Tankar från Runudden

Gun-Marie och Ragunda Red Granite har startat Thailandståget.Övrigt

Posted by Torbjörn Ohlsson Thu, August 03, 2017 09:18:56

Blog image

För mindre än ett år sedan stod Gun-Marie Persson, Ragunda inför ett vägval. Att stanna kvar och arbeta med ett projekt som intresserade henne, men där hennes tankar om marknadsföring inte togs tillvara, eller att hoppa av och starta eget. Hon valde det senare.

I fjol träffade jag Gun-Marie Persson, för att göra ett tidningsreportage. Hon var då VD för Döda Fallets världsarvbolag och berättade entusiastiskt om vilka ljusa framtidsplaner som Döda Fallet och Thailändska Paviljongen hade tillsammans.

När hon senare, på minst sagt tveksamma grunder, tilldelades en varning och att hennes tankar om marknadsföring inte föll i god jord hos kommunen bildade hon företaget Ragunda Red Granite.

I början av denna sommar träffade jag henne igen för att göra ett uppföljningsreportage och blev lika imponerad även den här gången över hennes kreativitet och framtidstankar.

Här berättar jag lite ur reportaget och lägger till några egna tankar om vilken betydelse jag tror att hennes företag kan ge både Ragunda, men även hela regionen.

Det är kanske det mest spännande företag som startats i regionen på många år.

Företaget presenterade sig ordentligt mellan den 18 och 22 juli, när de arrangerade en festival vid paviljongen samtidigt som det var 120-årsjubileum till minne av Kung Chulalongkorns besök i Utanede. Ett stort artistuppbåd från både Sverige och Thailand medverkade och festivalen och jubileet uppmärksammades stort, inte minst i Thailand.

Blog image

Här är Magnus Gunnarsson, Virvelkraft, Gun-Marie Persson, Ragunda Red Granite och Robert Falk, Ragunda kommun, framför paviljongen i samband med planering av festival och jubileum.

Vad är Ragunda Red Granite
Namnet Ragunda Red Granite förklarar Gun-Marie så här:
- Grunden till namnet är den granit som finns i Döda Fallet och som knyter an till det jag jobbade med tidigare. Stenen knyter också an till naturen, hållbar och beständig. Eftersom Döda Fallet är på väg att bli världsarv finns det en koppling till Thailand, där Kung Mongkut hittade en sten där hela historien om Sukhothai fanns inristad. Platsen blev Thailands första huvudstad och är idag ett världsarv.

Blog image
I Thailand finns företaget uppdelat i två delar, GM 119 och CK 119. Gun-Marie fortsätter:
- GM är mina initialer och CK är Chai Kayankarn, 119 står för antalet år, sedan kung Chulalongkorn besökte Utanede. Chai är en nyckelperson i hela verksamheten.

Företaget har en mycket genomtänkt marknadsstrategi och redan i inledningen på det marknadsstrategiska dokument som ska gälla de närmaste åren beskriver Gun-Marie sina tankar så här:

Facit finns i min hand hur hela Ragundadalen kan utvecklas och jag beslutade att starta ett bolag helt byggt utifrån behovet hos människor och företag i dalen och regionen.
”Gör något som gynnar dig. Det du gör i ord och handling ska också gynna andra människor så att de mår bra och kan gå framåt tillsammans med dig.”

Några projekt som är på gång

Blog image

Paradisön Koh Mook, som Ragunda Red Granite, tillsammans med öns befolkning får delta i utvecklingen av.

Redan nu har Gun-Marie och hennes bolag börjat arbeta med några spännande projekt. Vad sägs om följande:
- I Trang, som ligger i södra Thailand, finns en liten ö som heter Koh Mook. Där har vi fått chansen till att medverka i utvecklingen av ett turistområde. Tankarna hos de ledande personerna i Trang stämmer väl överens med våra tankar i Ragunda Red Granite, nämligen att naturen ska bevaras och att man ska arbeta med hållbarhet. Lokalbefolkningen, till viss del så kallad urbefolkning ska också involveras i de projekt som utvecklas på ön.
En viss turism har funnits tidigare men det var först för tre år sedan som den blev känd genom Morakot grottan.
Det finns också en naturlig koppling mellan Koh Mook och Ragunda eftersom det är Kung Chulalongkorns son som är beskyddare av ön, med de vita stränderna och det marina livet intill.

