Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Partiernas kris – vi borde kunna bli lika bra som på medeltiden.

ÅsikterPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, May 04, 2017 12:48:30

Mycket politik i nyhetsflödet så här års. Väldigt mycket är också förutsägbart, från många håll av det politiska etablissemanget. Ändå känns allting ha ”gått i stå.” Inga visioner och väldigt få nya idéer.

Är då politiken i kris?
Nä, det tror jag inte, däremot känns det som de politiska partierna är i kris. Trots alla diskussioner och trots att det finns så många samhällsutmaningar som måste lösas så fortsätter partierna att tappa medlemmar.

På sociala medier diskuteras politik mer än någonsin tidigare, men det verkar inte ha någon effekt på det riktiga engagemanget, d.v.s. att börja arbeta politiskt.

Det är endast omkring två procent av befolkningen som idag är medlemmar i ett politiskt parti. Jag tycker att det är dags att hissa krisflaggan för den traditionella partipolitiken.

Varför har det blivit så här?
Synen på politiker har förändrats. Debatten har förfulats och respekten för en politiskt vald person finns inte idag.
Det i sig beror på många saker, men en viktig anledning är att de flesta personer idag har en gedigen utbildning. De har sett att det går att påverka frågor i sin vardag utan att bli medlem i ett politiskt parti som ändå känns som en tungrodd och svårstyrd organisation.

Vad får det för konsekvenser – här är några reflektioner:
- När förtroendet för partiföreträdare minskar bildas nya konstellationer. Ofta anpassade till tidsandan och samhällsutvecklingen.

- Varför finns till exempel ett parti som sd, om människorna vore nöjda med de äldre och mer etablerade partierna?

- När, exempelvis sd, får framgång i opinionen, med argument som bara för några år sedan var helt otänkbara i svensk politik, då drivs de övriga partierna med i samma fåra.
Missnöjet växer ännu mera och om nu andra partierna anpassar sig, varför inte rösta direkt på sd.

- Några få engagerar sig mycket – det bildas någon slags politikerelit som inte alltid är förankrade hos de personer de säger sig företräda. Partiernas representativitet är därmed rejält försämrad.

- Allt färre politiska partier vänder sig till hela spannet av medborgare och väljare. Partierna siktar istället in sig på vissa grupper där sociala och ekonomiska data talar för att en viss sorts budskap och propaganda går hem.

Uppdraget – ansvaret – organisationen – kompetensen.
Nu är det inte bara medlemstappet som är ett problem. ”Personberoendet” liksom den organisatoriska uppbyggnaden och kompetenstapp innebär också att det är svårt att komma fram med nya idéer och att utkräva ansvar.

Politikens uppdrag är att se till att viktiga samhällsfunktioner fungerar.
Vi medborgare vill att sjukvård, rättsväsende, skola med mera fungerar. Hur det ska uppnås brukar debatteras i det oändliga och i de här sammanhangen verkar vägen vara viktigare än målet.
Men hur man når fungerande samhällsfunktioner tycker jag är mindre viktigt, huvudsaken är att de finns på plats, när de behövs.

Jag försöker visa, med några exempel, i smått och stort, när jag tycker att det brister i respekt för väljarna och i ansvarstagandet i sina uppdrag:

- Region Jämtland Härjedalen ger flera exempel på agerande som medfört bristande förtroende från väljarna och i förlängningen medverkar till partipolitikens kris.
För tredje året i följd så tillstyrker inte revisorerna ansvarsfrihet för regionstyrelsen. Trots det så beviljar fullmäktige styrelsen ansvarsfrihet. Ett beteende som förmodligen är helt otänkbart i alla andra organisationer utom inom politiken.

Vad får det i sin tur för följder:
- Revisorernas roll undergrävs. Vilka personer vill i fortsättningen ta på sig att vara regionrevisor?

- Ökat politikerförakt och på något sätt ett hån mot demokratin.

- När sedan ett av regionråden föreslår att oppositionens ledamöter som ingår i regionstyrelsen bör avgå eftersom de kritiserat majoriteten, då tycker jag att det brister i synen på demokrati.

Ett annat exempel var den intensiva debatten om storregioner då majoritetspartiets agerande visade på ett förakt mot länets befolkning, de som hade valt dem. Det var tydligen viktigare att istället slaviskt rätta in sig efter partipiskan.
När sedan frågan avfördes från dagordningen verkar ingen inse att deras förtroende är skadat utan man fortsätter som inget har hänt.

Återigen ett agerande som vore otänkbart i till exempel näringslivet.

Jag skrev en del om detta i ett tidigare inlägg, som går att läsa här:
Om ansvar
http://runudden.skrivovin.se/#post204

Nu är det inte bara inom regionen som det sker saker som gör att partipolitiken lika ofta är ett hinder för utveckling, som ett stöd.

Inom många kommuner är det inte bättre och här tänker jag på min gamla fina kommun Ragunda. Hårt prövad med mycket kraft, energi och kulturskatter inom kommungränserna. Skatter som inte finns någon annanstans.

Men i kommunen finns också politiker som verkar ha svårt att ta sitt uppdrag som förtroendevald och inse att man därmed är utsedd att arbeta för kommunens bästa.
Konflikterna har genom åren varit många, beskyllningar och kränkningar har haglat mot politiska motståndare (som borde vara politiska kollegor).

Jag beundrar de som orkar fortsätta sina uppdrag, men är helt övertygad om att det inte är lätt att rekrytera nya som vill arbeta politiskt.

