Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Mitt 2017

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, December 27, 2017 18:42:34

Det har blivit lite av en tradition för mig att i slutet av varje år, göra en liten sammanfattning om vad som skett under året.
Ibland brukar jag skriva om sånt som hänt ute i stora världen, alltså utanför Frösön och Gräftåvallen. Men i den världen har det varit så mycket elände så även i år blir jag lite inåtvänd och tittar istället på mitt eget 2017.

Till en början
Kan jag åter konstatera att i och med att jag stiger upp och känner mig frisk varje dag så tillhör jag en lycklig del av befolkningen. Lägger jag dessutom till ytterligare några saker så blir 2017 ett fantastiskt år, något som jag faktiskt hittills kunnat säga nästan varje år.

Guldfeber på scen

Att få se sin roman Guldfeber, som kom ut hösten 2015 framföras av Wendlas dansstudio, som dansteater, var stort.

Tänk er själva. Den gamla gubbe som jag blivit får stå på scen och ta emot applåder tillsammans med tjugo unga tjejer som framfört föreställningen.
Senare under året deltog studion i två stora internationella tävlingar, i Spanien och i Italien. Vid både tillfällena tog de segrar bland annat för bästa koreografi och vid båda tillfällena var en scen från Guldfeber med.

Jag fick heller ingen #MeToo anmälan mot mig när jag, efter föreställningen, kramade tjejerna hårt och länge. Däremot var det flera som tackade mig för att de hade fått tolka mitt manus.

Ett minne som sitter…..

Någon måste få veta
Året avslutades med ännu en nyutgiven bok, ”Någon måste få veta.” En bok som kom från tryckeriet ungefär samtidigt som de första #MeToovågorna började skölja över landet.
Handlingen blev utan min förskyllan väldigt aktuell. En gammal kvinnas berättelse om sitt liv i utsatthet, övergrepp, fattigdom och ingen att prata med.

Reaktionerna på boken har blivit rakt av positiv och jag känner att berättelsen mer än väl fyller det syfte som jag hade med boken.


Boken är än så länge bara två månader gammal, men redan har många trevliga minnen etsat sig fast, till exempel själva ”släppet” tillsammans med kollegan Toivo Comén och hans nya bok. Extra stolar fick bäras in för att alla skulle få plats.



Fjällen
Mellan bokupplevelserna finns alltid fjällen där och väntar. De ger både rekreation och inspiration. Jag gillar stillheten, vinterns vita vidder, renarna som elegant strövar omkring och de guldfärgade myrarna på sensommaren.
I år har en även gäststuga växt fram på tomten.




Resor
Att resa innebär alltid nya och spännande upplevelser. Genom bokutgivning och husbygge så har det blivit färre resor än vanligt.
Men att samla familjen en vecka i Kroatien med bland annat fem tuffa tjejer som håller koll på morfar/farfar var trevligt.


Möten med människor
Men trots resor, böcker och stunder på fjället, så betyder möten med andra människor kanske allra mest. Jag har under året, för några tidningar, fått möjlighet att intervjua och skriva om många personer som på olika sätt imponerat eller utmärkt sig. Det har varit idrottsstjärnor, föräldrar till idrottsstjärnor som berättat om vikten med föräldraengagemang, eldsjälar inom föreningslivet, inom kulturområdet, musiker, företagare och många flera.
Exemplifierar dessa möten med eldsjälarna Bengt Nyström och Per-Olof Husberg i Gräftåvallens skidklubb.
På femton år har de utvecklat en klubb från noll till nästan 1300 medlemmar och en imponerande maskinpark.


Jag imponeras alltid över de människor jag intervjuar. Starka personligheter som alla, trots hårt arbete, framgångar och pressade scheman alltid har tid att dela med sig av sina erfarenheter.
Tack för en givande pratstunder.

Leden som glesnar
Men mitt i allt positivt kommer med jämna mellanrum, besked om att vänner, släktingar och kollegor avlidit.
År 2017 har jag räknat till åtta tysta minuter för personer som på olika sätt betytt mycket, men som nu inte finns kvar.

Alltid tunga stunder och påminnelser om att ta tillvara på den tid man har.



Till sist
Det här blev en liten kavalkad över några viktiga händelser, känslor och upplevelser under 2017.
Jag ser fram emot nya utmaningar under 2018 – och hoppas att även du gör det och önskar er samtidigt ett Gott Nytt År.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post245

Det hade jag ingen aning om……

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Mon, December 04, 2017 19:02:19

Hasse och Tages sketch från 1980 om Olof Palmes okunskap om vad en liter mjölk kostade har lockat många skratt.

De senaste veckorna har en lång rad ledare och chefer yttrat ungefär samma sak men då har skrattet fastnat i halsen.

Så många, så okunniga ledare om vad som händer i deras egna organisationer gör mig bestört.

Tänk dig
Den 23 november beslöt Svenska Akademien enhälligt att avbryta all kontakt och all vidare finansiering av all verksamhet som drivs av den person som kallas för Kulturprofilen.

Förutom att profilen fått stora summor pengar i stöd för sin verksamhet så motiveras även beslutet med, ”att det under sammanträdet framkommit att ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande.”