Ett annat projekt som Gun-Marie arbetar med är ett avtal med företaget Euro Sun Sea Sand. De finns på en ort som heter Thap Sakae, inte långt från Hua Hin. Genom avtalet kommer Gun-Marie via företaget att erbjuda 250 hus till skandinaver på en yta av 150 tunnland.
Ägaren Mr.Kunthon och representanter från företaget besökte Sverige i samband med festivalen och Gun-Marie medverkade till att presentera företaget och möjligheterna att köpa en fastighet i Thap Sakae.

Några nyckelpersoner
Det är många personer som medverkat till att företaget fått en bra start. En av dem är kände entreprenören Per Bergvall, som också är delägare. En viktig person i samarbetet med Thailand är Chai P. Kayankarn, thailändsk företagare bosatt i Östersund. Han ingick redan ifjol i den trio som arbetade med marknadsföring av paviljongen och det blivande världsarvet. Han blev därför en naturlig länk i Ragunda Red Granite och de thailändska bolagen:
- Hans nätverk i Thailand är guld värt. Han känner thailändarnas livsstil och kultur och han har många kontakter på plats. Det senaste halvåret har han vistats mycket i Thailand och medverkat till att Ragunda Red Granite involverats i flera spännande projekt.

I och med avtalet med Koh Mook kom nästa viktiga kugge in i verksamheten. Magnus Gunnarsson från Bispgården som driver företaget Virvelkraft. En av hans specialiteter är att bygga växthus som påminner om thailändsk byggnadsstil. Han har också utvecklat en ”virvel”, som placeras i rinnande vatten. Ur den virvel som bildas är det möjligt att utvinna energi. Hans hållbarhetstänkande passade bra in i Ragunda Red Granite och i utbyggnaden på ön Koh Mook och han ansvarar, tillsammans med lokal arbetskraft, för en del av byggnationerna.

På ön kommer det att byggas ett retreatcenter, med träning, mindfulness och liknande. Ön kommer inte att bli något nöjescenter men med båt är det bara en halvtimmes färd till de öar som har mera shopping och nöjen.
Ewa Eriksson från Bispgården kommer att medverka till att utveckla och ansvara för träningsdelen.

Blog image General Nantana, grundare till Thai Swedish 1897

General Nantana, den kvinna som är en av initiativtagarna till att Paviljongen byggdes och General Chetta Thanajaro, ordförande i fonden Thai Swedish 1897, som finansierade bygget, är fortfarande några av Gun-Maries viktigaste kontakter. Nantana sitter i styrelsen i de thailändska bolagen och är hedersledamot i Ragunda Red Granite.
I samband med festivalen, arrangerades genom Nantanas försorg den första resan av CK 119 till Sverige. Efter att de landat i Danmark, besökte de Göteborg, Stockholm, Östersund, Åre, Trondheim, Ragunda och Sundsvall innan de återvände till Bangkok.

Senare i höst hoppas Gun-Marie att den första gruppen skandinaver besöker ön Koh Mook.

Framgångskoncept

Blog image

Ett av de koncept som Ragunda Red Granite arbetar efter heter Heart of the world. Det kan lite enkelt beskrivas som en digital hubb i Ragunda som blir en väg ut i världen där man samspelar med bland annat Agenda 2030 och andra globala mål. Heart of the World består av färdiga kontaktnät och kanaler i olika länder, där flödet går åt båda håll, Ragundadalen tar emot besökare, men vi skickar också iväg besökare ut i världen för att uppleva olika kulturer och spännande upplevelser.

Detta kommer att kompletteras med en modell för internationalisering av små företag som vill ta steget ut i världen, där Ragunda Red Granite AB kan understödja dem.
I hubben finns också hållbarhetsinformation på olika områden som är viktiga inför framtiden, framförallt ges mycket plats till ren energi – här finns också lärmöjligheter och utbyten mellan studenter i målländerna.

Nätverksbyggande är redan i gång i Thailand och har påbörjats i USA och i Norge och planeras för Östersjöländerna.

Granitgruppen
Är en annan del som ska driva utvecklingen för de inblandade. Granitgruppen som leds av VD ska vara ett forum för att byta idéer, hitta affärspartners och hitta kunskaper. En öppen mentalitet där allt är möjligt och med världen som arena.

Under hösten kommer en facebookgrupp, med Granitgruppen som namn att bildas och alla intresserade, företag, kommuner, föreningar och privatpersoner är välkomna att ansluta och bidra med idéer och tankar.

Min egen lilla förhoppning
Jag vill redan nu till kommuner och näringsliv i hela regionen säga:
Stå inte kvar på perrongen och undra vad som händer och om några år vad som hände.