Även om Ragunda och deras kulturskatter har jag skrivit tidigare.

Under rubriken ”Ragunda i vinnarhålet” har jag även skrivit om detta tidigare. Men vill man bli en vinnare så gäller för den politiska ledningen att visa mera ödmjukhet och samarbetsvilja.

Om att inse möjligheter
http://runudden.skrivovin.se/#post195

Regionen och Ragunda är på intet sätt ensamma. De råkar bara vara de första exempel jag kommer på. Liknande problem finns på många ställen.



Organisationsbrister
Eftersom politiska partier i grunden är ideella föreningar så blir de brister som följer av organisationsformen väldigt tydliga. Det är alltid svårt att utkräva ansvar i en ideell förening. Ledande personer är tongivande i många delar av föreningen och av sådana personer är det svårt att utkräva ansvar.

Jämförelsen med näringslivet blir väldigt tydlig, där rollerna oftast är mera skilda och där misstag inte tolereras hur länge som helst och där revisorers bedömning i stort sett alltid följs.

Går det få det bättre
Om förtroendet för partierna ska förbättras måste det till förnyelse och mycket nytänkande. Arbetssättet måste bli lättsammare och enklare och flera personer måste engageras och det borde vara fullt möjligt.

Jag tycker att vi ska ha en ambition om att åtminstone vara lika duktiga som vi var på medeltiden. Då fanns inom Jämtland och förmodligen på många andra håll, en total demokrati. Då höll man Jamtamot, alltså ett allting på Bynäset på Frösön.

Alla invånare var inbjudna och man beslutade om förvaltning och rättskipning. Det gjorde skäl för begreppet ”folkstyre” och första paragrafen i Sveriges grundlag om att ”all makt ska utgå från folket.”

När dagens politiska partier omfamnar omkring två procent av befolkningen känns inledningen på första paragrafen åsidosatt.

Teknik
Vi kan med modern teknik återskapa ett modernt ”allting.” Inte nödvändigt att återvända till en total demokrati, men till en något slags utvecklad demokrati.

I stort sett har alla svenskar idag en smart telefon, vi har mobila bankid:en som anses så säkra att vi lämnar våra deklarationer och gör våra bankaffärer med hjälp av dem. Att det går hitta lösningar för att bevara valhemligheten är inget oöverstigligt problem.

Vi har alltså redskapet för att förbättra demokratin. Låt oss börja använda det.











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post224

Tänk om det vore jag

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 24, 2017 16:23:10

Med lite distans till den hemska händelsen på Drottninggatan i Stockholm den 7 april kommer tankar om den debatt som därefter pågått i olika medier. Jag försöker sätta lite ord på några av dem och vidga det en del.

Tänk om hade varit jag som varit dåren som körde lastbilen in i Åhléns.

Tror ni att den efterföljande debatten skulle ha handlat om att jämtlänningar inte skulle få besöka storstäder, utan att de (vi) skulle hållas bakom stängda gränser i Jämtland. Lägg därtill att jag har ett förflutet som bankman och fuskar som författare och bloggare.

Ja, faktiskt så hände det så sent som 1965 som ”Norrlänningar” ansågs missanpassade. Det gick att läsa i en tidning i Småland, ja alltså Götaland.

Eftersom Jämtland tillhör Norrland, så gäller förmodligen stämpeln även oss.

Och skulle det också komma fram att jag har ett förflutet som bankman som ju anses direkt skumt i många debatter då skulle jag nog hamna långt ut i kylan på sociala medier.
De sitter ju bara och räknar på sina egna bonusprogram, så har något gått fel där så kanske de skulle kunna köra en långtradare på Drottninggatan i rusningstrafik.

Många författare och framförallt bloggare brukar också mötas av misstänksamhet. Bloggare som aldrig mött verkligheten men som yttrar sig som experter i sina krönikor.
Jämtlänning, bankman och bloggare det skulle säkert räcka för att jag aldrig skulle beviljas inresa till övriga Sverige igen.

Förvåning
Jag är alltså förvånad över efterdyningarna? Det är något jag inte fattar eller saknas all logik?

Jag tycker att debatten borde handla om terrorism och om den misstänkte Rakhmat Akilov och hans eventuella medhjälpare. Han ska straffas för det han har gjort och vi ska absolut inte förminska hans personliga ansvar för dådet!

Men nu handlar debatten om migrationspolitiken. Som om alla som flytt krig skulle vara terrorister.
Debatten handlar också om alla personer som fått utvisningsbeslut men gått under jorden. Skulle alla dessa vara potentiella terrorister?

Kom ihåg att när Akilov inte fick uppehållstillstånd så ansågs han inte vara en säkerhetsrisk. Hans uppgifter skickades aldrig till SÄPO för granskning.
Så hur lätt kan det vara?

Sedan börjar andra förslag hagla omkring debattörer och politiker. Nytt låssystem för lastbilar och elektronisk fotboja, för att nämna några.

Nej jag saknar debatten om terrorn, varför den uppstår, vad driver terroristerna. Varför hatar de så intensivt?

Att bara möta våld med våld och inte veta varför då är en enda sak given – nämligen att det föder bara ännu mera våld.

Hat och okunskap
Här är några klipp från inlägg där jag anser att upphovsmannen haft väldigt otur när han tänkt.
Jag använder det som exempel som sprids och som bygger på okunskap, rädsla och hat.

I Sverige gäller Svenska lagar
Ja då är det väl okej att Akilov döms efter svensk lag…..