Alltså, under mötet framkom att profilen antastat ledamöters fruar och döttrar under flera år och ingen har berättat……

Hur trovärdig är denna förklaring – åtminstone är inte jag imponerad och jag säger som julrimmare Birger Ekerlid i Länstidningen:

”Mellan ord och handling är det kvar
Hundratals miljoner mil
Nu står de där med rumpan bar
och saknar snille, smak och stil”

#MeToo
Så rullade revolutionen #MeToo igång under hösten och jag listar något, om de upprop som gjorts:

Skådespelare: #tystnadtagning
Kända och okända skådespelare som vittnar om trakasserier och övergrepp. De gav extra tyngd till sin kampanj genom att vittnesmålen lästes upp på olika scener en dag i november.
Flera av cheferna vid en av de stora scenerna, sa ”det hade jag ingen aning om”

Sångare: #visjungerut
Opera- och konsertsångare går ut i i en manifestation och cheferna för de stora scenerna sa ”det hade vi ingen aning om”

Jurister: #medvilkenrätt
Ett stort upprop där faktiskt cheferna vid några av Sveriges största advokatbyråer medgav flera fall av sextrakasserier, enligt SVD.
Jaja, där hade faktiskt några chefer en aning.
Och de ska fortsätta att representera rättvisa och människors lika rättigheter.

Politiker: #imaktenskorridorer
Många berättelser har kommit från kvinnliga politiker. Personer som ska stifta lagar men uppenbarligen anser sig själva att stå över dem.
Och i minst ett fall så var ju kommentaren givet. ”Det hade jag ingen aning om.” Den var väntad eftersom den politikern ofta får frågor om övergrepp av olika slag från medlemmar, men han känner inte till dem

Andra grupper utan särskilda kommentarer
Musiker #närmusikentystnar
Teknikbranschen: #teknisktfel
Lärare och elever: #tystiklassen
Journalister: #deadline
Idrottare: #timeout
Dansare: #tystdansa
Kyrkan: #vardeljus
Psykologer: "Om ni berättar lyssnar vi"
Akademiker: #Akademiuppropet
Räddningstjänsten: #larmetgår
Lärare: #ickegodkänt
Ridsporten: #visparkarbakut
Försvaret: #givaktochbitihop
Barn: #kidstoo
Arkeologer: #utgrävningpågår
Läkare: #utantystnadsplikt
Restaurangarbetare: #vikokaröver

Hur tas ansvaret
Historierna är många och fruktansvärda och vittnar om ett samhälle som jag hade anat att det fanns men inte fattat vidden av.
Jag ska inte upprepa beskrivningarna av de inträffade händelserna, däremot om ett svar som verkar vara ganska vanligt när kvinnor berättar för sin arbetsgivare om det inträffade och faktiskt även från arbetsgivarens företagshälsovård, ”Du ska klä dig mindre utmanande.”
Det ansvarstagandet ger jag inte mycket för…

Slagen dam
Är namnet på en studie som gjordes av professor Eva Lundgren och Jenny Westerstrand.

Under tiden som jag jobbade med boken ”Någon måste få veta” läste jag denna studie.
Den publicerades år 2001 och visade bland annat att 46 procent av svenska kvinnor utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-års dag och 56 procent uppgav att de vid någon tidpunkt blivit sexuellt trakasserade.

Tillsammans med andra berättelser blev denna studie viktig för mitt skrivande, men Eva Lundgren och Jenny Westerstrand avfärdades å det grövsta när studie presenterades.
I dag vet vi att studien gav en korrekt bild av verkligheten och det drev som skapades mot forskarna framstår idag som pinsamt.

Framåt då
Om några år är jag övertygad om att #MeToo anses vara det bästa som hänt mänskligheten någonsin. En revolution som skakar om. Några tankar omkring detta:

1. Äntligen vågar kvinnor berätta om övergrepp och orättvisor
2. Ingen bör bli ifrågasatt som ”sagoberättare” när någon berättar om ett övergrepp
3. Ingen arbetsgivare som vill kallas modern kan låta bli att arbeta med jämlikhetsfrågor.
4. Debatten gör det möjligt att flytta skulden och skammen dit den ska – till förövarna.

Politiken
De politiska partierna har en läxa att göra – de är ju också besudlade. Ändå är det partierna som nu måste ta ett initiativ. Till jämställdhetsplaner som inte bara är hyllvärmare, till etikutbildning av lärare och elever redan från förskolan och chefsutbildning där etik och jämlikhetsfrågor är de viktigaste ämnena.

Jämlikhetsfrågor i alla bemärkelser måste fram i valrörelsen….

Men kom ihåg.
Många män med makt har väldigt mycket att förlora på en ordning där kvinnor och män behandlas lika. Därför kommer de sannolikt att på olika sätt förhindra och försvåra den revolution som rullat igång.

Revolutioner, kräver ett organiserat och strategiskt arbete.






  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post244

Det har pågått länge

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, November 15, 2017 16:55:26

Under tiden jag skrev på berättelsen om Stina, huvudpersonen i ”Någon måste få veta” har jag läst så mycket jag hittat om kvinnors roll i ”det gamla samhället”. Med det gamla samhället menar jag ungefär 1960-talet och tidigare.

Under 1960 talet upplever jag att samhället påbörjade en förändring som var snabbare än tidigare. Många övergav jord- och skogsbruk för att bli anställda inom industrin, landsbygden började avfolkas snabbare än tidigare och utbildningen förbättrades snabbt för alla.

Men förbättrades kvinnornas situation rent allmänt?
Jag tror och hoppas att den gjort det, men när nu #metoo vågen rullar på med oförminskad styrka, där välutbildade män och män med makt visar på sällsynt dåligt uppförande och dålig kvinnosyn blir jag tveksam.

Det värsta
Men jag blir nästan mörkrädd när jag läser kommentarer på sociala medier om att trakasserier, våldtäkter, förnedring kom samtidigt med den ökande invandringen…

I på något sätt är det nog sant, men det var när invandringen till landet började, efter senaste istiden, för omkring 10 000 år sedan.

