Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Stulet barn

KriminalitetPosted by Torbjörn Ohlsson Thu, August 28, 2014 20:24:46

Bakgrund
För några år sedan fick jag kontakt med en ung kvinna, Jeeva, som började berätta delar ur sitt ”livs historia” och som på många sätt skiljer sig från övrigas.

Hennes berättelse har på olika sätt gripit tag i mig och jag har känt mig både fascinerad och ledsen. Som barn kände jag henne bara ytligt och visste i princip ingenting om hennes uppväxt fram till några år sedan.

Jag berättar en liten bakgrund innan jag kommer in på hennes nuvarande jobbiga situation.

Hon adopterades till Jämtland från Indien när hon var omkring två år. Den vanliga vägen, barnhem, adoptionscentrum och adoptivföräldrar.

Efter många år med bara några sporadiska korta möten fick vi kontakt via det fantastiska Facebook och det dröjde inte lång tid innan hon berättade att hon inte besökte Jämtland längre. Hon hade upplevt sin uppväxt som jobbig och berättade att hennes adoptivföräldrar inte ”såg” henne. Hon hade funnits där fin, välklädd, skötsam men osedd.

Nu ska jag inte kommentera mera om hennes tid i Jämtland, eftersom jag helt enkelt inte vet mera.

Indien
Det som gripit tag i mig är hennes önskan att hitta sina biologiska föräldrar. För några år sedan hade hon sett ett teveprogram som handlade om en kvinna i hennes egen situation. Kvinnan i programmet hade på olika sätt sökt sina föräldrar och lyckats. Detta tände även Jeevas hopp och hon började sitt arbete för att leta rätt på sina föräldrar.

Hon började sökandet via adoptionscentrum och de handlingar som fanns där. Fick kontakt med barnhemmet där hon vistats och även besökt tidigare. Så långt de kunde hjälpa till med upplysningar gjorde man det. Men Jeeva hade inte kommit speciellt långt.

Men det fanns människor som hade hört talas om hennes sökande och som på olika sätt hjälpte henne. Hon fick många kontakter och kände stor samhörighet med dessa personer. Så småningom fick hon också reda på att hon hade vistats på ett sjukhus. Hon var då mindre än två år.

Då gjorde hon en av sina resor till Indien. Besökte barnhemmet och träffade även personal som mindes henne. Glada återseenden och många möten.

Sedan var det dags att besöka sjukhuset där hon legat och få prata med personal och få ta del av sina journaler. Stora förhoppningar om att kunna ta ett viktigt steg för att hitta sina föräldrar.

Men besvikelsen blev stor när hon insåg att alla journaler var kastade. De var för gamla och Jeeva rasade tillbaka till ruta 1.

Jag använder begreppet ”rasa” eftersom det är så hon har berättat att hon kände det.

Efter ytterligare några dagar på plats i Indien så återvände hon till södra Sverige där hon bor.

Stölden
Men vännerna i Indien hade inte gett upp. Många kände till hennes upplevelse på sjukhuset och några sökte vidare för att hjälpa henne.

Hon fick på det sättet veta att hon hade stulits från sjukhuset och placerats på barnhemmet.

Stulits i ordets bokstavliga betydelse.
Hennes föräldrar hade inte haft för avsikt att lämna Jeeva till barnhemmet. Tänk er deras situation!

Den röda klänningen
Jeeva hade berättat för sina vänner att hon hade ett mycket svagt minne från sin tid i landet. Hon mindes att hon stod vid en älv och att hennes mamma skulle ha burit en röd klänning. Ett ögonblicksminne på kanske bråkdelen av en sekund.

Vännerna hade fortsatt att leta. Det fanns en flod som passade på beskrivningen, det fanns byar och personer som brukade tvätta vid floden. Det fanns hopp.

De som hjälpte Jeeva var hoppfulla och sa bl.a.:
"two persons knowes who You are; God and a Mother knowes her Child even the time been past for long time"

Genombrottet
Så I månadsskiftet januari-februari i år kom genombrottet. Mamman var hittad. Allt stämde. Hon hade lämnat sin dotter på sjukhus, men dottern hade försvunnit. De hade letat i åratal men hon hade aldrig återfunnits. Mamman hade också bekräftat att hon hade haft en röd klänning och brukade tvätta kläder vid floden.

Mötet
Några veckor senare reste Jeeva till Salem i Indien igen. Nu skulle hon få träffa sin mamma. Hon skriver så här:

Efter 34 år så har vi funnit varandra. Känns helt ofattbart! Efter 34 år har jag fått stå på den strand som jag har ett minne utav”


Ett känslosamt möte och allt stämde. Mamman, floden, stranden, vännerna.

Chocken
Men innan den biologiska släktskapen slutligen kunde fastställas så skulle ett DNA- test genomföras. En formalitet ansåg både Jeeva och hennes mamma.

Om Jeeva rasade när hon fick beskedet att alla handlingar var kastade på sjukhuset, så kan man nu tala om en dykning. Så långt ner i mörkret man kan komma.

Det var inte hennes mamma.

Fortsättning
Jeeva ger inte upp utan skriver nu om sina upplevelser i några Indiska tidningar. Kanske finns det en utväg där. Du kan också stötta henne genom att ”gilla” hennes sida där hon lägger upp information om sitt sökande.

Den heter: Searching for my parents in Salem





  • Comments(0)//runudden.skrivovin.se/#post98