Här gäller Svenska lagar, kultur och värderingar.
Självklart följs det inte av några exempel, men jag har sett liknande inlägg tidigare och då är det inte ovanligt att det handlar om tomten, med sitt turkiska ursprung eller lucian som kommer från Syrakusa.

Observera att sexuella trakasserier INTE är OK. Vi som redan trivdes med det liv vi hade INNAN ni kom hit, HJÄLPER ER ATT FLYTTA.

Det jag inte förstår
Är att ni som är så rädda för våld och främlingar kan trivas med hur det var innan flyktingarna kom:

- Till tiden när vi hade polischef Göran Lindberg, kallad Kapten Klänning, åkte runt i landet och höll föredrag om kvinnor och mäns lika värde. Efter föreläsningarna hade han ofta stämt träff med någon ung tjej som han våldtog och misshandlade.
Är det den fina tiden som skrivaren kan längta till?

- Till tiden när Anders Eklund mördade och våldtog tioåriga Engla och polisen hade missat honom för ett annat mord i Falun?

- Till tiden när Niklas Lindgren, känd som Hagamannen, våldtog och misshandlade ett stort antal kvinnor i Umeå?

- Till tiden när Mattias Flink sköt sju personer och skadade tre andra i Falun?

Vissa saker har blivit mer komplicerade, men har allt blivit så mycket sämre?

Jag undrar också
Har de män jag nämnt förändrat synen på svenska män överlag?
Jag tror inte det.

Har synen på norska män förändrats efter Anders Behring Breivik mördade 77 personer i Norge år 2011.
Jag tror inte det.

Varför ska en ”galning” från Uzbekistan tillåtas orsaka rena auktionen på alla hemskheter som måste drabba alla personer från den delen av världen.

Visst är det tillåtet att bli rädd i sådana här situationer, det är till och med helt naturligt men rädslan för terrorhandlingar får ju inte kopplas till något som har med etnicitet att göra.

Underrättelseexperten Johan Wiktorin säger att det finns fyra tänkbara förklaringar till dådet:

1. Det var inget terrorattentat
2. Det var osanktionerat
3. Det är en ny organisation
4. Det var en stat bakom

Jag är glad över att Akilov greps och inte blev dödat. Han kanske kan ge en del svar
på alla frågor och ta död på en del rykten som spridits.

Straffad kommer han att bli – till och med enligt svensk lag.

Och jag är glad för alla jämtlänningars skull – att det inte var jag.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post223

Ökade klassklyftor och miljöförstöring på Blåkulla

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 10, 2017 12:19:56

Tecknat av min fd kollega Bernt Källström


Förberedelserna inför årets Blåkullafärd har störts av att ett antal hemliga rapporter läckts till journalister och bloggare.
Jag tillhör dem som tidigt fått en rapport och kan därför exklusivt för er berätta om förhållandena som råder på plats och som hittills varit okända.

Amerikanskorna
Ett problem som blev känt redan i januari var att den amerikanska truppen inte fick utresetillstånd. Ett av President Trumps första presidentdekret var att inga häxor fick lämna landet under påskhelgen. Han hade istället planerat att samtliga staters häxtrupper skulle dirigeras till gränsen mot Mexiko för att medverka i ett murbygge.
De ska arbeta utan ersättning under en veckas tid i presidentens stora projekt ”America first.”
Om någon ändå flyger iväg kommer de att jämställas med IS-soldater och får ej komma tillbaka.

Svenskorna
Det har också kommit fram att representanter för ett svenskt missnöjesparti, med framgång i opinionen, ej följt de gamla häxreglerna.

Rakade huvuden under huckle eller sjal har skymtats och när de har mött sina systerhäxor från arabländerna lär de ha sagt ungefär så här:
- Det är sjal- och burkaförbud här på Blåkulla.
På motfrågan varför de själva bär sjal, eller som hellre vill uttrycka det, huckle, har de svarat:
- Ääähh vadå rå, vi bevarar ju bara våra svenska påsktraditioner ju… och förresten så vet vi var du bor..

Vid flera tillfällen har det utbrutit oroligheter mellan dessa grupper och förra året så visade de svenska häxorna upp sina nya kvastar som de hoppades skulle skrämma muslimerna. Kvastskaften var av järnrörstyp.

De franska häxorna
Har under många år orsakat stridigheter. Stolta har de inhägnat ett stort område där de har planterat vinrankor. De påstås ha fnyst föraktfullt åt de nordiska häxornas kaffekultur, även när de blandat det med kronbrännvin.

De dukar alltid fram mogna och väldoftande ostar. Minst en getost, en hårdost, en mögelost och en krämig vitmögelost och till det en lämplig Bordeauxblandning.

Deras beteende har orsakat stor irritation och de anses överlägsna och illojala. När de dessutom i fjol hade manliga mörkhyade uppassare, visserligen som de säger på försök, gick säkringen på de svenska järnrörshäxorna.

Kvastarna
En annan orsak till oroligheterna var när de italienska häxorna hade utvecklat sina kvastar. Högt och böjt styre och mjukt fjädrande sadel samt en liten sits för katten.
Detta har väckt lika ont blod bland svenskhäxorna som doften från de franska häxornas getostar.

Miljön
Det allvarligaste problemet är den miljöförstöring som pågått under många år.

Kattor har sprungit bort och blivit kvar när häxorna återvänt. Det har i sin tur inneburit att en formidabel kattexplosion. Jättelika flockar påstås dra runt och förgjort all naturlig växtlighet och djurliv på platsen.

