Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Getingar, tankar, skrivande och dans

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Wed, July 08, 2015 12:16:53


Däckad
I dag tog jag min sista vaccinationsspruta mot getingallergi. Jag minns dagen, för nästan sex år sen, när ”smällen” kom. Mycket har hänt sedan dess som jag, med lite god vilja, kan tillskriva händelsen. Det började så här.

Jag var hos min son och sonhustru och hjälpte dem att röja en vildvuxen del av deras tomt. Bäst som jag gick där small det till mellan mina ögon. Det kändes som ett hårt slag ”från ingenstans.” Jag böjde mig ner och såg ett tiotal getingar i gräset och förstod att det var en sådan som stuckit mig.

Jag blev groggy, illamåendet sköljde över mig och jag fick svårt att andas. La mig ner och minns också att det kom några tankar, ”ska allt ta slut här och nu?”

Vården och sen boken
Tack och lov kom min fru och hjälpte mig att ringa efter ambulans och ambulanspersonalen tryckte i mig några sprutor genom kläderna, innan de snabbt transporterade mig till akutmottagningen vid sjukhuset i Östersund. Jag minns färden som genom ett töcken. På akuten fick jag veta att jag hade drabbats av en anafylaktisk chock och att läget var allvarligt.
Efter flera adrenalinsprutor och cortisontabletter kände jag att krafterna återkom och den värsta krisen hade avvärjts.
Ett dygn senare satt jag hemma i lägenheten, med utseende som en totalt mörbultad boxare, skakis, trött, men ändå glad. Jag levde.

Några månader senare fick jag möjlighet att delta i ett vaccinationsprogram mot getingallergi och idag har jag, efter nästan sex år tagit min sista vaccinationsspruta. Tiden i sjukhuskorridoren under dessa år har inneburit många intressanta möten och jag ska nämna ett möte lite extra.
Det var när en av de övriga personerna som också genomförde en vaccinationsbehandling kom och frågade om jag hette Torbjörn.
Vi hade en gemensam bekant och började prata. Inledningsvis om getingar och akutvård, så småningom om böcker, författare, arbeten och intressen. Hon hette Ingegerd och hade samma erfarenhet av getingar som jag, fast ännu allvarligare. ”Hennes” geting hade skickat in henne i en flera dagar lång medvetslöshet och respiratorvård. Hon kände förmodligen ännu större glädje över livet än vad jag gjorde. Hon hade varit närmare gränsen.

När Ingegerd hörde att jag sysslade med att skriva något som förhoppningsvis skulle bli en roman blev hon riktigt intresserad. Hon hade nyligen gett ut en egen bok och dessutom startat ett förlag. Min roman ”Girighet eller Makt” gavs några år senare ut på hennes förlag och jag fick många värdefulla kunskaper av henne. Vårt samarbete har nu avbrutits men jag är mycket tacksam för den hjälp och de lärdomar jag fick av Ingegerd.

Romanen säljer fortfarande bra och har gett mig många upplevelser. T.ex. har den uppförts som dansteater. Jag har deltagit i massvis med berättarkvällar och musikcaféer där begreppen om girighet och makt har varit temat.

Tankar
De här händelserna ger ibland upphov till en del tankar, t.ex:
— Att vi har en fantastisk akut- och ambulansvård i landet.
— Att personalen på lungmottagningen är sagolika. Trixat och fixat så att intervallerna mellan sprutorna inte ska bli för lång.
— Att getingar, trots allt, kanske inte alltid är av ondo.
— Att man ska fånga tillfället att prata med den som sitter bredvid.
— Att inte ta något för givet. Allt kan ta slut när du minst anar det.

Till sist
Är jag tacksam över att jag lever och fortfarande får lära mig en massa nytt.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post139