra den ett varv till inne i huvudet. Var lite jävla självkritisk. Och om den låter ungefär som ovanstående, lämna då inte hemmet förrän vindarna blåser åt andra hållet.

Och hon slutar så här:
Sitter på mitt favortfik. Tårarna rinner fortfarande, men vet du? Det skiter jag fullständigt i, jag utövar min rätt att bara vara. Stör jag dig får du fan flytta på dig. Och jag vet att jag har en "jävligt sexig häck", men det är få förunnat att få berätta det för mig.

Jag hoppas att Monas berättelse sprids. Det är så många som lider, bara för att de ”ser bra ut”, ”gör ett bra jobb”, ”skänker en medmänniska ett leende” som tydligen missförstås och många andra orsaker.
Men mesta av allt måste vi män, gubbar, killar börja tänka. Dra tankarna ”ett varv till” innan man trycker på sändknappen.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post137

Satsning på kriminalitet

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, March 18, 2015 12:38:20

Den förra regeringen meddelade gång på gång vilka satsningar man gjorde på polisen. Jag håller med, det finns idag flera poliser i landet än förmodligen någon gång tidigare.

Men man pratar, av naturliga skäl, inte om de åtgärder som gjorde att kriminella under samma tid fick ännu mera hjälp!

Till deras försvar vill jag ändå säga att det inte är lätt att förutse hur brottsligheten utvecklas i ett samhälle. Men det finns en given regel.
Nya regelverk triggar alltid igång kriminella. Att testa och söka nya vägar.

Svaret lät inte vänta på sig. Vi fick en ny ekonomisk brottslighet som vi aldrig sett maken till tidigare. I många fall har det visat sig att det är samma personer som tidigare rånade banker som numera är framgångsrika företagare i branscher som får ”statligt stöd” utan någon större kontroll.

Jag vet hur de gör sina riskbedömningar:
"Varför hålla på med narkotika och rån när ekonomisk brottslighet ger mera pengar, lägre straff och mindre upptäcktsrisk"
Att råna banker är ju dessutom, av flera anledningar, snart en död konstart.

Ambitionen var givetvis att skapa nya arbeten. En ambition som jag högaktar.
Men nu när det gått några år och delar av initiativen kan utvärderas är det lätt att konstatera att det har blivit lite väl många ”tänkte inte på det situationer.”

ROT OCH RUT
Det vanligaste exemplet på ”nyföretagsamhet” som brukar användas är de s.k. Rut och Rot arbetena.
I grunden sunda reformer som skulle göra svarta tjänster vita, men med facit i hand blivit ännu svartare
.

Anställda har blivit vitare medan arbetsgivare har blivit svartare.

Byggmateriel klassas plötsligt arbete och städning har blivit ett mycket vidsträckt begrepp.

Men de stora pengarna kan man hämta genom att skatteavdraget görs direkt på fakturan och skattemyndigheten har bara att betala ut till företagaren när han skickar en kopia på fakturan och hävdar att han gjort jobb hos Mr X.

Till råga på allt så kan inte Skatteverket kontrollera vilket slags arbete det rör sig om.Fr.o.m. april 2015 är förutsättningarna lite förändrade men täpper inte till alla luckor.

Många miljarder har det blivit


Företag som uppbär assistansersättning eller sysslar med arbetskraftsinvandring.

Branscher som det ringt varningsklockor omkring länge.

Branscher, där det finns företag, med affärsupplägg som enbart bygger på maximalt statligt stöd med minsta möjliga arbetsinsats.

Branscher där det ibland bara har räckt med en F-skattesedel för att kunna anställa.

Trots varningsklockor krävde inte regeringen någon som helst kontroll. Man ansåg tydligen att nya företagare inte kunde tänka kriminella tankar.

Ger exempel på några enkla åtgärder som skulle ha försvårat bedrägerierna en del:
* Att den funktionshindrades gode man måste vara någon annan än de närmast inblandade i assistansföretaget.

* En snabb kontroll av personen med F-skattesedel och dennes bakgrund.