Slutsatsen i den miljörapport som jag läste var att Blåkulla är en livsfarlig plats att vistas på och miljömässigt nästan död.

Jämställdhet
Den kanske största anledningen till stridigheterna på Blåkulla har varit jämställdhetsfrågan. Förutom irritationen mot de franska häxornas vindrickande och ostätande till de italienska häxornas lyxkvastar så har nu frågan om manliga betjänter dykt upp för andra året.

Redan ifjol när de franska häxorna hade lättklädda herrar som serverade vinerna väcktes stor irritation och nu har de anmält att de ska ha ännu flera betjänter.

Hur detta kommer att lösas blir spännande att följa.

Var ligger Blåkulla
I rapporten finns en utförlig beskrivning om hur man tar sig till Blåkulla. En väg som verkar inprogrammerad i häxorna, men som tagits fram för att de franska häxornas manliga betjänter ska hitta dit.

Jag fick svära en helig ed på att aldrig avslöja var Blåkulla ligger, men kan dementera en massa rykten som florerat genom åren. Dessa rykten har bland annat sagt att Blåkulla finns vid Mockfjärds kapell i Dalarna, ön Blå Jungfrun nära Öland, miljonprogramhusen i Hagalund, västra Laholm eller polishuset i Visby.

Jag säger bara att alla dessa rykten är fel, fel, fel….

Till sist
Så kommer det säkert även i år att firas påsk på Blåkulla och jag önskar att de som befinner sig där liksom du som befinner dig i något ”eget Blåkulla” unnar dig livets goda och njuter av påskhelgen.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post222

Ibland hejdar sig tiden ett slag

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 03, 2017 16:16:38


Kom igår att tänka på Alf Henrikssons första rad i dikten med samma namn. Raden som blev rubrik till det här inlägget.

Anledningen var givetvis den svåra bussolyckan utanför Sveg i Härjedalen. Strofen fortsätter så här:

Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Men ibland blir den aldrig detsamma mer

Ungefär så tror jag många elever, föräldrar, lärare och vänner kände sig igår när de fick beskedet om bussolyckan. Föräldrar som kvällen innan vinkat till sina ungdomar och sagt ”ha så kul”, men det blir aldrig detsamma mer.

Minns
När sådana här tankar kommer brukar också egna upplevelser passera i skallen. Jag minns några ögonblick när tiden hejdade sig:

- Min avdelning satt i telefonmöte. En person hade inte kopplat upp sig och efter en stund så fick en kollega ett telefonsamtal från personens fru. Kent hade inte vaknat den morgonen. Det blev tyst och allt vi hade pratat om kändes väldigt oväsentligt.

- Minns samtalet från en läkare som sa, ”tyvärr klarade inte er dotter krisen.”
Tiden stannade, förhoppningar blev till mörker.

- Minns samtalet från en släktning som sa: ”du måste åka hem, din pappa har dött.” Jag minns att jag gick ut i bilen…

- Minns orienteringstävlingen när en klubbkamrat stämplade vid sista kontrollen, men inte kom i mål. Slutade mitt i steget, mitt i livet.

Stöd
Jag tror alla har sina egna minnen där tiden har hejdat sig en stund och vet hur viktigt det är att det finns någon intill. Någon att prata med, eller bara sitta tyst tillsammans med.

I Skene öppnades skolan och kyrkan. Samhället slöt upp. I Sveg samlades grupper som tog hand om de personer som hade hanterat olyckan på plats. För många det svåraste uppdraget hittills. Samhället slöt upp även i Härjedalen och andra berörda kommuner.

Lika positivt berörd som jag blir när jag ser att samhället och omgivningen ställer upp i katastrofer, lika illa berörd blir jag när samma samhälle, men inte samma personer, anser att personer som flytt från terror, våld, krig, sett hela sina familjer utplånas, inte ska få tillgång till hjälp.
Och ibland när de får komma in och få åtminstone en del av hjälpen, så ska de omedelbart anpassa sig till våra förhållanden.
Hur ska de klara det – jag bara undrar?

Litenhet
Vid några tillfällen har jag också fått ringa och berätta om dödsfall. Varit på andra sidan. Försökt säga några vänliga ord, som förmodligen inte nått fram.
I svåra stunder känner man sin litenhet och i Skene fanns igår många, väldigt många som kände så.

Tiden läker alla sår, säger ordspråket. Jag tror inte det. Det finns alltid minnen och märken kvar som är lätta att riva upp. Men minnen som går att leva med och som på något sätt också kan ge styrka.

Jag brukar tänka i sådana stunder, att jag blir en vän fattigare men en erfarenhet rikare.

När katastrofer inträffar tar det tid innan erfarenheten känns som en tillgång.

Fin poesi kan beröra och skänka tröst och jag avslutar mina tankar med Tranströmers ord:
För att hitta den vackraste platsen i skogen måste du våga vara vilse en tid.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post221

Nä du Gud, nu har du tagit fel på person

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, March 29, 2017 11:23:26

Att Klara Lundborg skulle bli präst var något som hon aldrig kunnat drömma om när hon var ung. När hon senare, i 45-årsåldern efter en del vuxenstudier, hörde en röst som hon uppfattade som Guds som sa att hon skulle bli präst, svarade hon enkelt:
Nä du Gud, nu har du tagit fel person.

Klara är torparflicka från Krokvåg, Ragunda, född på långfredagen 1939. Hon kom tidigt ut i arbetslivet, med början hemma på gården. Ett arbete och en tid som hon minns med glädje. Realskolan tilltalade henne inte och hon avbröt den tidigt för att arbeta.

