Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Partiernas kris – vi borde kunna bli lika bra som på medeltiden.

ÅsikterPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, May 04, 2017 12:48:30

Mycket politik i nyhetsflödet så här års. Väldigt mycket är också förutsägbart, från många håll av det politiska etablissemanget. Ändå känns allting ha ”gått i stå.” Inga visioner och väldigt få nya idéer.

Är då politiken i kris?
Nä, det tror jag inte, däremot känns det som de politiska partierna är i kris. Trots alla diskussioner och trots att det finns så många samhällsutmaningar som måste lösas så fortsätter partierna att tappa medlemmar.

På sociala medier diskuteras politik mer än någonsin tidigare, men det verkar inte ha någon effekt på det riktiga engagemanget, d.v.s. att börja arbeta politiskt.

Det är endast omkring två procent av befolkningen som idag är medlemmar i ett politiskt parti. Jag tycker att det är dags att hissa krisflaggan för den traditionella partipolitiken.

Varför har det blivit så här?
Synen på politiker har förändrats. Debatten har förfulats och respekten för en politiskt vald person finns inte idag.
Det i sig beror på många saker, men en viktig anledning är att de flesta personer idag har en gedigen utbildning. De har sett att det går att påverka frågor i sin vardag utan att bli medlem i ett politiskt parti som ändå känns som en tungrodd och svårstyrd organisation.

Vad får det för konsekvenser – här är några reflektioner:
- När förtroendet för partiföreträdare minskar bildas nya konstellationer. Ofta anpassade till tidsandan och samhällsutvecklingen.

- Varför finns till exempel ett parti som sd, om människorna vore nöjda med de äldre och mer etablerade partierna?

- När, exempelvis sd, får framgång i opinionen, med argument som bara för några år sedan var helt otänkbara i svensk politik, då drivs de övriga partierna med i samma fåra.
Missnöjet växer ännu mera och om nu andra partierna anpassar sig, varför inte rösta direkt på sd.

- Några få engagerar sig mycket – det bildas någon slags politikerelit som inte alltid är förankrade hos de personer de säger sig företräda. Partiernas representativitet är därmed rejält försämrad.

- Allt färre politiska partier vänder sig till hela spannet av medborgare och väljare. Partierna siktar istället in sig på vissa grupper där sociala och ekonomiska data talar för att en viss sorts budskap och propaganda går hem.

Uppdraget – ansvaret – organisationen – kompetensen.
Nu är det inte bara medlemstappet som är ett problem. ”Personberoendet” liksom den organisatoriska uppbyggnaden och kompetenstapp innebär också att det är svårt att komma fram med nya idéer och att utkräva ansvar.

Politikens uppdrag är att se till att viktiga samhällsfunktioner fungerar.
Vi medborgare vill att sjukvård, rättsväsende, skola med mera fungerar. Hur det ska uppnås brukar debatteras i det oändliga och i de här sammanhangen verkar vägen vara viktigare än målet.
Men hur man når fungerande samhällsfunktioner tycker jag är mindre viktigt, huvudsaken är att de finns på plats, när de behövs.

Jag försöker visa, med några exempel, i smått och stort, när jag tycker att det brister i respekt för väljarna och i ansvarstagandet i sina uppdrag:

- Region Jämtland Härjedalen ger flera exempel på agerande som medfört bristande förtroende från väljarna och i förlängningen medverkar till partipolitikens kris.
För tredje året i följd så tillstyrker inte revisorerna ansvarsfrihet för regionstyrelsen. Trots det så beviljar fullmäktige styrelsen ansvarsfrihet. Ett beteende som förmodligen är helt otänkbart i alla andra organisationer utom inom politiken.

Vad får det i sin tur för följder:
- Revisorernas roll undergrävs. Vilka personer vill i fortsättningen ta på sig att vara regionrevisor?

- Ökat politikerförakt och på något sätt ett hån mot demokratin.