Gun-Marie har startat thailandståget. Stig ombord och delta i nätverkande med intressanta företag. Nätverkande för nya affärsmöjligheter.

Till sist
Gun-Marie får avsluta pratstunden med att berätta hur det senaste året påverkat henne som person:
- Det har påverkat mig mycket. Jag vågar ta initiativ som jag inte tidigare kunnat drömma om. Att jag till exempel skulle medverka till att utveckla en turistö i Thailand fanns inte på kartan för ett år sedan. Saker har bara hänt och jag har vågat flyta med.

Gun-Marie återkommer gärna till ön Koh Mook där hon ser ännu en koppling till Ragunda:
- Området som Ragunda Red Granite arrenderar påminner i utseende mycket om Vättaberget, som ofta kallas för Elefantberget. Platsen som exploateras ligger precis i nacken på det thailändska elefantberget.
Ragunda Red Granite AB kan erbjuda mycket speciella upplevelser inte minst på ön Koh Mook, som hon betraktar som ett thailändskt paradis.

Jag är också glad över olika samarbetspartners både i Sverige och i Thailand, med samarbetet med framförallt Robert Falk hos kommunen, men även att Ragundas politiker uppskattar det jag gör.

Blog image

Läs gärna mera på: http://www.ragundaredgranite.com/

























Om vi vore vattenÅsikter

Posted by Torbjörn Ohlsson Wed, July 26, 2017 10:38:15

Blog image

Tänk om vi människor kunde tänka mera som om vi vore vatten. Som om vi alla vore små vattendroppar.

Tänk dig vilka resor vi skulle göra och vilka kontakter som skulle knytas. Jag tar ett exempel:

Mellan Österfjället och Falkfångarfjället har den lilla Tvärån sitt ursprung. De droppar som startar sin resa vid källan glider och studsar nerför fjällsluttningen, kastas mellan stenar och hamnar så småningom i den något större Gräftån.

Här möts dropparna av nya stötar mot stenar. Kraftigare forsar växlas mellan perioder av lugna sel där de kan glida lite lugnare.

Färden går vidare ut i Dammån som är betydligt större och livligare. Tempot är hårdare och knuffarna kraftigare, men även där kommer viloperioder i lugnare vatten innan det första stora havet öppnar sig.

Ja, ja hav och hav, men åtminstone Storsjön, Sveriges femte största sjö och här blandas nu vatten från många håll i länet.

Blog image

I Storsjön glider dropparna omkring rätt länge, men så småningom går resan vidare genom Indalsälven, där ett stort antal kraftverk passeras. Känslan genom de två första kraftverken, Hissmofors och Kattstrupeforsen är riktigt bra. Här medverkar dropparna till att ge jämtlänningar kraft och energi.
Den positiva känslan förändras helt när de passerar Ragundas nio stora kraftverk, där all energi och alla vinster hamnar på helt andra ställen än i Ragunda.

Det känns inte rättvist, för en droppe som startat sin färd längst upp i Tvärån.

Det stora äventyret
Därefter börjar det riktigt stora äventyret. Bottenhavet, Östersjön, Nordsjön, Atlanten och mixen av de övriga stora världshaven.

Spännande möten med droppar som gjort liknande resor från Himalayas bergsområden, från Anderna, från Pyreneerna och från andra höga berg runt vår jord.

Blog image

Möten mellan droppar och så småningom dunstning och uppstigning i atmosfären, nedkylning, kondensering, molnbildning och regn.

Droppen som startade sin resa i Tvärån kanske hamnar i Himalaya innan den ånyo gör en jätteresa till världshaven.

Kanske kommer några droppar tillbaka till Tvärån, några tas tillvara av växter och djur och en del sipprar ner genom markens olika lager och bildar grundvatten.
Men alla har en uppgift att fylla.

Vad kan detta lära oss?
I dag färdas vi människor, med eller mot vår vilja, över hela jorden. Det går att likna oss med de små vattendropparna som bildar våra bäckar, älvar och sjöar.

Precis som dropparna som startade i Tvärån och så småningom hamnade ute i Atlanten så får även människor törnar och smällar. En resa över jorden är sällan rakt igenom snäll.
Men älvarna, sjöarna och haven är i många stycket jämställda. Alla droppar som hamnar i världshaven, oavsett om de kommer från Oviksfjällen eller Himalaya, hanteras lika. Alla får ta emot lika många smällar och törnar.

