Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Ragunda i vinnarhålet – eller hur är det egentligen?

ÅsikterPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, October 30, 2016 10:30:15

För en tid sedan skrev jag, dels ett reportage i Länstidningen om arbetet med att Döda Fallet och Thailändska Paviljongens historias möjligheter att bli världsarv, dels ett eget blogginlägg om Ragundas möjligheter i allmänhet och Paviljongens och Döda Fallets möjligheter i synnerhet.

Inför detta hade jag bokat en intervju med Gun-Marie Persson. Jag träffade dessutom Chai P. Kayankarn, född i Thaiand och numera företagare i Östersund och engagerad i världsarvsansökan.

Mitt eget blogginlägg kallade jag för ”Ragunda – i vinnarhålet.” Det fick stor spridning och jag fick många positiva kommentarer, liksom även efter tidningsreportaget.

Efter mötet med Gun-Marie och Chai kände jag äntligen optimism för den annars så hårt drabbade Ragunda kommun. Denna känsla förstärktes av alla positiva reaktioner efter mina artiklar. Jag tolkade allt precis som jag skrev, att nu är ”Ragunda i vinnarhålet.”

Kallduschen
Men så, den 24 oktober, fick jag läsa att Gun-Marie hade varnats, för att ha uteblivit från jobbet i fyra dagar. Det måste ha varit de dagar som hon så engagerat berättade om för mig när vi träffades. Hon hade då bland annat:

- Träffat styrelsen för fonden Thai Swedish 1897. Den fond som skapats i syfte att bidra till kulturutveckling och utbyten med thailändska paviljongen i Utanede.

- Tagit del av aktiviteter som fonden arbetar med för att samla pengar till samarbetet med paviljongen i Utanede.

- Träffat den gamla kvinna som lagt alla sina pengar på paviljongen och är grundaren till Thai Swedish 1897 fond och som planerar att besöka paviljongen nästa sommar.

- Träffat representanter för världsarvet nationalparken Khao Yai. En stor nationalpark med liknande inriktning som förhoppningsvis blir inriktningen för Döda Fallet och Paviljongen när världsarvsansökan godkänts, och som är intresserade av ett samarbete med världsarv Döda Fallet och Paviljongen.

Styrelsen för fonden Thai Sweden 1897


Vad hade hon gjort?
Eftersom jag imponerades av Gun-Maries och Chais tankar om möjligheterna för kommunen med ett världsarv där Döda Fallet och paviljongens historia ingår så blev jag intresserad. Vad hade hon gjort för fel?

Av det som går att läsa i lokaltidningarna så hade hon meddelat kommunen via mail om att hon skulle arbeta för världsarvsbolaget under resan och hade själv sett till att personalschemat vid Paviljongen fungerade under dagarna hon inte var där.
Så vad var problemet – jag ställer mig några frågor:

Om man undrat över något i samband med resan, varför har man inte frågat.
Skulle hon ha varit borta för att utföra arbetsuppgifter som gynnar någon annan organisation än kommunen.
- Nej kommunen är delägare i världsarvbolaget.

Har frånvaron under fyra dagar skadat verksamheten vid paviljongen?
- Nej hon hade själv medverkat så att allt skulle fungera där.

Har frånvaron skadat varumärket Ragunda?
- Nej hon har knutit kontakter som kommunen har nytta av.

Har politikerna i kommunen varit ovetande om resan?
- Nej, de informerades vid ett möte den 11 augusti och var positivt inställda.

Hon har dessutom skapat investeringar för kommunen och vid besöket skapat kontakter som förmodligen ingen kunnat eller vågat göra sedan Elisabet Yngström var kommunalråd.

Däremot kan skriverierna de senaste veckorna skadat kommunens rykte, men det får inte läggas Gun-Marie till last.

Hon kan enligt uppgift visa mail där hon informerat att hon arbetade för världsarvet de aktuella dagarna.

