Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Två öron och en mun

Makt o maktmissbrukPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, November 27, 2016 09:30:49

Det finns ett talesätt som säger att vi har två öron och en mun, därför att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.

Jag har de senaste åren följt och periodvis engagerat mig i några politiska processer. En har glatt mig och en har skrämt mig och ibland tror jag att politiken blir för stor och för snabb även för många politiker. De glömmer sina uppdragsgivare, d.v.s. väljarna, som jag vill kalla för politikernas egen ”marknad”

Tar några exempel och gör även jämförelser med min egen erfarenhet av stora förändringar från näringslivet.

1.
Vindkraftsfrågan i Gräftåvallen
Under fyra år har en debatt pågått om att bygga en stor vindkraftspark i närheten av Gräftåvallen i Oviksfjällen. Vid första stormötet för fyra år sen, kändes det i stort sett som att beslutet var fattat. Några kilometer från turistområdet skulle vara perfekt för en stor park.

Efter det har mycket hänt. Ett stort antal möten och uppvaktningar har gjorts hos Bergs kommun. Motståndet mot parken från det lokala näringslivet och boende har varit stort. Att förstöra ett turistområde som de senaste åren utvecklats mycket positivt har känts heltokigt. Till det har visats att vindkraftsparken skulle förstöra många miljö- och naturvärden och störa unika djur- och fågelarter.
Men samtalen har hela tiden varit sakliga och politikerna har lyssnat.

För en vecka sedan tog kommunstyrelsen, ett helt enigt beslut, att avslå vindkraftsbolagets planer på en utbyggnad. Bolaget har nu tagit tillbaka sin ansökan och ärendet är helt avskrivet.

Kommunens politiker har INTE propagerat speciellt mycket, i någon riktning. Man har lyssnat och känt vad som varit bäst i ett längre perspektiv.

De har lyssnat mera än de pratat – två öron och en mun….
För egen del säger jag: All heder till sådana politiker. De har insett vilka de företräder.

2.
Regionfrågan
Den andra frågan jag följt har känts som raka motsatsen och är den om regionförstorning. Ett första förslag över huvudet på väljarna. Trots att frågan diskuterats många gånger tidigare så verkade regeringen tro att man snabbt kunde köra igenom den. Regionala och kommunala företrädare hakade på, de kände förmodligen att de inte hade något val. Men tonen i diskussionen har ungefär varit enligt mottot noll öron och prata så snabbt det går.
Naturligtvis lönar sig aldrig en sådan taktik och jag vill inte diskutera rätt eller fel i sakfrågan, däremot var tillvägagångssättet dömt att misslyckas och det är följderna av detta som gör mig bekymrad.

Några funderingar:
1. Inser inte regering och andra förespråkare att ”vanliga” personer utanför politiken har lika bra utbildning som politikerna och många är vana att driva processer? Att som vissa förespråkare säga, att frågan är för svår för ”vanligt” folk, när oenighet råder både inom och mellan partierna är härskarteknik och direkt kränkande.

2. Inser inte regering och andra förespråkare, att om man ska genomföra en stor förändring så måste man berätta, anledning, syfte, mål, tidplan och framtida vinster. Inget av detta har framkommit i den debatt jag följt.

Tar ett exempel som jag inte hittat svar på.
Regeringen har då och då lovat att utlokalisera statliga verk till de olika regionerna. Om regionbildning nu skulle vara en förutsättning för utlokalisering (vilket jag inte tror), varför har man då inte berättat vilka myndigheter som ska utlokaliseras, vart och när.
Detta var bara ett exempel.

Förtroende
Nåväl, jag är inte ute efter att återigen diskutera rätt eller fel i regionförstoring. Argumenten har haglat den senaste tiden och beslutet är fattat.
Jag tycker att både ”ja- och nejsidan” gjort många övertramp när det gäller saklighet.

Däremot kan jag inte undgå att tänka på detta med förtroende. Har man så hårt engagerat sig i en fråga och sedan tvingats inse att frågan begravs i dess nuvarande form, vilket förtroende har då företrädarna när de säger att de ska arbeta med liknande ärenden i samma organisation i fortsättningen?

Jag kan bara jämföra med mina erfarenheter från näringslivet. Har man pantsatt sitt förtroende i en fråga som senare inte blir aktuell därför att ”marknaden” inte tror på den, då brukar förtroendet från ägare och marknad vara förbrukat och man hittar lösningar för att byta personerna.
Vad sker med företrädarna som sett en regionförstoring som den enda lösningen på framtida utmaningar?
Ska de nu, missnöjda med utgången, orka driva andra frågor och framförallt har de väljarnas förtroende?

Jag tror inte att partierna har samma kraft som ägarna i ett företag som skulle tillsätta andra ledande personer som inte förbrukat sitt förtroende. Vad händer då?

En tänkbar konsekvens
Tänk på den process som varit. De flesta etablerade partier har funnits med i debatten. Några känner sig som förlorare, men ska fortsätta att styra medan andra känner sig som vinnare i någon form, men med smolk i bägaren. De flesta av dessa jobbade för en folkomröstning som bara försvann.
Det finns alltså besvikna väljare i alla partier utom gissningsvis i ett. Och det är det parti som inte synts i debatten, men som brukar fånga upp missnöjda personer hos andra partier. Det är sd.

Jag hoppas att ni företrädare i de olika partierna inte blir överraskade om sd går fram några procentenheter i nästa val.

Pantsätter man sitt förtroende i en process som rinner ut i sanden och inte ens i efterhand inser att man borde agerat annorlunda då behöver partier som sd inte driva någon egen kampanj. De andra partierna sköter det åt dem.

Jag hoppas att partierna trots allt sätter sig och utvärderar denna process och tar lärdom av de brister den haft.
Och det där med två öron och en mun behöver påminnas om gång på gång på gång….









  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post204