Blog image

Är vi människor lika jämställda?
Nja, känns inte riktigt så.
Vi är många som flyger, kryssar och åker på lyxresor. Vi äter och dricker gott och bor i stort sett kungligt.

Men så möts vi även av liknande rubriker:

65,3 miljoner på flykt i världen, fler än någonsin

Blog image

Fler människor än någonsin är på flykt undan konflikter och förföljelse i världen, enligt en rapport från UNHCR, FN:s flyktingorgan som släpptes 2016.

Tänk dig – 65.000.000 människor på flykt.

Människor som inte möts av jämlikhet och rättvisa törnar.
Människor som tvingats från sina hem, som sett föräldrar och syskon dödas och som tas emot av den så kallade civiliserade världen med stängda gränser och murar.

65.000.000 människor innebär:
- Var 113 person i världen är på flykt
- Att flera än hela Frankrikes befolkning är på flykt

Det innebär också:
- Varje minut tvingas 24 personer lämna sina hem

- På det jämställda havet, med alla vattendroppar som färdats över halva jordklotet dör tusentals människor och migranter på havet.
- På land möts de av stängda gränser. Politiker begränsar asylrätten i vissa länder. Viljan att samarbeta verkar bli mindre och mindre.

Tänk så mycket bättre världen vore om vi kunde betrakta varje människa som en vattendroppe. En droppe som bidrar till världens försörjning, som möts av respekt oavsett sitt ursprung.
Droppar som behandlas på samma sätt oavsett om man kommer från Oviksfjällen eller Himalaya.

Blog imageTänk vilken kraft vi människor gemensamt skulle kunna vara.





Från lastutrymmet via Kungliga operan till Strömsund och Föllinge.Övrigt

Posted by Torbjörn Ohlsson Sun, July 16, 2017 09:40:33

Blog image

För drygt ett år sedan besökte operasångaren Göran Enegård Strömsundsområdet. Det var i och för sig inget ovanligt eftersom hans tidigare svärmor härstammade från Ålåsen, några mil från Strömsund och han hade därför varit där många gånger tidigare.

Men till skillnad mot tidigare besök så blev han denna gång kvar. Församlingen sökte en kyrkomusiker och han erbjöds tjänsten och stannade i Strömsund under ett år. Han trivdes i Jämtland, med naturen och med Strömsundsborna och kommer nu det kommande året att finnas i Föllinge på en liknande tjänst.

Konserter
Så lite i skymundan för det stora flertalet har vi därför fått en barytonsångare av mycket hög klass till länet och nu i sommar ger han två konserter som jag hoppas att många tar chansen att lyssna till.
Det blir i Fjällsjö den 20 juli klockan 19.00, där Göran sjunger och ackompanjerar sig själv och den 3 augusti klockan 19.00 vid Hembygdsgårdens danspaviljong i Strömsund. Då ackompanjeras Göran av Mathias Schaletzky, kyrkomusiker från Hammerdal.
Göran berättar om programmet:
- Det kommer att heta "Från Opera till visa", med alltifrån Toreadorarian, O sole mio, till Taubes Rosa på bal.

Om Göran
För en tid sedan hade jag nöjet att träffa Göran, för att göra ett tidningsreportage om honom. I lite redigerad form kommer delar ur reportaget.
Göran är född och växte till största delen upp i Nacka. Han kommer från en musikalisk familj där båda föräldrarna spelade piano, ett instrument som också Göran tidigt började med, medan två av hans bröder spelar bas och den tredje är trummis:
- Jag är uppväxt med musik och det blir fortfarande mycket musik när vi träffas, berättar Göran med ett nöjt leende.

Att Göran valde pianolinjen på Vadstena Musikfolkhögskola var alltså en logisk följd av musicerandet hemma:
- Det var först på folkhögskolan som jag insåg att jag hade ett röstmaterial som kunde utvecklas och efter en tids funderande valde jag sången.

Efter folkhögskolan blev det militärtjänst som kock på ett fartyg, där han också lärde sig uppskatta matlagning:
- Jag älskar matlagning. Det är en form av skapande som jag tycker mycket om.

Göran fortsatte att ta sånglektioner under sin militärtjänst och han minns med glädje hur han underhöll sina lumparkompisar med sång:
- Jag övade skalor i lastrummet, som var det enda utrymme där jag kunde öva ostört. Men ibland fick jag möjlighet att sjunga för mina kompisar och första sången som jag framförde för dem var ”Rosa på bal”, berättar han och ler åt minnet.

Och som av en händelse kommer ”Rosa på bal” även med i konserterna.

