Tankar från Runudden

Stockholm städerna och restenBöcker som jag yttrat mig om

Posted by Torbjörn Ohlsson Tue, June 20, 2017 08:43:49

Blog image

Arne Müllers bok, Stockholm, städerna och resten, borde finnas på samtliga politikers arbetsbord. Och inte bara finnas, den borde också läsas grundligt och med eftertanke. Det är en alldeles utmärkt sammanställning över hur den svenska regionalpolitiken har misslyckats.

Den inleds med fyra kapitel, där varje årtionde från sjuttiotalet fram till idag beskrivs. Från flyttlasspolitiken till de senaste årtiondets IT-bubblor och finansiella härdsmälta.

Mycket av innehållet kretsar omkring inlandet i norra Sverige, men inte allt. Det finns många områden även i södra halvan av landet som har samma strukturella problem och som finns beskrivna.

En av utgångspunkterna i hans resonemang är det koloniala förhållande som Norrland har i förhållande till södra Sverige och framförallt Stockholm. Han berör också tillväxtbegreppet som en hindrande faktor för en vettig regional balans. Ett begrepp som enbart bygger på en mätning av BNP och inget annat.

Han visar också på ett intressant sätt hur illa det kan gå när delar av en landsända i stort sett har dött. En bilfärd längs Kalixälven där byar som Jockfall, Ängesån, Lansjärv, Pålkem, Lakaträsk och Sandträsk passeras. Tidigare livaktiga byar som nu i stort sett helt dött.

Folkviljan
Men allt är inte nattsvart. Han pekar på goda exempel där folkviljan har besegrat centralt fattade beslut. Det har gällt Skatteverkets nedläggning av kontoret i Lycksele, den beslutade regionindelningen där jämtlänningarnas motstånd medförde att hela förslaget monterades ned och det gäller i stort sett hela Sorsele samhälle, där invånarna trotsar naturlagarna och utvecklar sitt samhälle i positiv riktning.

Arne Müller, är redaktör vid Sveriges Television i Umeå och har tidigare gett ut två uppmärksammade böcker, Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida och Norrlandsparadoxen. För Norrlandsparadoxen tilldelades han Guldspaden, de grävande journalisternas eget pris.





Norrlandshallucinationer…Åsikter

Posted by Torbjörn Ohlsson Thu, June 15, 2017 09:09:54

Blog image
Jag reagerar ofta över Norrlandsokunskapen. Eller är det oviljan att ta in fakta och att ens försöka förstå. Eller finns det en föreställning om att Norrland är enda stor likadan yta som sträcker sig över mer än halva landet, där allt är samma från Gävle till Treriksröset, från Sundsvall till Nikkaluokta.

Jag reagerar också över den schablonisering som finns om vad som är norrländskt.

Konstnärsdrömmen
För några månader sedan såg jag några mycket korta avsnitt av SVT:s Konstnärsdrömmen. Några konstnärer tävlade mot varandra och till slut fanns en utnämnd segrare, Joachim Karkea från Kiruna.
Om hans konst kan jag bara säga magnifik, jag blev mycket imponerad. Han utsågs till Sveriges bästa amatörkonstnär.

Det som inte imponerade på mig var domarnas kommentarer och när jag senare såg författaren Susanne Redebos kommentar om just domarna så kände jag att det åter var dags för lite ”norrlandsutbildning” i min blogg.
Vi är helt överens om våra åsikter.

Domarna var konstauktoriteterna Mårten Castenfors, Liljevalchs chef och konstnären Ernst Billgren. Jag ifrågasätter inte deras kunskaper, men många av kommenterarna gjorde att jag tror att de blivit myggbitna….

Några exempel:
- Joachim Karkea från Kiruna är "från Norrland."
- Hans "norrländska temperament" får honom att gå hårt åt materialet.
- Han fångar "en slags norrländsk vemodig ton"
- När Karkea skisserar en sydsvensk sjö blir kommenteren att "det ska bli intressant om han kan bevara lite av lättheten här och inte mura igen motivet på sitt norrländska sätt".
- Eller: "Det jag brukar uppskatta är ditt norrländska vemod. Jag vill nu se att det norrländska i dig briserar i nästa utmaning."