Jobb i Strömsund, norra Jämtland, där hon fick sin första anställning hos EFS Gästhem, träffade sin blivande man Sven och tog körkort. Ett körkort som skulle bli betydelsefullt för henne.

Efter två år blev det enkel biljett till Gävle, en plats som skulle bli hennes utgångspunkt under många år. Tog sent en natt in på Hospice och skaffade dagen efter arbete på Svanens väv. Därefter blev det många olika anställningar i fabriker och affärer.
Klara blev bilkårist och fick syssla med fordon av olika slag. Ett uppdrag som varit mycket viktigt för henne. Hennes stora motorintresse fick blomma ut, t.ex. när hon körde motorcykel och terränggående fordon, t.ex. bandvagn. Men hon tog också busskort och det blev en sorts biljett till ett nytt liv.

Bussen blev både hennes yrke och fritid och hon trivdes tillsammans med sina passagerare. Allra roligast var det att köra ungdomar till olika evenemang. Idrottslag till matcher, andra ungdomar till olika läger. Hennes relation till ungdomar fördjupades starkt under hennes olika bussfärder.

När hon var omkring fyrtio kände hon att hon ville studera igen och gjorde det från grunden. Började med högstadiestudier och fortsatte med gymnasiet. Där blev det stopp, hon visste inte vad hon ville fortsätta med.

Hela tiden fanns bussen med, extrakörningar för försörjning men också för att få umgås med framförallt ungdomar.

Studievägledaren ansåg att Klaras toppbetyg och stora intresse för människor gjorde att hon skulle passa som socionom och föreslog henne det. Men Klara var tveksam och läste, medan hon grubblade en kurs i filosofi:
Mitt mest bortkastade halvår. Jag frågade min lärare inför en tenta vad jag skulle använda filosofin till, men han kunde inte svara och jag vet fortfarande inte vad det är bra för, säger Klara och skrattar.

Det var under detta halvår som Klara vid ett tillfälle hörde en röst som sa:
– Du Klara ska bli präst.
Klara fick känslan av att det var Gud som hade pratat och svarade:
– Nä, du Gud, nu har du allt tagit fel person.

Klara hade aldrig tänkt tanken på att bli präst. Hon ansåg att hennes bakgrund och tidigare liv var så långt från prästyrket man kunde komma. Men rösten etsade sig fast och efter mycket grubblande blev hon teologistuderande. Hennes första tenta beskriver hon så här:
– Det var fem tjocka böcker som skulle tentas av. Trots att jag hade fått en viss studievana så hade jag aldrig varit i närheten av något liknande och jag sa till Gud kvällen före tentan:
Har du nu dragit in mig i det här får du banne mig hjälpa mig också.

Till Klaras förvåning gick tentan hur bra som helst och hon kände att någon måste ha hjälpt henne.

År 1989 prästvigdes hon i Härnösands domkyrka och om det säger hon:
– Det är det största som hänt mig, utom barnens födelse. Hela kyrkan var fullsatt. Släkt och vänner hade mött upp, bilkåristerna bildade häck utanför kyrkan. Det var en känsla som är omöjlig att beskriva.

När jag frågade henne om hon fortfarande anser att Gud hade fel så ler hon bara. När hon börjar berätta några starka episoder från sitt prästliv är jag själv helt övertygad om att Gud hade rätt:
– Det allra svåraste är begravningar och framförallt på unga personer och barn. Jag har suttit många dagar och nätter och hållit om föräldrar som varit på väg att knäckas. Efter sådana händelser då är jag rejält osams med vår herre.

Klara berättar att efter svåra händelser åker hon ut i skogen. Hon har några ställen där hon ”debriefar.” Lugna stillsamma platser, intill vatten. Där brukar hon samla sig och även tala om för herren att han gjort fel som tagit ett barn från föräldrarna.

När Klara prästvigdes bestämde hon sig för att leva efter mottot: ”Allt vad ni gjort en av dessa mina minsta, det har ni gjort emot mig”. Med de minsta menar hon inte enbart barnen utan alla de som har det svårast i samhället. I hennes ögon är uteliggaren lika mycket värd som kungen.

Hon bestämde sig också för att aldrig slå av telefonen, utan hon vill hela tiden finnas till hands för sina medmänniskor. Det har inneburit många dagar och nätter tillsammans med personer som på olika sätt haft det svårt i samband med olyckor, sjukdomar, självmord och annat. Men Klara har känt det som sin plikt, men även förmån, att få finnas till hands och stötta i sådana stunder.

I dag kallar hon sig för familjepräst. Hon följer familjerna från dop, bröllop till begravning. Hon är 78 år men får hela tiden nya beställningar på ceremonier och känner att hon ska hjälpa sina medmänniskor så länge hon kan.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post220

Våld mot kvinnor

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, March 26, 2017 11:15:30

För ungefär en vecka sedan väcktes åtal mot tre män som misstänks ha våldtagit en kvinna och sänt det live på Facebook.

Jag har läst några korta utdrag ur förundersökningen liksom från några liknande händelser och undrar om det någonsin varit värre än det är idag.

Borrade därför ner mig i några historiska fakta som visar hur kvinnor haft det genom historien och kan väl konstatera, att det förmodligen har blivit något bättre, men det finns tecken som gör mig osäker.

Medeltiden
Under medeltiden var kvinnan mannens egendom och äktenskapet en affär mellan brudgummen och brudens pappa. Efter giftermålet övergick ägandet av kvinnan till maken. Priset var ungefär det dubbla slavpriset.