Jag vill betona att vanliga hederliga samtal brukar räta ut de allra flesta frågetecken.

Självfallet har jag inte hela bilden, men om detta är den huvudsakliga bilden, vilket jag tror, då skulle kommunen bli till åtlöje vid en eventuell central förhandling om varningen.

Vad kan det då vara?
Kan inte värja mig från tanken – hemska tanke – att det är jobbigt med en kunnig, stark ung kvinna med ledaregenskaper.
Skulle man hantera en man på detta sätt – ja, jag bara undrar?

Ragundas situation och vad finns kvar
Ragunda befinner sig i en prekär situation. All kraft som levereras får man inget för, skogsbruket styrs till största delen från stora bolag vid kusten. Befolkningen minskar och medelåldern stiger.

Men det finns fortfarande kvar en stor kulturskatt, kreativitet, duktiga företagare och ett antal eldsjälar. Men för att vända utvecklingen måste det tänkas utanför de vanliga cirklarna.
Här kommer arbetet med världsarvet in som en viktig pusselbit. Döda Fallet är redan naturreservat och har stora möjligheter att bli världsarv tillsammans med historien om paviljongen.
Området är det enda i länet som uppfyller alla villkor för att bli ett av UNESCO godkänt världsarv.
Men arbetet måste ses som långsiktigt och ger inte någon explosion av arbetstillfällen, men möjliget att succesivt skapa nya möjligheter.
Listar några exempel som Gun-Marie och Chai, tillsammans med Robert Falk som också ingår i världarvsarbetet redan tänkt på:

- En ny byggnad vid Döda Fallet, som ger möjlighet till evenemang året runt. En mötesplats för utställningar, föreställningar av olika slag, historien berättad på olika sätt, seminarieverksamhet m.m.

- Gärna teatrar, musicaler om de fantastiska historier som omger platserna. Spelet om Vildhussen finns redan, men historien om kung Chulalongkorn och paviljongens tillkomst skulle också fungera på scen. Kanske som ett gemensamt spel i form av en resa som startar vid Döda Fallet och slutar vid världsarvet Khao Yai i Thailand som redan visat intresse för detta.

- Belysning i form av ljusspel. Att kunna se Storforsen och sjötömningen i form av ett ljusspel.

- Till det går det tillåta att låta thailändska föreningar får visa sin verksamhet, arrangera marknader, sommarskolor, visa munkarnas verksamhet, genomföra integrationsprojekt, samarbeta med länets skolor, skapa självguidningsapplikationer och mycket mera.

Gun-Marie har också haft kontakter med de stora skogs- och kraftbolagen som tjänat pengar på Ragundasjöns tömning. Förutom Vattenfall så har Fortum och Statkraft gett en avsiktsförklaring att stödja världsarvarbetet. Vem har haft sådana kontakter tidigare och vem tar dem nu?

Nyckelgrupp
I Sverige bor det omkring 45000 thailändare, de är en viktig målgrupp. De har i sin tur kontakter med vänner och släktingar och vips så finns en tänkbar grupp på flera hundratusen tänkbara besökare i Ragunda. Dessa personer ska bo, äta och ha service. Bara där finns affärsmöjligheter.

Relationer
Men som i allt nytt så måste man veta med vem man har att göra och hur är deras kultur.
Här är förmodligen den allra största utmaningen för kommunanställda, företagare och engagerade medborgare i Ragunda kommun.
Hur tänker thailändare och hur kan vi göra för att kommersialisera verksamheten i Döda Fallet och vid paviljongen.

Det gäller alltså att bygga långsiktiga relationer. Då kan även de långsiktiga vinsterna bli stora.
Även här har Gun-Marie, Chai och Robert börjat. Gun-Marie berättade att hon regelbundet, via sociala medier, haft kontakt med den gamla dam som grundat fonden som samlar pengar till kulturutbytet.