Vad menar dom?
Vad menar de med, norrländskt temperament, norrländskt vemod, mura igen motivet på sitt norrländska sätt.
Jag är väl dum, för jag fattar inte, men jag är ju förstås inte i första hand norrlänning utan jämtlänning……

Geografisk hierarki
Madeleine Eriksson, vid Umeå Universitet har forskat och skrivit en avhandling om bilden av norrlänningen. Hon menar att vi i Sverige är beroende av att ha en bild av norrlänningen att mäta mot storstadsregionerna i syd, där människorna ses som utbildade, kultiverade och toleranta. Det är en geografisk hierarki där Stockholm befinner sig i toppen, och Norrland i botten. Norrland blir kort sagt allt som Stockholm inte är.

Det kanske är orsaken till okunskapen – men vem har bestämt den hierarkin?

Blog image

Mikael Niemi, den fantastiska norrbottniska författaren kanske har fattat bilden, när han skrev:

byar med fler fiskeställen än pojkar,
byar med tre gatlysen och en rutten mjölkpall,
med krumma gummor som säger nå och jo och kokar ett kaffe som doftar himmel och bönemöte

Egen erfarenhet
Under många år hade jag mitt kontor i Östersund, men rent organisatoriskt, tillhörde jag huvudkontoret i Stockholm. Jag känner väl igen resonemanget. Jag ska inte tynga er med många exempel, bara ett:

När jag hörde kollegor som skulle åka till Östersund, Luleå, Umeå eller någon annan plats i norr, så var det väldigt enkelt. ”Jag ska åka till Norrland några dagar” och folk nickade och visste tydligen exakt vart personen skulle.
Men det finns ett undantag och det är när samma personer skulle berätta om sin skidvecka i Åre. Då kunde man höra att personerna åkt skidor i Åre-Björnen, Tegefjäll eller Ullådalen.
Platser i orten Åre, med några kilometers mellanrum och man var noggrann att berätta om var man hade tillbringat dagen. Ungefär som om man hade varit på Kungsholmen, på Söder eller någon annan plats i Stockholm.
Tror att Åre blivit ”lillstockholm” – åtminstone för stockholmare

Men att åka till Östersund eller Luleå, då åker man till Norrland. Jaja, det är ju bara 60 mil emellan…

Mera poesi
För att visa att det är flera än jag som reagerat över svealänningars och götalänningars attityd så kommer en dikt till.
Ångemanlänningen Nicke Sjödins fina dikt om en friare:

Till Norrland vill jag fara, herr SJ-konduktör,
ty där bor allra kärestan min - en VVS-montör,
jag ser att över Hallsberg klockan arton och tjuett
det går ett tåg, så sälj mig nu till Norrland en biljett,

I Norrland aldrig förr jag haft i kärlek nån affär,
ej ens vatt dit, så ropa ut herr konduktör, när vi är där,
när jag hör \"Nästa Norrland\" ska jag med ett glädjetjut
hopplocka mina prylar samt ur tåget störta ut,

Skulle jag ha somnat, vilket knappast är nån skam,
så väck mig då en kvart förrns vi till Norrland kommit fram,
vad då, jag har ju sagt vart jag vill åka - är ni galen,
jag ska ju stiga av i Norrland vet jag - på Centralen

Önskemål
Jag vill att när ni nästa gång ska besöka en plats i Norrland, eller prata om en plats i Norrland, ansträng er lite grann och ta reda på om platsen ligger i Jämtland, Ångermanland eller kanske i Norrbotten. Det kan skilja närmare 100 mil mellan dessa orter.
Tänk er in i situationen om jag (Frösöbo i kommunen Östersund i Jämtland, Norrland) så där svepande skulle yttra mig om att jag ska åka till Götaland och kanske menar Stockholm. Jag vill, eller kan inte precisera mig bättre, eftersom det ändå är så nära mellan platserna där nere och ni ser ju likadana ut.

Välkommen
Trots att jag kanske verkat grinig när jag skrivit detta så vill jag självfallet att ni ska komma och hälsa på här. Jag visar och berättar gärna om det jag kan om vår fina landsända. Ni ska få se att här finns län, landskap, städer, byar, fjäll och hav.
Vi är inte så olika er därnere, trots att vi har en vackrare natur.

