Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Att bli fosterhemsplacerad

GästerPosted by Torbjörn Ohlsson Sun, December 21, 2014 11:38:30

Den första familj som jag kom till bestod av en mamma och pappa med två barn. De var en s.k. jourfamilj och hade inga andra fosterbarn förutom mig, tillfälligt.
Jag kände, under den tid, som jag var hos dem, att jag var i fokus, något som jag inte var van vid. De var omtänksamma, snälla, men bestämda. De var noga med att jag hade något att göra och det var under den tiden som jag började spela basket. De skjutsade till träningar och till skolan.
Att spela basket passade mig perfekt. Jag har alltid gillat bollsporter.

De var bra på alla sätt och vis, även barnen. De släppte in mig. Jag fick bli en av dem. Men ibland kunde jag bli avundsjuk. Deras barn hade det så bra. De hade föräldrar som brydde sig. Jag tänkte många gånger, tänk om jag var i deras ställe, tänk om jag var deras barn. Många gånger fick jag intala mig själv att du vet hur det ligger till, det är bara att acceptera fakta. Fortsätt att vara stark.

Vad kan göras bättre?
När man har levt i en sådan värld som jag har levt i så vet man inget annat och inget bättre. Allt är inte självklart. Det som är självklart för dig, är det inte för mig.
Tar några exempel.

- Jag såg mina socialsekreterare som vänner och anförtrodde dem allt. Kan vara bra, men det kan bli väldigt fel.

- När jag flyttade till Norrköping, till nästa familj, som skulle bli min permanenta, så slutade jag med basketen. Jag trodde att jag var tvungen. Ingen frågade om jag ville fortsätta och tanken föll mig inte in. Jag bara slutade.

Vad vill jag säga med detta?
Jo, det är viktigt med kommunikation. Att myndigheterna förklarar var en flytt innebär, frågar vad han/hon tycker är roligt och vill fortsätta med när han/hon flyttar. Vilka mål man har m.m. m.m.

Böcker och informationsmaterial om familjeplacering borde finnas liksom de roller som socialsekreterare m.fl. har.
Det skulle ha underlättat för mig.

Trots allt så önskar jag läsarna en God Jul.
























  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Anna-Karin Thu, December 25, 2014 11:01:24

Det håller jag helt med dig om, Torbjörn. Bra förslag om hur myndigheterna bör förbereda ett barn innan det fosterhemsplaceras.

Jag fick uppleva att bli akut fosterhemsplacerad som barn. Ingen som helst förberedelse. Jag hämtades av en okänd kvinna vid min skola. Sedan i bilen berättade hon att jag och min lillebror skulle bo i en annan familj därför att min mamma blivit inlagd på sjukhus. Jag blev körd till ett okänt villakvarter. Där presenterade kvinnan från socialen mig för familjen jag skulle bo hos och så lämnade hon mig och min lillebror.

Jag vet fortfarande idag inte var någonstans vi befanns oss i flera månader. Bara att jag fick cykla till skolan i stället för att gå som jag gjort förut. Jag vet inte heller exakt hur länge jag var där. Då var jag 13 år. Jag kan ana på ett ungefär hur lång tid jag var där genom att jag vet när jag flyttades till nästa ställe. Också det utan att bli särskilt förberedd på vad som skulle hända i förväg.

Ibland funderar jag över att leta reda på var någonstans jag var den där tiden, i vilket hus, vilka kvarter. För det känns som ett tomt hål i mitt liv. Ett blankrum. Och så undrar jag som vuxen ibland hur i hela friden jag klarade det där som barn.

Fast det är länge sedan nu. Jag försöker vara i nuet och jag har ett bra liv idag på många sätt. Även om det tankar och minnen ibland dyker upp från hur det var en gång.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig! /Anna-Karin