Skribenten Lars Lindström skrev nyligen i en krönika följande:
”Har ni hört det senaste? Det finns människor som inbillar sig att varken gruppvåldtäkter, tidelag eller sexuella trakasserier på offentliga platser existerade i Sverige förr i världen.
Alla svenska män och kvinnor dansade ringdans och bugade sig och skar havre och sedan gifte man sig och levde lyckliga i alla sina dagar!”

Funderingar

Några funderingar med anledning av Lindströms krönika och mina egna intervjuer och läsande:

- Varför förbjöds tidelag med ett straff på bålbränning för 400 år sedan om det inte förekom i Sverige då?

- Varför förbjöds våldtäkt inom äktenskapet 1965 om det inte förekom?

- Varför föll kvinnomisshandel på enskild plats under allmänt åtal 1982. Före dess krävdes att offret själv anmälde händelsen.

Tiden hade alltså hunnit ikapp lagstiftaren så att man insåg att en misshandlad kvinna, även på en enskild plats, till exempel i hemmet, inte hade ork, mod och förmåga att själv driva en process.

En reflektion över årtalen 1965 och 1982 är att det i sig är bedrövligt att inte lagarna ändrades flera hundra år tidigare. Men behovet fanns, annars skulle de inte instiftats.

Listan skulle kunna göras mycket längre, men känns inte nödvändigt.

#MeToo
Så hände något för en tid sedan som kanske är det bästa som någonsin hänt oss människor. Det kändes som alla fördämningar brast.

Den 15 oktober bad skådespelerskan Alyssa Milano alla kvinnor som ofredats sexuellt att svara på hennes inlägg med orden ”metoo”

Resten är någon slags nutidshistoria. Många miljoner kvinnor har berättat om sina upplevelser och det bara fortsätter. Nu senast, skådespelare, sångare och jurister.

Varför är det så bra?
Helt plötsligt avslöjas, det jag vill kalla för maktspel. Män vill visa sin makt över kvinnan och utnyttjar hennes beroendeställning. Välutbildade personer och personer i någon form av maktposition.
Det finns inte många flyktingar i de kretsar där det nu avslöjas skandal efter skandal.
Rasistkortet fungerar inte.

Genom #MeToo kan kvinnor känna stöd. De är inte ensamma om sina upplevelser. Ingen behöver som bokens Stina i ”Någon måste få veta”, gå ett helt liv och inte kunna berätta för någon.

Jag skulle önska att Stina, denna för mig till stor del fiktiva kvinna, skulle fått uppleva #MeToo.

Jag vet att det fortfarande finns många Stinor som går omkring och ännu inte vågat berätta.









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post243

#Metoo och Någon måste få veta

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Sun, October 22, 2017 15:57:12

De senaste dagarna har många kvinnor berättat om övergrepp i olika former. Det har spridits som en löpeld på sociala medier under hashtaggen #MeToo.
Även män har berättat om hur de på olika sätt medverkat i kränkning mot kvinnor.

Jag har genom åren, på min blogg, skrivit många gånger om våld mot kvinnor och inför skrivande av boken ”Någon måste få veta” läste jag och tog del av många rapporter och berättelser om våldet och kränkningarna.

I det här inlägget lägger jag dessutom till erfarenheter från mitt gamla yrke när kvinnor på sina arbetsplatser på olika sätt kränkts och där anledningen är att de just är kvinnor.
Ledsna och kränkta kvinnor som jag hjälpt med stöd och med att göra polisanmälningar. Problemet är alltså inte okänt för mig.

Ändå känns det som något slits ur kroppen på mig när jag läser om nära kvinnliga bekantas upplevelser och vad de fått stått ut med bara för att de är kvinnor.

Hur är det med mig – har jag kränkt?
Jag är fullständigt ärlig när jag säger att jag aldrig kränkt någon medvetet. Däremot vet jag att jag inte stod upp för en del tjejer, när några killar under skoltiden kränkte dem med fula ord. Detta är jag inte stolt för idag.

Vad har jag sett mer?
På olika arbetsplatser, som idrottsförälder, speciellt inom fotbollen, har jag genom tystnad ibland medverkat till att anspelningar, hån och förminskningar inte har ifrågasatts. Ju äldre jag blivit desto tydligare har jag försökt markera att det inte är okej med kränkningar även om kvinnorna som man talat om inte varit på plats.

I jobbet som säkerhetschef mötte jag många kvinnor som utsattes för olika former av kränkningar. Här är några exempel på kommentarer och sms som drabbade kvinnor när de försökte hjälpa kunder och tyvärr ibland manliga kollegor:

- Vilken bh storlek har du egentligen? De är .. wow. Sexigt!

- Du är så jävla sexig! Skulle kunna bjuda dig på en rejäl åktur...

- Kan du inte fota dina bröst så jag får se hur de ser ut när du gått ner i vikt, nervös att de försvunnit

- Jag säger till frun att jag är på affärsresa, skulle verkligen vilja tillbringa en natt med dig. Hehe, skojar bara. Flera nätter. Är du på?

- Eller när en kvinna får ta emot hundratals sms där personen vill träffas.

- Eller när en kvinna som meddelat att ett lån inte har beviljats blir kränkt med fula ord och med hot om att hon ska straffas genom att våldtas eller på andra vidriga sätt.

Hur agerade vi – vad kunde vi göra?
I samråd med berörd chef och ibland polis löste vi situationen från fall till fall, till exempel:

- Ibland nonchalerades allt.