Om en kvinna utsattes för övergrepp av en annan än maken så betraktades övergreppet som en kränkning av maken, eftersom han ägde kvinnan.

Enligt de mosaiska lagarna, eller Mose lag, så ser man synsättet på följande sätt:

”Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare/tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör honom”

Landskapslagarna
Lagen om kvinnofrid kom, förbud mot våldtäkt och kvinnorov, men kom ihåg att lagen var ägnad att skydda kvinnan, i egenskap av mannens egendom, alltså att mannens egendom inte skulle skadas.

Häxprocesserna
Den kanske värsta perioden av kvinnofientlighet inträffade under 1600-talet när omkring 300 kvinnor halshöggs eller brändes på bål, därför att de kunde vara häxor.

1700 – 1800 talet
Inte förrän under 1700 och 1800 talet kunde man skymta några små tecken på att förnuftet började ersätta tron. Men bara lite och ända fram till 1884 hade mannen rätt att aga sin hustru.

1900-talet
Genomförs de flesta förbättringar, till exempel kvinnlig rösträtt, att kvinnor får vårdnad om sina egna barn, våldtäkt inom äktenskapet förbjuds.

Men inte förrän 1982 förbjuds misshandel inomhus.

Åter till nutiden - är allt jämlikt och bra numera?
Skulle inte tro det. Listar några saker som gör att den trend till förbättring som funnits under ett antal år kanske är på väg att brytas. Vad sägs om följande:

En form av lynchning
Många av de övergrepp som beskrivits ingående de senaste åren har visat på något skrämmande bland männen.

Många experter säger att männen känner hat till sina offer. Jag har svårt att tro att det är så enkelt. Det känns mera som total likgiltighet och förnekande av en människas rätt till sin egen kropp. Att sända övergreppet live är i sig en del i av övergreppet och förövarna måste tro att tittarna ska bli imponerade.

Och faktiskt verkar vissa bli det, fullständigt vidriga kommentarer tyder på detta.

Ett liknande övergrepp genomfördes på High School i Ohio 2012, då en medvetslös tjej förnedras på alla tänkbara sätt medan ett stort antal elever filmade och fotograferade händelsen och spred den på facebook, twitter, instagram och youtube.

Vita medelålders män
Förövarna i övergreppen jag beskrivit är unga. Borde man förvänta sig att männen blir ödmjukare mera insiktsfull med stigande ålder?

Ja, man borde kunna förvänta sig det, men inget tyder på det. När det gäller så kallat våld i nära relation, alltså mellan makar och sambos så är vita medelålders män överrepresenterade.

När sedan ”Kapten klänning”, hög polischef åker runt landet och våldför sig på tonårstjejer då finns nog inget att hoppas på att förnuftet ska bli bättre med åldern.

Egen förskyllan – sjuka hjärnor – sjukt samhälle – våldtäktskultur
Ibland tror jag inte att förövarna begriper att de begår en våldtäkt. Varför skulle de då filma och lägga ut bilder på sociala medier?

Våldtäkt är ett av de mest avskydda brotten bland andra brottslingar. De dömda behandlas som paria. Samtidigt kan alltså män och pojkar livedokumentera en våldtäkt, skryta om den och förvänta sig tittarnas beundran.

Förövarna brukar komma med alla möjliga förklaringar. Att de inte minns, att det aldrig hände, att det var hon som ville, att hon "låg som en död fisk, som alla tjejer brukar göra” och annat intelligent.

Ända fram till 2005 var det inte våldtäkt, utan bara sexuellt utnyttjande, om någon tvingade till sig sex av en person som “försatt sig i vanmakt av egen förskyllan”. Alltså exempelvis druckit sig redlös.

Den lagstiftningen tror jag indirekt orsakat många våldtäkter. ”Man kan inte våldta en tjej som är berusad.”

Eat – sleep – rape – repeat
Ett tydligt exempel på den våldtäktskultur som finns i vissa kretsar var en bild på några killar från en musikfestival. De hade t-shirts med texten, eat – sleep – rape – repeat. Oavsett vad de hade för syfte med dessa t-shirts så är den ett tecken på deras sjuka hjärnor och den våldtäktskultur som finns.

Ledarskap
När dessutom världens mäktigaste ledare numera förkunnar sin syn på kvinnor på följande sätt, då känns det dystert:

- ”Grab them by the pussy”, säger USA:s president.

Uttalandet finns inspelat på YouTube och är hur tydligt som helst. Och inte nog med att han yttrar sig på det sättet. Ett antal män skrattar och skränar åt uttalandet.

- ”Lite misshandel inom familjen ska vara tillåtet”, är innebörden av ett nytt lagförslag i Ryssland.

Och fortfarande i många sammanhang hanteras våldtäktsfrågor som ett kvinnoproblem.

Jag tycker att det är ett mansproblem.

Kom ihåg:
Individen – relationen – samhället – strukturen hänger ihop.





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post219

Det är hit man kommer när man kommer hem.

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Thu, March 16, 2017 22:26:33

Det finns olika tolkningar på var man har sitt hem. I vissa texter finns hem beskrivet som ”där hjärtat bor”, ”där jag hänger min hatt” eller ”där jag har min säng.”

Lite av det kommer jag tillbaka till, men vill också lägga till lite nostalgi.
Tankarna kom när jag lyssnade på Euskefeurats fina tolkning av visan med samma namn som rubriken.