Efter militärtjänsten blev det operastudier. Först vid Operastudio 67, som tillhör Kulturrama och därefter tre och ett halvt år vid Operahögskolan i Göteborg, där han blev klar år 2000. Därefter har han sjungit på flera musikteatrar i Sverige och han nämner, Kungliga Operan i Stockholm, Göteborgsoperan, Värmlandsoperan, Confidencen i Ulriksdal och Stockholms operettensemble:
- Men jag har också gjort opera i Jämtland. I två omgångar turnerade jag i länet och i Lappland med Pinocchio. Jag hade rollen som Geppetto, alltså Pinocchios far.

Han berättar lite mera om hur han hamnade i Jämtland:
- Familjen, alltså jag och min tidigare fru och våra två barn har tillbringat många somrar i Strömsundsområdet. Min dåvarande svärmor härstammade härifrån så besöken blev naturliga och jag uppskattade både människorna och naturen. Svärföräldrarna ägde också ett fantastiskt ställe i Ålåsen, några mil ifrån Strömsund. Ett ställe som jag fortfarande då och då besöker och tycker att det är riktig klenod.

Samtalet kommer gång på gång tillbaka till den fina natur som finns i Strömsundsområdet och att det är en annan livskvalité att bo på en liten ort jämfört med en storstad:
- Jag tycker om att åka slalom och köra skoter men också att snickra och arbeta med gamla trähus. I min ungdom arbetade jag en tid med att göra båtinredningar, så känslan för att snickra föddes nog då.

På frågan om naturen också ger en del av musikinspirationen blir svaret:
- Nästan tvärtom. När jag på helgerna beger mig ut på landsbygden, utanför Strömsund, då rensas hjärnan från veckans alla toner. Det är en härlig avkoppling. Jämför jag med en storstad så är det en jätteskillnad. Där finns störningsmoment hela tiden, med mycket folk och trafik. Lugnet här gynnar musicerandet.

När jag frågar vilken som är hans drömroll, kommer svaret blixtsnabbt:
- Rigoletto av Verdi. Det är nog en drömroll för de flesta barytonsångare och jag är inget undantag. Det är både historien om hovnarren som mobbas och Verdis musik som lockar. Det är en stor roll med mycket fysisk rörelse, så rollen är krävande

När det gäller favoritroller som han redan har spelat nämner han Zoroastro ur Orlando samt Antonio och Figaro ur Figaros bröllop.

Görans förebilder bland operasångare är i första hand Ingvar Wixell, som han beskriver:
- Han hade en härlig barytonröst och en stor scennärvaro.

Nicolai Gedda och Jussi Björling är också stora förebilder som han beskriver så här:
- De är mera vokala förebilder. Deras sångteknik, skolad från en naturligt vacker röst är underbar att lyssna till.

Till sist
Att länet fått en kulturprofil utöver det vanliga när Göran flyttade hit är det ingen tvekan om. Jag kommer att ta chansen att lyssna på honom i Strömsund och hoppas att många andra också tar den möjligheten.

Blog image





Har du också ett SorgenfriOm mig och mitt skrivande

Posted by Torbjörn Ohlsson Tue, July 11, 2017 15:26:27

Blog image

Lyssnade för en kort tid sedan på Mikael Niemi, den fantastiska berättaren och författaren, när han läste en kort betraktelse i radion, som han kallade för ”Heliga platser.”

Hans heliga plats var en liten fiskestuga på andra sidan sjön i Tärnaby. Stugan hade hans morfar och mormor fått. Sedan hade den övergått till hans föräldrar och nu till honom.
Den hade aldrig sålts, den var mycket liten, plats för två sängar och ett köksbord och saknade all så kallad bekvämlighet och den hade genom flera generationer blivit en helig plats för familjen Niemi.

Dit hade familjemedlemmar åkt och åker fortfarande, när de vill vara för sig själva eller för att fiska, prata, tänka, älska eller bara vara…

Hans morfar och mormor hade döpt stugan till ”Sorgenfri”

Tankar om heliga platser
Jag tycker om Mikaels sätt att skriva och berätta och började fundera på detta med helig plats.

Han berättade så fint att jag kände att alla borde ha en sådan plats att åka till. Några kanske har det, kanske till och med flera och jag tror inte att det heller behöver vara förknippat med ett hus.

Några heliga platser kanske förändras med åldern. Ett ”Sorgenfri” från barndomen kanske ersätts att ett annat ”Sorgenfri” när du är vuxen, flyttar och bildat egen familj.