Dessa kontakter har inneburit att damen, fondens grundare och Gun-Maries vänskap har berättats ändå till thailändska kungahuset, vilket inte är det sämsta utgångsläget för fortsatta affärsmässiga kontakter.
Sådant skapar förtroende.

Det gäller också att komma ihåg att Thailändska Paviljongen är en gåva från kungahuset i Thailand. En gåva som uppskattningsvis är värd 25 miljoner kronor. Även i det fallet finns lärdomar att dra. Värdefulla gåvor ska vårdas, det är då som de ger mervärde både för givare och mottagare.

Framtiden
Nu har kommunen trots allt tur. Gun-Marie kommer att fortsätta att arbeta med vissa projektidéer för att tillsammans med olika företag vidareutveckla ett påbörjat koncept som kallas för ”Heart of the World” som kommer kommun, region och företag till godo. I konceptet ”Heart of the World” finns bland annat samarbetstankarna med det thailändska världsarvet, Khao Yai.
Förutom världsarvet Khao Yai så har hon tagit kontakter med många andra världsarv runt om i världen för att undersöka möjligheterna till samarbete och fått positiv respons från bland annat världsarv i USA och i Norge. Hon fortsätter säkert med en del av dessa kontakter, men hon gör det från sin egen plattform och inte som kommunanställd.

Detta innebär
att kommunen måste ta ett stort ansvar för paviljongen och sköta det på det sätt som thailändarna förväntar sig, inte som man själva anser. Det är nämligen thailändarna som man ska göra affärer med i framtiden.

att engagera thailändare i den löpande verksamheten, till exempel som guider, men även i utvecklingen av området. Detta visar för thailändska folket att i Sverige litar man på thailändare.

att prioritera det underhåll som thailändarna anser viktigt, till exempel rensa spegeldammen vilket visar på engagemang, underhålla bladguldet med mera. Det är för thailändarna viktigare än att bygga en ny entré.

att bygga relationer med thailändarna som visar att kommunen har ett engagemang för området. Det förstår säkert att Ragunda är en liten kommun med begränsade resurser, men det förhindrar inte engagemang och god vilja. Gun-Marie, tillsammans med Chai, har lagt mycket tid på detta och fått gensvar från bland annat fonden Thai Swedish 1897. De har visat på ett äkta engagemang och vilja till samarbete. Nu gäller det för kommunen att ta över stafettpinnen.

att, förutom att skapa relationer med fonden och andra världsarv så krävs det starka ekonomiska aktörer i Thailand för att få fart på besöken till Sverige. Även där har Gun-Marie inlett kontakter, något som nu kommunen får fortsätta att ta ansvar för.

Det gäller att fortsätta vårda varumärket Döda Fallet – Thailändska Paviljongen och den fantastiska historia som ligger bakom.

Till sist
I mitt blogginlägg för någon månad sedan jämförde jag Ragundas tillgångar i form av Döda Fallet och Thailändska Paviljongen med Åres skidbackar och Östersunds skidskyttestadion och ansåg att värdena i Ragunda är oändligt mycket större. Det tycker jag fortfarande men har insett att det saknas kunskap att ta till sig möjligheterna.
Ett råd från mig, som engagerad utflyttad, är att starta en studiecirkel för kommunanställda, företagare och andra intresserade i thailändsk kultur och vad de anser vara viktigt för att inleda långsiktiga affärsförbindelser.

Annars tror jag att det sorgliga uttrycket ”sista man släcker lyset” blir en verklighet i kommunen, vilket vore förödande för Sveriges vackraste och kraftverkstätaste kommun.

För Gun-Maries personliga del föreslår jag att kommunen tar bort varningen och anlitar henne så mycket som möjligt i hennes nya roll.
Ragunda behöver Gun-Marie mera än vad hon behöver Ragunda.

Förhoppningsvis kan detta bli ”symbol” för att Ragunda, trots allt är i vinnarhålet.















  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post201