Jag tänker också på återkommande samtal jag har med några vänner där frågor om frihet, skönhet, fiske, natur och tystnad återkommer, samt på en person som inte längre finns kvar, men som hade samma tankar.

Jag försöker väva in en del av Euskefeurats text i mina tankesprång.


Klockan gick mot fem o det regna lite grann, snart skulle natten bli till dag

Här är klockan fem, en fiskenatt i somras. Regnet i visan behövdes inte och morgonen vid Högsbergstjärn var sagolik.
Vi var rätt trötta innan vi åkte hemåt, Janne och jag och vi gjorde som i texten,

Vi satt där vid elden o teg med varann


Fiskenatten startade vid Olsforsen i Ammerån. En fors som får leva fritt, genom de boendes hårda kamp under en 10 års period.

Två platser som för mig symboliserar:
Det är här man vet vart stigarna går, man vet vem som är släkt med vem


Jag flyttar till en annan plats, en tid för länge sen, men samma Janne som tidigare sitter vid elden.

En fantastisk vandring, en natt vid elden där vi pratade, tog några koppar kaffe och förgyllde det hela med några whisky.

Vi satt där vid elden o prata med varann

Platsen är Dörrsjöarna, mellan Arådalen och Gräftåvallen. En vandring som gick över delar av Österfjället och Gråhösen, med många toppar i blickfånget.
Ett område som blivit så viktigt att visans ord stämmer även här:

Det är här man känner vart stigarna går
Tjärveden sprakade, knastrade o brann, det doftade av kaffe, skog o rök


Men ibland sänker sig dimman även över de vackraste områdena. Men de är ändå vackra.

Dimman kröp sakta iväg över sjön o storlommen ropa nånstans


I visan beskriver Eusefeurat sin längtan på ett fantastiskt sätt.

Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and

Jag använder deras ord för att visa tacksamhet för att jag sluppit bojor eller band.


Och om nu ”hemma” är där jag ibland hänger min hatt – då är det på denna gamla fina ö.









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post218

När idrotten är som bäst

IdrottPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, March 09, 2017 13:27:20

När är idrott som allra bäst?
Är det när man förblindas av fantastiska prestationer framför teven, beundrar stjärnorna och blir besviken när dopingavslöjanden kommer, eller finns det andra värden med idrotten?

Eftersom jag är övertygad om att det finns andra värden än fina resultat skrev jag för en tid sedan ett reportage i en tidning om en förening som gått en egen väg, nämligen Rödöns sk.
Lägger ut reportaget i redigerad form med några egna reflektioner varför jag tycker att föreningar ska besöka Rödöns sk och studera deras verksamhet och få inspiration.

Eldsjälarna Mats-Erik Wiktorsson och Malin Schleenvoigt berättade om utvecklingen en kväll i samband med med motionsgympa där medlemmar i alla åldrar hoppade, sprang och skattade i gympasalen.

Klubben
Klubben är gammal och har alltid haft en fin verksamhet. Tidigare allt från elit till ungdoms- och motionsverksamhet. De kanske största sportsliga framgångarna var under sjuttiotalet när Eivor Ranbrant, fd Johansson, vann 4 inofficiella EM tecken och slog inofficiellt världsrekord vid sju tillfällen i gång.

Här är en bild från klubbens första skidtävling, tidigt trettiotal

Ändå blev det en nystart för några år sedan när Mats-Erik blev ordförande och Malin sekreterare.

Klubben växte lavinartat, från cirka 300 medlemmar till drygt 700 och här är deras väg till framgång:

- Vi hade en fin fotbollsplan som vi klippte två gånger i veckan men som ingen använde. Därför ville vi få igång lite ungdomsfotboll och det blev startskottet, berättar Mats-Erik.
Malin fortsätter:
- Vi kontaktade alla föräldrar som hade barn i lämplig ålder och stämde av intresset och vid första träffen kom femtio barn. Det fanns ett uppdämt behov.

Klubben har verksamhet i fyra olika sektioner. De berättar vidare:
- Fotbollen och innebandyn finns i bollsektionen. Det passar bra, för när fotbollen slutar på hösten så börjar innebandyn sin säsong. I fotbollen finns det elva ledare och klubbens sponsorer har gjort att alla barn fått sina fotbollsdressar.
- I motionssektionen finns motionsgympa för vuxna och ungdomar samt Bamsegympa för de minsta, de som är upp till sex år gamla. Intresset för motionsgympan ökar hela tiden.
- Idrottsskolan har funnits ända sedan 1990. Vi är lite stolta över att ha kunnat hålla igång den i tjugosju år. Tänk dig att varje vecka får barnen prova en ny idrott.
- I skidsektionen är det träning och lek både på snö och barmark. För att underlätta för föräldrar så har klubben fått bidrag till att köpa femton par skidor. De finns för utlåning både till medlemmar och till skolan.

Omkring 160 barn och 70 vuxna har på olika sätt medverkat i aktiviteterna, antingen som aktiva eller som ledare.

Alla ska synas och alla ska ha roligt
På frågan hur de hittar alla ledare, blir de båda riktigt entusiastiska:
- I allt vi gör så betonar vi att det ska vara roligt. Det ska vara roligt för alla, barnen, vuxna och alla som har någon form av ledaruppdrag. Det har gjort att många har anmält sig frivilligt som ledare.
Sedan tycker vi att det är viktigt att alla ska ”bli sedda”, både barn och vuxna, så vi från styrelsen uppmuntrar att man går olika ledarutbildningar. Till julen får också alla som har haft någon form av ansvarsuppdrag en liten julklapp. Senast var det femtio personer som fick en present.