- Ibland ringde tjejerna upp personen och förklarade att de inte accepterade deras beteende och att det skulle anmälas om det fortsatte.

- Ibland satt jag i ett intilliggande rum och var beredd att komma och hjälpa kvinnan om mannen inte förstod hennes budskap.

- Ibland träffade vi personen tillsammans och förklarade det olämpliga med beteendet och att det skulle anmälas om det fortsatte.

- Ibland gjorde vi polisanmälan direkt

Tyvärr var det sällan som anmälningarna innebar åtal. Motiveringarna var ofta att ”åtal inte kunde styrkas” eller ”spaningsuppslag saknades.”
Det kändes som ytterligare en kränkning eftersom vi ofta kunde lämna både namnuppgifter och videoövervakningsfilmer på vem personen var och avskrivning utan att polisen hade förhört den utpekade gjorde inte saken bättre.

Som man och pappa till en dotter är det kanske lättare att känna avsky för tafs och svinerier. Lättare att avstå, lättare att inse.

Men vi måste alla vakna och vi måste agera.
Ytterligare några iakttagelser som jag reagerat för:

- Eat – sleep – rape – repeat
Ett tydligt exempel på den våldtäktskultur som finns i vissa kretsar var en bild på några killar från en musikfestival. De hade t-shirts med texten, eat – sleep – rape – repeat.
Oavsett vad de hade för syfte med dessa t-shirts så är den ett tecken på deras sjuka hjärnor och den våldtäktskultur som finns.

- ”Grab them by the pussy”, säger USA:s president.
Uttalandet finns inspelat på YouTube och är hur tydligt som helst. Och inte nog med att han yttrar sig på det sättet. Ett antal män skrattar och skränar åt uttalandet.

- ”Lite misshandel inom familjen ska vara tillåtet”, är innebörden av ett nytt lagförslag i Ryssland.

Och fortfarande i många sammanhang hanteras våldtäktsfrågor som ett kvinnoproblem.

Jag tycker att det är ett mansproblem.

Mfj.se
Efter den kaskad av berättelser om kränkningar som kampanjen #metoo inneburit och även att många män berättat utlämnande om hur de medverkat och gjort någon form av avbön måste nu nästa steg tas.

Hur ska det göras?
Det är ingen kvickfix att förändra värderingar hos människor. Ett jobb och uppdrag som måste pågå i hemmen, skolan, arbetsplatser, föreningar, inom politiken.
Det måste jobbas med värderingar i alla grupper.

Hur börjar man?
Det finns nog inget standardkoncept – det är nog bara att ”gräva där du står”, d.v.s. du pratar och diskuterar med folk i din närhet. På de arbetsplatser, skolor, föreningar där du finns.

Det finns också hjälp att få. En förening som heter MÄN och som du kan läsa om på sidan: www.mfj.se

De har lokalavdelningar på många håll i landet och har mycket material som de delar med sig av. De har olika områden som de fokuserar på, t.ex. stoppa mäns våld, engagera pappor, bryt normer, stötta killar, m.m.

Även vi som inte fysiskt kränkt någon har nog en uppgift att fylla. En sak som jag gjort och som av en tillfällighet kom samtidigt som kampanjen #metoo blev så aktuell var att ge ut boken ”Någon måste få veta”

Kan jag bidra någonstans med några erfarenheter jag fått genom livet och i samband med skrivandet så gör jag det gärna.

Jag slutar med några ord som jag fått från en kvinna som jag haft kontakt med efter att jag slutade mitt jobb som säkerhetschef. En av många som fått ta emot så ”fina erbjudanden.”

Hon slutar ett mail så här:
Sitter på mitt favortfik. Tårarna rinner fortfarande, men vet du? Det skiter jag fullständigt i, jag utövar min rätt att bara vara. Stör jag dig får du fan flytta på dig. Och jag vet att jag har en "jävligt sexig häck", men det är få förunnat att få berätta det för mig.






  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post242

Gun-Marie och Ragunda Red Granite har startat Thailandståget.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, August 03, 2017 09:18:56

För mindre än ett år sedan stod Gun-Marie Persson, Ragunda inför ett vägval. Att stanna kvar och arbeta med ett projekt som intresserade henne, men där hennes tankar om marknadsföring inte togs tillvara, eller att hoppa av och starta eget. Hon valde det senare.

I fjol träffade jag Gun-Marie Persson, för att göra ett tidningsreportage. Hon var då VD för Döda Fallets världsarvbolag och berättade entusiastiskt om vilka ljusa framtidsplaner som Döda Fallet och Thailändska Paviljongen hade tillsammans.

När hon senare, på minst sagt tveksamma grunder, tilldelades en varning och att hennes tankar om marknadsföring inte föll i god jord hos kommunen bildade hon företaget Ragunda Red Granite.

I början av denna sommar träffade jag henne igen för att göra ett uppföljningsreportage och blev lika imponerad även den här gången över hennes kreativitet och framtidstankar.

Här berättar jag lite ur reportaget och lägger till några egna tankar om vilken betydelse jag tror att hennes företag kan ge både Ragunda, men även hela regionen.

Det är kanske det mest spännande företag som startats i regionen på många år.

Företaget presenterade sig ordentligt mellan den 18 och 22 juli, när de arrangerade en festival vid paviljongen samtidigt som det var 120-årsjubileum till minne av Kung Chulalongkorns besök i Utanede. Ett stort artistuppbåd från både Sverige och Thailand medverkade och festivalen och jubileet uppmärksammades stort, inte minst i Thailand.