* Många andra kontroller har också slopats, som om de hade funnits kvar, skulle ha försvårat för bedragarna.

Många miljarder har det blivit

Etableringslotsar
Nyligen beslöt Arbetsförmedlingen att de skulle slopa systemet med etableringslotsar. Företag som ”slagits” om nyanlända och lockat med datorer och annat.
Det avslöjades mycket fiffel, som att företagen handlat med folkbokföringsadresser och bytt kundkretslistor med varandra. Allt för att erhålla nya stödmiljoner.
Många miljarder har det blivit.


Nystartsjobb
Denna fina tanke om subventionerade anställningar, för att ge personer möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vad sägs då om ett sånt här brottsupplägg:

Sätt en hög lön, t.ex. 50 000 kronor i månaden för en långtidsarbetslös vaktmästare. Arbetsförmedlingen betalar två tredjedelar av lönekostnaden.
Vaktmästaren får möjligen en bråkdel av pengarna.
Många miljarder har det blivit.


Är då allt fel
Självfallet inte, det har startats många seriösa företag som gör jättefina insatser. Dessa hamnar oförtjänt i skottgluggen när skojarföretagen avslöjas i en allt stridare ström.

Det gäller att göra rätt avvägningar, mellan kontroll och enkelhet. Och mellan kontroll och integritet.

Vi ”vanliga” människor utsätts då och då för kontroller från Skatteverket och Försäkringskassan och när någon fifflare avslöjas anser nog de flesta att det är bra. Man ska inte fuska.

Men när staten själv ska avreglera och konkurrensutsätta sin ”egen” verksamhet så måste man faktiskt också inse att alla nya entreprenörer inte är Snövit.

En kontroll i belastningsregistret hade många gånger räckt. Lägg därtill kunskap om, att det finns personer som har brott som affärsidé.

Helhetstänk
För några år sedan bildades s.k. underrättelsecenter. Ett steg i rätt riktning där polis och andra myndigheter arbetar tillsamman mot organiserad brottslighet.
Förutom polis är det bl.a. Försäkringskassan och Skatteverket. De har var sina områden men kan ändå arbeta tillsammans.

Att inse att det behövs sådana åtgärder, men samtidigt släppa kontroller så att det blir i stort sett fritt fram att rekvirera statliga bidragsmiljoner känns naivt.


Framtiden

Kan vi förvänta oss bättring i framtiden. Förhoppningsvis, men jag är inte säker. Den nya regeringen har ett guldläge, när det gäller att förbättra kontrollen, men tar man bollen?

Än så länge har jag inte sett några konkreta förslag, mer än några på detaljnivå.
Man måste också stå emot kritik från alliansen och från många fria debattörer som anser att ett ingrepp i företagandet är ett angrepp på det fria samhället.
De har en pedagogisk uppgift som de ännu så länge inte verkar ha tagit sig an.

Allianspartierna då.
C har föreslagit att Arbetsförmedlingen ska slopas och ersättas med privata företag som ersätts av en ”jobbfixarpeng”
Hur många miljarder varje fixat jobb skulle kosta törs jag inte tänka på.
Skulle vilja säga, lär av historien.

KD som FP vill koppla permanenta uppehållstillstånd i Sverige till att man har en anställning.
Kan någon gissa vilken handel som skulle uppstå med ”anställningskontrakt.”
Även där skulle jag vilja säga, lär av historien.

Är det någonting jag är säker på så är det att det blir många miljarder och många nya kreativa företagare som kan leva lyxliv.

Anna Dahlberg, krönikör i Expressen, berörde delvis dessa ämnen för en tid sedan och hon avslutade på ett, i mitt tycke, väldigt klokt sätt:

"Detta är en oerhört allvarlig kriminalitet. Det är ett systemhot mot välfärdsstaten och vi riskerar att finansiera framväxten av allt mäktigare kriminella nätverk. Därtill sätts konkurrensen ur spel när seriösa företag tvingas tävla med skojare och bedragare."