Men i övrigt blir vi förbannade och ledsna över samma saker som ni och vårt vemod är nog inte annorlunda än hos en värmlänning eller smålänning.

Till sist hoppas jag
Att alla skaffar sig kunskap om Norrland och slutar med hallucinationer.

Blog image













Viktiga personer - födelsedagar – rasism och flyktingar. Åsikter

Posted by Torbjörn Ohlsson Mon, June 12, 2017 11:31:54

Blog imageI dag den 12 juni är födelsedagen för två personer som inte finns kvar, men som båda på olika sätt betytt mycket.

Den ene hade en självklar plats när jag växte upp, den andra har jag bara läst om, men ändå tänkt mycket på.
Även idag får hon igång tankeverksamheten.

Min far hade födelsedag den 12 juni. Han var den som jag betraktade som självklar när jag växte upp och han fanns i mitt liv tills jag var några år över tjugo. Tillsammans med min mor fanns de alltid på plats och jag kunde alltid gå till dem om jag hade frågor.

Anne Frank
Är den andra personen som jag tänker på med födelsedag den 12 juni. Hon skulle ha fyllt 88 år idag, men hon blev bara 16. Men hennes tankar lever vidare genom hennes dagbok och de känns viktigare än någonsin.

Jag har med några av hennes tankar när jag ser allt som händer i dag, när rasismen växer sig allt starkare.
Det känns inte som vi människor har lärt oss någonting sedan 1945 då Anne dog i tyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Hon fick sin dagbok, som hon döpte till Kitty när hon fyllde tretton år och började med:
Jag hoppas att jag skall kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte har kunnat anförtro mig åt någon, och jag tror att du kommer hålla det hemligt.

Ett knappt år före hennes död kunde man läsa:
Jag vill se mig om i världen och uppleva en massa spännande saker

Och trots den fruktansvärda situation som hon och hennes familj var försatta i så tappade hon aldrig tron på människorna.
En kort tid innan hon dog skrev hon:
Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt.

Tyvärr verkar det ögonblick som Anne drömde om ännu inte kommit.

Anne och hennes familj flyttade till Amsterdam 1933 sedan nazisterna hade tagit makten i Tyskland. De kunde sedan inte lämna Nederländerna på grund av den tyska ockupationen som inleddes i maj 1940. När förföljelsen av judar intensifierades beslöt familjen att gå under jorden och gömde sig i pappan Otto Franks kontorsbyggnad.
År 1944 förråddes de och fördes till transitlägret Westerbork, innan de tvingades vidare, Anne till Bergen-Belsen.

Hur är det idag?
Enligt UNHCR årliga rapport så var det för ett år sedan, juni 2016, 65,3 miljoner på flykt i världen. Det är fler än någonsin tidigare.

På flykt undan konflikter och förföljelse.

Och politiska partier, även i Sverige, har börjat prata om transitläger eller asylläger.

Flyktingsituationen
Försök att sätta dig in i vilka mängder det är – det är svårt.
I juni 2016 beräknades jorden ha 7,349 miljarder människor.

Det innebär statistiskt att var 113:e person på jorden är på flykt. Det är flera än hela Frankrikes befolkning.
Mer än hälften av världens flyktingar är barn

Ger ännu en siffra, från samma rapport
24 personer tvingas lämna sina hem, VARJE MINUT.

Vad möts de av
I många fall en död på havet
I många fall stängda gränser till de länder de vill komma till
Bemötanden som påminner om Hitlers Tyskland.

Vart flyr man?
Faktiskt inte till Europa och Sverige som man ofta får bilden av i den allmänna debatten. De flesta flyr till sina närområden. Turkiet har tagit emot flest flyktingar och Libanon om man räknar i förhållande till folkmängden.
I Turkiet finns det dock andra problem i och med att det bildats en ”flyktinghandel”

Europa och Sverige
Till Europa kom 2015 1,2 miljoner personer och sökte asyl. Det motsvarar 0,16% av EU:s befolknng.

Sverige
var bättre, vi tog emot flyktingar som motsvarar omkring 1% av befolkningen.
Då kom regeringen med en bygglovsansökan och Andrumet byggdes.