Här är Magnus Gunnarsson, Virvelkraft, Gun-Marie Persson, Ragunda Red Granite och Robert Falk, Ragunda kommun, framför paviljongen i samband med planering av festival och jubileum.

Vad är Ragunda Red Granite
Namnet Ragunda Red Granite förklarar Gun-Marie så här:
- Grunden till namnet är den granit som finns i Döda Fallet och som knyter an till det jag jobbade med tidigare. Stenen knyter också an till naturen, hållbar och beständig. Eftersom Döda Fallet är på väg att bli världsarv finns det en koppling till Thailand, där Kung Mongkut hittade en sten där hela historien om Sukhothai fanns inristad. Platsen blev Thailands första huvudstad och är idag ett världsarv.


I Thailand finns företaget uppdelat i två delar, GM 119 och CK 119. Gun-Marie fortsätter:
- GM är mina initialer och CK är Chai Kayankarn, 119 står för antalet år, sedan kung Chulalongkorn besökte Utanede. Chai är en nyckelperson i hela verksamheten.

Företaget har en mycket genomtänkt marknadsstrategi och redan i inledningen på det marknadsstrategiska dokument som ska gälla de närmaste åren beskriver Gun-Marie sina tankar så här:

Facit finns i min hand hur hela Ragundadalen kan utvecklas och jag beslutade att starta ett bolag helt byggt utifrån behovet hos människor och företag i dalen och regionen.
”Gör något som gynnar dig. Det du gör i ord och handling ska också gynna andra människor så att de mår bra och kan gå framåt tillsammans med dig.”

Några projekt som är på gång

Paradisön Koh Mook, som Ragunda Red Granite, tillsammans med öns befolkning får delta i utvecklingen av.

Redan nu har Gun-Marie och hennes bolag börjat arbeta med några spännande projekt. Vad sägs om följande:
- I Trang, som ligger i södra Thailand, finns en liten ö som heter Koh Mook. Där har vi fått chansen till att medverka i utvecklingen av ett turistområde. Tankarna hos de ledande personerna i Trang stämmer väl överens med våra tankar i Ragunda Red Granite, nämligen att naturen ska bevaras och att man ska arbeta med hållbarhet. Lokalbefolkningen, till viss del så kallad urbefolkning ska också involveras i de projekt som utvecklas på ön.
En viss turism har funnits tidigare men det var först för tre år sedan som den blev känd genom Morakot grottan.
Det finns också en naturlig koppling mellan Koh Mook och Ragunda eftersom det är Kung Chulalongkorns son som är beskyddare av ön, med de vita stränderna och det marina livet intill.

Ett annat projekt som Gun-Marie arbetar med är ett avtal med företaget Euro Sun Sea Sand. De finns på en ort som heter Thap Sakae, inte långt från Hua Hin. Genom avtalet kommer Gun-Marie via företaget att erbjuda 250 hus till skandinaver på en yta av 150 tunnland.
Ägaren Mr.Kunthon och representanter från företaget besökte Sverige i samband med festivalen och Gun-Marie medverkade till att presentera företaget och möjligheterna att köpa en fastighet i Thap Sakae.

Några nyckelpersoner
Det är många personer som medverkat till att företaget fått en bra start. En av dem är kände entreprenören Per Bergvall, som också är delägare. En viktig person i samarbetet med Thailand är Chai P. Kayankarn, thailändsk företagare bosatt i Östersund. Han ingick redan ifjol i den trio som arbetade med marknadsföring av paviljongen och det blivande världsarvet. Han blev därför en naturlig länk i Ragunda Red Granite och de thailändska bolagen:
- Hans nätverk i Thailand är guld värt. Han känner thailändarnas livsstil och kultur och han har många kontakter på plats. Det senaste halvåret har han vistats mycket i Thailand och medverkat till att Ragunda Red Granite involverats i flera spännande projekt.

I och med avtalet med Koh Mook kom nästa viktiga kugge in i verksamheten. Magnus Gunnarsson från Bispgården som driver företaget Virvelkraft. En av hans specialiteter är att bygga växthus som påminner om thailändsk byggnadsstil. Han har också utvecklat en ”virvel”, som placeras i rinnande vatten. Ur den virvel som bildas är det möjligt att utvinna energi. Hans hållbarhetstänkande passade bra in i Ragunda Red Granite och i utbyggnaden på ön Koh Mook och han ansvarar, tillsammans med lokal arbetskraft, för en del av byggnationerna.

På ön kommer det att byggas ett retreatcenter, med träning, mindfulness och liknande. Ön kommer inte att bli något nöjescenter men med båt är det bara en halvtimmes färd till de öar som har mera shopping och nöjen.
Ewa Eriksson från Bispgården kommer att medverka till att utveckla och ansvara för träningsdelen.

General Nantana, grundare till Thai Swedish 1897

General Nantana, den kvinna som är en av initiativtagarna till att Paviljongen byggdes och General Chetta Thanajaro, ordförande i fonden Thai Swedish 1897, som finansierade bygget, är fortfarande några av Gun-Maries viktigaste kontakter. Nantana sitter i styrelsen i de thailändska bolagen och är hedersledamot i Ragunda Red Granite.
I samband med festivalen, arrangerades genom Nantanas försorg den första resan av CK 119 till Sverige. Efter att de landat i Danmark, besökte de Göteborg, Stockholm, Östersund, Åre, Trondheim, Ragunda och Sundsvall innan de återvände till Bangkok.

Senare i höst hoppas Gun-Marie att den första gruppen skandinaver besöker ön Koh Mook.