Det får bli även min avslutning.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post129

En mästare

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, February 04, 2015 18:38:10

Möten med människor är alltid spännande, även om många av dem rätt snabbt faller i glömska. Samma sak är det med personerna bakom mötena. Men ibland etsar sig minnen, från både möten och människor kvar.

Nu ska jag berätta om en av de personer som jag mött många gånger och som på olika sätt gett mig både erfarenheter och kunskaper.
Det är ingen idrottsman, företagsledare eller annan kändis, utan en person som under många år vistats på fel sida lagen, men som blivit en mästare i sitt slag.

Jag har både yrkesmässigt och genom en del uppdrag träffat många personer som begått olika typer av brott. Precis som med ostraffade personer passerar de flesta obemärkt förbi, men inte personen X som varit inställd inför domstol mellan femton och tjugo gånger och där åtalspunkterna med råge överstigit etthundra.

Brottslighet
När det gäller brottslighet, som blir omskriven i media, är den ofta rå och hänsynslös. Det används vapen och sprängämnen och förövarna är totalt likgiltiga för de drabbade. En brottslighet som jag enbart känner avsky för och som är i total avsaknad av finess och kreativitet.
Men vi har en annan typ av brottslingar, som visserligen drabbar många hårt, men där förfarandet ändå visar på kreativitet och intelligens. Personen X är en sådan.

X
Otaliga är de bedrägerier som X genomfört och sätten som de begåtts på imponerar på mig. Några exempel:

- Kört svarttaxi och lurat av berusade personer kontokort. För att sedan kunna ”spå deras framtid” genom livslinjen i handen, behövde X koderna.

- Efter avslag på kontokortsansökan hos en varuhuskedja ringer X och berättar att ansökan innehöll felaktiga uppgifter. X övertygade varuhuset att X var en mycket viktig kund och erhöll en stor kredit.

- Förmått taxiföretag att köra taxi från Stockholm till Östersund. Vid hemkomsten skulle X hämta pengar i lägenheten. Taxiföraren väntar nog fortfarande.

- Förmått taxiföretag att köpa och skjutsa trisslotter från en stad i Mälardalen till Sundsvall. Lotterna skulle användas som priser vid en stor tillställning. Varken kioskägare eller taxiföretag fick några pengar.

- Lurat banker o post med allt från falska fullmakter till att utnyttja kunders identiteter hos telefonbank och internetbank.

- Uppträtt som bankanställd, hemhjälp, sjukvårdspersonal m.m. för att komma över personers konton och eller pengar.

Domstolar, fängelse och vård
X har dömts vid många tillfällen och som den kreativa och skapande person som X var så avslutade X en förhandling med att läsa en dikt till Tingsrätten. Något som uppskattades och som fick ordföranden i rätten, att avsluta den följande domen med en dikt tillägnad X.
Antagligen enda gången detta hänt.

Var det då lugnt under de perioder som X var dömd till att vistas på anstalt?
Nja, inte riktigt. Hade X tillgång till en telefon så brukade X dryga ut den magra fängelseersättningen på lämpligt sätt.

Dessutom deltog X ibland i ”affärsupplägg” tillsammans med andra intagna.
Gissa vem som tog hand om de stora pengarna.

Slutet
För en tid sedan läste jag att X avlidit. Förutom det jag känner X för, så var X också framstående som tecknare, diktare, och inom sång och musik.

Jag försvarar inte på något sätt det lidande som X åsamkat många personer.
Ändå vill jag hävda att den ”undre världen” blivit en profil fattigare och oändligt mycket tristare.









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post123

Kränkande särbehandling

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, January 20, 2015 10:23:10

Idag startar hovrättsförhandlingen i ett uppmärksammat mål, där två fd chefer i en kommun står åtalade för att ha orsakat en medarbetares lön. Tingsrätten dömde de två cheferna som ansvariga för det tragiska dödsfallet och de har nu överklagat domen.

Det är första gången ett mål av den här typen prövas i domstol och intresset är stort.