Varför
Tar jag upp min fars och Anne Franks födelsedag när jag skriver det här:
Bara därför att jag själv alltid hade en trygg plats att gå till när jag var ung och Anne Franks ord vittnar om den kanske mest begåvade ungdom världen haft.
En ungdom som inte tilläts bli vuxen och ingen har hittills kunnat berätta för mig vilket fel hon hade begått.
Jag avslutar med Annes ord igen, som hon skrev några dagar innan hon dog. Ord som jag tycker vi ska ta till oss.

Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt

Blog image





STOREBROR SER DIG – men det går att skydda sig…..Makt o maktmissbruk

Posted by Torbjörn Ohlsson Thu, June 08, 2017 17:15:55


Blog image


Jag har inget emot att det sitter en kamera på torget – har man inget att dölja så spelar det ingen roll.
Den invändningen har jag fått många gånger när jag pratat om övervakning av oss medborgare.

Om det enbart gällde en övervakningskamera skulle jag hålla med.
Men det
finns risker med de övervakningstendenser som finns i samhället.

Jag kan ge ett exempel till….
Kan det vara så farligt med de digitala spåren?
Ja – vad gör väl en status­uppdatering från semestern när Google redan vet var du har köpt din ­tröja……….

Men frågan är större än så

Nazist- och kommunistregimer
Tveksamma, framförallt nazist- och kommunistregimer, har nästan alltid byggt upp en angiveri och övervakningsmodell som bygger på att släktningar, grannar och arbetskamrater övervakar varandra.
Någon som säjer något olämpligt, eller gör något olämpligt, blir straffade eller i värsta fall dödade.

Exemplen är många och om jag säger Tyskland under Hitlertiden, Cambodja under Pol Pot, Ryssland under Stalin och Kina under Mao Tse Tung så tror jag de flesta förstår vad jag menar.

Tänk dig sedan att det inte ens är tjugo år sedan Pol Pot dog och ytterligare tjugo år sedan han tvingades från makten.

Tänk dig en annan sak. Dessa ledare hade personer som angivare. Personer som på olika sätt rapporterade om någon pratade ofördelaktigt mot regimen.

Tänk dig ytterligare en sak. Om dessa ledare skulle haft tillgång till all information som idag finns digitalt lagrad och utnyttjat den. Då hade vi kunnat säga tack och hej till det som vi kallar personlig integritet.

Register
Tänk dig alla information som finns om oss vanliga medborgare på:

Google
Facebook
Twitter
Linkedin
Kortbolagens register
Telemasternas (mobiltelefonernas) samlade register över samtal Kameraövervakningsbilder från kameror i samhället
Eposttrafik
Register från statliga myndigheter, t.ex. Kriminalvården, Domstolarna, Socialtjänsten
Med flera organisationer och företag

Frågan
Frågan om övervakning gäller inte bara några kameror på ett torg. Det handlar om hur mycket av vårt privatliv som vi ska överlämna till statens och myndigheterna.

Kriminaliteten
I gängkriminalitetens och terrorismens spår kommer hela tiden förnyade krav att det måste få sättas upp flera kameror och lättare att få övervaka telefon- och internettrafik.

Anders Ygeman sa så här i en intervju, för inte så länge sedan:
Regeringen ser över dataavläsning, kameraövervakning och förbereder ett förslag om husarrest för unga. ”Staten och det goda samhället kommer alltid vara starkare än gängen.”
Om vi bortser från den andra halvan av meningen och tar fasta på den första delen, att se över dataavläsning och kameraövervakning, vad skulle det kunna leda till.

- All vår kommunikation via vanlig telefon, mobiltelefon, sms, mail, internettrafik, googlesökningar, facebookanvändning, m.m. m.m.

- Lägger vi till många flera övervakningskameror och registrering av våra betalningar vart hamnar vi då?

I dagarna har regeringen och alliansen kommit överens om utvidgad övervakning av oss medborgare.

Äkta eller falsk trygghet
”Vi måste kunna gå genom stan och känna trygghet”, är ett återkommande argument när frågan om kameraövervakning kommer på tal. Och jag ställer mig frågan, vilken sorts trygghet det handlar om.

Det finns erfarenheter från orter som har mycket övervakningskameror och den visar: 1. Stölderna minskar
2. Våldsbrotten är i stort oförändrade. De flesta som är inblandade i våldsbrott är påverkade av alkohol eller droger och bryr sig inte om eventuella kameror.
3. Narkotikahandeln brukar flyttas till någon sidogata.

