Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Ibland hejdar sig tiden ett slag

Om mig och mitt skrivandePosted by Torbjörn Ohlsson Mon, April 03, 2017 16:16:38


Kom igår att tänka på Alf Henrikssons första rad i dikten med samma namn. Raden som blev rubrik till det här inlägget.

Anledningen var givetvis den svåra bussolyckan utanför Sveg i Härjedalen. Strofen fortsätter så här:

Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Men ibland blir den aldrig detsamma mer

Ungefär så tror jag många elever, föräldrar, lärare och vänner kände sig igår när de fick beskedet om bussolyckan. Föräldrar som kvällen innan vinkat till sina ungdomar och sagt ”ha så kul”, men det blir aldrig detsamma mer.

Minns
När sådana här tankar kommer brukar också egna upplevelser passera i skallen. Jag minns några ögonblick när tiden hejdade sig:

- Min avdelning satt i telefonmöte. En person hade inte kopplat upp sig och efter en stund så fick en kollega ett telefonsamtal från personens fru. Kent hade inte vaknat den morgonen. Det blev tyst och allt vi hade pratat om kändes väldigt oväsentligt.

- Minns samtalet från en läkare som sa, ”tyvärr klarade inte er dotter krisen.”
Tiden stannade, förhoppningar blev till mörker.

- Minns samtalet från en släktning som sa: ”du måste åka hem, din pappa har dött.” Jag minns att jag gick ut i bilen…

- Minns orienteringstävlingen när en klubbkamrat stämplade vid sista kontrollen, men inte kom i mål. Slutade mitt i steget, mitt i livet.

Stöd
Jag tror alla har sina egna minnen där tiden har hejdat sig en stund och vet hur viktigt det är att det finns någon intill. Någon att prata med, eller bara sitta tyst tillsammans med.

I Skene öppnades skolan och kyrkan. Samhället slöt upp. I Sveg samlades grupper som tog hand om de personer som hade hanterat olyckan på plats. För många det svåraste uppdraget hittills. Samhället slöt upp även i Härjedalen och andra berörda kommuner.

Lika positivt berörd som jag blir när jag ser att samhället och omgivningen ställer upp i katastrofer, lika illa berörd blir jag när samma samhälle, men inte samma personer, anser att personer som flytt från terror, våld, krig, sett hela sina familjer utplånas, inte ska få tillgång till hjälp.
Och ibland när de får komma in och få åtminstone en del av hjälpen, så ska de omedelbart anpassa sig till våra förhållanden.
Hur ska de klara det – jag bara undrar?

Litenhet
Vid några tillfällen har jag också fått ringa och berätta om dödsfall. Varit på andra sidan. Försökt säga några vänliga ord, som förmodligen inte nått fram.
I svåra stunder känner man sin litenhet och i Skene fanns igår många, väldigt många som kände så.

Tiden läker alla sår, säger ordspråket. Jag tror inte det. Det finns alltid minnen och märken kvar som är lätta att riva upp. Men minnen som går att leva med och som på något sätt också kan ge styrka.

Jag brukar tänka i sådana stunder, att jag blir en vän fattigare men en erfarenhet rikare.

När katastrofer inträffar tar det tid innan erfarenheten känns som en tillgång.

Fin poesi kan beröra och skänka tröst och jag avslutar mina tankar med Tranströmers ord:
För att hitta den vackraste platsen i skogen måste du våga vara vilse en tid.







  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post221