- När sedan ett av regionråden föreslår att oppositionens ledamöter som ingår i regionstyrelsen bör avgå eftersom de kritiserat majoriteten, då tycker jag att det brister i synen på demokrati.

Ett annat exempel var den intensiva debatten om storregioner då majoritetspartiets agerande visade på ett förakt mot länets befolkning, de som hade valt dem. Det var tydligen viktigare att istället slaviskt rätta in sig efter partipiskan.
När sedan frågan avfördes från dagordningen verkar ingen inse att deras förtroende är skadat utan man fortsätter som inget har hänt.

Återigen ett agerande som vore otänkbart i till exempel näringslivet.

Jag skrev en del om detta i ett tidigare inlägg, som går att läsa här:
Om ansvar
http://runudden.skrivovin.se/#post204

Nu är det inte bara inom regionen som det sker saker som gör att partipolitiken lika ofta är ett hinder för utveckling, som ett stöd.

Inom många kommuner är det inte bättre och här tänker jag på min gamla fina kommun Ragunda. Hårt prövad med mycket kraft, energi och kulturskatter inom kommungränserna. Skatter som inte finns någon annanstans.

Men i kommunen finns också politiker som verkar ha svårt att ta sitt uppdrag som förtroendevald och inse att man därmed är utsedd att arbeta för kommunens bästa.
Konflikterna har genom åren varit många, beskyllningar och kränkningar har haglat mot politiska motståndare (som borde vara politiska kollegor).

Jag beundrar de som orkar fortsätta sina uppdrag, men är helt övertygad om att det inte är lätt att rekrytera nya som vill arbeta politiskt.

Även om Ragunda och deras kulturskatter har jag skrivit tidigare.

Under rubriken ”Ragunda i vinnarhålet” har jag även skrivit om detta tidigare. Men vill man bli en vinnare så gäller för den politiska ledningen att visa mera ödmjukhet och samarbetsvilja.

Om att inse möjligheter
http://runudden.skrivovin.se/#post195

Regionen och Ragunda är på intet sätt ensamma. De råkar bara vara de första exempel jag kommer på. Liknande problem finns på många ställen.



Organisationsbrister
Eftersom politiska partier i grunden är ideella föreningar så blir de brister som följer av organisationsformen väldigt tydliga. Det är alltid svårt att utkräva ansvar i en ideell förening. Ledande personer är tongivande i många delar av föreningen och av sådana personer är det svårt att utkräva ansvar.

Jämförelsen med näringslivet blir väldigt tydlig, där rollerna oftast är mera skilda och där misstag inte tolereras hur länge som helst och där revisorers bedömning i stort sett alltid följs.

Går det få det bättre
Om förtroendet för partierna ska förbättras måste det till förnyelse och mycket nytänkande. Arbetssättet måste bli lättsammare och enklare och flera personer måste engageras och det borde vara fullt möjligt.

Jag tycker att vi ska ha en ambition om att åtminstone vara lika duktiga som vi var på medeltiden. Då fanns inom Jämtland och förmodligen på många andra håll, en total demokrati. Då höll man Jamtamot, alltså ett allting på Bynäset på Frösön.

Alla invånare var inbjudna och man beslutade om förvaltning och rättskipning. Det gjorde skäl för begreppet ”folkstyre” och första paragrafen i Sveriges grundlag om att ”all makt ska utgå från folket.”

När dagens politiska partier omfamnar omkring två procent av befolkningen känns inledningen på första paragrafen åsidosatt.

Teknik
Vi kan med modern teknik återskapa ett modernt ”allting.” Inte nödvändigt att återvända till en total demokrati, men till en något slags utvecklad demokrati.

I stort sett har alla svenskar idag en smart telefon, vi har mobila bankid:en som anses så säkra att vi lämnar våra deklarationer och gör våra bankaffärer med hjälp av dem. Att det går hitta lösningar för att bevara valhemligheten är inget oöverstigligt problem.

Vi har alltså redskapet för att förbättra demokratin. Låt oss börja använda det.











  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post224