Utredningsmässigt är det givetvis en fördel om det finns övervakningskameror. Men det vore ännu större fördel om poliserna skulle utreda det som händer. Jag har genom åren lämnat många övervakningsfilmer till polis som ofta kommit tillbaka som ”spaningsuppslag saknas.”

En sammanfattning av detta är att tryggheten som många söker och tror skapas genom övervakningskameror är falsk.

Regimerna och verktygen
I dag finns verktyg som lätt kan hållas oss övervakade dygnet runt, varje steg vi tar och varje person vi pratar med. Jag tror inte många tänker på det och vilka risker det innebär.

Vi har ett parti som växer snabbt och som har sina rötter i nazismen. Om de kommer till makten är jag orolig vad de skulle kunna göra med all information!!

Vad är lösningen?
Flytta långt ut på landet, skaffa din mat själv genom att odla, fiska, plocka svamp och bär, sluta att prata i telefon, använd inga datorer, betala det du handlar med kontanter.

Och lev sedan ett lugnare liv!

Blog image







Nu firar vi SverigeÅsikter

Posted by Torbjörn Ohlsson Mon, June 05, 2017 16:46:47

Blog image

Jag brukar ibland säga att ”jag tycker om det svenska nationaldagsfirandet” och motfrågan brukar alltid bli, ”Vadå för firande, vi firar väl ingenting”

Ser vi det historiskt så firar vi självständighetsdagen från danskarna år 1523 och för minnet av regeringsformen 1809.

Men vi har mycket från vår egen tid att fira. Listar några saker:


Lugnet
Jag föredrar det lugna svenska firandet. Det har ännu inte hittat någon fast form, vilket jag också tycker är bra. Låt firandet variera allt eftersom landet och människorna förändras.
Det finns förmodligen personer i storstäderna som säger att landet inte är lugnt och att det finns alltför mycket kriminalitet. Så är det i vissa städer, men det gäller inte för landet som helhet.

Jag är glad att vi inte tagit efter hysteriskt flaggviftande norrmän, eller de stora militärparader som visas upp i andra länder. Jag vill att firandet ska vara personligt, gärna med en stunds eftertanke och tacksamhet tillsammans med släkt och vänner, kaffe och jordgubbstårta i trädgården, musikkåren på Skansen eller folkmusik vid någon hembygdsgård.

Men jag ger ytterligare några ingångar till firandet nu och kanske längre fram.

Det gamla
Vi har en lång historia i landet och ett oerhört stort kulturarv att förvalta. Något som delvis lyfts fram vid hembygdsgårdarna. Det ska vi fira och bevara, men gärna också utveckla.
Vi har gamla personer som har mycket att berätta. Låt dem komma till tals på nationaldagen. Att få berättelser från tider när budskap inte gick via facebook och twitter. Allt för att hålla ihop vår historia.

Det nya
Här finns det mycket vi kan göra. Vårt land har tagit emot många nya människor, både i närtid men också under många perioder tidigare.
Det ska vi vara stolta över och vi måste inse att alla nya medborgare genom åren har bidragit till vårt lands utveckling.

Men det finns det dunkla krafter som vi måste hålla borta, som inte får tillåtas ta kommandot. Krafter som medvetet sprider negativa bilder om landet och alla nya medborgare.

Vi matas på olika sätt med vilka kostnader det medför, vilka svårigheter det ställer till med och vilket elände som dessa personer ställer till med.

Men terrordåden då – ska vi älska terroristerna?
Nä naturligtvis inte, förövarna måste gripas och dömas. Men vi kan försöka förstå vilka krafter som ligger bakom dessa hemska dåd.
Västvärlden har ju genom århundraden plundrat rikedomar i andra delar av världen – är det ett uppdämt hat mot detta som slår blint mot så många oskyldiga.

En sak är dock säker. Det blir inte bättre med att vräka ur sig hat och vrede på sociala medier. Vi måste bli mera konstruktiva än så i bekämpningen av våldet.

Men vi ser inte samma uppställning för att ta till oss den kraft som många nysvenskar tillför, den kultur som de kan bidra med.
Låt nationaldagen fungera som en ”välkommendag” till nysvenskar. På många håll i landet sker det redan, låt detta växa.
Låt dem berätta sin historia och hur de kan bidra till att förbättra Sveriges framtid.