Men visst låter det fint, att ha Sorgenfri att åka till.

Vad är mitt Sorgenfri?

Blog image

De som följt mig på blogg och sociala medier blir knappast förvånad att det är Gräftåvallen, Oviksfjällen. En plats för inspiration och rekreation under många år. Stugan är en sak – jag vill räkna in hela området till ”Sorgenfri”
Här är familjen och några vänner samlade inför starten på en tredagars fjällorientering. Det är några år och kilon sedan….

Blog image

På rygg på fäbodvallen nära stugan kan man på sommaren få denna utsikt. Visst känns den ”sorgenfri”…

Blog image

Blog image

Tar jag en tur på fjället så saknar jag, som synes, inte sällskap.

Varför – ett Sorgenfri?
Att hitta platser för avkoppling och återhämtning är jag övertygad om är bra för hälsan. Jag hade för några år sedan ett samtal med en präst som vid sin prästvigning hade lovat, att hon aldrig skulle stänga sin telefon. Hon skulle finnas för sina medmänniskor.
Detta innebar att hon många gånger när vi andra kunde vara lediga åkte för att hjälpa personer som mist en anhörig, där någon hade begått självmord, eller till en familj där någon råkat ut för en svår olycka:

- Hur hanterar du själv svåra situationer, frågade jag.

- Efter svåra situationer, åker jag ut i skogen. Jag har några platser intill vatten, där jag sitter och samlar mig.

Hon hade platser där hon hade en slags egen debriefing. Platser som för henne är ”heliga platser.”

Jag har själv genom åren känt precis likadant. Efter jobbiga och stressiga perioder har jag behövt ett Sorgenfri.

Blog image

Så kära medvandrare – Du som ännu inte har en plats där du ”bara kan vara” så hoppas jag att du snart hittar den. Den finns kanske närmare än du anar.





Skydda dig mot övergreppKriminalitet

Posted by Torbjörn Ohlsson Fri, July 07, 2017 10:31:26

Blog image

Sommar och semester. Ledig och några drinkar då och då och som vanligt så kommer den här tiden anmälningarna för sexuella ofredanden att öka.
I mitt tidigare liv var en av mina uppgifter att varna för brottslighet och för vissa trender av brott.
Jag vill nu därför komma med några enkla tips hur vi gubbar ska uppträda för att slippa oroa oss för att bli trakasserade nu under sommaren.

Shorts - skor
Shorts är ett tveksamt klädplagg om du ska vara tillsammans med damer. De blir lätt provocerade av håriga och knöliga ben så jag avråder från detta klädplagg.
Att vara klädd i shorts kan i många kretsar ses om man bara väntar på att bli tafsad på.

Rekommenderar i stället hellånga byxor, helst av modellen vildmarksbyxa, med minst en ficka på varje ben. Där kan du förvara djungeloljan som du kan använda på samma sätt som damer använder pepparspray om någon blir för närgången.

Sandaler rekommenderas inte. Det har varit en gammal sanning att gubbar som visar att de har sockar på sig i sandalerna är riktigt avtändande.
Inför den här sommaren har det kommit ny forskning som säger precis tvärtom. Sockar i sandaler anses sexigt.
Alltså bör sandalälskare invänta ytterligare forskning innan de går ut på stan i detta riskfyllda klädplagg.
Stövlar rekommenderas. Varma dagar kan du vika ner stövelskaften.

Om kläder i övrigt - knäpp skjortan
Gubbar som går på stan med uppknäppt skjorta ber ju bara om det. Visar man magen och bröstet då anser många damer att det är fritt fram att tafsa och hålla på.
Jacka rekommenderas och om du tar av den - knäpp skjortan.


Blog image


Vit sommar - drick inte alkohol
Det är känt sedan länge att gubbar blir vimsiga och flörtiga när de dricker alkohol. Det brukar räcka med några öl så är dom igång och ska visa upp sig.
En alkoholpåverkad gubbe är därför ett lätt byte för en kallhamrad och hänsynslös dam att blir medtagen till rummet där hon bara låter saker ske.

Absolut nykterhet rekommenderas. Från och med nu och till älgjakten börjar, då du helt lagligt kan bära vapen till ditt försvar.

Gå aldrig ensam
Om du, trots alla varningar, måste ut på platser där det finns många damer samlade tänk då på att aldrig gå ensam.
Att gå i grupp minskar risken för att bli överfallen.
Rekommendationen är att gå tillsammans med andra gubbar som du litar på.