Både Malin och Mats-Erik framhåller gång på gång att allt bygger på att man ska ha roligt och att det numera inte finns någon elitinriktad tävlingsverksamhet:
- Vill något barn satsa på en elitkarriär i en speciell idrott så kan de göra det i en annan förening. Vi erbjuder inte det konceptet.

Det spännande och unika
Här tycker jag att det blir riktigt intressant och vill veta hur de tänker om föreningar som tidigt tvingar barn och ungdomar att välja idrott och till hård träning.
Efter en stunds funderande så svarar Malin:
- Jag tycker synd om de barn som tvingas välja tidigt. De går miste om så mycket roligt och lärorikt. Vill man idrotta på elitnivå måste man givetvis välja inriktning, men jag tror att det är bra om det valet görs så sent som möjligt. Vi vill att barnen ska få prova alla möjliga idrotter för att förstå vidden av motion och få med sig det som en vana när de växer upp.
Vi vill att Rödöns Sportklubb ska vara en förebild och hoppas att fler klubbar blir inspirerade och kan skapa ett liknade upplägg
.
Mats-Erik inflikar:
- Många av de största idrottsstjärnorna har provat många idrotter innan de så småningom bestämde sig.

För att visa att klubben är till för alla så arrangerar man, en gång i kvartalet, en aktivitet av lite annat slag, allt för att stärka sammanhållningen mellan medlemmarna och för att ha roligt.
Som exempel kan nämnas att under 2016 hyrdes Östersunds Arena, där man hade några timmars gemensam gymnastik, man hade en kväll med minigolf i Badhusparken i Östersund, gick på Cirkus Kul och Bus och Djungelhuset. Den typen av aktiviteter är populära och mellan femtio till etthundrafemtio personer deltog vid varje tillfälle. En skidhelg i Vålådalen brukar också ingå liksom en kväll med segling.

Ekonomi
- Ja även den har förbättrats ordentligt det senaste året. Eftersom vi har som mål att det ska vara billigt att vara medlem så har vi jobbat mycket med att skaffa sponsorer och att söka de bidrag som är möjliga. Vi har omkring tio företag som köpt reklamskyltar vilket ger ett bra tillskott i klubbkassan. Dessutom har vi ytterligare tjugo företag som lämnar rabatt till klubbens medlemmar när de handlar på dessa ställen. Så även medlemmar som inte deltar aktivt i verksamheten kan spara pengar genom att vara medlem.

Så trots att klubben betalar allt, även utflykter för klubbens ungdomar så har vi kunnat behålla en låg medlemsavgift. Det kostar 200 kr för enskild medlem och 300 för familj.

Administration
Långa jobbiga sammanträden tillhör historien. Antal fysiska möten är få och i stället används mail, facebook- och messengergrupper flitigt och för medlemsavgifter och andra betalningar kan man givetvis använda swish.
- Jag skulle aldrig hinna med att gå på möten så fort något skulle planeras. Vi sköter det mesta via mail och chattfunktioner, säger Malin.
- Och vi försöker vara lyhörda för nya idéer. Nu när klubben växt så mycket på kort tid är det viktigt att alla förslag till förbättringar sker strukturerat och att vi har en organisation som kan hantera frågorna. Det gäller både själva verksamheten men också förbättringar på anläggningarna. Vi vill att det ska vara kvalité på allt vi gör.

Egna reflektioner
Jag har genom åren varit medlem i många idrottsföreningar. Alla har sagt att de prioriterar ungdomsidrott, men verkligheten känns ibland som något annat. Jag tänker till exempel på:
En fotbollsklubb med många framgångsrika ungdomslag, har inga juniorlag och när junioråldern kommer så har inte ungdomarna någon fotbollshemvist. Aktivitetsstödet har dessutom gått till A-laget.

Hockeylag där spelarna kommer från hockeygymnasiet och KRÄVER betalning. När klubben inte kan betala slutar man eller byter klubb.

Allt blodigt allvarligt från ungdomsåren och en avsaknad av kunskaper för att skapa en helhet mellan ungdomar, juniorer, seniorer, ledare, föräldrar och supportrar.

Varje förening har sin kultur och är klubben inriktad på tävlingsidrott så måste det genomsyras hela vägen. De klubbar jag tänker på har inte klarat det och det är ungdomarna som i slutändan blir lidande.

Jag blir därför uppriktigt glad när jag ser Rödöns Sk:s inriktning. Man har tagit steget fullt ut. Ungdomar är i centrum och det genomsyras från första träningen, till föräldrars engagemang och till att hela samhället samlas och har roligt i sin förening.
De som vill satsa på en elitkarriär kan givetvis göra det, men inte i Rödöns Sk.

Med den inställning som klubben har är jag övertygad om att de som väljer att byta klubb för en elitkarriär är klubben tacksam för den idrottsfostran de fått.

Gemenskap över generationsgränser, möjlighet att prova många idrotter och framförallt kan de se tillbaka på en rolig idrottsungdom, utan tendens till utslagning av något barn som kanske mognar lite senare än andra.

Till sist
Att Malin och Mats-Eriks insatser har uppmärksammats utanför Rödön visar det faktum på att de av kommunen utsågs till årets ledare i Krokoms kommun för 2016. Ett annat bevis på att klubbens arbete uppmärksammats är att den också nominerades till Svenska Barnidrottspriset.

Jag lyfter på luvan och säger grattis och lycka till.












  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post217
« PreviousNext »