De unga
Försommaren är ungdomens tid. Nykläckta studenter som ännu inte begränsat sitt synfält eller sin tro på livets möjligheter. Dessa friska fläktar ska givetvis uppmärksammas. Dans, idrott, glädje och obegränsad framtidstro. Här är kombinationen med våra nysvenska ungdomar given.

Bland dessa finns det kanske en ny Laleh….

Friheten
Vi lever i ett fritt land. Vår allemansrätt är unik och jag minns den förvåning jag möttes av från en professor från ett afrikanskt land, när han frågade mig om han fick gå upp på fjället i Gräftåvallen och jag bara svarade, ”ja visst det är bara att vandra.” Han frågade efter en stund om han kunde bo i tält en natt på fjället. Återigen svarade jag bara: ”Ja visst” och fick samma frågande uttryck emot mig.

Han vågade emellertid inte bo ensam på fjället och en vänligt sinnad person följde honom och bodde tillsammans med honom i tältet. Den afrikanske professorn fick, i total tystnad och frihet, se soluppgången på Österfjället, något som han aldrig kommer att glömma.

Vi har mycket att vårda och fira i landet. Jag hoppas att vi står emot alla mörka krafter som verkar just nu.
Det här inlägget kan mycket väl orsaka några hatmail till mig. Det har hänt tidigare.

Jag tänker ändå fortsätta att försvara vår frihet och öppenhet.

Blog image







Jag har vandrat mina stigarDrivkrafter

Posted by Torbjörn Ohlsson Thu, May 25, 2017 09:25:21

Vissa texter brukar fastna i sinnet och minnet. Det kan vara både dikter och prosa och ofta visor. Ibland känns det som orden riktas direkt till mig. Givetvis är det många som kan känna likadant för fina och välformulerade ord i en visa.

Den visa som jag hörde för någon dag sedan heter Jag har vandrat mina stigar. Visans fina text är skriven av Ingela Forsman och den version jag hörde framfördes av Sven-Erik Magnusson.

Det som träffade mig var:

Jag har vandrat mina stigar

Blog image

Jag har fått vandra på många fina stiga. På fjäll, i skog och längs sjöar och vattendrag. Det är rogivande och inspirerande.
Men det påminner mig också om de som ”gått före”, de som vandrat klart på alla fina stiga.

Jag har stått vid maktens portar
Jag har sett den i sin prakt

Blog image

Här är maktens portar, rent bokstavligt, i all sin prakt. Jag har sett liknande byggnader i många länder och de ger mig alltid en dubbla känslor. Fantastiska byggnadsverk men nästan alltid en svältande befolkning utanför.

Men jag känner att jag lever
Först när jag får vara fri

Blog image

En stund på rygg på fjället, ger mig känslan av liv och frihet.

Och se sommarängar smekas
Av en vind som drar förbi

Blog image

Minns, framförallt barndomens, gröna ängar och alla sommarblommor.
På den här blomman hittar en geting näring. Getingar har jag haft många duster med och de var nära att vinna, men på blomman ser de riktigt fredliga ut.

Jag har speglat mig i källor
Som var klarare än glas

Blog image

Jag har speglat mig i glasklart vatten, men av ren omtanke mot er som läser detta så får spegelbilden bli mednattssolen i midsommartid.

Jag har vårdat mina drömmar
Så de inte gått i kras

Blog imageAtt tillåta sig drömma och att låta tankar sväva iväg tycker jag, precis som i slutorden på visan, är viktigt. Här gäller det för oss människor att hitta platser att vårda sina tankar och drömmar.
Jag har hittat min.





Maj månad - fjällmånadDrivkrafter

Posted by Torbjörn Ohlsson Mon, May 22, 2017 20:48:05

För många människor är maj, en månad, som inte förknippas med fjäll. Påsken och Valborg är förbi och då slutar många med fjällfärderna.

Nu ska jag försöka förklara varför maj är en fantastisk månad i fjällen och att det inte finns någon anledning att avstå fjällturerna när sköna maj infaller.

Brytningstid

Maj månad är brytningstid. Vintern börjar ta slut, men inte överallt. Skidföret kan fortfarande vara perfekt om man går upp på lite höjd.