Framgångskoncept

Ett av de koncept som Ragunda Red Granite arbetar efter heter Heart of the world. Det kan lite enkelt beskrivas som en digital hubb i Ragunda som blir en väg ut i världen där man samspelar med bland annat Agenda 2030 och andra globala mål. Heart of the World består av färdiga kontaktnät och kanaler i olika länder, där flödet går åt båda håll, Ragundadalen tar emot besökare, men vi skickar också iväg besökare ut i världen för att uppleva olika kulturer och spännande upplevelser.

Detta kommer att kompletteras med en modell för internationalisering av små företag som vill ta steget ut i världen, där Ragunda Red Granite AB kan understödja dem.
I hubben finns också hållbarhetsinformation på olika områden som är viktiga inför framtiden, framförallt ges mycket plats till ren energi – här finns också lärmöjligheter och utbyten mellan studenter i målländerna.

Nätverksbyggande är redan i gång i Thailand och har påbörjats i USA och i Norge och planeras för Östersjöländerna.

Granitgruppen
Är en annan del som ska driva utvecklingen för de inblandade. Granitgruppen som leds av VD ska vara ett forum för att byta idéer, hitta affärspartners och hitta kunskaper. En öppen mentalitet där allt är möjligt och med världen som arena.

Under hösten kommer en facebookgrupp, med Granitgruppen som namn att bildas och alla intresserade, företag, kommuner, föreningar och privatpersoner är välkomna att ansluta och bidra med idéer och tankar.

Min egen lilla förhoppning
Jag vill redan nu till kommuner och näringsliv i hela regionen säga:
Stå inte kvar på perrongen och undra vad som händer och om några år vad som hände.

Gun-Marie har startat thailandståget. Stig ombord och delta i nätverkande med intressanta företag. Nätverkande för nya affärsmöjligheter.

Till sist
Gun-Marie får avsluta pratstunden med att berätta hur det senaste året påverkat henne som person:
- Det har påverkat mig mycket. Jag vågar ta initiativ som jag inte tidigare kunnat drömma om. Att jag till exempel skulle medverka till att utveckla en turistö i Thailand fanns inte på kartan för ett år sedan. Saker har bara hänt och jag har vågat flyta med.

Gun-Marie återkommer gärna till ön Koh Mook där hon ser ännu en koppling till Ragunda:
- Området som Ragunda Red Granite arrenderar påminner i utseende mycket om Vättaberget, som ofta kallas för Elefantberget. Platsen som exploateras ligger precis i nacken på det thailändska elefantberget.
Ragunda Red Granite AB kan erbjuda mycket speciella upplevelser inte minst på ön Koh Mook, som hon betraktar som ett thailändskt paradis.

Jag är också glad över olika samarbetspartners både i Sverige och i Thailand, med samarbetet med framförallt Robert Falk hos kommunen, men även att Ragundas politiker uppskattar det jag gör.

Läs gärna mera på: http://www.ragundaredgranite.com/

























  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post241

Om vi vore vatten

ÅsikterPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, July 26, 2017 10:38:15

Tänk om vi människor kunde tänka mera som om vi vore vatten. Som om vi alla vore små vattendroppar.

Tänk dig vilka resor vi skulle göra och vilka kontakter som skulle knytas. Jag tar ett exempel:

Mellan Österfjället och Falkfångarfjället har den lilla Tvärån sitt ursprung. De droppar som startar sin resa vid källan glider och studsar nerför fjällsluttningen, kastas mellan stenar och hamnar så småningom i den något större Gräftån.

Här möts dropparna av nya stötar mot stenar. Kraftigare forsar växlas mellan perioder av lugna sel där de kan glida lite lugnare.

Färden går vidare ut i Dammån som är betydligt större och livligare. Tempot är hårdare och knuffarna kraftigare, men även där kommer viloperioder i lugnare vatten innan det första stora havet öppnar sig.

Ja, ja hav och hav, men åtminstone Storsjön, Sveriges femte största sjö och här blandas nu vatten från många håll i länet.

I Storsjön glider dropparna omkring rätt länge, men så småningom går resan vidare genom Indalsälven, där ett stort antal kraftverk passeras. Känslan genom de två första kraftverken, Hissmofors och Kattstrupeforsen är riktigt bra. Här medverkar dropparna till att ge jämtlänningar kraft och energi.
Den positiva känslan förändras helt när de passerar Ragundas nio stora kraftverk, där all energi och alla vinster hamnar på helt andra ställen än i Ragunda.

Det känns inte rättvist, för en droppe som startat sin färd längst upp i Tvärån.

Det stora äventyret
Därefter börjar det riktigt stora äventyret. Bottenhavet, Östersjön, Nordsjön, Atlanten och mixen av de övriga stora världshaven.

Spännande möten med droppar som gjort liknande resor från Himalayas bergsområden, från Anderna, från Pyreneerna och från andra höga berg runt vår jord.

Möten mellan droppar och så småningom dunstning och uppstigning i atmosfären, nedkylning, kondensering, molnbildning och regn.

Droppen som startade sin resa i Tvärån kanske hamnar i Himalaya innan den ånyo gör en jätteresa till världshaven.

Kanske kommer några droppar tillbaka till Tvärån, några tas tillvara av växter och djur och en del sipprar ner genom markens olika lager och bildar grundvatten.
Men alla har en uppgift att fylla.

Vad kan detta lära oss?
I dag färdas vi människor, med eller mot vår vilja, över hela jorden. Det går att likna oss med de små vattendropparna som bildar våra bäckar, älvar och sjöar.