Jag då – hur skyddar jag mig

Blog image

Helst på hög höjd, med uppdragen jacka och med ordentligt säkerhetsavstånd.







När benet kapades började mitt livBöcker som jag yttrat mig om

Posted by Torbjörn Ohlsson Mon, July 03, 2017 12:11:39

Blog image

Att komma på sig själv med att skratta när jag läste om en tragisk olycka som kostade en ung kvinna sitt ena ben kändes nästan absurt. Det hände flera gånger när jag läste Sonia Elvståls utlämnande bok med titeln ”När benet kapades började mitt liv.”

Boken skulle också kunnat heta ”Mot alla odds” efter teveprogrammet, där Sonia och ytterligare nio personer med olika handicap under flera veckor kämpade sig igenom Nicaraguas djungel. En strapats som hon också beskriver i boken.

I övrigt får läsarna följa med på Sonias hittills unga livsresa. En överambitiös småbarnsmamma med heltidsarbete och ambitioner att fixa allt själv. Hon skulle göra allt perfekt och det andra, till exempel att resa och skaffa fjällhus, det skulle hon göra senare. När hon blev klar. Klar med vad?

Men livet ville annorlunda och den 15 maj 2009 förändrades allt. Hon på motorcykel och möte med en bil på samma sida vägen. Kollisionen blev kraftig.

Om tiden på sjukhuset berättar Sonia med stor galghumor och det är där många av mina skratt kom. Med härlig distans till sig själv berättar hon utlämnande om sina morfinhöga tankar om vården, om läkarna och om besökarna.

Sedan kommer hennes berättelse om vägen till ett nytt liv. Sonia tvingades välja vad som är viktigt och hur viktiga hennes barn och kamrater blev. Så småningom har en ny och harmonisk Sonia växt fram. Att hennes titel på boken ”När benet kapades så började mitt liv” stämmer, tvivlar jag inte en sekund på.

Jag rekommenderar verkligen boken. Den skänker många tankeställare om vad som är viktigt i livet och i tillvaron.

Hennes bok är grunden till de föreläsningar som hon gör runt om i landet. Jag hade stor behållning av att läsa den och hoppas att jag, vid tillfälle, får möjlighet att lyssna på en hel föreläsning med henne.







Glösa ÄlgrikeÖvrigt

Posted by Torbjörn Ohlsson Fri, June 30, 2017 09:54:51

Blog image

Ett ovanligt utvecklande besöksmål under somrarna är Glösa Älgrike, inte långt från Alsen och omkring fem mil väster om Östersund.

Jag rekommenderar ett besök av flera anledningar, till exempel:

1. Platsen är historisk och ligger vackert på en höjd intill Glösabäcken.

Blog image

Hällristningar, som är omkring 8000 år gamla, berättar på ett symboliskt sätt om livet för jägarna på stenåldern. Flera av älgarna som är tecknade har så kallade livslinjer utritade inne i kroppen och berättar en historia för oss ”Så länge hjärtat slår finns liv”

2. Platsen är idag ett friluftsmuseum som visar stenålderslivet på ett pedagogiskt sätt.

Blog image

Direkt efter att du gått igenom den vackert snidade porten så kommer du till en pedagogisk tidslinje. Den visar i punktform vår utveckling under 8000 år.

Blog image

Därefter kommer du till Älgklanens viste. Uppställd på en autentisk plats och uppförd enligt en utgrävd grotta några mil från Glösa. Måtten och formen vet man är på det här sättet. Utifrån den kunskapen har konstruktionen rekonstruerats.

Blog image

Inne i utställningshallen kan du se en stor mängd redskap som stenåldersmänniskorna använt. Tillverkad enligt den metod som användes under stenåldern. Här syns en båt tillverkad av älgskinn.

3. Du vägleds på platsen av tre kunniga och trevliga guider. Två av de tre fanns på plats när jag besökte Älgriket.

Blog image

Här ser vi initiativtagaren till att Glösa blivit den kulturpärla den blivit, Curt Lofterud. I jägardräkten kallad ”Jägare Mård.” Här delar han ut röding, tillagad på stenåldersvis inlindad i näver och iordningställd i en kokgrop. Jag fick smaka och det smakade förträffligt.

Om Curt går det berätta mycket, forskare och författare som han är, men om jag säger att hans kunskaper om stenåldersfolket är unika så får det räcka.

Blog image

Även Allan Borgsten, jägare Räv, guidade den dag jag besökte Glösa. Uppväxt nära hällristningarna och med stora kunskaper om Glösa och stenåldersfolket.