Men vad innebär begreppet ”kränkande särbehandling”, ibland kallat för ”mobbning på arbetsplats” och hur kan det upptäckas och förebyggas.

Att någon utsätts för mobbning kan vara svårt att upptäcka. Kunskapen är ofta bristfällig och arbetsgivarna brister ofta i utbildningen av sina chefer. Fackförbundet Unionen har på ett enkelt sätt satt upp några punkter som, om de vore kända på arbetsplatsen, kanske skulle ha räddat den anställdes liv och besparat familj, arbetskamrater och även berörda chefer den jobbiga process som de är inblandade i.

Vad är kränkande särbehandling?
Det kallas ibland för mobbning, trakasserier eller psykiskt våld och kan förklaras ungefär så här.
Återkommande ojusta eller negativa handlingar som riktas mot en enskild anställd på ett kränkande sätt och som kan leda till att en person ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Det handlar alltså inte om en tillfällig eller enstaka konflikt. Handlingar som används när någon utsätts kan vara:

1. att särbehandla någon på grund av, kön, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning vid t.ex. rekrytering, lönesättning, eller utbildning.

2. att systematiskt ignorera en person, genom att inte tala med eller lyssna på personen.

3. att undanhålla information.

4. att förlöjliga någon inför andra.

5. att hota, eller förtala.

6. att omotiverat ta ifrån eller förändra arbetsrum eller arbetsuppgifter.

Den norske psykologen Berit Ås har kallat dessa metoder för ”härskartekniker.” Ett begrepp som jag tycker väl speglar den situation som en anställd drabbats av om han/hon utsätts för något av ovanstående.

Vad kan följden bli?
I det aktuella fallet tog den anställde sitt liv och det är givetvis det allvarligaste som kan inträffa. Nu ska hovrättsförhandlingen ha sin gång och jag vill inte sia om utgången, men kan ändå konstatera att personen inte längre lever och att en utredning och rättslig process på mer än fyra år pågår.

Men alla drabbade begår inte självmord. Det vanligaste är att den utsatte på olika sätt, mår dåligt, t.ex. genom ångest, irritation, trötthet, huvudvärk, olust inför arbete, försämrad självkänsla, depression, m.m.

Självfallet blir personen inte lika effektiv och förmodligen inte den grupp där personen arbetar heller.

Vad ska chefen och arbetskamrater göra?
När man märker att en anställd eller kollega inte mår bra måste man agera. Vänta inte. Och det bästa är att utgå från den kränktes upplevelse. Att ta situationen på allvar och att lyssna.
Dokumentera samtalen och upplevelserna, men var noga med att inte skuldbelägga eller döma någon.

En viktig sak är att om det framförs kritik från en chef mot en anställd måste den berörda personen få ta del av kritiken. Agera aldrig över huvudet på personen.

Planer
Självfallet ska det också finnas handlingsplaner, utbildningsplaner m.m. för att alla ska veta hur man ska agera och för att förebygga eller hantera mobbningssituationer.
På de allra flesta, större arbetsplatser, finns det också.
De finns i en pärm i en bokhylla, eller som ett kapitel i en digital instruktionssamling. Men kunskapen är ofta mycket bristfällig.

Till sist
När en anställd drabbas är det inte ovanligt att en arbetsgivare hittar ett sätt att göra sig av med personen. ”Utköpning”, pensionering eller utfrysning så att personen säger upp sig. Internt i företaget kan man då säga att man hanterat problemet och att det bara är att jobba vidare.
Man har inget lärt och den drabbade orkar inte bråka, utan försvinner.

Personen i det aktuella fallet försvann också, men hans familj har varit starka och kommer att betyda mycket för framtiden.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post120

Myter om mäns våld mot kvinnor

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, January 04, 2015 15:56:05

Eva Lundgren, professor vid Uppsala universitet, har gjort omfattande studier om mäns våld mot kvinnor och om de myter som omgärdar våldet. Jag vill ge er några erfarenheter.

