Tankar från Runudden

Tankar från Runudden

Om Bloggen

Bloggar om aktuella händelser men framförallt inom följande områden:
- Kriminalitet
- Makt- och maktmissbruk
- Girighet
- Viner
- Idrott

Du är självfallet välkommen att gästblogga.

Nä du Gud, nu har du tagit fel på person

ÖvrigtPosted by Torbjörn Ohlsson Wed, March 29, 2017 11:23:26

Att Klara Lundborg skulle bli präst var något som hon aldrig kunnat drömma om när hon var ung. När hon senare, i 45-årsåldern efter en del vuxenstudier, hörde en röst som hon uppfattade som Guds som sa att hon skulle bli präst, svarade hon enkelt:
Nä du Gud, nu har du tagit fel person.

Klara är torparflicka från Krokvåg, Ragunda, född på långfredagen 1939. Hon kom tidigt ut i arbetslivet, med början hemma på gården. Ett arbete och en tid som hon minns med glädje. Realskolan tilltalade henne inte och hon avbröt den tidigt för att arbeta.

Jobb i Strömsund, norra Jämtland, där hon fick sin första anställning hos EFS Gästhem, träffade sin blivande man Sven och tog körkort. Ett körkort som skulle bli betydelsefullt för henne.

Efter två år blev det enkel biljett till Gävle, en plats som skulle bli hennes utgångspunkt under många år. Tog sent en natt in på Hospice och skaffade dagen efter arbete på Svanens väv. Därefter blev det många olika anställningar i fabriker och affärer.
Klara blev bilkårist och fick syssla med fordon av olika slag. Ett uppdrag som varit mycket viktigt för henne. Hennes stora motorintresse fick blomma ut, t.ex. när hon körde motorcykel och terränggående fordon, t.ex. bandvagn. Men hon tog också busskort och det blev en sorts biljett till ett nytt liv.

Bussen blev både hennes yrke och fritid och hon trivdes tillsammans med sina passagerare. Allra roligast var det att köra ungdomar till olika evenemang. Idrottslag till matcher, andra ungdomar till olika läger. Hennes relation till ungdomar fördjupades starkt under hennes olika bussfärder.

När hon var omkring fyrtio kände hon att hon ville studera igen och gjorde det från grunden. Började med högstadiestudier och fortsatte med gymnasiet. Där blev det stopp, hon visste inte vad hon ville fortsätta med.

Hela tiden fanns bussen med, extrakörningar för försörjning men också för att få umgås med framförallt ungdomar.

Studievägledaren ansåg att Klaras toppbetyg och stora intresse för människor gjorde att hon skulle passa som socionom och föreslog henne det. Men Klara var tveksam och läste, medan hon grubblade en kurs i filosofi:
Mitt mest bortkastade halvår. Jag frågade min lärare inför en tenta vad jag skulle använda filosofin till, men han kunde inte svara och jag vet fortfarande inte vad det är bra för, säger Klara och skrattar.

Det var under detta halvår som Klara vid ett tillfälle hörde en röst som sa:
– Du Klara ska bli präst.
Klara fick känslan av att det var Gud som hade pratat och svarade:
– Nä, du Gud, nu har du allt tagit fel person.

Klara hade aldrig tänkt tanken på att bli präst. Hon ansåg att hennes bakgrund och tidigare liv var så långt från prästyrket man kunde komma. Men rösten etsade sig fast och efter mycket grubblande blev hon teologistuderande. Hennes första tenta beskriver hon så här:
– Det var fem tjocka böcker som skulle tentas av. Trots att jag hade fått en viss studievana så hade jag aldrig varit i närheten av något liknande och jag sa till Gud kvällen före tentan:
Har du nu dragit in mig i det här får du banne mig hjälpa mig också.

Till Klaras förvåning gick tentan hur bra som helst och hon kände att någon måste ha hjälpt henne.

År 1989 prästvigdes hon i Härnösands domkyrka och om det säger hon:
– Det är det största som hänt mig, utom barnens födelse. Hela kyrkan var fullsatt. Släkt och vänner hade mött upp, bilkåristerna bildade häck utanför kyrkan. Det var en känsla som är omöjlig att beskriva.

När jag frågade henne om hon fortfarande anser att Gud hade fel så ler hon bara. När hon börjar berätta några starka episoder från sitt prästliv är jag själv helt övertygad om att Gud hade rätt:
– Det allra svåraste är begravningar och framförallt på unga personer och barn. Jag har suttit många dagar och nätter och hållit om föräldrar som varit på väg att knäckas. Efter sådana händelser då är jag rejält osams med vår herre.

Klara berättar att efter svåra händelser åker hon ut i skogen. Hon har några ställen där hon ”debriefar.” Lugna stillsamma platser, intill vatten. Där brukar hon samla sig och även tala om för herren att han gjort fel som tagit ett barn från föräldrarna.

När Klara prästvigdes bestämde hon sig för att leva efter mottot: ”Allt vad ni gjort en av dessa mina minsta, det har ni gjort emot mig”. Med de minsta menar hon inte enbart barnen utan alla de som har det svårast i samhället. I hennes ögon är uteliggaren lika mycket värd som kungen.

Hon bestämde sig också för att aldrig slå av telefonen, utan hon vill hela tiden finnas till hands för sina medmänniskor. Det har inneburit många dagar och nätter tillsammans med personer som på olika sätt haft det svårt i samband med olyckor, sjukdomar, självmord och annat. Men Klara har känt det som sin plikt, men även förmån, att få finnas till hands och stötta i sådana stunder.

I dag kallar hon sig för familjepräst. Hon följer familjerna från dop, bröllop till begravning. Hon är 78 år men får hela tiden nya beställningar på ceremonier och känner att hon ska hjälpa sina medmänniskor så länge hon kan.







  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.