Precis som dropparna som startade i Tvärån och så småningom hamnade ute i Atlanten så får även människor törnar och smällar. En resa över jorden är sällan rakt igenom snäll.
Men älvarna, sjöarna och haven är i många stycket jämställda. Alla droppar som hamnar i världshaven, oavsett om de kommer från Oviksfjällen eller Himalaya, hanteras lika. Alla får ta emot lika många smällar och törnar.

Är vi människor lika jämställda?
Nja, känns inte riktigt så.
Vi är många som flyger, kryssar och åker på lyxresor. Vi äter och dricker gott och bor i stort sett kungligt.

Men så möts vi även av liknande rubriker:

65,3 miljoner på flykt i världen, fler än någonsin

Fler människor än någonsin är på flykt undan konflikter och förföljelse i världen, enligt en rapport från UNHCR, FN:s flyktingorgan som släpptes 2016.

Tänk dig – 65.000.000 människor på flykt.

Människor som inte möts av jämlikhet och rättvisa törnar.
Människor som tvingats från sina hem, som sett föräldrar och syskon dödas och som tas emot av den så kallade civiliserade världen med stängda gränser och murar.

65.000.000 människor innebär:
- Var 113 person i världen är på flykt
- Att flera än hela Frankrikes befolkning är på flykt

Det innebär också:
- Varje minut tvingas 24 personer lämna sina hem

- På det jämställda havet, med alla vattendroppar som färdats över halva jordklotet dör tusentals människor och migranter på havet.
- På land möts de av stängda gränser. Politiker begränsar asylrätten i vissa länder. Viljan att samarbeta verkar bli mindre och mindre.

Tänk så mycket bättre världen vore om vi kunde betrakta varje människa som en vattendroppe. En droppe som bidrar till världens försörjning, som möts av respekt oavsett sitt ursprung.
Droppar som behandlas på samma sätt oavsett om man kommer från Oviksfjällen eller Himalaya.

Tänk vilken kraft vi människor gemensamt skulle kunna vara.





  • Comments(2)//runudden.skrivovin.se/#post240

Från lastutrymmet via Kungliga operan till Strömsund och Föllinge.

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, July 16, 2017 09:40:33

För drygt ett år sedan besökte operasångaren Göran Enegård Strömsundsområdet. Det var i och för sig inget ovanligt eftersom hans tidigare svärmor härstammade från Ålåsen, några mil från Strömsund och han hade därför varit där många gånger tidigare.

Men till skillnad mot tidigare besök så blev han denna gång kvar. Församlingen sökte en kyrkomusiker och han erbjöds tjänsten och stannade i Strömsund under ett år. Han trivdes i Jämtland, med naturen och med Strömsundsborna och kommer nu det kommande året att finnas i Föllinge på en liknande tjänst.

Konserter
Så lite i skymundan för det stora flertalet har vi därför fått en barytonsångare av mycket hög klass till länet och nu i sommar ger han två konserter som jag hoppas att många tar chansen att lyssna till.
Det blir i Fjällsjö den 20 juli klockan 19.00, där Göran sjunger och ackompanjerar sig själv och den 3 augusti klockan 19.00 vid Hembygdsgårdens danspaviljong i Strömsund. Då ackompanjeras Göran av Mathias Schaletzky, kyrkomusiker från Hammerdal.
Göran berättar om programmet:
- Det kommer att heta "Från Opera till visa", med alltifrån Toreadorarian, O sole mio, till Taubes Rosa på bal.

Om Göran
För en tid sedan hade jag nöjet att träffa Göran, för att göra ett tidningsreportage om honom. I lite redigerad form kommer delar ur reportaget.
Göran är född och växte till största delen upp i Nacka. Han kommer från en musikalisk familj där båda föräldrarna spelade piano, ett instrument som också Göran tidigt började med, medan två av hans bröder spelar bas och den tredje är trummis:
- Jag är uppväxt med musik och det blir fortfarande mycket musik när vi träffas, berättar Göran med ett nöjt leende.

Att Göran valde pianolinjen på Vadstena Musikfolkhögskola var alltså en logisk följd av musicerandet hemma:
- Det var först på folkhögskolan som jag insåg att jag hade ett röstmaterial som kunde utvecklas och efter en tids funderande valde jag sången.

Efter folkhögskolan blev det militärtjänst som kock på ett fartyg, där han också lärde sig uppskatta matlagning:
- Jag älskar matlagning. Det är en form av skapande som jag tycker mycket om.

Göran fortsatte att ta sånglektioner under sin militärtjänst och han minns med glädje hur han underhöll sina lumparkompisar med sång:
- Jag övade skalor i lastrummet, som var det enda utrymme där jag kunde öva ostört. Men ibland fick jag möjlighet att sjunga för mina kompisar och första sången som jag framförde för dem var ”Rosa på bal”, berättar han och ler åt minnet.

Och som av en händelse kommer ”Rosa på bal” även med i konserterna.

Efter militärtjänsten blev det operastudier. Först vid Operastudio 67, som tillhör Kulturrama och därefter tre och ett halvt år vid Operahögskolan i Göteborg, där han blev klar år 2000. Därefter har han sjungit på flera musikteatrar i Sverige och han nämner, Kungliga Operan i Stockholm, Göteborgsoperan, Värmlandsoperan, Confidencen i Ulriksdal och Stockholms operettensemble:
- Men jag har också gjort opera i Jämtland. I två omgångar turnerade jag i länet och i Lappland med Pinocchio. Jag hade rollen som Geppetto, alltså Pinocchios far.