Myter
1. De som misshandlar är män i socialt lägre skikt
2. Männen är alkoholiserade
3. Männen är arbetslösa
4. Det är en våldsam ”invandrarman”, som använder våld som en följd av den kultur han är uppväxt i.
5. Kvinnor som utsätts för våld har varit utsatta som barn och söker sig av någon anledning till nya män som slår.

Forskningen bygger i stort på intervjuer med kvinnor som varit utsatta för våld. Studier har gjorts om kvinnan och mannens bakgrund, ekonomi, nationalitet, yrke, vanor m.m.

Iakttagelser
1. 82 % av kvinnorna som utsatts för våld, har en make/sambo som är född i Sverige
2. Kvinnor med universitetsutbildning, med eller utan examen, har rapporterat flest antal misshandelsfall.
3. Kvinnor i högsta inkomstskiktet, högre än 20000 kr/månad, liksom kvinnor i lägsta inkomstskiktet, mindre är 5000 kr/ månad, rapporterar lika ofta att de utsatts för våld.
4. Bland männen har 65 % en anställning och 11 % är egna företagare. Endast 7% är arbetslösa.
5. 70 % av männen har universitetsutbildning, eller någon form av påbyggnadsutbildning efter gymnasiet.
6. Alkoholkonsumtion spelar mindre roll än väntat. Bland män som misshandlar dricker de flesta 1-2 gånger i veckan, eller mindre.
7. Av kvinnor som utsatts för våld som barn, före fyllda 15, hade 31% av dem drabbats även senare i livet. Av de som utsatts för sexuellt våld före fyllda 15, hade 20 % drabbats senare.

Sammanfattning
Studien visar att de flesta av myterna är just myter.
Myten om den ”våldsamme” invandrarmannen kan definitivt ifrågasättas, likaså att det är arbetslösa och lågutbildade män som misshandlar.

Nej, det är snarare vita medelålders män, med bra utbildning och bra lön, som toppar den föga smickrande statistiken.

En myt som stämmer är, att kvinnor som utsatts för våld som barn, har större risk att utsättas för våld även som vuxen.
Jag hittar inget svar om detta i de rapporter jag läst, men om någon av läsarna har en teori om varför det är så, berätta den gärna.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post118

Bakom varje bild finns ett barn

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, October 19, 2014 17:21:57

Den nyligen startade rättegången mot en 28-årig man, som misstänks ha tvingat mer än 60 unga tjejer att utföra sexuella handlingar framför kameran, fick mig att ”grotta ner” mig en stund i en del brottslighet som drabbar barn.

Netclean
Jag börjar med en sida av eländet. Polisens it-verktyg för att spåra och analysera pedofiler heter Netclean. I det registret fanns för c:a 1 år sedan omkring 1 miljon filer med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Omkring 3000 barn var identifierade och av dessa var 180 barn svenska.

3000 utav 1000000 är en ”fis i rymden.” Visserligen kan samma barn finnas på flera av filerna, men känslan av att antalet barn som utsätts är gigantiskt. Långt ifrån alla barn som drabbas finns med i polisens register. Mörkertalet är jättelikt.

OCH BAKOM VARJE BILD FINNS ETT BARN

Vilka begår brotten
I de flesta fall är det en vuxen anhörig eller närstående person som begår brottet. Och det förekommer i alla typer av familjer och i alla samhällsklasser. I det nu aktuella fallet har brottet utförts en okänd person.

Brottsutveckling och brottstyper
Antalet anmälda brott mot barn och ungdomar har ökat hela tiden sedan 90-talet. Mörkertalet är förmodligen störst där någon i familjen begår övergrepp. I många fall av misshandel som polisanmäls finns lindriga fysiska skador eller inga skador alls. Men det som kännetecknar barnmisshandelns allra största problem är att våldet kan ge allvarliga psykiska konsekvenser hos barnet under väldigt lång tid.

Den grövsta brottsligheten är olika former av sexuella övergrepp. Det finns olika typer av sexualbrott, allt från muntliga sexuella anspelningar till grova våldtäkter, men det gemensamma för övergreppen är att förövaren utnyttjar barnets beroendeställning.

