Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Våga bli en Ferdinand

DrivkrafterPosted by Torbjörn Ohlsson Tue, June 14, 2016 09:02:51





För några veckor sedan skrev jag en liten recension om Elisabeth Jönssons bok ”Mer Människa” med underrubriken ”Tankar om livet och den tid vi lever i.” En bok, vars budskap, jag tyckte mycket om. Hennes inställning till livet och behov av avkoppling och stunder av stillhet stämmer mycket väl med mina egna tankar.

När jag läste boken och senare skrev om den kom tankarna flera gånger till några dagar för många år sedan när jag höll ett anförande för vår avdelning på jobbet.
Vi var samlade på en utbildning där vi skulle förbättra oss i just konsten att hålla anföranden.
Den här dagen skulle vi berätta om något av våra fritidsintressen. Eftersom fjällvandring var ett av mina stora intressen och fortfarande är det, kändes det naturligt att jag skulle berätta hur man förbereder och genomför en fjällvandring.

När jag hade berättat om förberedelserna och en del av vandrandets tjusningar fick jag en fråga från en av deltagarna:

– Vad gör du där uppe på kalfjället?

– Jag lyssnar på tystnaden, svarade jag.

Jag blev själv förvånad över mitt svar. Jag hade aldrig använt uttrycket tidigare utan det var något som bara kom.

När jag mycket nöjd hade avslutat mitt anförande fick jag frågan från en annan av åhörarna:

– Kan du berätta lite mera om det här med att lyssna på tystnaden?

Min berättelse hade tydligen satt igång tankar på många håll och jag fick fortsätta att berätta om mitt behov av, att både motionera och hitta tillfällen att samla tankar.
De flesta som tillhörde vår avdelning hade ständig beredskap att snabbt kunna resa iväg om något allvarligt hade inträffat vid våra kontor. Vid sådana utryckningar hände det att vi oplanerat fick stanna borta flera dagar.
Vi fick en intressant diskussion om vår stressade arbetssituation, men jag möttes ändå av en viss skepsis för mina synpunkter.

– Är man född i Stockholm kan man inte sitta på fjälltopp och samla kraft, vi måste vara mitt i bruset, var synpunkter från några kollegor i huvudstaden.

Det uttryck jag i den stunden hade skapat, åtminstone för mig själv, har därefter följt mig i tankarna. ”Att lyssna på tystnaden” har blivit en viktig del i min tillvaro och jag tillåter mig att regelbundet uppleva den. På något sätt har det blivit en förutsättning för att jag ska uppskatta perioder när livet är allt annat än tyst. Två barn i aktiv ålder med fem barnbarn gör många gånger tillvaron intensiv, ljudlig och härlig. Jag njuter av perioderna när jag träffar dem. Till det kommer ett aktivt föreningsliv och en hel del andra uppdrag.

Men jag är glad över att ha varit så konsekvent i mitt lyssnande på tystnaden. Jag är helt säker på att det har hjälpt mig genom stressiga perioder. Flera av mina kollegor, bland annat några av dem som ”måste vara i bruset” och andra arbetskamrater och goda vänner har under olika perioder drabbats av överansträngningar, utbrändhet och sjukskrivningar.
Jag hävdar inte att alla dessa personer skulle ha undvikit sina besvär genom att sätta sig på en fjälltopp någonstans, det passar nämligen inte alla.

Jag vill ändå avsluta min lilla reflektion med en liten och enkel rekommendation. Försök att hitta stunder där du på ditt sätt lyssnar på tystnaden.
Bli inte rädd över att inte ha någon att prata med på några timmar eller kanske några dagar.
Du behöver definitivt inte slita dig upp på kalfjället. Det kan vara några timmar i skogen intill en porlande bäck, eller vid något annat ställe du uppskattar.

Vi behöver våra egna stunder och kom ihåg att du är värda dem.

Åter till Elisabet Jönssons tankar som hon sammanfattar väldigt bra är när hon jämför sig med tjuren Ferdinand. Du vet han som sitter under sin korkek och luktar på blommor.
Ferdinand struntar i att tävla med andra tjurar utan han är sig själv och har kommit i kontakt med sina egna sinnen. Han hittar balans och frid i sin tillvaro.

Vi alla behöver vara lite mera Ferdinand.

Bilden till höger är min son. Han har också insett behovet av att lyssna på tystnaden och han söker den ofta, liksom jag, på fjället.



  • Comments(2)//runudden.skrivovin.se/#post183