Han berättar lite mera om hur han hamnade i Jämtland:
- Familjen, alltså jag och min tidigare fru och våra två barn har tillbringat många somrar i Strömsundsområdet. Min dåvarande svärmor härstammade härifrån så besöken blev naturliga och jag uppskattade både människorna och naturen. Svärföräldrarna ägde också ett fantastiskt ställe i Ålåsen, några mil ifrån Strömsund. Ett ställe som jag fortfarande då och då besöker och tycker att det är riktig klenod.

Samtalet kommer gång på gång tillbaka till den fina natur som finns i Strömsundsområdet och att det är en annan livskvalité att bo på en liten ort jämfört med en storstad:
- Jag tycker om att åka slalom och köra skoter men också att snickra och arbeta med gamla trähus. I min ungdom arbetade jag en tid med att göra båtinredningar, så känslan för att snickra föddes nog då.

På frågan om naturen också ger en del av musikinspirationen blir svaret:
- Nästan tvärtom. När jag på helgerna beger mig ut på landsbygden, utanför Strömsund, då rensas hjärnan från veckans alla toner. Det är en härlig avkoppling. Jämför jag med en storstad så är det en jätteskillnad. Där finns störningsmoment hela tiden, med mycket folk och trafik. Lugnet här gynnar musicerandet.

När jag frågar vilken som är hans drömroll, kommer svaret blixtsnabbt:
- Rigoletto av Verdi. Det är nog en drömroll för de flesta barytonsångare och jag är inget undantag. Det är både historien om hovnarren som mobbas och Verdis musik som lockar. Det är en stor roll med mycket fysisk rörelse, så rollen är krävande

När det gäller favoritroller som han redan har spelat nämner han Zoroastro ur Orlando samt Antonio och Figaro ur Figaros bröllop.

Görans förebilder bland operasångare är i första hand Ingvar Wixell, som han beskriver:
- Han hade en härlig barytonröst och en stor scennärvaro.

Nicolai Gedda och Jussi Björling är också stora förebilder som han beskriver så här:
- De är mera vokala förebilder. Deras sångteknik, skolad från en naturligt vacker röst är underbar att lyssna till.

Till sist
Att länet fått en kulturprofil utöver det vanliga när Göran flyttade hit är det ingen tvekan om. Jag kommer att ta chansen att lyssna på honom i Strömsund och hoppas att många andra också tar den möjligheten.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post239

Har du också ett Sorgenfri

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Tue, July 11, 2017 15:26:27

Lyssnade för en kort tid sedan på Mikael Niemi, den fantastiska berättaren och författaren, när han läste en kort betraktelse i radion, som han kallade för ”Heliga platser.”

Hans heliga plats var en liten fiskestuga på andra sidan sjön i Tärnaby. Stugan hade hans morfar och mormor fått. Sedan hade den övergått till hans föräldrar och nu till honom.
Den hade aldrig sålts, den var mycket liten, plats för två sängar och ett köksbord och saknade all så kallad bekvämlighet och den hade genom flera generationer blivit en helig plats för familjen Niemi.

Dit hade familjemedlemmar åkt och åker fortfarande, när de vill vara för sig själva eller för att fiska, prata, tänka, älska eller bara vara…

Hans morfar och mormor hade döpt stugan till ”Sorgenfri”

Tankar om heliga platser
Jag tycker om Mikaels sätt att skriva och berätta och började fundera på detta med helig plats.

Han berättade så fint att jag kände att alla borde ha en sådan plats att åka till. Några kanske har det, kanske till och med flera och jag tror inte att det heller behöver vara förknippat med ett hus.

Några heliga platser kanske förändras med åldern. Ett ”Sorgenfri” från barndomen kanske ersätts att ett annat ”Sorgenfri” när du är vuxen, flyttar och bildat egen familj.

Men visst låter det fint, att ha Sorgenfri att åka till.

Vad är mitt Sorgenfri?

De som följt mig på blogg och sociala medier blir knappast förvånad att det är Gräftåvallen, Oviksfjällen. En plats för inspiration och rekreation under många år. Stugan är en sak – jag vill räkna in hela området till ”Sorgenfri”
Här är familjen och några vänner samlade inför starten på en tredagars fjällorientering. Det är några år och kilon sedan….

På rygg på fäbodvallen nära stugan kan man på sommaren få denna utsikt. Visst känns den ”sorgenfri”…

Tar jag en tur på fjället så saknar jag, som synes, inte sällskap.

Varför – ett Sorgenfri?
Att hitta platser för avkoppling och återhämtning är jag övertygad om är bra för hälsan. Jag hade för några år sedan ett samtal med en präst som vid sin prästvigning hade lovat, att hon aldrig skulle stänga sin telefon. Hon skulle finnas för sina medmänniskor.
Detta innebar att hon många gånger när vi andra kunde vara lediga åkte för att hjälpa personer som mist en anhörig, där någon hade begått självmord, eller till en familj där någon råkat ut för en svår olycka:

- Hur hanterar du själv svåra situationer, frågade jag.

- Efter svåra situationer, åker jag ut i skogen. Jag har några platser intill vatten, där jag sitter och samlar mig.

Hon hade platser där hon hade en slags egen debriefing. Platser som för henne är ”heliga platser.”

Jag har själv genom åren känt precis likadant. Efter jobbiga och stressiga perioder har jag behövt ett Sorgenfri.

Så kära medvandrare – Du som ännu inte har en plats där du ”bara kan vara” så hoppas jag att du snart hittar den. Den finns kanske närmare än du anar.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post238
Next »