Blog image

Att en dag i början av maj få ge sig ut på skidor, på stenhård skare, med ryggsäck, renskinn och gott fika är dagar att minnas.

Blog image

Samtidigt börjar i de lägre områdena snön att smälta, små bäckar blir under några veckor stora åar. Fågelkvittret gör sig påmind och luften är sval och ren från avgaser. Stigarna längs ån kan vara blöta, men den rena luften och åns forsande gör ändå vandringen lätt. Fågelkvittret är som musik

Blog image

Vissa år är även kalfjället vandringsbart. Snöfläckar finns givetvis kvar som en påminnelse om den försvunna vintern.

Blog image

Om isarna gått upp är månadsskiftet maj – juni lämpligt att testa fiske i fjällvatten. Här finns jag en underbar försommarnatt vid en tjärn i kanten på kalfjället.
Fiskelyckan den här gången var inte stor men det gjorde inget. Naturupplevelsen uppvägde allt.

Jag vill påminna om att maj månad är en utmärkt fjällmånad, men vi är väldigt få som upplever de härliga dygnen.



Kroatien - några intryckOm mig och mitt skrivande

Posted by Torbjörn Ohlsson Tue, May 16, 2017 18:38:03

Utan att bli alltför privat, trots att hela familjen med barn och barnbarn åkte, vill jag dela med mig av några erfarenheter efter en vecka i Kroatien och börjar med landet i stort.

Landet, i dess nuvarande form är ungt och bildades 1992. Historien är dock mycket längre än så och landet ingick tidigare i det forna Jugoslavien. Landet är smalt och har en lång kust mot Adriatiska havet. Parallellt med kustremsan finns en hög och vacker bergskedja med många fina vandringsleder. Kombinationen bad- och vandringsmöjligheter ligger i tiden.

Blog image

Mat
Alldeles utmärkt. Påminner om Tyskland när gäller kvantitet och Italien när det gäller kvalité. Det finns alltså ingen som helst anledning att gå hungrig i landet. Men jag ska inte räkna upp maträtter utan rekommendera en restaurang som jag hoppas att ni besöker när ni åker dit.

Blog image

Jenys restaurang ligger uppe i bergen, nära Makarska. Den anses som en av landets främsta gourmetrestauranger. Jag hade fått den rekommenderad av en vinprovarkollega och hade höga förväntningar och kan bara säga att allt överträffades. Restaurangen är liten, bara omkring tio bord, så om du ska besöka den under högsäsong är det säkrast att reservera bord innan du åker från Sverige. Fem rätter som egentligen blev sju och väl anpassade viner till gör den till ett matminne du kommer ihåg länge.

Blog image

Här är en av huvudrätterna, Vaktel, Anka och Fasan.

Vinprovning
Att besöka ett vinland brukar per automatik innebära för mig att jag också letar mig till någon vingård för att prova landets viner.

Blog image

Här besökte vi Grabovacs vingård, också den uppe i bergen, när gränsen till Bosnien-Hercegovina. En av många små gårdar som är så charmiga. Där ägaren är allt ifrån vinfältarbetare till försäljare och högste chef. På vår provning var det en av sönerna som fick ansvaret.
Utmärkta viner som tyvärr inte finns på Systembolaget, men några flaskor följde med till Sverige och kommer att avnjutas senare.

Men det, i mitt tycke, bästa vinet vi smakade under resan var på Jenys restaurang och producerat av druvan Plavac. En kroatisk druva som trivs bäst på öarna ute i havet. Några av dessa viner hittar du på Systembolagets beställningssortiment.

Vandringar
För att ingen ska tro att allt handlade om mat och vin så lägger jag ut några vandringsbilder. Bergen är branta och pulsen stiger, men utsikten är hänförande. Att ta några vandringsdagar är ett ”måste” när man besöker landet.

Blog image

Blog image


Sällskapet
Jag sa inledningsvis att jag inte skulle bli speciellt privat. Visar ändå en av tjejerna som jag umgicks med.

Blog image


Vattnet
I det fina vattnet fanns det personer i sällskapet som badade. Ofta och länge och sedan om igen.
För min del så anser jag att man ska ha vatten i ”det andra glaset”

Blog image