Guide nummer tre, som inte fanns på plats denna dag heter Håkan Gilljam.

Blog image

Under försomrarna kommer skolklasser flera gånger i veckan för att lära sig mera om stenåldern, hällristningar och om det liv som stenåldersmänniskorna levde. Här blir elever invalda till Älgklanen av jägarna Räv och Mård,

Skolungdomarna på bilden tyckte dagen vid Glösa var lärorik och spännande. Jag vet av egen erfarenhet att det är lika lärorikt för oss vuxna att ta del av den tidiga historien.











En inre ZlatanDrivkrafter

Posted by Torbjörn Ohlsson Tue, June 27, 2017 14:28:51

Blog image


Lyssnade och imponerades igår av Negra Efendics sommarprogram. Så träffsäkert, så avslöjande och så lärorikt.

Hon berättade till att börja med beskrivande om sin lyckliga uppväxt i en bosnisk by, bland kaniner och höns och sammansvetsad familj.
Sedan kommer perioden på flykt, om gömställen där hon skrikit av rädsla med ett klädplagg tryckt mot sin mun så att det inte skulle höras. Om hennes första tid i Sverige. Landet som skulle vara så tolerant mot invandrare och flyktingar.

Hon berättar på ett träffsäkert sätt om händelser som påminner om den som moderatpolitikern Kahin Ahmed utsattes för av Richard Jomshov, partisekreterare i sd:
- Du är inte välkommen i Sverige, sa Jomshov och utvecklade senare sitt resonemang med att han inte tyckte att Ahmed var svensk.

Jag ska inte räkna upp alla förnedrande id-kontroller hon utsatts för, hur många gånger hon hade blivit ombedd att åka hem till sitt land och hur många gånger hon hade blivit beordrad att visa tacksamhet, eftersom hon hade fått komma till ett så bra land som Sverige.
Men det var många gånger…….

Den inre Zlatan
Det som många gånger räddat henne var hennes idol Zlatan Ibrahimovic uppträdande. Hon beundrade inte honom för hans fotbollskunnande, utanför det han stod för.
Han tar inte skit – han vet sitt värde – och han talar om det för de som kritiserar honom.

Efendic har skrivit en reportagebok som heter ”Jag var som du” som fick Stora journalistpriset och nominerades till DN:s kulturpris. Hon vet nu sitt värde, hon har kämpat mot krig och rasism men kommit och förädlat Sverige.
Jag tycker att det är vi infödda svenskar som ska vara tacksamma för att hon bor här.

Den inre Zlatan igen
När jag hör sådana här personer och deras drivkraft tänker jag ofta på det jag upplevt och sett i mitt närområde.

Några personer har absolut en egen inre Zlatan, andra hoppas jag får det. Några exempel:

Blog image

Från Ragunda – min fina hemkommun
Den kommun som, genom skog och vattenkraft, kanske mest av alla bidragit till Sveriges välstånd får ofta höra att det är Sveriges fattigaste och mest tärande kommun.

Jag hoppas att det föds en inre Zlatan i varje invånare, att de kraftfullare och mera gemensamt än tidigare kräver sin rätt till det välstånd de gett andra. Att de vandrar genom dalgången med högburet huvud och inte tar emot skit från centralt håll.

Blog image


Från Ragunda – Gun-Marie Persson
Som av en händelse så tar jag ett exempel på en person, från Ragunda, som utan tvekan har en ”inre Zlatan.”
Gun-Marie som hade tankar om att marknadsföra kommunens alla sevärdheter, men som inte fick gehör för dessa, startade ett företag som nu ”erövrar Thailand.”
Arrangerar snart en marknad i Ragunda, utvecklar en turistö i Thailand och knyter avtal med viktiga företag, tänkbara handelspartners för många Jämtlandsföretag.

Ett exempel till – Malin Ackerman
Lyckseleprofilen som tröttnade på utarmningen av inlandet och genom en ”inre Zlatan” påtalade vansinnigheterna av att stänga skattekontoret i Lycksele.
Hon bildade opinion och vann respekt i alla kretsar. Hon var då anställd av Lycksele kommun och är nu företagare som driver landsortsfrågor på olika sätt.

Det finns många fler exempel – jag tror ni förstår vad jag menar.

Vi ska inte ta emot förnedring för att vi inte är födda i Sverige, för att vi bor i Ragunda eller Lycksele.

Vi ska göra det som Negra Efendics slutade sitt sommarprogram med.

Vi ska förädla Sverige.

Blog image