Barn som bevittnar våld och övergrepp inom familjen kan också få psykiska skador. Numera betraktas de som brottsoffer och har rätt till brottsskadeersättning.

Polisen har snudd på en övermäktig uppgift att följa förövarnas kreativitet och metoder. Och poliser som jag har hört prata om dessa brott brukar beskriva det som ”en hopplös kamp.” Ju mera tid som läggs på att spåra förövarna desto mera hittar man. ”The sky is the limit” är ett vanligt uttryck.
I en särskild databas samlar polisen uppgifter om personer som kontaktar barn i sexuella syften, s.k. groomnig. Uppgifterna kan exempelvis handla om e-postadresser, "nickname" och användarnamn i sociala medier och används sedan i brottsutredningar runt om i landet.
Databasen påstås växa snabbt.

Den aktuella rättegången
Det är en 28-årig man som åtalas för flera grova brott. Han ska ha fått unga flickor att posera och utföra sexuella handlingar framför datorn eller telefonen. De yngsta inte mer är 11 år gamla. Mannen har spelat in händelserna och sedan använt materialet till att utpressa flickorna att skicka fler filmer och bilder. Åklagaren har kallat mannen ”empatilös”.

65 unga offer ska höras i rättegången och det är en diger lista som 28-åringen ska ha gjort sig skyldig till. Han är åtalad för grovt sexuellt tvång, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjade av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande, grovt förtal samt barnpornografibrott.
En flicka påstås ha utnyttjats 30 gånger och flera har skadats vid övergreppen som kallats för "virtuella våldtäkter".

Den 28-årige mannen är dömd för ett liknande brott 2005. Han har haft ett bra jobb och är högutbildad.

Så här gick han tillväga
De flesta har han träffat på ungdomssajten kamrat.se, där han hade inte mindre än 178 identiteter. Förutom Kamrat.se har han använt sig av:

1. Skype
Efter att ha fått kontakt har mannen förmått de unga kvinnorna att övergå till att chatta med honom via Skype. En kommunikationstjänst där man kan chatta med eller utan bild och överföra så väl stillbilder som rörliga bilder.

2. KiK
Mannen har även använt chattprogrammet KiK för att chatta och förmå sina offer att skicka över bilder, främst via mobilen.

3. Facebook
Här har mannen haft falska profiler, ofta med liknande namn som de konton han registrerat på Kamrat, Skype och KiK.

4. Anonine
En anonymineringstjänst som används för att skydda sin ip-adress, det vill säga för att dölja vilken dator man kommunicerar ifrån.

5. Darkjb.co
En sajt där de registrerade användarna byter bilder

Något att tänka på
1. Får du ett e-postmeddelande eller spam om barnpornografiska sidor bör du vidarebefordra hela meddelandet, med länkar, till e-postadressen: itbrott.desk.rkp@polisen.se.
Har barnpornografiska bilder eller filmer laddats ner på din dator ska du radera dessa och även radera e-postmeddelandet du vidarebefordrat till Polisen.

2. Misstänker du att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp eller upptäcker du barnpornografi i något sammanhang, anmäl det till Polisen.

Kom alltid ihåg att: BAKOM VARJE BILD FINNS ETT BARN.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post108

Slavhandeln mitt ibland oss

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, October 08, 2014 12:14:38

Slavhanden i USA och även i Sverige avskaffades enligt lag på 1800-talet och många lever nog i den uppfattningen att det inte numera inte pågår någon handel ned människor.

