Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Barn föds inte onda

ÅsikterPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, March 22, 2015 10:33:30

Trodde inte att jag skulle behöva uppleva den hat och hotstämning som finns omkring oss. På olika sajter hatas allt och alla, men mest invandrare, tiggare, kriminella, kvinnor, lärare, direktörer och alla andra som inte faller in i gruppen som ”aldrig gjort fel.”
Personer som jag känt, åtminstone trott mig känna, har blivit som förbytta. Skriver och skriker det mest fruktansvärda saker.

Barn föds goda
Eftersom jag är fullständigt övertygad om att alla barn föds goda, så undrar jag:
NÄR GICK DET FEL?
När blir snälla, glada barn, hatare och varför?
Och eftersom det inte är barnens fel, att de som ungdomar och vuxna blir ”hatare”, vems fel är det då?

Föräldrar och Trygghet
Innan jag kommer in på ansvar vill jag komma fram till vad som är ett barns mest grundläggande behov.
Det är TRYGGHET.
Att känna trygghet i alla typer av situationer är det allra viktigaste. Från det lilla barnets behov av tröst när det ramlat och slagit sig, till det något äldre barnets behov av stöd när någon retats, eller förlorat en fotbollsmatch.

Känner barnet att det ALLTID finns personer som de kan gråta ut hos, då är en mycket god grund lagd för att barnet senare i livet ska känna empati för sina kamrater.

Dessa ”några” som jag skriver om är självfallet barnets föräldrar. De kan aldrig springa ifrån sitt ansvar, att ge sina barn den trygghet som de har rätt till. Till det kan det i bästa fall också finnas syskon och mor- och farföräldrar som kan ge trygghet.

”Att veta att någon tar emot, när man faller” borde vara varje barns självklara rättighet.

Ett barn som känner att någon tar emot, får förtroende för sina närmaste och blir inte hatisk.

När börjar hatet
Innan man börjar hata måste man alltså ha tappat förtroendet för vuxenvärlden. Och här är det många som kan ha svikit.

- Föräldrar
- Skolan / lärare
- Idrottsledaren m.fl

- Tänk er scenariot att barnet drabbas av någon orättvis behandling, springer hem för att få stöd av sina föräldrar och finner de frånvarande, berusade eller hotfulla.

- Tänk er scenariot när idrottsledaren, i värsta fall, förgripit sig på barnet, som springer hem för att få stöd, men föräldrarna har inte tid att lyssna, eller kanske inte tror på barnet.

- Tänk er scenariot när fotbollstränarens son/dotter får speltid medan ditt barn får sitta på bänken och får veta att han/hon inte duger, trots att han/hon vet att det är skitsnack.

Konsekvenser
Ja när ingen är där och tar emot, när barnet behöver hjälp, då söker barnet, så småningom, andra vägar. Till grupper där de syns och hörs och där någon lyssnar. Grupper där andra som hamnat utanför samlas.

Där man kan framföra sina synpunkter på ”alla jävlar som……”

Hur hatas det?
De flesta som är aktiva på sociala medier har nog sett mycket av hatet, men några exempel:
Uthängning av kriminella, framförallt pedofiler:
Avskyvärda brott, där hatarna häver ur sig vad som borde göras med gärningsmännen. Styckas, kastreras, strimlas och mycket annat.
Och man säger sig göra det för att ”skydda barnen” och här får jag inte ihop det hela. Visa barn hur man hatar för att skydda dem?
Vid ett tillfälle dristade jag mig att fråga varför de hatade personen så infernaliskt och fick just svaret att man var rädda om sina barn. Omgivningen skulle varnas för ”odjuren”
När jag som följdfråga svarade om det inte var lika allvarligt om ett barn blev skadat av en rattfyllerist så vändes omedelbart hatet mot mig. Jag påstods försvara gärningsmännen – hoppsan!!

Men det värsta i den vägen tycker jag är att dessa rättskaffens personer tar sig friheten att ringa maka/sambo till den dömde för att berätta vilka odjur de bott tillsammans med.

Och givetvis har jag aldrig sett att någon ömmar för de drabbade barnen – nej, hata på bara.

Tiggare
Som kommit och förstört stadsbilden. Sitter utanför butikerna och håller fram sina muggar.
Okej, jag är inte heller van med dessa personer, men ingen ska inbilla mig att de sitter där för att de njuter av det.
Utnyttjad av kriminella påstår någon.
Det jag, av poliser, fått information om är att vissa utav dem ”fördelar” vilka platser som olika personer ska sitta på och tar betalt för det. På samma sätt som svenskar som emigrerade tog betalt av landsmän för att de hänvisade dem till vissa markområden.
Självfallet hade inte dessa personer någon rättighet att göra det, men de tjänade en slant, precis som de som fördelar platser bland tiggarna.

Flyktingar
Men de som förmodligen drabbas allra hårdast av hatet är de som flytt från hat och förtryck. Och här finns inga gränser på hur hatet flödar. Hatarna ”vet” en massa saker:
- att de kommer hit lever lyxliv, medan hatarna själva ”tvingas” gå arbetslösa.
- att de är lata
- att ”alla väldtäkter” och annan kriminalitet beror på flyktingarna.
- att de inte är tacksamma, för att de fått komma hit – och bli hatade???

Att ”hatarna” inte behöver kontrollera sina uppgifter är ju bekant. De ”vet” ju hur det är. De ”vet” att Sverige är hela världens socialkontor – men behöver inte nämna att det är 0,16 % av flyktingarna som kommer hit.
I ett cirkeldiagram är 0,16 % nästan inte märkbart.

Hur ska vi ändra?
Om jag hade svaret skulle jag nog från Nobels Fredspris. Det sista som delades ut. Hade jag svaret så skulle det inte behövas längre.

Men en sak är jag säker på och det är att det aldrig går att hata eller kriga sig till fred och samförstånd.
- Efter 2:a världskriget trodde inte många att vi människor skulle hata och förtrycka igen – förtrycket har nog aldrig varit större än idag.
- Efter 11 september attentaten i New York inledde president Bush ”kriget mot terrorismen” – terrorn har nog aldrig varit större än idag.

Jag tror att det är följande som gäller: Samförstånd, samtal, utbildning.
Men hur når vi dit?









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post130