Tyvärr har nog slavhandeln aldrig upphört allvar och de senaste åren verkar den ha ökat, eller åtminstone synliggjorts mera, på många olika områden. På sensommaren rapporterade Göteborgspolisen om ren slavhandel med kvinnor och rubrikerna i bl.a. Göteborgs Tidningen var så här:

Kvinnorna säljs som slavar – för 2000 euro
Från sexköpshärva till slavhandel

De beskrev hur den gamla ”kända sexhandeln” förråats och övergått till ren slavhandel. Att man köper en kvinna på ”livstid.” Några utdrag ur domar:

Den 31 MAJ 2011 slog polisen till mot tre lägenheter i nordöstra Göteborg. Vid tillslaget fanns sju kvinnor och tre hallickar i lägenheterna. En kvinna var inlåst och misshandlad. Totalt hade elva kvinnor i 20-30 årsåldern lockats till Sverige från Rumänien för att under slavliknande förhållanden sälja sex.
De dömdes till mellan 4 – 6 års fängelse i Tingsrätten medan Hovrätten sänkte straffen.

Därefter tog gängkrigen i Göteborg väldigt stora resurser i anspråk och i november 2013 berättade chefen för länskriminalens traffickinggrupp i ”Uppdrag Granskning” att inget arbete mot människohandeln pågick. Orsaken var resursbrist.

På sensommaren kunde Göteborgs Tidning avslöja att minst ett rumänskt nätverk kring gatusexhandeln i Göteborg övergått till ren slavhandel. Ligan erbjöd män i Göteborgsområdet att köpa en kvinna, oftast unga från Rumänien, till sitt hem.
För mindre än 20 000 kronor såldes dessa på "livstid". De säljargument som användes var av typen:
- Hon kan ta hand om dina barn, städa och ja, vad du gör med henne är din sak, berättade en av männen som fått erbjudandet.

Polisen bekräftade problemet - men kunde inte göra något åt situationen så länge polisresursen riktades till gängkriget.

Chefen för traffickinggruppen medgav:
– Det är slavhandel. Vi kan ingenting göra, vi får in anmälningar, suckar åt det och slänger det åt sidan. I många fall handlar det om minderåriga.

Var pågår handeln och vad kostar det
Några av de personer som fått erbjudanden berättade att det sker öppet på offentliga platser och krogstråk.
Priserna varierar mellan 2000 euro för ”livstid” och 700 kronor för en dag.

Vilka är kvinnorna
När man läser domarna får man en enhetlig bild. Unga fattiga tjejer som blivit lovade arbeten i Sverige. Det är arbeten i butiker, äldrevården, restauranger m.m. När de har anlänt finns inga arbeten och de tvingas till prostitution och bli sålda som slavar.

En uppgift som inte bekräftats är att en säljare lämnat ”öppet köp” och möjlighet till byte om köparen inte blev nöjd.

Människohandel för andra ändamål
Slavhandeln som jag försökt beskriva kallas hos myndigheterna för "människohandel för andra ändamål." I det menar man andra ändamål än för sexhandel.

Flera områden
Finns det andra områden där slaveri pågår. Här vill jag inte vara lika kategorisk men sträcker mig utan vidare till att kalla vissa företeelser för slavliknande.

Vi har t.ex. polska byggnadsarbetare som arbetar för svenska företag och betalas med 80 kr per timme. Detta ska räcka till bostadshyra till bolaget, arbetsgivaravgifter, semester, försäkringar, pension, reskostnader, arbetskläder och alla övriga kostnader. Uppsägningstiden är i bästa fall en vecka och ingen saklig grund behövs.

Vi har bärplockare från andra länder som utnyttjas, ibland av bäruppköpare och ibland av förmedlingsföretag. Den som drabbas är ändå bärplockaren, som efter 12 timmars arbete per dag, 7 dagar i veckan i bästa fall har pengar så att de kan resa hem, men inte ens det är säkert.

Vi har exempel på slavliknande villkor från restaurangbranschen och städbranschen. Låg lön, långa dagar, boende i ett förråd på arbetsplatsen, inga eller anställningsavtal som gör dem rättslösa.

Till sist
Jag tycker inte att vi nått speciellt långt på 200 år. Vi utnyttjar människor/slavar från fattiga länder, vi byter ut dem när det passar oss, men vi har lärt oss eller slavhandlarna en sak och det är lite juridik.

Vi kan handla en människa på ”öppet köp”





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post106
« PreviousNext »